Märkligheter

Hittade ännu en trolldomsnörd i en bokhandel i Kristianstad

Hittade ännu en trolldomsnörd i en bokhandel i Kristianstad

Ofta känns det som om jag får hjälp från de trolldomsanklagade i researchen.

I går var jag i Kristianstad och fick för mig att besöka en bokhandel. Varför vet jag inte – för jag hade absolut inget ärende in. Men jag gick in. Biträdet var trevligt och jag köpte en ännu en skrivbok. Av någon anledning nämnde jag trolldomsprojektet. Det blev ett långt samtal om varför individer eller grupper förföljs.

Biträdet (som jag inte ens fick namnet på) hade gjort sitt examensarbete om häxprocesserna och uppmanade mig att även göra jämförelser mellan de svenska och danska trolldomsprocesserna.

Inom beteendevetenskap hade hon skrivit två uppsatser som tangerade frågeställningar som jag ställer mig.

“Hur kan en liten grupp klara sig mot en stor – om judisk humor.”

“Varför en udda religiös grupp kan vara omtyckt – Amish-folket”

Vi diskuterade även varför förföljelse uppstår – en fråga som är lika aktuell idag som för 350 år sedan.

  1. Någon form av kris (resursbrist – som svält, ekonomi – eller tex sjukdomar)
  2. Människor söker förklaring. Förklaringen kan ha a) religiös koppling b) vidskeplig koppling c) ekonomisk koppling d)när det gäller mat t ex söker felet i salt, socker, kolhydrater
  3. Grupp/individ/produkt “förföljs”

Hon tipsade även om boken “En mörderska bland oss” av Hannah Kent.

Sanningen

Var och en har sin egen sanning. Lika sant som att en krumelur kan betraktas som en sexa eller en nia – beroende från ur vilken synvinkel man ser den.

På samma sätt kan våldsdåden i Malmö betraktas där 3,4 personer/100.000 invånare mördades 2016. Under samma tidsperiod mördades 28 personer/100.000 invånare  i Chicago. I Europa toppades “mordlistan” av Tirana i Albanien med 6,7 mord/100.000 invånare så ur europeiskt perspektiv – vad klagar vi på?

Att något hänt i Malmö kan dock inte förnekas. 2011-2013 begicks 1,9 mord/100.000 invånare (motsvarande siffra för Göteborg och Stockholm var 1,3 enligt Sydsvenskans undersökning).

Nyårsfirandet på Möllevångstorget ledde till diskussioner om förbud av fyrverkerier. Precis som om den som köper illegala vapen skulle avstå från illegala fyrverkerier som redan idag kan beställas från bl a Polen. Att notera bristen på blonda personer i det filmade nyårsfirandet är så klart rasistiskt. Lika rasistiskt som när Katerina Janouch uttalade sig i tjeckisk TV om no-go-zoner och mediaeliten kastade sig in i en definitionsdiskussion. Statsministerns uttalande om Katerina Janouch: ”Det är en person som gör ett, enligt min uppfattning, väldigt konstigt uttalande. Respekten är stor för den svenska och nordiska modellen, att vi kombinerar produktivitet med jämlikhet, bra arbetsvillkor för företagare med produktiva och effektiva företag och en välfärd som bidrar”.

Lövén är en statsminister som är mer intresserad av att tillfredsställa fackets löne-krav än att verka för att de som anländer till Sverige kommer in på den svenska arbetsmarknaden. Han är ledare för en sk feministisk regering som böjer sig för patriarkala sedvänjor och hånar kvinnors kamp för jämlikhet.

Nej, jag är inte SD-anhängare och jag tror inte att etniskt ursprung är avgörande för om en person blir brottsling. Däremot är jag helt övertygad om att den som inte kommer in på arbetsmarknaden och kan bidra till sin och familjens försörjning är i riskzonen för att hamna i kriminalitet eftersom arbetsmarknaden ofta är steget in i samhället. Så länge skattebetalarna skall försörja nyanlända menar jag att alla fina kalkyler (som visar att invandringen bidrar till bättre ekonomi för Sverige) är fantasifoster. När jag lyssnar till Isabell Allendes “Inez – min själs älskade” hittar jag paralleller till Inkaindianerna som lurades att lämna ifrån sig guldet till spanjorerna.

Visst vore det önskvärt om vi alla (som Fredric Reinfelt sa) skulle “öppna våra hjärtan”. Men det räcker inte med vackra ord. Fredric Reinfelt, Mona Salin och många andra som säger sig tycka det är kul att betala skatt har redan genom sina handlingar visat att de sätter sig själv först.

Från en “FB-vän” i Ryssland som planerade en Sverige-resa fick jag i morse följande meddelande: “Reading about something wrong in Stockholm with “refugees” (actually parasites)… But you are close to Malmo, isn,t it?.. Still thinking about my crasy trip… But my friend refused going… “. Han skickade även en länk.

Visst trampade Trump rejält i klaveret när han uttalade sig om Sverige. Samtidigt blir Lövéns uttalanden återigen löjeväckande när upplopp äger rum i ett invandrartätt område bara några dagar senare.

Det som oroar mig mest är att de som styr Sverige tycks sakna verklighetsförankring. Var och en har sin egen sanning – men att blunda för misslyckanden och motverka fri åsiktsbildning är en farlig väg. Det skapar grogrund för politiker som Trump. Det finns väljare som känner sig förda bakom ljuset av politikerna, som tappar förtroende för vackra ord när politiker i handling skor sig själv, väljare som vill ha ledare som sätter säkerheten i det egna landet främst. Som gräver där de står, ser till att sjukvård, skola och polisväsende är dimensionerat efter befolkningens storlek. Som ser det egna landets medborgare som sina uppdragstagare istället för att använda skattemedel för att få lysa internationellt.

