Djur

”Drottningen tillbads av folket, som aldrig fick se hennes ansikte då det doldes av en berguvsskrud. Folket offrade till drottningen för att få goda spådomar och hennes beskydd. ’När kyrkans män krävde folkets trohet gick folket i smyg under fullmånenätter till offerplatsen eller till drottning Ommas borg för att dyrka och att få hjälp.'”

Ur ”Vadstena slott” på www.cyklat.se

Det berättas att Völvans luva var klädd med kattskinn, att hennes luva dolde ansiktet. Frejas vagn drogs av katter. Tor red på en get, hade en gris som återuppstod varje natt. Oden hade två korpar. Bevisen för urtidsmänniskans tro på djurens magiska krafter är många. Nedan har jag samlat citat från boken Kvinnoporten i tre olika kategorier.

Mana fram djuren för fångst

Ända fram till 1980-talet sjöngs det sånger i ryska Kalininområdet där texterna manade upp fisken ur vattnet. Sångerna skulle få fisken att självmant ge sig till fiskaren eller få viltet i skogen att visa sig och ge sig till jägaren. Är hällristningarna i Nämforsen också ett försök att mana älgen ur skogen och laxen ur vattnet?

”Kanske såg man både lax och älg som varelser som stod människan nära. I våra gamla berättelser nämns många djur som fick tjäna som hamn åt gudar, gudinnor och människor”; falk, örn, lax, tjur, häst, galt, bock, björn, varg, hjort, räv…, skriver Gunilla Carlson i Kvinnoporten.

Läs mer

På Nämforsens hällristningsmuseum kan du läsa mer

Hamnstark

”Vissa människor kunde medvetet flytta sin själ in i ett djurs kropp för att därmed kunna nyttja djurets egenskaper. De kunde skifta hamn. Den människa sades vara hamnstark.” Ur Kvinnoporten av Gunilla Carlson

I Gävle levde denne tro kvar den 3 mars 1675 när de häxanklagade avrättades på torget. ”Barnen i publiken såg hur de onda andarna kretsade som svarta korpar över stupstocken, men när Gubb-Lisbet blev halshuggen såg ett barn en vit duva som kom ner från himlen som för att hämta upp hennes själ.På Sveriges fängelsemuseums hemsida kan du läsa mer om häxprocesserna i Gävle.

I den nordiska mytologin berättas att Loke lånade falkhamn, Tor lånade örnhamn, Oden förvandlas till både orm och örn. När Freja antog falkhamn kunde hon utnyttja falkens egenskaper, höja sig över alla andra och med falkblick se vad som var i görningen.

Ser du Ormvråk på näst nedersta grenen? Bilden är från den 1 februari då den satt och spanade ner på småfåglarnas matplats. Sedan dess har den blivit allt mer närgången. I helgen fångade den en koltrast som den åt upp framför vår ytterdörr. Den har även suttit på vår trappa. Det är lätt att föreställa sig hur äldre generationer skulle ha försökt tyda rovfågelns beteende. Hade en människa eller gud tagit plats i vråken? Carina Solöga Högman skriver så här om Ormvråken ”Det är din egen väg som gäller nu – den väg som du valt i ditt hjärta. Min gåva till dig är att följa ditt hjärtas väg. Släpp dina tvivel! Du vet vad du vill – så skapa det. Du har alla förutsättningar för att lyckas.”

Djurens återfödelse

Både arboginerna i Australien och indianerna i Nordamerika hade mycket stränga regler för hur det fällda djurets kropp skulle hanteras. Djurets återfödelse var viktig därför hanterades även de döda delarna med respekt. För dem vore det otänkbart att döda ett djur för att bara äta de bästa bitarna. Allt skulle tas tillvara. Vissa djur var heliga och måste behandlas på ett annat sätt. Detta visar en vördnad för djuren som försvann genom det gamla testamentet.

När samerna dödade björn förr skulle benen läggas tillbaka i rätt ordning i skinnet för att underlätta björnens återfödelse. När björnen förvandlades till fiende ändrades också ceremonierna – nu skulle benen krossas för att förhindra återfödelse.

I nordisk mytologi kastade människorna galten Särimners ben på golvet när de åt. Dagen efter hade han återuppstått. Även Tors getabock återuppstod efter att han blivit uppäten, men en gång krossade trälen Tjaste ett av benen för att komma åt märgen. Morgonen efter var geten halt.

Samerna: dödad björn – benen skule läggas tilbaka i rätt ordning i skinnet för att underlätta björnens återfödlese. När senare björnen förvandlades till fiende skulle benen krossas. 

Vad finns kvar?

Jag tror att det finns långt fler berättelser och uttryck bevarade på detta tema, men vi behöver byta glasögon för att få syn på dem. Dela gärna med dig av dina tankar!

Lämna ett svar