Trolldomskrisen började i Älvdalen år 1668

Hela Älvdalen är fullt med fäbodar med olika karaktär. Några har blivit som små semesterbyar med rödmålade stugor och parabolantenner, andra lever fortfarande, som Torrilds, Gessi eller Hedbodarna. Och så har vi Stop. Där är husen fortfarande grå av väder och vind, någon elektricitet finns det inte. Allra finast ligger Tinis stuga med anor från 1600-talet.

Östermyckeläng

Östermyckeläng

För två år sedan var jag på en middag Tini ordnade i Stop. Det var som att kliva rakt in i 1600-talet. Förr flyttade man upp till fäboden i mitten av maj, då skulle luckorna öppnas och djuren betade gräset inne på vallen. Några bodde kvar på fäboden hela sommaren medan andra drog vidare till långfäboden med korna. I september flyttade man hem till byn igen. Då skulle luckorna sättas för fönstren.

Morgonpromenad i Östermyckeläng

Morgonpromenad i Östermyckeläng

I söndags följde jag med Tini o Lennart för att stänga luckorna i Tinis fäbod. Även grindarna hängdes av för att älgarna skulle kunna passera genom fäboden. Tini hämtade den stora nyckeln och öppnade in i ladan. Jag kom att tänka på bröllopsfesten som jag försöker gestalta och allt jag läst om älvdalningarnas fester.
”Tänk att ha fest här!”
”Varför inte?”, sa Tini.
Men av tre personer blir det ju inte någon fest, nej en 20 stycken borde vi vara. Vi bestämde att när jag kommer upp i juni ska Tini och Lennart ta ledigt två dagar så att vi verkligen hinner åka runt till alla platser jag skriver om. För några år sedan gjorde vi en utflykt till Slängbodarna. Dit hade varken Tini eller Lennart varit.

Stigen längs Älven (lättast att hitta från Campingen där den löper åt båda håll.)

Stigen längs Älven (lättast att hitta från Campingen där den löper åt båda håll.)

”Kanske är det mer än jag som är intresserad?”
”Ja, det hade väl bara varit kul”, sa Tini.
”Då skulle vi släppa av er så ni fick gå till Stop via källan och ta med ert eget vatten”, Lennart skrattar.

Och vi pratar om allt man skulle kunna göra här uppe. Nästa år är det 350 år sedan rannsakningarna i Älvdalens sockenstuga. Trolldomskrisen spred sig härifrån till bl a Lillhärdal och Norrland. Innan det år 1676 upptäcktes att de vittnande barnen ljög hade ca 300 personer avrättats.

Kyrkan i Älvdalen om ombyggd, men låg på samma plats år 1668. Det var på den här platsen Pastor Elvius predikade om Satan med sådan glöd att byborna var beredd att avrätta grannar och släktingar.

Kyrkan i Älvdalen är  ombyggd, men låg på samma plats år 1668. Det var på den här platsen Pastor Elvius predikade om Satan med sådan glöd att byborna var beredd att avrätta grannar och släktingar när trolldomskrisen pågick som värst,

Nu är det upp till Tini att hitta ett lämpligt datum i början av juni, planera en meny och räkna ut ett pris för paketet.

Idag brinner pelletsen i Märbäck. Röken stiger från den plats bålen en gång brann och syns ända till kyrkbyn.

Idag brinner pelletsen i Märbäck. Röken stiger från den plats bålen brann under trolldomskrisen. På långt håll syns röken som en påminnelse om alla de oskyldiga som led och avrättades.

Är du intresserad? Gör en intresseanmälan på trebjornar@telia.com eller 0251-10482 (antalet platser är begränsat till 16).

Capellagården 2017

Jag sa till mig själv att jag inte skulle skriva några blogginlägg, att jag skulle spara orden till mitt bokprojekt, att allt överflöd kommer när vi flödesskriver. Men jag saknade bloggen. Den är en del av mig – som en vän som alltid lyssnar.

Capellagården

Så nu sitter jag här med datorn när de andra jobbar med skrivövningar.