Jag gillar verkligen inte Trump – men avslutar ändå med att citera honom medan jag funderar på hur jag skulle spendera de skatter jag betalar – om jag själv fick välja.

“Några har kommit med onda avsikter. De flesta har inte det, gissar jag, men vi kan inte ta några risker.

Trump säger också:
– Vi har tagit emot tiotusentals personer. Vi vet ingenting om dem. De kan säga att de blivit kontrollerade, men ingen har kontrollerat dem för de har inga papper. Hur kan man kontrollera någon när man inte vet något om dem och de inte har några papper?”

Om du ena stunden förfasar dig över SD och dess framfart och andra stunden delar texter av Teodorescu och Janouchs, hur tänker du då?

Det behövdes tanketid för att svara på frågan Matilda Pyk ställde i mitt Facebookflöde. Först när jag såg den här filmen hade jag svaret.

Sociala medier bidrar till en polarisering. Genom vad du gillar och vad du läser på FB styrs de artiklar som visas i ditt flöde. (Exempel: Försvarar du regeringens integrationspolitik får du fler artiklar i ditt flöde av samma åsikt. Anser du att integrationspolitiken misslyckats förstärks din åsikt genom de artiklar som dyker upp i ditt flöde.)

När SD kom in i riksdagen var jag förfärad. Hur kunde ett rasistiskt parti få så många röster? Jag ville förstå.

Sedan dess har allt fler röstat på SD och jag börjar förstå varför. Samtidigt ser jag hur polariseringen fortsätter att öka. Oförståelsen för motståndarsidans argumentation gör klyftan avgrundsdjup. I flera av mina inlägg har personangrepp och rasistiska inlägg förekommit i kommentarsfälten.

På FB sätter Annie Lööf fingret på något viktigt: “Samtal. Prat. Stå i matkön. Hälla upp mjölk i kaffekoppen. Öppna dörren på väg in åt varann. Ta upp ett papper om någon tappar. Rösta på samma politiska förslag emellanåt. Hälsa hej och hejdå i korridorerna. Till och med skratta tillsammans. Sitta vid samma bord i alla utskott, alla parlamentariska beredningar och samlingar. Prata om hur familjen mår, senaste tågresan eller den senaste debatten. Allt det där gör jag med alla partier och partiledare, inklusive med Jimmie Åkesson och SD ….Det vi däremot INTE gör – det är att kompromissa och förhandla. Där drar jag gränsen men fortsätter givetvis att prata. Hyfs, kallas det. Så är jag uppfostrad och så uppfostrar jag min dotter.”

Så hur kan jag både vara motståndare till SD och dela artiklar av Alice Teodorescu?

“En majoritet av svenskarna tycker att Sverige utvecklas åt fel håll och att viktiga samhällsfunktioner fungerar dåligt. Av opinionsföretaget Ipsos undersökningar framgår att förtroendet för såväl polisen som försvaret är anmärkningsvärt lågt och dessutom fallande (DN 21/12-2016). Men också att 4 av 10 instämmer med i påståendet ”traditionella partier och politiker bryr sig inte om människor som mig själv”, liksom att drygt var femte helt eller delvis håller med om att ”vi behöver en stark ledare som är beredd att bryta mot reglerna”.

Alice Teodorescu vågar sätta fingret på det SD:s väljare tycker men som de etablerade partierna vägrar lyssna på. Genom att avfärda kritiker som rasister förstärks polariseringen. De väljare som befinner sig i klyftan tvingas att välja sida om de inte ska rösta blankt. Den viktiga klimatfrågan kommer i skuggan av polariseringen. Effekterna är förödande för människans framtid.

Många kommer avfärda dessa ord som rasistiska, de kommer hänga upp sig på formuleringar, på fakta fel. Och jag skulle kunna vända och vrida på orden i det oändliga, ja – kanske så länge att jag tystnade.

Men oavsett faktafel och bristande formuleringsförmåga tror jag att det går att tyda min oro. Polariseringen är farlig. Att avfärda kritiska röster som rasister bidrar till polariseringen.

Länkar och citat:

“Släng inte ur dig rasist så fort någon ställer sig kritisk till invandringspolitiken som förs eller invandringen i stort. Att en medmänniska har en annan uppfattning än dig om hur invandring bör ske på bästa sätt är inte ett skäl för dig att polarisera debatten och stämpla en medmänniska som rasist. Och tro inte att ditt hjärtas storlek på något sätt ökar i kvadrat bara för att du försöker demonisera människor genom att kalla dem rasister.”, Metro den 19 januari 2017. 

 

Vart är Sverige på väg?

Att det inte är lätt att vara företagare har jag skrivit mycket om på bloggen. Hur mycket man än kämpar känns det som om de aldrig är nöjda. Reglerna är kluriga (även för en jurist). Jag minns när den som skulle sköta ekonomin plötsligt insjuknade. Att få anstånd med att lämna in momsen var helt omöjligt. (Snacka om högt stresspåslag i en redan påfrestande situation.)

“allt fler småföretagare hamnar i tvister med Skatteverket trots att de försökt göra rätt för sig. Ofta beror det på bristfällig upplysning från handläggare på myndigheten” uppger företrädare för Organisationen Rättvis skatteprocess till Dagens industri, 8 december 2017.

Samtidigt som kraven på företagare blir allt mer absurda slösar myndighetspersoner och politiker med våra surt förvärvade skattepengar. Men när det gäller den senaste skandalen (hur SST betalade USA-resor för anställda) är det inte resorna som upprör mig mest.  Jag blir istället nyfiken på vad SST gör.

SST är Nämnden för statligt stöd till trossamfund. Under 2015 betalade nämnden ut 72.421.714 kr till olika religiösa organisationer. Varför då? undrar jag.