Capellagården 2017

Jag sa till mig själv att jag inte skulle skriva några blogginlägg, att jag skulle spara orden till mitt bokprojekt, att allt överflöd kommer när vi flödesskriver. Men jag saknade bloggen. Den är en del av mig – som en vän som alltid lyssnar.

Capellagården

Så nu sitter jag här med datorn när de andra jobbar med skrivövningar.

Förra året drabbades jag av känslodiarée. Men i år är det ett lugn – en fridfullhet inuti mig. Jag känner skillnaden och njuter av den. I flödesskrivandet är orden annorlunda.

“Jag ska passa på att tacka Bob idag. Berätta hur mycket första Capellaveckan betydde för mig. Berätta om vilken enorm skillnad som känns i min kropp. Hur förra året skalade av.” 

Den sista meningen är knappast läsbar. Just då sa Bob att vi skulle övergå till att skriva ett tackmail till någon.

Rosengården i Vickleby, Capellagården

Nu ska jag bege mig till Rosenträdgården och skriva, försöka hålla mig ifrån bloggen. Vid tillfälle blir det fler bilder från morgonpromenaden på instagram – men i första hand är jag här för att skriva på mitt bokprojekt. Just nu är det Gullichs-Anna jag försöker hitta.

 

Natt-tåget söderut

IMG_1346

Cyklade längs älven

Cyklade längs älven

Med luften fylld av liljekonvalj

Med luften fylld av liljekonvalj

Dags för hemfärd och jag vaknar tidigt.

Äter Tinis otroliga frukost med gröt och nygräddat bröd.

Cyklar till Rots skans. Ligger på en träbro och lyssnar när skolbarnen tränar på “Den blomstertid nu kommer.”

Njuter liljekonvalj hela vägen tillbaka till Tre Björnar.

Längtar redan tillbaka fastän jag ännu inte åkt.

Packar. Städar.

När allt är klart hamnar jag än en gång i protokollen.

Nu klurar jag över vilka personer som behöver gestaltas innan de första förhören.

Måndagen den 12 juni

I går cyklade jag längs Rotälven till resterna av Långöns Liebruk. Härlig asfalt och nästan ingen biltrafik. Annorlunda är det nere i kyrkbyn. Trafiken längs bygatan är tät – men det värsta är de gamla “raggarbilarna” som kör runt på helgerna. I fredags låg det tjocka gummimoln långt efter att bilarna burnat i rondellen.

Nattetid dundrar de fram genom byn. Finns det ingen gräns för hur mycket det får låta?

Jag har så svårt att förstå ungdomarnas val, det är ju de som ska leva med miljökonsekvenserna? Försöker skärma av och lägga fokus på mitt skrivprojekt. Gång på gång läser jag utlåtandet från Lektören; “Vad som också är väldigt bra är att du, som vanligt, låter miljön bli en suggestiv faktor i texten som ackompanjerar och förstärker händelseförloppet. Även detta skapar en stor dynamik i texten.”

Och jag tänker att även om jag inte skriver så många ord så är inspirationen också en viktig del.

Söndagen den 11 juni

Ytan blir taggig när vattendropparna borrar sig ner i vattnet. Skorna drar jag av mig när jag kränger på regnbyxorna. Bestämmer mig för att det är bättre att bli blöt om fötterna n om skorna, så jag drar av strumporna också.

Så står jag där barfota och känner vattendropparna mot tårna, tacksam för båthusets skyddande tak. Tänk att det skulle börja regna just här – vid vasselmun – och att det fanns ett tak jag kunde skula under. Annars hade jag aldrig upptäckt den stora stenen. Stenen som sticker ut i vattendraget.

Spikarna övergår till växande ringar. Fåglarna kvittrar. Unga rönnbärsplantor och hallonris vajar. Regn eller vind vet jag inte.

Två svalor seglar nära vattenytan. Tallstammarna har samma färg som höstlöven på marken. En grå fjäril fladdrar i vassen.

Ytans många ringar försvinner. Här och där bildas större fiskringar. Regnet är över. Takdroppet avtar. Med skorna i handen går jag mot cykeln.

Marken är sank och täckt av lysande blåbärsris och mjuk mossa. Ändå sätter jag ner fötterna försiktigt, rädd för vad som lurar i mossan, känner skrovliga grenar under fötterna.

Stigen går över slipade rötter. Att cykla är lönlöst. Jag gör myrorna sällskap. Tallbarr sticker och jorden tränger upp mellan tårna, men det går snabbare att gå här än i blåbärsris och mossa.

Lördagen den 10 juni

Vattenporl och det är som om jag är tom på ord, men jag tänker på Toves flödesskrivande – det är väl vad jag ska göra. Sitta här och låta pennan utforska pappret.

Har jag producerat något hittills?

Vet inte – men jag har sovit – hittat ett skönt lugn – bara är.