Förra året drabbades jag av känslodiarée. Men i år är det ett lugn – en fridfullhet inuti mig. Jag känner skillnaden och njuter av den. I flödesskrivandet är orden annorlunda.

“Jag ska passa på att tacka Bob idag. Berätta hur mycket första Capellaveckan betydde för mig. Berätta om vilken enorm skillnad som känns i min kropp. Hur förra året skalade av.” 

Den sista meningen är knappast läsbar. Just då sa Bob att vi skulle övergå till att skriva ett tackmail till någon.

Rosengården i Vickleby, Capellagården

Nu ska jag bege mig till Rosenträdgården och skriva, försöka hålla mig ifrån bloggen. Vid tillfälle blir det fler bilder från morgonpromenaden på instagram – men i första hand är jag här för att skriva på mitt bokprojekt. Just nu är det Gullichs-Anna jag försöker hitta.

 

Laholm – Knäred t o r

IMG_1198

Vippentorpet i Halland

Inställda tåg, försenade tåg – eller tåg som inte haft plats för cyklarna. Dålig kollektivtrafik får inte förstöra våra söndagar – därför lastade vi cyklarna i bilen när vi tog oss till Laholm. Vi hade fått tips om att Cykelspåret Hallands inland mellan Laholm och Knäred skulle vara södra Sveriges vackraste väg för cyklister.

Vi väntade oss inte att hitta några trevliga matställen på vägen så vi bunkrade upp med rökt sill, smörfisk och skagenröra på Rökeriet i Laholm.

Ut ur Laholm följer cykelleden bilvägen, men efter Ala går på smala skogsvägar där bilarna är få. Naturen vid Karsefors är dramatisk med klippblock. Över Hjörnerödssjön går vägen över ett smalt näs.

Vippentorpets kaffestuga är öppen från lördagar-söndgar i maj-augusti. (Under juli onsdagar-söndagar.) Alltid kl 12-17. Hemsida finns inte - men man kan ringa till ägaren 0705-797717.

Vippentorpets kaffestuga är öppen från lördagar-söndgar i maj-augusti. (Under juli onsdagar-söndagar.) Alltid kl 12-17. Hemsida finns inte – men man kan ringa till ägaren 0705-797717.

Mitt ute i ingenting överraskades vi en skylt “öppet”. Nyfikna cyklade vi dit och fick en trevlig pratstund med ägaren till Vippentorpets kaffestuga. Han berättade om en Snapphanegrotta som fanns i närheten. Tidigare hade sköldpaddsstenen (se bilden) visat vägen dit.

På vägen passerade vi även blommande rhododendron.

Mitt emot affären i Knäred beundrade vi en kreativ trädgård. Ägaren kom ut och erbjöd oss guidning. Vackra trädgårdar är cyklingens guldkorn. Tyvärr började det regna medan vi besökte trädgården. Att då behöva kolla kartan för att hitta spännande vägar gör inte cyklingen rolig, därför valde vi samma väg tillbaka. Nu fanns det en ny skylt längs vägen “Rhododendrondag”. Vi följde skylten och fick se ännu en fantastisk trädgård.

IMG_1199

Sjuhundra rhododendron fanns det i trädgården – sexhundra av dem hade han själv dragit upp genom avläggare. Den lila Catawbiense och den rosa Nova Zembla var enklast att få att gro. På våren skrapade han loss barken, knöt om blöt torvmull och tryckte ner grenen till marken med en sten. Efter ett år lyfte han försiktigt upp “paketet” med en grep och kollade om det kommit några rötter.

IMG_1202

Fullständigt genomblöta kom vi fram till Rökeriet i Laholm. Kläderna hängde vi på stolarna medan vi svepte in oss i torra fleecefiltar. Maten, miljön och servicen får högsta betyg!

Rhododendron

Humboldt (i förgrunden) Old Port (i bakgrunden)

Humboldt (i förgrunden) Old Port (i bakgrunden)

I trädgården får jag distans till berättelsen. De nyplanterade rhododendron behöver vatten. Tomatplantor och all frösådd planteras ut. Snärjmåra och maskrosor tycks växa oberoende av vattenbrist.

