Kattegattleden

Längs Kattegattleden lyser hav och rapsfält i Sveriges färger. Sju mil i solsken. Doft av hägg och koltrastsång. Hos Flickorna Lundgren på skäret delade vi en soppa som förrätt.

IMG_1081

Efter att ha klättrat (med cykeln) både uppför Kullaberg och Ransvik var vi väl värda en fisksoppa på Hotell Kullaberg. Vid borden bredvid oss lämnades berg av räkor kvar (Vräkmackorna är enorma). Mat som kastas då den inte ens får användas som djurfoder. Tänk om alla portioner kunde beställas som halva istället för detta vansinniga slöseri med mat.

IMG_1084

Över Höganäs gick turen tillbaka till den väntande bilen i Utvälinge. Ja, vi var bekväma idag också. Eller egentligen handlade det mer om att ta tillvara tiden. Hela cyklingen på Kullahalvön är en upplevelse, avskilda cykelvägar, smala asfaltsvägar som nästan saknar trafik, banvallar. Men vi har inte hittat några ”upplevelsevägar” till Kullahalvön. Att cykla på trafikerade vägar är skittråkigt. I stället för norsk brudspirea, raps och hav känner du bara avgaserna. Näktergal och trast överröstas av brummande – inte ens samtal kan föras.

För oss är miljön den viktigaste frågan – ändå väljer vi att ta bilen. Men hur agerar då den som inte anser att miljöfrågan är viktig? Vilka signaler sänder SVT när miljöfrågan inte tas upp i Agendas politiska debatt?

Så här skriver supermiljöbloggen: ”Genom att Agenda tar upp de politiska frågorna de tror att svenska folket tycker är viktigast förstärker de samtidigt vad vi tycker är viktigt. Det är ingen slump att det som skrivs mest om i media också är det vi tycker är viktigast, och det blir som en enda stor opinionsbildande filterbubbla.”

Miljösamvete

Att cykla i regn är inte kul, särskilt inte om man ska vara borta i flera dagar. Därför tog vi bilen på färjan (betydligt dyrare än cyklar – men så ska det verkligen vara).

Gavnö slott

Lägenheten vi “hyrt” via airbnb låg centralt och hade sköna sängar, men det kändes märkligt att bo hemma hos någon som man aldrig träffat.

Innan vi cyklade ner till Gavnö utforskade vi Naestved, som är Själlands tredje största stad. Stadskärnan hade kvar lite av en medeltida charm i form av vägnät, små torg och tegelkyrkor.

Genom att följa “kanalen” hittade vi cykelväg 7 som slingrade sig genom bostadsområden ner till Gavnö.

Margarita blev vår favorittulpan.

Margarita blev vår favorittulpan.

I Gavnö slottspark blommade hyacinter, narcisser och tulpaner.

Safina, dubbel narciss

Safina, dubbel narciss

Gavnö slott har en koppling till Gladsax på Österlen genom Ide Pedersdatter Falk. I sitt testamente från 1398 utsåg hon drottning Margareta och biskopen i Roskilde till testamentsexekutorer med uppdrag att grunda ett nunnekloster i Gladsax. De gjorde Gladsax till ett slottslän och stiftade istället ett dominikanernunnekloster på Gavnö.

På tripadvisor hittade vi en Restaruant Ronni med lika god thailändsk mat som Santanas kök i Åstorp. Och det säger inte lite!

Måndagen den 1 maj ställde vi bilen i Rönnede och cyklade väg 56 norrut till Jomfruens Egede. Förutom starka vindar och en transportsträcka längs bilväg var underlaget och miljön perfekt.

Därifrån valde vi småvägar via Faxe och Panoramarutten (425) ner till Faxe Ladeplads. Vackra vyer bl a förbi Rosendal.

Från Faxe Ladeplads till Sjolte Strandhus följde vi cykelleden Berlin-Copenhagen söderut. (Kolla den här inspirerande cykelresan.) Norrut valde vi väg 56 (med mycket motvind).

