Modiga människor och feghetens ansikte

I Stockholm har vi fått se vad verkligt mod innebär; poliser, sjukvårdspersonal, brandmän och frivilliga som trots hotande faror räddat medmänniskor. Idag har polisen äntligen hyllats som de hjältar de är!

Även fegheten har fått ansikte – män som bakom skyddande plåt kör in i folksamlingar.

I Göteborg har återigen människor maskerat sig för att kasta sten på modiga poliser. Lika fegt som att köra in lastbilar i folksamlingar.

Inom vissa kulturer är människor är beredda att begå brott för att “skydda familjens heder”. När jag studerar 1600-talets trolldomsprocesser hittar jag många paralleller till hederskulturen. På 1600-talet var det viktigt att visa mod.

När jag läser att uttalandet av den fege föraren att han “kört på otrogna” ställer jag mig frågan vad religionsfrihet är. Det är dags att vi börjar diskutera de religiösa ledarnas roll.

 

Internationella kvinnodagen

Idag utsåg Veckans Affärer Fredrika Gullfot till en av Sveriges  mäktigaste samhällsförändrare. En utmärkelse som hon är mer än väl värd! Hon är min miljöhjälte!

2006 fick jag utmärkelsen “Årets mest företagsamma kvinna” av Centern i Simrishamns kommun. Den ändrade synen på mig själv och fick mig att anmäla mig som ambassadör för kvinnors företagande. Jag ville göra skillnad och inspirera fler kvinnor att starta företag. Idag känns det jag gjorde oviktigt och det enda jag är stolt över är om jag bidrog till Dotterns syn på jämställdhet.

Allt snack om könskvotering till styrelser och andelen företagare som är kvinnor känns som en “fin fasad” på ett ruttet bygge. För alltid bär jag med mig minnet av ett samtal med en klient som förtrycktes av sin familj. Andelen kvinnor i slöja ökar samtidigt som vi i media läser om allt fler våldtäkter och trakasserier. Idag på Internationella Kvinnodagen vill jag därför lyfta fram två starka kvinnor utanför företagarvärlden (läs mer om deras styrka genom att klicka på deras namn).

Emma Pettersson

Maria Rashid

För att förklara mina farhågor för framtiden har jag valt att nedan citera artiklar som av PK kan betraktas som rasistiska. Jag har inte gjort någon analys av skribenterna utan valt att förlita mig till de dagstidningar som tidigare publicerat artiklarna.

Andelen män ökar i Sverige

“De senaste 20 åren har folkökningen för männen varit högre än för kvinnorna och för första gången i den svenska befolkningsstatistikens historia blev antalet män i befolkningen fler än antalet kvinnor.” (SvD 22/2-16) Vad händer med jämställdheten när männen blir fler än kvinnorna? Vilket har störst betydelse för jämlikheten – kvinnors representation i bolagsstyrelser eller andel av befolkningen?

Kvinnors möjlighet att röra sig fritt

Den 19 januari 2016 publicerade Göteborgsposten en artikel av Valerie M Hudson, professor och ansvarig för the Program on Women, Peace and Security, Texas A&M University, USA med rubriken “Abnorma antalet unga män ett problem för Sverige.”

“Dessutom tenderar dessa marginaliserade män utan partner att samlas i grupper eller gäng. Forskningen visar att sådana grupper av män är benägna att ta avsevärt större risker och uppträda utanför de sociala ramarna än vad de skulle gjort var och en för sig. Kriminella gäng är en naturlig följd, och Göteborg är inte obekant med konsekvenserna av dessa gängbildningar.

Grupptrakasserier och ofredanden av kvinnor är fler exempel på asocialt beteende hos dessa gäng. Under sådana omständigheter blir kvinnors möjlighet att röra sig fritt på offentliga platser avsevärt svårare, vilket massövergreppen på kvinnor i Köln under nyårsaftonen och festivalen We are Sthlm 2015 påminner oss om.”

“Mustafa Panshiri, svensk polis med rötter i Afghanistan, säger: – Det är naivt att tro att pojkarna glömmer sina värderingar så fort de kommer hit. Vi måste våga prata om det.” (Aftonbladet 8/3 2017)

Kvinnosyn

Mariet Ghadimi, grundare och verksamhetschef för den ideella organisationen TRIS – Tjejers rätt i samhället: ”Visst ska man visa respekt för andra kulturer och traditioner, men gränsen går när du kränker någon annan människas rätt. Det finns inga skäl att ha respekt för det. Eller ännu värre, acceptans, som det nu är. Vi måste stå upp för och försvara den svenska kulturen i vilken kvinnan erkänns som fullvärdig människa, och är mannen jämbördig.” (Flickorna som sviks, SvD 7/3-16)

Det subtila förtrycket

“Jag ville få folk (speciellt män) att förstå varför ickemän känner hat gentemot män. Att det inte handlar om ett val, utan en reaktion på förtryck. Att det byggs upp, småsak på småsak.
Att det aldrig handlar om ALLA män, men tillräckligt många män för att det skall bli ett utbrett problem.” säger Sanna i  Expressen 22/2 2016

Erik Almqvists vokabulär är exempel på en rutten kvinnosyn. 