En lång vandring blir det idag – minst en mil. Handla ska jag göra på tillbakavägen. När jag kommer till stugan ska jag göra yoga. Hoppas hitta Gullichs-Anna. Har ett fragment – hon iakttar världen med avund, vill betyda något. När hon hör om Erik blir hon nyfiken. Finns där paralleller med kvinnor som blir kära i terrorister?

 

Fredag kväll

Östermyckeläng

Östermyckeläng

Här vid stenen bygger jag Bond-döttrarnas stuga. En plats där livets torftighet drivs på flykt. En plats för skratten, för öl och gamman, för nära kroppar i mörka vrår.

Här vid stenen, vid smala rönnar ska jag fläta ord från svunnen tid.

Dessa kvinnor, vars liv i skuggan, var hårt och orätt, ska växa fram.

Här kan du läsa mer

Bond-Elin

Fredagen den 9 juni

Himlen är grå utanför fönstret. Orden kom med svårighet. Det var så mycket jag ville beskriva i de inledande kapitlen. Till slut bestämde jag mig för att skicka texten ofärdig till Lektören. Jag vill gestalta brevet som Länsman skrev den 22 maj 1668, berätta om skitsnacket som växte efter rannsakningen 1664 och plantera vad som hände vid tumultet i mars 1667. Kanske är det alldeles för mycket fakta för en inledande text.

Nu ska jag ge mig ut på promenad innan jag vilar middag.

I går höll Tini mig sällskap på promenaden. Vi följde gamla buförsstigar från Stop och förfärades över skogsmaskinernas framfart.

Vem ger människan rätt att skövla skogen? Varje träd bidrar till att rena koldioxidutsläpp. Borde inte rätten att andas frisk luft vara överordnad ekonomiska intressen? När vi satt jordens jämvikt ur spel borde vi snarast begränsa skogsavverkning internationellt.

Jag vill gestalta byarna mellan Åsen och Östermyckeläng; dvs Rot, Loka och Brunnsberg. Stop och Brindberg är hemfäbodar under Brunnsberg. Än idag kan du höra koskällor i skogen.

Hårda vindar från sydost

Man kan inte lita på SMHI (i söndags blev det regn i Laholm trots att SMHI på morgonen hade visat torrt väder hela dagen.)

När vi la upp nationaldagens cykelrutt valde vi ändå att utgå från SMHIs väderprognos om vind från sydost. Enligt cykelkartan har cykelspåret mellan Malmö och Hofterup en sydöstlig riktning. Därför tog vi tåget från Tågarp till Malmö. Det var i tid, cyklarna fick komma med – ändå kände vi oss missnöjda. 295 kr kostade enkel resa från Tågarp till Malmö. En tur som skulle kostat oss några tior med bil. 115 kr fick vi betala för cyklarna. (Senare fick vi veta att med Skånetrafikens nya app skulle det kosta 20 kr/cykel.) Mer om detta i ett kommande inlägg.

Jag hade läst om Malmö Garden Show – men eftersom jag fortfarande mår dåligt av att träffa folk valde vi att besöka Slottsträdgården när mässan var slut. Vilken plats! Jag vet precis vart jag ska flytta alla våra jättevallmo som självsår sig överallt.

I nummer 2 av Cykling (cykelfrämjandets tidning) listades Lund som Sveriges bästa cykelstad. Malmö kom på plats nummer 2. Jodå, det finns gott om cykelbanor och skyltningen inom Malmö är utmärkt. Däremot saknade vi en tydlig skyltning av “Cykelspåret” som enligt kartan skall passera utanför Malmöhus. Istället valde vi att följa vägvisarna mot Lomma.

I Lomma åt vi stekt sill i Fiskboden. Prisvärt och vällagat. Trots att det var mycket gäster var väntetiden kort.

Överlag upplevde vi Fjärilsleden som tråkig. Vi vill njuta av fågelsång och vårens dofter, inte känna bensinångor där samtalen överröstas av bilar. Nej, den här sträckan kommer vi inte cykla fler gånger.

Förutom Slottsträdgården och den goda maten i Lomma var det Plantskolan i Löddeköpinge som räddade Hemestern. Bilderna gör inte platsen rättvisa. Om du gillar trädgård är det ett måste med ett besök.

Vid Hofterup gav vi upp de markerade cykellederna. I Tågerup lyckades vi hitta grusvägar nästan omöjliga att cykla på – men utan biltrafik. Med vinden i ryggen vågade vi oss på uppförsbacken till Rönneberga – en av våra favoritnerförsbackar. Det var som om vinden förtrollat våra fordon till elcyklar.

 

Laholm – Knäred t o r

IMG_1198

Vippentorpet i Halland

Inställda tåg, försenade tåg – eller tåg som inte haft plats för cyklarna. Dålig kollektivtrafik får inte förstöra våra söndagar – därför lastade vi cyklarna i bilen när vi tog oss till Laholm. Vi hade fått tips om att Cykelspåret Hallands inland mellan Laholm och Knäred skulle vara södra Sveriges vackraste väg för cyklister.

