Natt-tåget söderut

IMG_1346

Cyklade längs älven

Cyklade längs älven

Med luften fylld av liljekonvalj

Med luften fylld av liljekonvalj

Dags för hemfärd och jag vaknar tidigt.

Äter Tinis otroliga frukost med gröt och nygräddat bröd.

Cyklar till Rots skans. Ligger på en träbro och lyssnar när skolbarnen tränar på “Den blomstertid nu kommer.”

Njuter liljekonvalj hela vägen tillbaka till Tre Björnar.

Längtar redan tillbaka fastän jag ännu inte åkt.

Packar. Städar.

När allt är klart hamnar jag än en gång i protokollen.

Nu klurar jag över vilka personer som behöver gestaltas innan de första förhören.

Måndagen den 12 juni

I går cyklade jag längs Rotälven till resterna av Långöns Liebruk. Härlig asfalt och nästan ingen biltrafik. Annorlunda är det nere i kyrkbyn. Trafiken längs bygatan är tät – men det värsta är de gamla “raggarbilarna” som kör runt på helgerna. I fredags låg det tjocka gummimoln långt efter att bilarna burnat i rondellen.

Nattetid dundrar de fram genom byn. Finns det ingen gräns för hur mycket det får låta?

Jag har så svårt att förstå ungdomarnas val, det är ju de som ska leva med miljökonsekvenserna? Försöker skärma av och lägga fokus på mitt skrivprojekt. Gång på gång läser jag utlåtandet från Lektören; “Vad som också är väldigt bra är att du, som vanligt, låter miljön bli en suggestiv faktor i texten som ackompanjerar och förstärker händelseförloppet. Även detta skapar en stor dynamik i texten.”

Och jag tänker att även om jag inte skriver så många ord så är inspirationen också en viktig del.

Söndagen den 11 juni

Ytan blir taggig när vattendropparna borrar sig ner i vattnet. Skorna drar jag av mig när jag kränger på regnbyxorna. Bestämmer mig för att det är bättre att bli blöt om fötterna n om skorna, så jag drar av strumporna också.

Så står jag där barfota och känner vattendropparna mot tårna, tacksam för båthusets skyddande tak. Tänk att det skulle börja regna just här – vid vasselmun – och att det fanns ett tak jag kunde skula under. Annars hade jag aldrig upptäckt den stora stenen. Stenen som sticker ut i vattendraget.

Spikarna övergår till växande ringar. Fåglarna kvittrar. Unga rönnbärsplantor och hallonris vajar. Regn eller vind vet jag inte.

Två svalor seglar nära vattenytan. Tallstammarna har samma färg som höstlöven på marken. En grå fjäril fladdrar i vassen.

Ytans många ringar försvinner. Här och där bildas större fiskringar. Regnet är över. Takdroppet avtar. Med skorna i handen går jag mot cykeln.

Marken är sank och täckt av lysande blåbärsris och mjuk mossa. Ändå sätter jag ner fötterna försiktigt, rädd för vad som lurar i mossan, känner skrovliga grenar under fötterna.

Stigen går över slipade rötter. Att cykla är lönlöst. Jag gör myrorna sällskap. Tallbarr sticker och jorden tränger upp mellan tårna, men det går snabbare att gå här än i blåbärsris och mossa.

Lördagen den 10 juni

Vattenporl och det är som om jag är tom på ord, men jag tänker på Toves flödesskrivande – det är väl vad jag ska göra. Sitta här och låta pennan utforska pappret.

Har jag producerat något hittills?

Vet inte – men jag har sovit – hittat ett skönt lugn – bara är.

En lång vandring blir det idag – minst en mil. Handla ska jag göra på tillbakavägen. När jag kommer till stugan ska jag göra yoga. Hoppas hitta Gullichs-Anna. Har ett fragment – hon iakttar världen med avund, vill betyda något. När hon hör om Erik blir hon nyfiken. Finns där paralleller med kvinnor som blir kära i terrorister?