Ta tillbaka kvinnors frihet

Jag avslutar med att citera Tove Lifvendahl från dagens ledare i SvD: “Kvinnors mest grundläggande frihet – att äga sitt liv och röra sig fritt – inskränks i Sverige. Den friheten måste tas tillbaka.” Det handlar om mer än kvinnorna i förorterna – det handlar om hur synen på kvinnor utvecklas i Sverige. En utveckling som är beroende av hur elever uttrycker sig i skolan, hur kvinnor klär sig, kvinnors frihet. Det är subtilt – och jag har svårt att formulera mig. Lika svårt som jag hade att uttrycka den polarisering jag tyckte mig se 2010 när SD kom in i riksdagen.

Tystnad

Jag ser polariseringen som det stora hotet. Som någon skrev ovan (avstår från att citera) är en stor del av befolkningen inte högutbildad. SD:s argumentation är mer tilltalande för dem än krav på definitioner mm. (En jämförelse kan göras mellan Hillary Clinton (PK) och Trump (SD)). Detta vill jag belysa – vilket jag tyckte att era kommentarer förtydligade. Men som jag redan frågat mig – varför engagerar jag mig. Och ni gav mig svaret. Så – nu blir det paus från FB. Ni lyckades övertala mig att det är bättre att hålla tyst. (Mitt svar på FB efter att jag raderat citat.)

När jag ser ett problem brukar jag fråga mig om jag kan påverka det eller inte. Om jag kan påverka gör jag en handlingsplan. Om inte är det bättre att helt lämna. Efter ett tag gör jag samma övervägande igen.

I frågan om polariseringen kom jag fram till att jag skulle försöka förstå varför icke-rasister väljer att rösta på SD och sedan få politikerna att förstå för att kunna göra något åt det.

Istället blev jag själv anklagad för att vara rasist.

Vid flera tillfällen har jag ställt mig samma fråga – göra något eller strunta i det. Idag fick jag svaret och lämnar därmed frågan för att helt ägna mig åt det som är viktigast (och skälet till att jag försökt få politikerna att vakna) – Miljön!

 

7 tips för att överleva februari

Februarimörkret får depressionen att våga sig fram ur hörnen. 2002 och 2014 var min energinivå för låg för att kämpa emot.

Det enklaste sättet att tanka energi är en resa till solen. Här är 7 andra sätt:

  1. Dagsljus – allra helst på morgonen. Minst 30 min promenad. (Allt om vetenskap,  Kostrådgivarna.se, Hälsoliv)
  2. Fysisk aktivitet – enklast är morgonpromenader (både ljus, motion och gratis). En tur till simhallen är inte heller så dumt. Passa på att ta med en bok till bastun och dröm dig bort till varmare platser. (Centrum för idrottsforskning, FYSS, Läkartidningen). Eller varför inte cykla till jobbet? (Då får du både dagsljus och motion – samtidigt som du sparar pengar. Cykelfrämjandet.) För min del har yogan varit en räddning (här får man dessutom fokus på antingen.)
  3. Det finns flera studier som bekräftar att naturen förebygger stress. (Epochtimes, Stresscoachen, ICA-kuriren). Även mitt i vintern är det skönt med en skogspromenad.
  4. Fysisk närhet hjälper kroppen att bilda må-bra-hormoner. Det finns studier som visar att regelbunden massage leder till mindre stress (SvtNyttigt.eu, Friskvårdsmagasinet). Lever du i en bra relation är sex en riktig hälsa-boost (Expressen, Ny teknik, Kurera).
  5. Goda relationer är viktiga för hälsan, någon att prata med. (Ny teknik, tommypa.se, improve.me). Lever du i en relation som dränerar på energi finns det kanske någon annan i din omgivning att tala med. Om inte – boka tid hos en samtalsterapeut, psykolog etc. (När livet känns svart är det inte läge för att bryta upp från ett dåligt förhållande. Men det är viktigt att kunna prata om sin situation.)
  6. Dra ner på socker och gluten. Fyll istället på med mat som förebygger depression; lax, ärtor och gröna blad. D-vitamin finns som kosttillskott (Måbra, Kurera, Expressen, Må bra, Utorska sinnet, Svenska dagbladet)
  7. Och tänk efter vad du tycker är riktigt roligt. Oavsett hur mycket du har att göra – avsätt tid för att ha roligt!!! Den dag du inte kommer på någonting som är roligt kan du redan ha passerat gränsen.

