Vilken egendom skall tas upp i bouppteckningen?

När en person avlider skall det göras en bouppteckning eller en dödsboanmälan.

I bouppteckningen skall den dödes tillgångar och skulder antecknas sådana de var vid dödsfallet. På skatteverkets hemsida finns en handledning om hur egendomen värderas.

Efterlevande make (Ärvdabalken 20 kap 4 § st 2)

Var den döde gift skall båda makarnas tillgångar och skulder  antecknas var för sig. Det gäller även om den efterlevandes tillgångar var enskild egendom.

Efterlevande sambo (Ärvdabalken 20 kap 4 § st 3)

Om en efterlevande sambo begär bodelning skall samboegendomen antecknas särskilt. Skulder med säkerhet i samboegendomen skall också antecknas. I vissa fall skall all den efterlevande sambons tillgångar och skulder antecknas.

Nya strukturer för boutredningar

Inte sällan får vi in pärmar med handlingar för att göra boutredning efter en person. Att gå igenom alla handlingar tar tid.

Vi vill alltid se specifikationen i den senaste självdeklarationen, men det är inte någon garanti för att vi hittar alla tillgångar.

Om någon tillgång inte tagits upp i bouppteckningen skall tilläggsbouppteckning upprättas

Ärvdabalken 20 kap 10 §; ”Blir en ny tillgång eller skuld känd efter det att bouppteckning har förrättats eller upptäcks annan felaktighet i bouppteckningen, skall tilläggsbouppteckning innehållande tillägg eller rättelse förrättas inom en månad.”

Det är bouppgivaren som svarar för att alla tillgångar och skulder kommit med i bouppteckningen. De gode männen svarar bara för att värderingarna följer reglerna för bouppteckningar.

Under många år har jag funderat på hur man skulle kunna effektivisera boutredningar. Under hösten har jag samlat ihop flera års erfarenhet av boutredningar och tagit fram en ny struktur som jag kommer att presentera under våren. Första föredraget är redan inbokat.

Att ändra arbetssätt tar tid – därför kommer vi inledningsvis endast åta oss enklare boutredningar.

Vad betraktar vi som enklare boutredningar?

Ja – boutredningar där det inte är brist och inte är tvist. Mer om det i framtida inlägg.

Särkullbarnen vill inte ge mig fullmakt att företräda dödsboet. Vad ska jag göra?

Det kommer in allt fler frågor från bloggen. Tyvärr har jag inte någon möjlighet att besvara enskilda frågor. Men om du avidentifierar din fråga så att jag kan lägga upp den på bloggen och besvara den här så gör jag det i mån av tid. Då har andra också möjlighet att få hjälp med sina frågor.

Från mars finns det möjlighet att boka tid för juridisk vägledning hos mig i Hammenhög igen. Mer om det på www.advokatbyran.nu.

Min man har avlidit. Vi hade inte några gemensamma barn, men han hade två egna barn. De vill inte ge mig fullmakt att företräda dödsboet.

Det blir svårigheter för mig när det börjar droppa in fakturor, vet inte ens om jag ska/får öppna kuverten.

Ärvdabalken 18 kap 1 §

Har inte särskild dödsboförvaltning anordnats enligt 19 kap skall efterlevande make eller sambo, arvingar och universella testamentstagare (dödsbodelägare) gemensamt förvalta den dödes egendom under boets utredning.

Särkullbarn är dödsbodelägare. Det innebär att varje dödsbodelägare har en vetorätt. Om dödsbodelägarna inte kan enas kan någon av dem ansöka om att tingsrätten utser en boutredningsman. Boutredningsmannen får då företräda dödsboet.

Här kan du läsa mer!

Hur gör man med fastigheten om dödsbodelägarna inte kommer överens?

I ett dödsbo har varje dödsbodelägare vetorätt. Det innebär att egendom inte kan säljas utan att alla delägarna är överens.

Om dödsbodelägarna inte kan komma överens kan de ansöka om boutredningsman.

En boutredningsman får fatta beslut för dödsboet. Däremot får boutredningsmannen inte sälja fastigheter utan dödsbodelägarnas samtycke.

Ärvdabalken 19 kap 3 §

Fast egendom eller tomträtt må ej av boutredningsmannen överlåtas utan att delägarna skriftligen lämna sitt samtycke eller, där det ej kan erhållas, rätten på ansökan tillåter åtgärden. Vad nu är sagt länder dock ej till inskränkning i den förfoganderätt som kan tillkomma boutredningsmannen enligt lagakraftvunnet testamente.

Om ett dödsbo har flera delägare kan det därför vara klokt att från början ansöka om boutredningsman. Förfarandet hos tingsrätten kan ta några månader. Det är boutredningsmannen som ansöker om tillstånd att försälja fastigheten. Även denna fråga skall behandlas av tingsrätten.