 

Fredag kväll

Östermyckeläng

Östermyckeläng

Här vid stenen bygger jag Bond-döttrarnas stuga. En plats där livets torftighet drivs på flykt. En plats för skratten, för öl och gamman, för nära kroppar i mörka vrår.

Här vid stenen, vid smala rönnar ska jag fläta ord från svunnen tid.

Dessa kvinnor, vars liv i skuggan, var hårt och orätt, ska växa fram.

Här kan du läsa mer

Bond-Elin

Fredagen den 9 juni

Himlen är grå utanför fönstret. Orden kom med svårighet. Det var så mycket jag ville beskriva i de inledande kapitlen. Till slut bestämde jag mig för att skicka texten ofärdig till Lektören. Jag vill gestalta brevet som Länsman skrev den 22 maj 1668, berätta om skitsnacket som växte efter rannsakningen 1664 och plantera vad som hände vid tumultet i mars 1667. Kanske är det alldeles för mycket fakta för en inledande text.

Nu ska jag ge mig ut på promenad innan jag vilar middag.

I går höll Tini mig sällskap på promenaden. Vi följde gamla buförsstigar från Stop och förfärades över skogsmaskinernas framfart.

Vem ger människan rätt att skövla skogen? Varje träd bidrar till att rena koldioxidutsläpp. Borde inte rätten att andas frisk luft vara överordnad ekonomiska intressen? När vi satt jordens jämvikt ur spel borde vi snarast begränsa skogsavverkning internationellt.

Jag vill gestalta byarna mellan Åsen och Östermyckeläng; dvs Rot, Loka och Brunnsberg. Stop och Brindberg är hemfäbodar under Brunnsberg. Än idag kan du höra koskällor i skogen.

Våren fanns i Skåne

Det är mer än en vecka sedan jag återvände till Skåne. I rabatten blommade de tusen crocuslökar som jag planterade i höstas. Lövräfsning, gräva om kompost, plantera penséer – och långa cykelturer. Hur kan tid försvinna så snabbt?

IMG_0806

I Älvdalen fördjupades historien om Marit och sedan jag kom hem har jag fortsatt att skriva lite varje dag i Scrivner. Emellertid hängde det upp sig för några dagar sedan. Tillbaka i researchen.

På Lunds universitetsbibliotek har jag beställt boken där brevet från Länsman finns citerat. När jag planlöst surfade runt hittade jag en bok från 1895 som stannats in. “Sveriges Fängelser och Fångvård från äldre tider till våra dagar” av Sigfrid Wieselgren. Wow!

Äntligen fick jag svar på mina frågor om Marits vistelse i Falu stenhus. Vad “Kistan” var för något. På Nordiska museets hemsida hittade jag bilder på handfängsel.

På torsdag planerar jag besöka Universitetsbiblioteket i Lund. Kanske jag skulle avsätta en dag i veckan för skrivandet?

Ser inte skogen för alla träd

Förutom Vasaloppet är Musik & Motorfestivalen Älvdalens stora evenemang. Varför inte satsa på ekoturism istället?

Besök i Hedbodarna, september 2015

Besök i Hedbodarna, september 2015

Naturen är oslagbar! Perfekt för cykling! Ett friluftsmuseum med byggnader från 1600-talet. Små byar som Åsen och fäbodar som Stop och Hedbodarna. Vilda vatten, som Lekattstupet, eller lugna som Nässjön.

Matsäck vid Lekattstupet

Matsäck vid Lekattstupet

Tänk om några av alla dessa EU-pengar kunde gå till att märka upp bra cykel- och vandringsleder. Eller informationsskyltar med utdrag ur protokollen från september 1668. Varför inte ett “Trolldomssafari” med dagsturer till Häxbränningsplatsen, Slängbodarna, Åsen eller Breavads fäbod. Fast kanske finns det älvdalingar som fortfarande säger som 90-talets kommunalpolitiker i debatten om en Minnessten över de avrättade; “Är du stolt för det här – jag skäms jag.”