Motorvägen från Köge till Köpenhamn var proppfull med bilar i fyra filer. I 75% av bilarna satt endast en förare. Hur stor del av trafiken skulle kunnat läggas över till tåg? Vi hade absolut kunnat ta tåget (även om det regnade, men vi var för bekväma den här gången).

Visste du att varje thailandsresa smälter sju kvadratmeter is?

Miljövidriga alternativ kostar för lite. Transporter och råvaror borde betala för miljökonsekvenserna. Kollektivtrafik och arbetskostnad borde bli billigare. Då skulle det löna sig att köpa kvalitet och sedan reparera istället för att kasta.

Hinner vi ställa om innan det är försent?

Tulpaner i Malmö

IMG_0956

I onsdag och torsdags körde jag bil till bl a Ystad och Malmö. Oj, vad jag saknade lästiden på tåget och vilket strul det är att hitta parkering. På några år har Malmö förändrats. Nu är det cyklar över allt. Tänk vad snabbt människors beteende ändras när cykelvägarna blir säkrare.

Cykelparkering vid Triangeln. Hur stor yta skulle det krävas för att rymma lika många bilar?

Cykelparkering vid Triangeln. Hur stor yta skulle det krävas för att rymma lika många bilar?

IMG_0970

Tulpaner, hyacinter och penséer färgade Malmö lila. Temat var “Purple Rain”. Vilken upplevelse för trädgårdsälskaren! Nu lägger jag till Malmö på vår lista över platser som är vackra att besöka på våren.

IMG_0958

Blå rand, hyacint “Rembrandt” Lila rand, hyacint “Soleil de Nuit”

Andra platser är:

Tivoli i Köpenhamn

Laholm

Sofiero

Lunds botaniska trädgård

IMG_0963

I helgen bär det av till Gavnö. Efter alltför många inställda tåg och allmänt krångel med cykel på Skånetrafiken (som dessutom inte inkluderar cyklar i en duobiljett medan man får ha med sig tre barnvagnar gratis) tar vi bilen till Helsingborg.

IMG_0964

Till skillnad från Skånetrafiken uppskattar Scandlines cyklister. Det är gratis att ta med cykeln. Dessutom cyklar du av och på allra först.

 

IMG_0965

Från Helsingör tar vi tåget söderut. Boende är bokat via airbnb i Nästved. Vi får se hur det funkar.

IMG_0966

Bloggen är min dagbok. Nästa år planerar jag för en lila tulpanrabatt i trädgården.

Våren fanns i Skåne

Det är mer än en vecka sedan jag återvände till Skåne. I rabatten blommade de tusen crocuslökar som jag planterade i höstas. Lövräfsning, gräva om kompost, plantera penséer – och långa cykelturer. Hur kan tid försvinna så snabbt?

IMG_0806

I Älvdalen fördjupades historien om Marit och sedan jag kom hem har jag fortsatt att skriva lite varje dag i Scrivner. Emellertid hängde det upp sig för några dagar sedan. Tillbaka i researchen.

På Lunds universitetsbibliotek har jag beställt boken där brevet från Länsman finns citerat. När jag planlöst surfade runt hittade jag en bok från 1895 som stannats in. “Sveriges Fängelser och Fångvård från äldre tider till våra dagar” av Sigfrid Wieselgren. Wow!

Äntligen fick jag svar på mina frågor om Marits vistelse i Falu stenhus. Vad “Kistan” var för något. På Nordiska museets hemsida hittade jag bilder på handfängsel.

På torsdag planerar jag besöka Universitetsbiblioteket i Lund. Kanske jag skulle avsätta en dag i veckan för skrivandet?

Ser inte skogen för alla träd

Förutom Vasaloppet är Musik & Motorfestivalen Älvdalens stora evenemang. Varför inte satsa på ekoturism istället?