I NJA 2009 s 90 har Högsta Domstolen prövat vad som krävs för att rätten skall tillåta en försäljning av en fastighet.

Rättsfallet kan sammanfattas så här:

Om fastigheten behöver säljas för att kunna betala förfallna skulder ger rätten sitt tillstånd.

Om fastigheten inte behöver säljas för att betala förfallna skulder krävs det starka skäl för att rätten skall tillåta en försäljning.

Om en dödsbodelägare har vilja och förmåga att överta fastigheten och inte försäljningslikviden behövs för att betala förfallna skulder skall fastigheten i första hand fördelas mellan dödsbodelägarna genom ett arvskifte.

Halmstads tingsrätt förordnade den 17 september 2007 att dödsboet efter V.K., Hishult, avliden den 14 december 2006, skulle avträdas till förvaltning av boutredningsman. Genom beslutet utsågs advokaten R.L.-A. till boutredningsman.

R.L.-A. ansökte om rättens tillstånd att försälja den dödsboet tillhöriga fastigheten L.

Fem av de sju delägarna i dödsboet lämnade R.L.-A. fullmakt avseende en avyttring av fastigheten.

De två återstående dödsbodelägarna J.K. och U.R. förelades att yttra sig över ansökan men efterkom inte föreläggandet.

Tingsrätten (tf. rådmannen Anna Trulsson) anförde i beslut den 19 juni 2008:

 

Skäl för beslutet

Av praxis framgår att tillstånd för en boutredningsman att enligt 19 kap. 13 § första stycket ÄB överlåta en fastighet utan delägarnas samtycke förutsätter att starka skäl talar för en överlåtelse. Vidare framgår att i de fall en snabb försäljning inte är påkallad för att skapa likvida medel till avveckling av förfallna skulder krävs underlag för rättens bedömning i form av uppgifter om pris och övriga försäljningsvillkor, som boutredningsmannen tänkt sig eller redan uppnått i förhandling med en tilltänkt köpare. Enbart en upplysning om att försäljningen skall ske till högstbjudande efter anbudsförfarande har inte ansetts som tillräckligt underlag för att tillstånd skall kunna lämnas. Slutligen framgår att i de fall en av dödsbodelägarna vill överta fastigheten en försäljning inte bör ske utan fastigheten ingå i arvskiftet. En förutsättning för detta är dock, som ovan anförts, att inte likvid för fastigheten behövs för betalning av skulder eller kostnader samt att dödsbodelägaren som vill överta fastigheten har vilja och förmåga att fullfölja förvärvet till ett marknadsmässigt pris (se NJA 1983 s. 802 och NJA 1994 s. 141).

R.L.-A. har anfört att J.K., som nu bor på fastigheten, vill bo kvar men saknar ekonomisk möjlighet att lösa ut övriga dödsbodelägare eftersom han uppbär sjukpension. Enligt henne skall fastigheten, som betingar ett värde av cirka en miljon kronor, försäljas på den öppna marknaden. Uppgifterna om de ekonomiska förhållandena står oemotsagda eftersom J.K. och U.R. inte har efterkommit tingsrättens föreläggande att yttra sig. Detta förhållande kan dock inte medföra att kraven på ansökan efterges.

Som ovan anförts krävs starka skäl för att tillstånd till försäljning av fastighet skall ges i strid mot någon dödsbodelägares vilja. Detta krav torde enligt tingsrättens mening särskilt göra sig gällande när, som i förevarande fall, fastigheten utgör bostad för en dödsbodelägare som motsätter sig försäljning. Inget har framkommit som tyder på att en snabb försäljning av fastigheten är påkallad för betalning av förfallna skulder eller kostnader. Närmare upplysningar om pris eller övriga försäljningsvillkor vid en kommande överlåtelse har inte lämnats. Sådana uppgifter framstår här som särskilt betydelsefulla för att närmare kunna avgöra frågan om huruvida J.K. har förmåga att förvärva fastigheten för motsvarande villkor. Mot bakgrund av vad som nu anförts lämnas ansökan utan bifall.

 

Beslut

Ansökan om tillstånd till försäljning av fastigheten L lämnas utan bifall.

 

Hovrätten för Västra Sverige

R.L.-A. överklagade i Hovrätten för Västra Sverige och yrkade bifall till sin begäran om tillstånd till försäljning av fastigheten Laholm Ågård 1:20.

Hovrätten (hovrättsråden Ulla Kragh Munck och Christer Ranch samt tf. hovrättsassessorn Sara Norman) anförde i beslut den 16 juli 2008:

R.L.-A. har i hovrätten åberopat i huvudsak samma omständigheter som i tingsrätten. Anledning till annan bedömning än den tingsrätten gjort föreligger inte.

Hovrätten avslår överklagandet.

Högsta domstolen

R.L.-A. överklagade och yrkade bifall till sitt yrkande om tillstånd till försäljning av fastigheten.