Trädgården är min terapi och perfekt att varva med inläsning om 1600-talet.

 

Botaniska trädgården i Lund

När jag läste anteckningarna från skrivkursen 2014 insåg jag att ÄNTLIGEN tar jag skrivandet på allvar. Och det är tack vare Helena Hansen – min lektör!

Kungshuset i Lund

Kungshuset i Lund

I april skrev hon så här om mitt synopsis:

“Fundera på i vilken ordning du ska introducera de olika karaktärerna. Det här är en viktig fråga. Ofta är det bra att introducera huvudpersonen (i det här fallet Marit) först – och där efter introducera protagonisten/erna. Fundera därför på om du inte ska berätta om Marit innan du berättar om Länsman. (Fundera på vilken karaktär som är viktigast av dem. Jag tänker att det är Marit.) Du bör även ha ett första kapitel som hugger tag i läsaren och skapar spänning kring Marit/huvudpersonen som karaktär (se mer nedan).”

Det bästa med en lektör är att orden får sjunka in i sin egen takt. De enda deadlines som finns är mina egna.

IMG_1187

Sedan jag skickat en ny “Början” var väntan lika lång som på jultomten. Söndagen den 28 maj fick jag det 7 sidor långa utlåtandet plus min text med massor av kommentarer. Så här löd sammanfattningen.

“Sammanfattningsvis har du en väldigt bra och välskriven text som fungerar fint som ett första kapitel. (Fundera dock på hur långt det första kapitlet ska vara – och om du här ska ha med informationen om Lars.)

Du har till exempel med flera konflikter (exempelvis naturen vs. människan, människan vs. de övernaturliga väsen som finns samt konflikterna som finns i relationerna mellan människorna). Den farliga stämningen samt temat häxeri löper även som en röd tråd genom texten – och även detta har du lyckats alldeles utmärkt med.

Dessutom har du en mycket spännande story, där du skriver till exempel om mens, vilket kommer in som en bra överraskning i texten. Även mötet med Hans och Lissle-Mats är ett inslag som höjer textens spänningsnivå – fundera dock på hur du (eventuellt) skulle kunna höja spänningsnivån ytterligare här (till exempel genom att infoga någon/några fler meningar innan du avslöjar att Marit ser en röd kalufs.)

Vad du skulle kunna fördjupa är gestaltningen i textpartiet som börjar med ”Det sades att …”, alternativt korta ner stycket något. På så sätt skulle detta textparti hänga bättre ihop med den övriga texten som är mycket väl gestaltad. (Därmed inte sagt att man inte också kan ha med återberättande partier. Se därför detta som ett förslag.)

Du skulle även kunna se över strukturen (se under Struktur) i början av texten, så att början av kapitlet inte blir för tungt av för långa miljöbeskrivningar. Här tror jag det skulle fungera bättre om du varvade storyn om mensen med miljön. Fundera även på var kapitlet slutar. Försök göra en spännande avslutning där det finns ett driv framåt efter att läsa mer. (Se förslag på var du skulle kunna avsluta under Struktur).

Språkligt tycker jag verkligen att du hittat den magiska tonen, som jag tror du strävar efter. Anledningen till att du känner dig tveksam tror jag är att du läst/arbetat med texten för mycket/under för lång tid, så att du själv blivit ”blind” för det språkliga i din egen text. Lita på dig själv och din stora förmåga – jag tror den prosalyriska stilen kommer automatiskt när du skriver – och även denna spännande stil korresponderar mycket väl med textens tema. Fundera dock på hur ålderdomligt språk, eller rättare på hur ålderdomlig du vill att meningsbyggnaden ska vara. (Kanske behöver du, på vissa ställen, skriva i modern, rak ordföljd?)

Se dessa små förslag på förändringar som just förslag. Med exempelvis lite varsam omstrukturering tror jag kapitlet – som redan är väldigt bra – skulle blir ännu mer spännande och stringent.”

I går tog jag buss och tåg till vårens Lund. I läsesalen på UB1 hittade jag fokus för omarbetning. Det bästa med Lund är trots allt timmarna med Dottern. Den här gången valde vi att promenera till Botaniska trädgården. Vilka rhododendron!