Besök i Hedbodarna, september 2015

Besök i Hedbodarna, september 2015

Naturen är oslagbar! Perfekt för cykling! Ett friluftsmuseum med byggnader från 1600-talet. Små byar som Åsen och fäbodar som Stop och Hedbodarna. Vilda vatten, som Lekattstupet, eller lugna som Nässjön.

Matsäck vid Lekattstupet

Matsäck vid Lekattstupet

Tänk om några av alla dessa EU-pengar kunde gå till att märka upp bra cykel- och vandringsleder. Eller informationsskyltar med utdrag ur protokollen från september 1668. Varför inte ett “Trolldomssafari” med dagsturer till Häxbränningsplatsen, Slängbodarna, Åsen eller Breavads fäbod. Fast kanske finns det älvdalingar som fortfarande säger som 90-talets kommunalpolitiker i debatten om en Minnessten över de avrättade; “Är du stolt för det här – jag skäms jag.”

Breavads fäbod

Breavads fäbod

Innan jag besökte Älvdalen trodde jag att häxprocesserna startade i Lillhärdalen. Där finns en minnessten – men det var i Älvdalen det började. Rannsakningsprotokollet från september 1668 är unikt, som att titta rakt in i 1600-talet. Och mycket av 1600-talskänslan finns kvar på fäbodar och i skogen. En magisk plats!

På Tre Björnar kan man hyra cykel.

På Tre Björnar kan man hyra cykel.

I kväll träffade jag Petra och Marcus på Sweden Runners. De är skåningar – och kanske krävs det för att se Älvdalens skatter; orörd natur, urskog, spännande historia, fäbodar. Listan kan göras lång – men guldkornslistan gynnas inte av satsning på motorturism.

Förutom vad jag skrivit ovan tror jag på en hälsovecka i Älvdalen. Vandring till fjälltoppar för att se soluppgångar, kolbullar på en fäbod, cykelturer, yogapass och tid att bara vara. En varierad rörelserik vecka med Tinis fantastiska frukostar!

IMG_6429

Kvalitet in i minsta detalj; hemkokt sylt, nybakat bröd, lokala produkter – och bär som Tini själv plockat i skogen!!!

Är det mer än jag som är intresserad av en hälsoresa i Älvdalen?

Torsdag i Älvdalen

I går var det bara stopp i skrivandet. För att komma vidare behövde jag “se” aktörerna framför mig och jag behövde veta hur de agerade. Därför hamnade jag i boken “Enneagrammet och de nio livsstrategierna”.

Den 28 februari 2017 fick jag ok från författaren Elisabeth Wiktorén att citera den på bloggen;

“Roligt att du tycker om boken och framför allt att den ger dig något värdefullt. Du får gärna citera så länge du anger källan. Min önskan med Enneagrammet är just att sprida kunskapen så mycket som möjligt. Det är nog inte bara vi som lärt oss modellen fungerar bättre utan även folk i vår omgivning. Det blir ju liksom lättare att förhålla sig till sig själv och andra 😊

Så lycka till med din blogg

Hjärtliga hälsningar

Elisabeth Wiktorén

Boken är så klart långt mer utförlig än citaten på bloggen. Citaten lägger jag upp som lätt tillgänglig inspiration för mig själv.

Frågorna som behöver svar på lägger jag här.

Onsdag i Älvdalen

Tre Björnar

Stigarna är perfekta för sparkstötting, så jag följer vägens grusade trottoarer på morgonpromenaden. Ser att det är lunchkonsert i kyrkan. Det var på lunchkonserten i maj 2014 som intresset för trolldomsprocesserna väcktes.

 

Efter lunchkonserten sammanställde jag texter om Marit och Åsen. “Kill your darlings” tänkte jag och flyttade hela inledningen så att Lars introducerades tidigare.

Den här veckan ska ägnas åt skrivande. Fram till söndag ska jag fokusera på en del om dagen. Idag är det processens karaktärer. Visst vore det enklare att plocka bort ännu fler – men jag vill skapa en historia som ligger protokollen nära.

