”Nu är du så där speedad igen”, säger Cykelhandlaren när han hittar mig vid datorn.
Jo, det stämmer, jag har suttit där ett tag. Vaknade så där supertidigt full med frustration. Klimatfrågan och valet. Det är så svårt att avskärma.
”Gå din promenad. Sedan går du ut i trädgården.”
Jag vet att han har rätt. Därför drar jag på gympaskorna och följer asfaltsvägen till dagbrottet. Det är så många ord som virvlar runt i min hjärna, men starkast dundrar Cykelhandlarens stämma.
”Ge dig inte in i politiken!”
I dagbrottet jagar jag trollsländor och fjärilar utan att lyckas fånga dem på film. Ringer några samtal och får tag på kloka kvinnor. Deras råd är de samma.
”Ge dig inte in i konflikten, den kommer dränera dig.”
”Även om du vill väl bör du avstå från att klimatstrejka nu. Använd din energi till annat.”
”Som vad då?”
”Trädgården är läkande. Att arbeta med jorden.”
”Om jag lägger mig i hängmattan?”
”Ja, det är jättebra. Bara andas in och låt dig fyllas utan att tänka, utan att göra. Andas in naturen. Låt känslan växa i dig.”
Och jag tar deras råd till mig.
Mette Bohlin förklarar hur konflikter fungerar, att det finns människor som får bränsle av konflikt. Precis som du ska släcka elden genom att inte tillföra syre släcker du konflikten genom att inte gå in i den. Hennes råd var, ät ett äpple eller en morot och bestäm att du inte gör något förrän du ätit upp det. För det mesta har känslorna lagt sig under tiden du tuggar och sväljer.
Därför skriver jag det här inlägget – för att göra NÅGOT. Kanske kan det hjälpa andra som delar min frustration. Tillsammans kan vi förändra genom att agera kärleksfullt istället för att söka konflikt.
Min kamera är full av filmklipp från naturen. Om jag känner att jag måste göra något kan jag alltid redigera några filmer. Bland annat har jag filmklipp till mer cykelpoesi.