I blogginlägget den 24 februari skrev jag att jag tror att laglotten kommer att förändras.
Varför det? Ja, som jag skrivit i ett tidigare inlägg tror jag att vi kommer att påverkas av reglerna i andra länder.
Ett annat skäl är att familjesituationen ser annorlunda ut idag än tidigare.
Längre tillbaka i tiden var jordegendomar viktiga för släktens välmående. Vanligtvis tog äldste sonen över gården. Mor och far bodde kvar på undantag. Ogifta syskon stannade kvar hemma och arbetade som oavlönade pigor och drängar mot mat och husrum. När far i huset dog togs gården över av äldste sonen som kände ett ansvar för fastrar och farbröder på gården.
Jorden var släktens trygghet och det var viktigt att jorden stannade i familjen.
Hur ser det ut idag? Idag är antalet kärnfamiljer betydligt färre. De geografiska avstånden mellan familjens medlemmar allt större. Allt som oftast träffar jag klienter som inte har någon kontakt med sina barn – ibland har det skett en medveten brytning från någons sida.
Det är inte ovanligt att fastigheten utgör en avsevärd del av makarnas förmögenhetsmassa. Om de saknar gemensamma barn kan det vara så att en utbetalning av laglott omöjliggör för den efterlevande att bo kvar i den gemensamma bostaden.
Vad var grundtanken med laglotten från början?
Idag ifrågasätter jag om laglotten skyddar det mest skyddsvärda intresset?