Trädgårdstankar

I september 2014 gick jag skrivkurs för Mats Söderlund och Susanna Alakoski. Fortfarande går jag tillbaka till mina anteckningar.

Löjtnantshjärtan och tulpaner den 18 maj 2017.

Löjtnantshjärtan, liljeblommande tulpanen Tres Chic och papegojtulpan den 18 maj 2017.

“Svinalängorna tog 13 år att skriva. Skrivkurser, nattsömn. Avgörande var envisheten och disciplinen att vägra sluta.”

“Observatoriet, 2013, tog 10 år att skriva. De första raderna skrevs 2001.”

Orden tröstar när det känns som om jag hela tiden går tillbaka, ändrar, fördjupar. Gång på gång intalar jag mig att jag är sjukskriven, att skrivandet är min terapi.

Trés chick heter den vita liljeblommande tulpanen. Foxtrot den dubbla rosa.

Trés chick heter den vita liljeblommande tulpanen. Foxtrot den dubbla rosa.

När jobbiga saker händer är det skrivandet jag flyr till, som jag förr flydde in i arbete. Det får mig att slippa tänka, slippa vara i smärtan. Fortfarande klarar jag inte av att tänka tillbaka, men jag bearbetar genom skrivandet. Känslor som smärtar, som när människor pratat skit, kan jag bearbeta genom Marit. Om henne påstods det att hon varit i Blåkulla. De mörka ögonen som förföljer mig i mardrömmarna placerar jag på Pastor Elvius. I en annan värld klarar jag av att möta dem.

“Det är fruktbart att kunna bottna i den känslan du beskriver.”

Vita rabatten med massor av smultron och myskmadra. (Trés chick heter liljetulpanen.)

Vita rabatten med massor av smultron och myskmadra. (Trés chick heter liljetulpanen.)

Den mesta tiden tillbringar jag i trädgården. Tankarna på Marit får landa, jag bearbetar mitt förflutna. Men ibland händer det att jag faller handlöst ner i gropen. Det är så svårt för omgivningen att förstå min sjukdom – ja, även för mig själv. Läkare och psykologer har förklarat att jag är så tömd på energi att jag inte har de reserver som behövs för att klara jobbiga situationer. Jag överreagerar, och tömmer mig på den lilla energi jag har. Då är Älvdalen min tillflykt. Det är där jag hämtar kraft, flyr in i 1600-talet, lever genom Marit. Den 7 juni åker jag. Den här gången ska jag bo i Britas koja.

“Att slutföra ett projekt kräver jättemycket.”

Det är bara att acceptera – jag är inte där. Jag är inte heller redo för några långa skrivutbildningar. Susannas råd att gå kurser på Folkhögskolor har jag följt. I snart ett år har jag längtat tillbaka till Capellagårdens magiska stämning. Den 25 juni är det dags.

IMG_1165 2

 

Långsam vår

Tulpaner

Foxtrot och Förgätmigej

 

Koltrastarna följer mig när jag kryper omkring med maskrosjärnet. I krusbärsbuskarna surrar humlorna. Att jag sällan använder skyffeljärn har gett resultat. De rosa tulpanerna sticker upp ur hav av förgätmigej.
tulpaner

Fortfarande går det åt massor av fågelmat. Just nu är det grönfinkar, steglits och bofinkar som är de flitigaste besökarna. Ja, och fasanen med sina tre hönor.

IMG_1022

Körsbärsblom

Den långsamma våren har gett mig möjlighet att njuta vårlökarnas blomning länge. Men jag inser att vi behöver mer värme för att körsbärsträden ska bli pollinerad.Lån

Tulpaner i Danmark

Att cykla i regn är inte kul, särskilt inte om man ska vara borta i flera dagar. Därför tog vi bilen på färjan (betydligt dyrare än cyklar – men så ska det verkligen vara).

Gavnö slott

Lägenheten vi “hyrt” via airbnb låg centralt och hade sköna sängar, men det kändes märkligt att bo hemma hos någon som man aldrig träffat.