Fördelarna med att vara i Älvdalen och skriva är många. Lennart är en av dem.

“Vad ger älvdalningarna sina hundar för namn?”

“Rocky, Fjong och Sprut. Morfars hund hette Daina” säger Lennart. Det är frukost på Tre Björnar med rågflingegröt, tre sorters hemkokt sylt, nybakat bröd och massor av grönsaker.

“Morfars hund var en schäfer. Han pratade alltid om den hunden. Påstod att om man slängde en sten i Nässjön skulle Daina simma ner och plocka upp den.”

Daina får det bli. När jag lämnar frukostmatsalen sitter Tini och Lennart kvar och pratar med Ia, yogaläraren som flyttat in i en av grannhusen. Så numera finns det yogalokal på andra sidan vägen. Det finns planer på yogaretreat på Tre Björnar. Jag är redan uppskriven på anmälningslistan.

Skrivretreat

Jag behöver sol och siktar på cykling på sydligare breddgrader. Därför har jag inte någon möjlighet att delta i det skrivretreat som Susanna Alakoski och Mats Söderlund arrangerar i Ystad i slutet av januari. 

Istället har jag bokat tågresa till Älvdalen den 13 mars. Gnistrande snö och molnfri himmel brukar ge en rejäl solinjektion.

IMG_6387

Det finns fortfarande lediga rum på Tre Björnar – bara att boka hos Tini och Lennart om du också behöver tid för reflektion, skrivande eller bara-vara. Något program har vi inte (därför heller inte någon kursavgift – bara resa, kost och logi).

Långa promenader, tid att skriva, åka sparkstötting om dagarna. Kvällen har vi högläsning ur våra texter.

Inga krav, ingen planering. Bara ett lugn, egentid och samvaro med skrivande människor. (Vill man kan man äta lunch på hotellet och köpa till Tinis närproducerade frukost – då blir det rena lyxvistelsen.)

Här hittar du blogginlägg från mina tidigare besök i Älvdalen. 

Reflektioner

Vid årsskiftet brukar jag reflektera över året som gått och året som kommer. Vad  är jag nöjd med? Vad vill jag ägna 2017 åt?
IMG_0362

Det jag är mest nöjd med är att vi gjort skillnad för fjärilar, bi, humlor och småfåglar. I trädgården har vi planterat in doftande kryddväxter och ett helt fält såddes in med blommor som gav mat åt både insekter och fåglar.

Från barndomen minns jag hur domherrar och talgoxar pickade i sig från talgbollarna utanför köksfönstret. Vår syrénbuske har haft besök både av Nötväcka, Stenknäck, Hackspett, Talgoxe, Blåmes, Rödhake och många andra. Tänk vilket billigt nöje att studera fåglar?

Återvinning har jag också blivit bra på. Mjölkförpackningar blev utmärkta att frysa in egenodlade bönor i.

Mitt liv är annorlunda. Mitt fokus är att minska vårt klimatavtryck.

Glatt i Älvdalen

Glatt i Älvdalen

Vad vill jag göra mer av?

Fortfarande är det ångestfyllt att påminnas om det som varit. Det händer att jag får mail från tidigare klienter. Det händer att någon ringer. Fortfarande finns tröttheten. Fortfarande behövs yogan och promenader i dagsljus. Mata småfåglar, laga middag från grunden, planera vårens sådd. Dagar går utan att några ord blir formulerade. Men i vardandet, på promenaderna, medan jag skalar potatisen finns Marit och de andra med mig.

Det jag vill göra mer av 2017 är skriva.

Trädgårdsdrömmar

Till våren ska vi plantera valnötsträd – fyra olika. Specialbeställda från Ungern. Det blir nästan en egen liten lund i trädgården.

Marktäckare

Funderar över den delen av trädgården. Lite vild vill jag ha den. Inga klippta gräsmattor – mer en äng som slås några gånger per år.

Och så vill jag ha en päronpergola med rosor i. Som den på Sofiero.

Päronpergola