Depression är en livsfarlig sjukdom.

För tre år sedan passerade jag gränsen och tappade kontrollen. De sju punkterna betraktar jag som läkarordination. Alkohol, kaffe, socker och gluten är bannlyst. Träning och dagsljus en nödvändighet.

Förkylningstrött

I mer än en vecka har näsan runnit och tröttheten förföljt mig. Det är som om mitt batteri fortfarande aldrig når upp till fulladdat. Många timmar har det blivit i soffan, halvslumrande. Mycket skrivit har det inte blivit – men tack vare Vinterskolan har mina förkylningströtta tankar haft något att sysselsätta sig med.

Ute skiner solen.

Snödropparna är på gång – och jag ska ut – på en långsam promenad.

Men istället för att dra på kängorna har jag hängt på Nordiska museets digitala arkiv. Vilken guldgruva!

Porträtt föreställande Lars Larsson Eld, adlad som friherre Eldstierna, född 1623 på Borg i Borgs sn, Östergötland, landshövding i Östergötland 1693, död 1701 i Linköping och begraven i Borgs kyrka

“Porträtt föreställande Lars Larsson Eld, adlad som friherre Eldstierna, född 1623 på Borg i Borgs sn, Östergötland, landshövding i Östergötland 1693, död 1701 i Linköping och begraven i Borgs kyrka.” Digitalt museum

På Wikipedia hittade jag en bild av Landshövdingen över Kopperbergs län, Gustaf Duwall.

Gustaf Duwall, landshövding i Kopparbergs län. Bild från Wikipedia.

Gustaf Duwall, landshövding i Kopparbergs län. Bild från Wikipedia.

Fortfarande letar jag information om hur domaren och notarien var klädda september 1668 i Älvdalen. Det får nog bli ett besök på Nordiska museet nästa gång jag passerar Stockholm.

Två världar

En ny värld

Funderar över valresultatet i USA medan kängorna gör spår i florsockret.

Det finns likheter mellan SD och Trump. Vad kan vi lära?

Kanske lever media och politikerna i en annan värld än väljarna?

Valresultatet visar att det finns väljare som inte orkar sätta sig in i alla partiprogram, nationalekonomiska resonemang mm mm som inte heller jag har förmåga att formulera.

Kanske är de bara trötta på alla regelverk och byråkrati. Kanske saknar de – liksom jag – sunt bondförnuft i politiken.

Ipsos senaste väljarundersökning fick SD 19% av rösterna. Svenska politiker gör klokt i att dra lärdom av valet i USA.

Vår verklighet förändras snabbt. Med Internet kan du leta information, men Internet kommer även skicka ut information till dig som grundas på vad du tidigare ägnat uppmärksamhet. Därför kommer polariseringen öka. Vi läser artiklar och inlägg som liknar dem vi nyss läst. Det gör det allt svårare att förstå den andra sidan.

img_5271

Sedan tidigare samlar jag länkar “Paralleller nutid – 1600-tal”. Nu som då letar folket syndabockar. Jag lägger till ytterligare en länkkategori “Lästips för politiker” där jag kommer samla länkar som kan förklara varför allt fler väljare missnöjesröstar.

I Centerpartiet finns fortfarande politiker med sunt bondförnuft som jag kommer ge min röst i nästa val (om de nu lyckas ta sig in på listorna).

Dra till skogs

Det är lätt att fastna på internet när jag egentligen borde ägna mig åt Marit. Därför är det bra att WiFi-anslutningen i Brittas koja är dålig. Istället har jag gett mig några timmar om dagen i Vandrarhemsköket på Tre Björnar.

Därifrån läser jag artikeln om hur bra det är med urskog.

Den får mig att tänka på en film från Älvdalen.

Igår traskade jag omkring bland mossa och lingonris i Åsen, letade efter platsen för Gyrisgården enligt Lars-Erik Lindhamns kartskiss. En skällande hund stoppade mig, men dess ägare berättade att gården varit i släkten i mer än hundra år. Han visade lämningar efter en smedja och var det fanns en jordkällare. Gamla husgrunder kunde anas på våren.