Innan vi cyklade ner till Gavnö utforskade vi Naestved, som är Själlands tredje största stad. Stadskärnan hade kvar lite av en medeltida charm i form av vägnät, små torg och tegelkyrkor.

Genom att följa “kanalen” hittade vi cykelväg 7 som slingrade sig genom bostadsområden ner till Gavnö.

Margarita blev vår favorittulpan.

Margarita blev vår favorittulpan.

I Gavnö slottspark blommade hyacinter, narcisser och tulpaner.

Safina, dubbel narciss

Safina, dubbel narciss

Gavnö slott har en koppling till Gladsax på Österlen genom Ide Pedersdatter Falk. I sitt testamente från 1398 utsåg hon drottning Margareta och biskopen i Roskilde till testamentsexekutorer med uppdrag att grunda ett nunnekloster i Gladsax. De gjorde Gladsax till ett slottslän och stiftade istället ett dominikanernunnekloster på Gavnö.

På tripadvisor hittade vi en Restaruant Ronni med lika god thailändsk mat som Santanas kök i Åstorp. Och det säger inte lite!

Måndagen den 1 maj ställde vi bilen i Rönnede och cyklade väg 56 norrut till Jomfruens Egede. Förutom starka vindar och en transportsträcka längs bilväg var underlaget och miljön perfekt.

Därifrån valde vi småvägar via Faxe och Panoramarutten (425) ner till Faxe Ladeplads. Vackra vyer bl a förbi Rosendal.

Från Faxe Ladeplads till Sjolte Strandhus följde vi cykelleden Berlin-Copenhagen söderut. (Kolla den här inspirerande cykelresan.) Norrut valde vi väg 56 (med mycket motvind).

Motorvägen från Köge till Köpenhamn var proppfull med bilar i fyra filer. I 75% av bilarna satt endast en förare. Hur stor del av trafiken skulle kunnat läggas över till tåg? Vi hade absolut kunnat ta tåget (även om det regnade, men vi var för bekväma den här gången).

Visste du att varje thailandsresa smälter sju kvadratmeter is?

Miljövidriga alternativ kostar för lite. Transporter och råvaror borde betala för miljökonsekvenserna. Kollektivtrafik och arbetskostnad borde bli billigare. Då skulle det löna sig att köpa kvalitet och sedan reparera istället för att kasta.

Hinner vi ställa om innan det är försent?

Tulpaner i Malmö

IMG_0956

I onsdag och torsdags körde jag bil till bl a Ystad och Malmö. Oj, vad jag saknade lästiden på tåget och vilket strul det är att hitta parkering. På några år har Malmö förändrats. Nu är det cyklar över allt. Tänk vad snabbt människors beteende ändras när cykelvägarna blir säkrare.

Cykelparkering vid Triangeln. Hur stor yta skulle det krävas för att rymma lika många bilar?

Cykelparkering vid Triangeln. Hur stor yta skulle det krävas för att rymma lika många bilar?

IMG_0970

Tulpaner, hyacinter och penséer färgade Malmö lila. Temat var “Purple Rain”. Vilken upplevelse för trädgårdsälskaren! Nu lägger jag till Malmö på vår lista över platser som är vackra att besöka på våren.

IMG_0958

Blå rand, hyacint “Rembrandt” Lila rand, hyacint “Soleil de Nuit”

Andra platser är:

Tivoli i Köpenhamn

Laholm

Sofiero

Lunds botaniska trädgård

IMG_0963

I helgen bär det av till Gavnö. Efter alltför många inställda tåg och allmänt krångel med cykel på Skånetrafiken (som dessutom inte inkluderar cyklar i en duobiljett medan man får ha med sig tre barnvagnar gratis) tar vi bilen till Helsingborg.

IMG_0964

Till skillnad från Skånetrafiken uppskattar Scandlines cyklister. Det är gratis att ta med cykeln. Dessutom cyklar du av och på allra först.

 

IMG_0965

Från Helsingör tar vi tåget söderut. Boende är bokat via airbnb i Nästved. Vi får se hur det funkar.

IMG_0966

Bloggen är min dagbok. Nästa år planerar jag för en lila tulpanrabatt i trädgården.