Breavads fäbod

Breavads fäbod

Innan jag besökte Älvdalen trodde jag att häxprocesserna startade i Lillhärdalen. Där finns en minnessten – men det var i Älvdalen det började. Rannsakningsprotokollet från september 1668 är unikt, som att titta rakt in i 1600-talet. Och mycket av 1600-talskänslan finns kvar på fäbodar och i skogen. En magisk plats!

På Tre Björnar kan man hyra cykel.

På Tre Björnar kan man hyra cykel.

I kväll träffade jag Petra och Marcus på Sweden Runners. De är skåningar – och kanske krävs det för att se Älvdalens skatter; orörd natur, urskog, spännande historia, fäbodar. Listan kan göras lång – men guldkornslistan gynnas inte av satsning på motorturism.

Förutom vad jag skrivit ovan tror jag på en hälsovecka i Älvdalen. Vandring till fjälltoppar för att se soluppgångar, kolbullar på en fäbod, cykelturer, yogapass och tid att bara vara. En varierad rörelserik vecka med Tinis fantastiska frukostar!

IMG_6429

Kvalitet in i minsta detalj; hemkokt sylt, nybakat bröd, lokala produkter – och bär som Tini själv plockat i skogen!!!

Är det mer än jag som är intresserad av en hälsoresa i Älvdalen?

Torsdag i Älvdalen

I går var det bara stopp i skrivandet. För att komma vidare behövde jag “se” aktörerna framför mig och jag behövde veta hur de agerade. Därför hamnade jag i boken “Enneagrammet och de nio livsstrategierna”.

Den 28 februari 2017 fick jag ok från författaren Elisabeth Wiktorén att citera den på bloggen;

“Roligt att du tycker om boken och framför allt att den ger dig något värdefullt. Du får gärna citera så länge du anger källan. Min önskan med Enneagrammet är just att sprida kunskapen så mycket som möjligt. Det är nog inte bara vi som lärt oss modellen fungerar bättre utan även folk i vår omgivning. Det blir ju liksom lättare att förhålla sig till sig själv och andra 😊

Så lycka till med din blogg

Hjärtliga hälsningar

Elisabeth Wiktorén

Boken är så klart långt mer utförlig än citaten på bloggen. Citaten lägger jag upp som lätt tillgänglig inspiration för mig själv.

Frågorna som behöver svar på lägger jag här.

Onsdag i Älvdalen

Tre Björnar

Stigarna är perfekta för sparkstötting, så jag följer vägens grusade trottoarer på morgonpromenaden. Ser att det är lunchkonsert i kyrkan. Det var på lunchkonserten i maj 2014 som intresset för trolldomsprocesserna väcktes.

 

Efter lunchkonserten sammanställde jag texter om Marit och Åsen. “Kill your darlings” tänkte jag och flyttade hela inledningen så att Lars introducerades tidigare.

Den här veckan ska ägnas åt skrivande. Fram till söndag ska jag fokusera på en del om dagen. Idag är det processens karaktärer. Visst vore det enklare att plocka bort ännu fler – men jag vill skapa en historia som ligger protokollen nära.

Fördelarna med att vara i Älvdalen och skriva är många. Lennart är en av dem.

“Vad ger älvdalningarna sina hundar för namn?”

“Rocky, Fjong och Sprut. Morfars hund hette Daina” säger Lennart. Det är frukost på Tre Björnar med rågflingegröt, tre sorters hemkokt sylt, nybakat bröd och massor av grönsaker.

“Morfars hund var en schäfer. Han pratade alltid om den hunden. Påstod att om man slängde en sten i Nässjön skulle Daina simma ner och plocka upp den.”

Daina får det bli. När jag lämnar frukostmatsalen sitter Tini och Lennart kvar och pratar med Ia, yogaläraren som flyttat in i en av grannhusen. Så numera finns det yogalokal på andra sidan vägen. Det finns planer på yogaretreat på Tre Björnar. Jag är redan uppskriven på anmälningslistan.