Sätta punkt.

Tisdagen den 20 april kl 15 är jag gäst hos Funktionsrätt i Västra Götaland. Temat för samtalet är ”När orken tog slut”. Evenemanget är digitalt och kostnadsfritt och du hittar länk till hur du anmäler dig här.

*** Här kan du köpa Sätta punkt. ***

Det är första gången jag talar om min utmattning offentligt. Fortfarande är ämnet så skört att jag grät floder när vi förberedde samtalet i torsdags. Ändå väljer jag att ställa upp – dessutom utan ekonomisk ersättning. Varför?

Det var boksläpp för min andra bok – Sätta punkt. Rent symboliskt satte jag också punkt för en rad engagemang och kreativa projekt. Från nu har jag lovat mig fokus på skrivandet och min hälsa. (200627 Bild: Cissela Larsson)
Efteråt fick jag signera böcker – både Oväsen i Älvdalen och Sätta punkt. (200815 Bild: Cissela Larsson)

Midvinterskriv 2020

”Fyra dagar av midvinterskriv fick det mest förbjudna att bubbla. Och i en mörk bil söderut kom orden. De körde mig ända hem till Cykelhandlaren.”

På kursen hade jag träffat tre kursdeltagare som alla förlorat en nära anhörig genom självmord. I alla tre levde frågan kvar. Varför?

Redan under första meditationen fördes jag tillbaka till det jag flytt från sedan i februari 2014. Skammen över att jag inte ville leva. Skammen över att jag överhuvud taget kunde få för mig att lämna mina barn, min älskade, mina föräldrar.

Fortfarande är skammen så stark i mig att jag har svårt att besöka Österlen. Tränar i små, små steg. Fortfarande mår jag dåligt av varje kontakt med människor från mitt förflutna. I veckor har jag mått dåligt när jag påminns om ett gammalt ärende där tidigare klienter bett om min hjälp. Mardrömmarna är tillbaka. Jag ser akterna framför mig. Det sitter djupt.

Boken Sätta punkt.

De tre kursdeltagarna kommer aldrig att få svar på sina frågor, men jag överlevde och kan svara utifrån min verklighet. Den 3 februari 2020 bestämde jag mig för att under fjorton dagar stanna kvar i känslorna och skriva. Kursdeltagaren Peter Ollén hade erbjudit oss att ge ut böcker på hans förlag.

”Ännu en gång närmar jag mig det brännande. – Jag har en titel. Det är möjligt att med väldigt liten arbetsinsats och investering publicera den viktiga boken. Den som jag vill ge mina närstående. Den jag vill ska förklara det oförklarliga.Blogginlägget ”Lever du?” berörde helgens kursdeltagare när jag läste upp det. På bloggen har jag samlat textfragment från åren då jag letat ord. – Kan jag göra utan att tänka, utan krav och prestation?”

Att det kan vara så kul med möten via zoom! Inför avslutningen samlades vi hos mig med vars en scen i mobilen. Just då var hälsoscenen ute på MTB-tur med Mats Karlsson. (Bild: Cissela Larsson)

Boksläpp den 27 juni 2020

För den som följer mig i sociala media är det lätt att tro att jag är ”frisk”, att jag tagit mig ur det gamla, men bilden i sociala medier ger inte hela sanningen. Tack vare Cykelhandlaren lever jag i en skyddad värld. Efter tre utmattningar – där den tredje ledde till en djup depression som läkarna ordinerade med el-chocksbehandling – har min hjärna fått bestående skador. För några år sedan gjordes en utredning där man mätte bland annat hjärnans förmåga att fungera. Det konstaterades att jag kan hålla koncentrationen i omkring femton minuter sedan fungerar den inte. Jag uppfattar siffror och bokstäver fel, reaktionsförmågan försämras avsevärt. Ett inställt tåg kan bli en katastrof för min stresskänslighet är låg. Det finns säkert massor att skriva om detta, men jag behöver inte utsätta mig för dessa situationer. Istället för att fokusera på det som inte fungerar fokuserar jag på det som fungerar.

Min hjärna har blivit mer kreativ än någonsin. Med acceptans kommer ord som inte är mina. Men det krävs att jag mår bra. De senaste veckorna har detta ärende som jag ville hjälpa till med stört mitt fokus. Jag sover dåligt och kan inte skriva. Orden försvinner.

I juni invigdes Sydkustleden. Vi cyklade den i flera etapper. Midsommarafton tog vi tåget till Ystad och cyklade till Simrishamn (för att få vinden i ryggen) – sedan tåg till Ystad och vidare cykling till Smygehuk där vi övernattade. (190625)

Effekter av depressionen och hur jag hanterar dem

Att jag ”körde över” mig själv så många år när jag tvingade mig fortsätta jobba fastän jag var sjuk ledde till att kroppen tog stryk. Under flera år led jag av återkommande infektioner för allehanda besvär. Fortfarande kommer det tillbaka när jag upplever att situationen är stressig. Senast var det 2019 när jag fick njurbäckeninflammation. Om jag inte utsätter mig för stress är det bara värken i kroppen som finns kvar. Den håller jag i schack genom regelbunden yoga.