Rester av Gyrisgårdens jordkällare finns under björken

Rester av Gyrisgårdens jordkällare finns under björken

Nu har jag sett platsen – men hur det såg ut år 1668 får jag fantisera ihop.

Att leva klimatsmart

I dag blåser äpplena ner och jag har plockat flera spannar fulla som ska bli torkade äppelskivor och mos. Vi försöker leva klimatsmart, ersätta bilresor med tåg och cykel, avstå från långa flygresor. Tänka några gånger extra innan vi köper något.

I Sverige tar staten hand om en stor del av våra inkomster – och ännu större del blir det. Det gör ont i mig att se hur de slösar med våra skattepengar och det gör mig förbannad att jag inte välja att betala klimatsmart skatt.

En klimatsmart skatt skulle användas till det här

Svensk mat (mjölk, närodlade grönsaker etc)

Istället för det här

Klimatvidriga flygresor till politiker.

 

Resursslöseri

Nästan sex mils söndagscykling. Solvarma björnbär från vägkanten. En delad räkmacka i Mölle. Med förfäran ser jag hur mängder av mat lämnas kvar på tallrikarna vid grannborden.

Trampandet ger tid för tankar. I huvudet formuleras texter som aldrig kommer på pränt. Jag har hoppat av karusellen och lever inte längre för att prestera och konsumera.

I min nya värld är miljöfrågan viktigast. Det är inte klimatsmart att rumäner åker genom Europa för att tigga utanför affärerna. Präglad av min farmor (som återanvände plastpåsar) fick mina barn det mesta begagnat; leksaker, böcker, barnvagnar, kläder och cyklar. Idag ser jag med förfäran hur mina skattepengar används till inköp av nya kläder och cyklar på rekvisition. I Hammenhög har Rotary startat en “Gåvobutik” – ett föredöme för hur nyanlända kan hjälpas utan att tära på jordens resurser – samtidigt som delaktighet och engagemang skapas.

Det är lättare att “öppna hjärtat” när det gäller andras pengar än att avstå från sina egna. Vid tillfälle ska jag utveckla mina tankar kring de reaktioner som Jonas Anderssons debattinlägg väckte på min FB.

Hammenhög är ett föredöme på många områden tänker jag. Där får barnen vara med och odla sin mat. Frukosten av nyskördade bär är uppäten och det är hög tid att jag ger mig ut i odlingen.

Nyskördade hallon

Känslodiarée

Capellagården

Vi skakas runt, centrifugeras – våra känslor blandas och förstärks. Vi är alla delaktiga i processen – medskapande. Vi når ner i djup som vi inte trodde fanns. Faller handlöst i okända brunnar.

Jag hushållar med min energi. Mejeriet besökte jag bara en kort stund den första kvällen. Det är som om jag fortfarande inte har energi att vara med andra. Men här är det ok att inte vara social. Här är det ok att bara vara den man är.

Ett litet ord under sharingen – och jag är där jag inte trodde. I skammen, skulden – och tillbaka i februari 2014. Jag blundar och solen värmer mitt ansikte. Vet egentligen inte vad jag säger – bara att de fem minuterna har gått precis när jag är mitt i den sista meningen. Precis när jag berättat att min älskade inte ville att jag skulle ta de planerade el-chockerna. Hur han sa att jag inte skulle riskera min hjärna för att jag skulle bli författare.

Det är en märklig dag – många sammanträffanden. Och tårarna kommer igen – och igen. Det är alla sorters tårar. Glädje, lättnad, skammen som rinner ut. Egentligen är jag nog inte ledsen. Nej, faktiskt tror jag inte att jag är ledsen en enda gång.

Plötsligt känner jag att det är dags för den där offerstenen. Och bilderna bara kommer. Hela berättelsen känns klar. Och jag följer traktorspåret i kornas revis. Hittar stenen – klättrar upp på den – och bara andas in de friska vindarna från havet.

Kvällen avslutas med en pånyttfödelse-meditation som får mig att fullständigt tappa all kontroll. Vi sitter där i gräset. Tove spelar på gitarren och stämmorna flyger med fåglarna över vågorna. “Vind över vindens ängar”, “Vem kan segla förutan vind”, “När temperaturen.. vi gnuggar, vi gnuggar”. Vi sitter så nära, gungningen skapar värme. Mina tårar rinner – utan att jag vet varför. Ibland är jag så snorig så att det är omöjligt att sjunga.

Ömsom gråter, ömsom skrattar jag i bilen hem. En fullständig känslodiarée.

Egentligen hade jag tänkt gå med de andra till Mejeriet – men jag konstaterar att jag nog borde gå och sova. Likt ett nyfött barn är jag helt oförmögen att styra mig själv.