Trolldomskrönika del 3

“… medh befallningh, at j alt det som deruthi förmähles, uti noga observance tagen och strax deröfver ehn vederbörlight execution komma låten, så lagandes, at desse Syndare eftr vanligt sätt bekomma sitt straff uthi Sochnen der dhe hemma ähro”

Den 26 april 1669 sände landshövding Duwall domen till fogden med dessa ord. Tiden var knapp, dödsdomen är undertecknad den 7 april 1669 – sju månader har Look Anna och de andra tillbringat i fängelsehålan. 

Landshövdingen uppmanar fogden att ”tijdigt Communicera” med prosten Elof Skragge i Mora så han kan ombesörja att domen offentliggörs”eftersom iagh honom derom a part tillskrifvit hafver, att han föruth af Predikestolarna uthi församlingarne om deras exekution af kunna, och förböner hoss Gudh för dem fälla låta, sampt och till den tijdhen executionen skall angå, sammankallar Prästerskapet åfvan Sillian uthi sitt Prosbsterij, för hvilka ber:de Syndare då sin bekiännelse göra skola”

Medan länsman ser till att bålen förbereds inser de styrande att smittan sprids i landet. Det finns flera bevarade brev till landshövding Duwall som undertecknats av änkedrottningen Hedvig Eleonora. Men någon dokumentation om hur de dömda fördes från Falun till Älvdalen har jag inte hittat. Att de skulle ha gått efter sju månader i fångenskap är otänkbart. Att den 70 åriga Look Anna (som låg för döden under rannsakningen) överlevde tiden i fångehålan är ofattbart.

Den 19 maj 1669 fördes följande personer till bålet

Kettis Lasse, Look Anna och Gullichs Anna (dömda i september 1668)

Bond Elin, Brita Andersdotter och Pell Marit (dömda i december 1668)

Ris Anna, Bälter-Marit, Kettis Kerstin och Brita Mickelsdotter fördes till bålet i tron att de skulle avrättas, men de fortsatte förneka och återfördes till fängelset i Falun. Av bevarade handlingar framgår att Kettis Kerstin tillbringade ett år i fångenskap och vi kan förutsätta att även Ris Anna, Kettis Kerstin och Brita Mickelsdotter fick göra det. Alla överlevde fångenskapen, vilka bestående men de fick finns inte dokumenterat. 

Invid vägen mellan Älvdalen och Mora står skylten ”Häxbränningsplats”, men det var inga häxor som brändes. Det var oskyldiga som fick utstå lidande på grund av människors rädsla. Vore det inte på tiden att ge dem upprättelse genom en informationsskylt invid sockenstugan istället? Det var där deras erkännanden tvingades fram, var bålen brann vet vi inte. 

Det är min förhoppning att du vill hedra de anklagade (inte bara de avrättade) genom att föra deras historia vidare. 

(Oväsen i Älvdalen är den första boken i serien Eldarna som söker svar på hur det här kunde hända – vem tände bålen?)

Här kan du köpa boken Oväsen i Älvdalen

Här hittar du mina kanaler i sociala media

Tidigare trolldomskrönikor hittar du här

Lämna ett svar