Vi väntade oss inte att hitta några trevliga matställen på vägen så vi bunkrade upp med rökt sill, smörfisk och skagenröra på Rökeriet i Laholm.

Ut ur Laholm följer cykelleden bilvägen, men efter Ala går på smala skogsvägar där bilarna är få. Naturen vid Karsefors är dramatisk med klippblock. Över Hjörnerödssjön går vägen över ett smalt näs.

Vippentorpets kaffestuga är öppen från lördagar-söndgar i maj-augusti. (Under juli onsdagar-söndagar.) Alltid kl 12-17. Hemsida finns inte - men man kan ringa till ägaren 0705-797717.

Vippentorpets kaffestuga är öppen från lördagar-söndgar i maj-augusti. (Under juli onsdagar-söndagar.) Alltid kl 12-17. Hemsida finns inte – men man kan ringa till ägaren 0705-797717.

Mitt ute i ingenting överraskades vi en skylt “öppet”. Nyfikna cyklade vi dit och fick en trevlig pratstund med ägaren till Vippentorpets kaffestuga. Han berättade om en Snapphanegrotta som fanns i närheten. Tidigare hade sköldpaddsstenen (se bilden) visat vägen dit.

På vägen passerade vi även blommande rhododendron.

Mitt emot affären i Knäred beundrade vi en kreativ trädgård. Ägaren kom ut och erbjöd oss guidning. Vackra trädgårdar är cyklingens guldkorn. Tyvärr började det regna medan vi besökte trädgården. Att då behöva kolla kartan för att hitta spännande vägar gör inte cyklingen rolig, därför valde vi samma väg tillbaka. Nu fanns det en ny skylt längs vägen “Rhododendrondag”. Vi följde skylten och fick se ännu en fantastisk trädgård.

IMG_1199

Sjuhundra rhododendron fanns det i trädgården – sexhundra av dem hade han själv dragit upp genom avläggare. Den lila Catawbiense och den rosa Nova Zembla var enklast att få att gro. På våren skrapade han loss barken, knöt om blöt torvmull och tryckte ner grenen till marken med en sten. Efter ett år lyfte han försiktigt upp “paketet” med en grep och kollade om det kommit några rötter.

IMG_1202

Fullständigt genomblöta kom vi fram till Rökeriet i Laholm. Kläderna hängde vi på stolarna medan vi svepte in oss i torra fleecefiltar. Maten, miljön och servicen får högsta betyg!

Kattegattleden Ängelholm – Båstad 4,5 mil

Det finns platser vi aldrig tröttnar på, där vi hela tiden upptäcker nytt. Kattegattleden mellan Ängelholm och Båstad är en sådan sträcka.

Första delen följer kusten, doftande vresrosor, blommande trädgårdar, slingrande skogsvägar. I Grevie kommer den första rejäla uppförsbacken. (Det har hänt att vi här lämnat Kattegattleden för att cykla över Torekov och Hovs hallar.)

Sedan Kattegattleden invigdes för två år sedan har antalet cyklister mångdubblats. Nu är det allt fler långväga cyklister som rullar här; Göteborgare, danskar och kanadensare pratade vi med idag.

Salomon krog - gott och prisvärt!

Salomon krog – gott och prisvärt!

Bjäre Golfklubb, vid bronsåldershögarna, hittade vi krogen Salomon som direkt hamnade överst på vår lista av favoritrestauranger. En gigantisk buffé för 155 kr. Utan tvekan den mest prisvärda buffén vi hittat i Sverige och Danmark. Rikligt med grönsaker och olika rätter, vällagat och varierat. Dessutom trevlig personal och mysig miljö. (Vill du vara säker på att få en plats inomhus kan det vara klokt att boka bord. Vi började med att äta utomhus när vi väntade.)

Vilken efterrättsbuffé!!! Bästa chokladkakan!

Vilken efterrättsbuffé!!! Bästa chokladkakan!

När man cyklar långt kan man äta mycket. Den kladdiga chokladkakan på efterrättsbuffén fick magen att spänna rejält. Tur att du nästan rullar hela vägen ner till Båstad.

I Sinarpsdalen böljar betesmarkerna mellan kullarna. Jag var tvungen att bromsa för att hinna njuta av utsikten. Sedan planar det ut och du hinner höra den porlande bäcken längs leden ner mot Båstad.

Det planerade besöket på Wåffelbruket fick skjutas på framtiden pga att vi fortfarande var proppmätta. Innan vi cyklade till stationen (som ligger tre-fyra km norr om Båstad) beundrade vi de låga husen längs Agardhsgatan och förundrades över de höga matpriserna nere i hamnen där en hamburgar-tallrik kostade mer än buffén vi nyss ätit.

En lättcyklad tur förutom backen upp till Salomon krog – men det är det värt även om man skulle behöva gå.