Vårdagjämningen – när ljuset återvänder

I boken Vrede i Älvdalen försöker jag gestalta tiden innan människan trodde sig kunna äga jorden, innan hon såg sig som överlägsen djur och växter. Tänk dig en nordisk indiankultur.

”Storskiftet innebar gemensamt ägda skogar, besparingsskogar, där alla fick del av avkastningen.”

Källa: Särna-Idre besparingsskog

Embryot till dessa tankar kom när Lennart berättade om en rättsprocess i Dalarna mellan svenska staten och älvdalsfolket. Staten vann eftersom dalfolket inte kunde bevisa individuell äganderätt till skogen. Helt enkelt för att de inte ansåg att man kunde äga skogen.

Det handlar om en helt annan världsåskådning än vad vi är vana vid.

Denna världsåskådning har jag ägnat flera år åt att tränga ner i och jag har full förståelse för om min omgivning tycker att jag beter mig märkligt. Denna research har lett mig till schamaner och ner i myterna. Med hjälp av trummor har jag tagit mig ner i mitt undermedvetna. I morgon ska jag testa något nytt.

Nedanstående text är hämtad från Älvdalens besparingsskogs hemsida

1882 hade arbetet med storskiftet hunnit så långt att man började förbereda en uppdelning av jord och skog mellan byarna. Då hölls också det första sammanträdet för att bestämma ”oskifto” för socknemännens gemensamma behov. Året därpå kunde lantmätaren redovisa den första planen för en bydelning av inägorna som fastställdes av länsstyrelsen 1884.    1885 är minnesvärt för att skogsmarken då delades upp mellan byarna och man samtidigt gjorde den betydelsefulla avsättning som fick namnet besparingsskogen. Varje markägare som fick skog avsatt till besparingsskogen fick andelar i den i form av jordtal.  Delägare i besparingsskogen och socknemännens övriga samfällda tillgångar är de som äger fastigheter med åsatt reducerat jordtal. I det kungabrev som tillkännagavs på Stockholms slott 30 september 1885 genom konung Oscar anges grunden för besparingsskogens tillkomst och fastighetens delaktighet.
Vi har…”funnit gott i nåder förordna, att av den i Älvdalens socken befintliga graderade skogsmarken trettiotre kvadratrev skola tilldelas varje reducerat snesland inägojord, dock så att därav graderad skogsmark motsvarande elva kvadratrev för varje reducerat snesland inägojord, avsättes för socknens räkning såsom samfällighetsmark”.

Del av något större

Principerna i Lev Kreativt av Julia Cameron och filmen The Secret: Dare to dream (som finns på Netflix) är gemensamma med den urvisdom jag tycker mig ha funnit spår av.

Det blir då självklart att solen är en viktig del av livet som kopplas samman med magiska ritualer. Vårdagjämning och höstdagjämning. Midvintersolstånd och midsommarsolstånd.

Att leva efter årshjulet

Hos Kicki Westerberg hittar du en podd om att leva efter årshjulet.

Utsikt mot Orsasjön från Hykjeberg

Hykjeberg

Det var min avsikt att tillbringa årets vårdagjämning i Älvdalen för att skriva. Här hoppades jag hitta en magisk plats för firandet av vårdagjämningen.

Så kom jag att tänka på Hykjeberg, men vore det ens möjligt för tre kvinnor att ta sig upp till Hykjeberg på vårdagjämningen?

Kort fakta om Hykjeberg

Höjd: 594 meter över havet

Berget vetter mot söder och blir som en värmedepå.

”Redan 1734 besökte Carl von Linné Hykjeberget och beskrev den säregna floran nedanför bergsbranten. Här kan man finna arter som annars är ovanliga i dessa trakter – lönn, lind, skogstry, sötvedel, getrams och gaffelbräken. Lindarna är många, fler än 40 stycken och är därför ett av Dalarnas rikaste lindbestånd.”

Källa: Länsstyrelsen – läs mer via länk

Annika Hykjeberg
Nya perspektiv. I mars 2018 fick jag åka skoter med Lennart Matsson till Hykjeberg.

Ales stenar

Vårdagjämningen 2021 firade jag på Ales stenar med ceremonier ledda av Shaeen Svanede och Marie Birsch. Det var helt magiskt, som om vi var länkar i en uråldrig kedja.

Det hade jag tänkt göra i år också, men så var det som om universum ville annorlunda.

Läs mer: Kopplingen Stonhedge – Ales stenar av Bob Lind

2021 såg vi solen stiga upp vid Ales stenar på vårdagjämningen. Bilden är tagen kl 5.22

Höjehall, Söderåsen

I stället har jag bestämt mig för att bege mig till Skånes högsta punkt – Höjehall.

Varför Höjehall?

Namnet. Enligt makarna Liljenroth har platser som består av orden hel- eller -hall varit heliga för för Nordens första människor. Höjehall är dessutom en av Skånes två högsta punkter (det lär skilja några centimeter, men det tror jag inte våra förfäder kunde bedöma).

På Söderåsen finns spår av järnåldersbosättningar och stenåldersbosättningar. Här finns lämningar från både fornåkrar och hålvägar.

Jag ska ta med mig den pläd som jag låtsas är ett lodjursskinn och en stav som blir min Völvastav. Egentligen borde jag gå dit upp, men jag måste tyvärr erkänna min lathet. Jag kommer ta bilen, rädd att annars komma alldeles för sent för att uppleva soluppgången (på Skäralid går solen upp kl 6.10 i morgon och i Raus kl 6.12). Det är trots allt en bit att gå också från parkeringen, så det är nog klokast att jag är vid parkeringen kl 5 och då kör från Billesholm kl 04.45. Ja, nog låter det vansinnigt. Men jag behöver göra det för mitt skrivande.

I kväll ska jag tala med Shaeen Svanede. På sin hemsida beskriver hon sig så här:

”Jag ser mig själv som en bärare av den fornnordiska traditionen och slår vakt om vår urgamla kunskap där man ’vandrar mellan världarna’ som något naturligt och värnar om naturen och allt levande.”

Länk till Shaeen Svanedes hemsida

Från parkeringen är det skyltat mot Höjehall (bild från besöket med Anna Vild den 7 februari 2021)
Det finns en plan avsats där jag får bilden av att Vövlan stått.
Bara några hundra meter från Höjehall finns dessa stenformationer.

Då ljuset återvänder

Låt årets vårdagjämning bli symbolisk där vi tillsammans firar att ljuset återvänder. Inte bara i år – utan att vi gemensamt är med om ett skifte i världen.

Det finns många evenemang att delta i under morgondagen. Följ länkarna nedan för mer info.

SM i Stubbesittning

Ales stenar kl 5.30-7.00

Höje hall kl 5.15-7.00

Global Gathering for Harmony and Peace

Nätverket Magdala kl 16-18

Lämna ett svar