Förutom att jag fortfarande medicinerar med sertralin har jag satt ihop mitt eget må-bra-program. Det innehåller regelbunden träning, daglig utomhusvistelse i trädgård eller natur. Vi undersöker även kostens påverkan för mitt mående, men där har vi ännu inte kommit fram till en riktning.

I januari hade jag covid. Snabbt försämrades min hjärnkapacitet till den nivå jag hade när jag var inlagd. Återigen fick vi köra ”hjärnträning” med patianser.

Länk till rapporten Grön rehabilitering som behandling på lantgård.

Den 3 augusti 2019 arrangerades den första Söderåsdagen. En stor del av min juli gick åt till att förbereda evenemanget och skriva om det i sociala medier. Foto: DinaSinnen

Arbetsnarkoman

Den senaste tiden har jag insett att jag är beroende av engagemang. Så snart jag mår dåligt kastar jag mig in i projekt för att slippa känna. Efter sju år i psykodynamisk terapi kommer jag inte mycket längre där. Den 20 maj har jag mitt första möte bokat med en ny terapeut för att utröna om jag kan lära mig hantera detta.

Att bli medveten är det första steget till förändring.

De ”återfallen” jag fått har varit väldigt produktiva, men innebär en stor fara. Eftersom depressioner har en tendens att bli djupare för varje gång är jag rädd att jag inte överlever fler depressioner. Därför vill jag inte hamna där igen.

Den 21 mars 2020 debuterade Annika Andebark som författare med boken Oväsen i Älvdalen. Tack vare Digitala moderatorer blev boksläppet digitalt. Foto: Maggan Eriksson

Återfall

De återfall jag haft kan knytas till två händelser.

Malignt melanom i maj 2018 som ledde till att jag engagerade mig i klimatfrågan. Resultatet är imponerade om du frågar mig – men samtidigt har jag vid flera tillfällen tänjt mina gränser alltför mycket. Jag kan helt enkelt inte stoppa när saker väl drar igång.

Coronahysterin i mars 2020. Jag minns när paniken började på ett tåg där det visades filmer från Australien och de berättade om polisens krisplaner på tv-skärmarna. Ändå valde jag att ta mig till boksläppet i Älvdalen. Nästan folktomma tåg ända tills tåget var inställt och jag satt på en överfull buss med hostande medresenärer. Jag var livrädd för att vara smittad och har sedan dess agerat som om jag var smittbärare i alla lägen.

2020 blev #viställerinteinviställerom min tillflykt. Istället för att tillåta mig känna rädslan engagerade jag mig för omställningen. Det ledde till Sveriges första digitala bokmässa, Tidsresebyrån, digitala föredrag, digitala skrivkurser, UpplevBillesholm och mycket mer.

Jag njöt verkligen av kvällen – äntligen fick jag den feststämning som uteblev pga den hysteri som vi befann oss i den 21 mars 2020. (200815 Bild Cissela Larsson)

Framtiden

Depression är en livshotande sjukdom. Den kan komma smygande likt cancer, men den syns inte på utsidan. Det finns inget sätt att operera bort den.

Just nu tränar jag på att säga nej. Jag har ett meningsfullt liv, mitt författarskap betyder oändligt mycket för mig. Det är fullt tillräckligt för att jag ska känna mig nöjd.

Det vi har byggt upp i Billesholm är fantastiskt. Här finns allt vi behöver!

Den 21 mars 2022 släpps andra delen i bokserien Eldarna och jag planerar för en releaseturné – förhoppningsvis tillsammans med min dotter. Om det blir bokmässa vill jag även besöka den 2022. Men i övrigt går jag nu in i en behandling mot mitt beroende och jag tar det på största allvar. Det som inte finns i min plan tränar jag på att säga nej till. Och min plan görs omsorgsfullt där jag har möjlighet att omvärdera och säga nej.

Bästa terapin – trädgårdsarbete och bara vara. Här vill jag tillbringa mer tid i kombination med mitt skrivande.

Samtal om psykisk ohälsa

Tack Ulrika Janert–Kallenberg för att du bjöd in till detta samtal. Jag är också tacksam för att samtalet kommer spelas in så att fler kan se det.

Mitt skrivande är en bearbetning av det jag upplevt. I boken Oväsen i Älvdalen har jag bearbetat skammen av att sjunka från toppen till botten. När Marit upplever hur hon förvandlats från människa till ett ting är det mina egna upplevelser på psykiatriska kliniken jag skriver om.

Beställer du Oväsen i Älvdalen under april månad bjuder jag på boken Sätta punkt. Se specialerbjudande i webb-butiken.