J.K. och U.R. bestred ändring.

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, rev.sekr. Ulf Melchior, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande beslut: HD fastställer hovrättens beslut.

HD (justitieråden Johan Munck, Torgny Håstad, Ella Nyström, referent, Gudmund Toijer och Stefan Lindskog) meddelade den 20 februari 2009 följande beslut:

 

Skäl

För att en boutredningsman skall få överlåta en i dödsboet ingående fastighet krävs som huvudregel enligt 19 kap. 13 § första stycket ÄB att delägarna skriftligen samtycker eller, om samtycke inte kan erhållas, att rätten på ansökan tillåter åtgärden.

R.L.-A. är förordnad som boutredningsman i dödsboet efter V.K. I dödsboet, i vilket V.K:s sju barn är delägare, ingår fastigheten L. R.L.-A. har under åberopande av bestämmelsen i 19 kap. 13 § ÄB begärt rättens tillstånd till försäljning av fastigheten. Som skäl för sin begäran har hon anfört att två av delägarna, J.K. och U.R., inte lämnar sitt samtycke till att fastigheten säljs, varför hon utan rättens tillstånd saknar möjlighet att avsluta sitt uppdrag och upprätta arvskifte efter V.K.

Av handlingarna framgår att fastigheten är en mindre jordbruksfastighet med ett taxeringsvärde om 899 000 kr. J.K. har sin bostad i en byggnad på fastigheten. J.K. och U.R. har motiverat sin ståndpunkt med att J.K. bör få bo kvar i det hem han haft hela livet. Enligt J.K. bör boet, i enlighet med V.K:s önskan, skiftas på så sätt att J.K. tillskiftas fastigheten medan V.K:s bankmedel fördelas mellan övriga dödsbodelägare. Av en ingiven bouppteckning framgår att dessa medel uppgick till ca en miljon kr. R.L.- A. har oemotsagd uppgett att J.K. saknar ekonomiska möjligheter att överta fastigheten.

I förarbetena till den bestämmelse som nu återfinns i 19 kap. 13 § första stycket ÄB anfördes att överlåtelse av fast egendom intar en särställning som motiverar en inskränkning i boutredningsmannens allmänna befogenhet att företa alla för boets utredning erforderliga åtgärder. Det hänvisades till uppfattningen att en fastighet är en tillhörighet mera för släkten än för den enskilda individen och att ett hem bör bevaras om betingelser för detta föreligger. För att genomdriva åtgärden mot delägares samtycke borde därför krävas att starka skäl talar för en överlåtelse. (NJA II 1933 s. 263 f.)

I rättsfallet NJA 1983 s. 802 uttalade HD att, i vart fall när en snabb försäljning inte är påkallad för att skapa likvida medel till avveckling av förfallna skulder, rättens tillstånd bör förutsätta att underlag för rättens bedömning finns i form av uppgifter om pris och övriga försäljningsvillkor som boutredningsmannen tänkt sig eller redan uppnått i förhandlingar med en tilltänkt köpare.

Såvitt framgår är V.K:s dödsbo, som saknar skulder, inte i behov av att genom en snabb försäljning av fastigheten erhålla likvida medel. Underlaget för rättens bedömning av en tilltänkt försäljning består av boutredningsmannens uppgifter om att hon avser att ge en fastighetsmäklare vid LRF-konsult i Laholm i uppdrag att sälja fastigheten och att beräknat försäljningsvärde är 1 500 000-1 800 000 kr.

Vad som i 1933 års lagförarbeten anfördes som motivering till kravet på starka skäl för att mot en delägares vilja tillåta en fastighetsförsäljning har numera minskat i betydelse, något som talar för en mindre restriktiv tillämpning av bestämmelsen om rättens tillstånd. Vissa av de betänkligheter som tidigare anförts mot att ett sådant tillstånd lämnas kan motverkas genom att ett tillstånd förenas med villkor. Å andra sidan måste beaktas att boutredningsmannen i stället för att överlåta fastigheten kan genomföra ett skifte på så sätt att ideella andelar i fastigheten läggs ut på de olika delägarnas lotter, något som sedan länge torde ha varit fast praxis vid motsättningar mellan delägarna (jfr NJA 1987 s. 943, särsk. Advokatsamfundets yttrande s. 952). En sådan ordning är ägnad att möjliggöra en snabb avveckling av dödsboet och är väl förenlig med huvudregeln i 23 kap. 3 § ÄB att envar delägare vid arvskiftet äger njuta lott i varje slag av egendom. För det fall motsättningarna mellan delägarna kvarstår kan försäljning på offentlig auktion enligt lagen (1904:48 s. 1) om samäganderätt eller lagen (1989:31) om förvaltning av vissa samägda jordbruksfastigheter därefter aktualiseras. Reglerna för det förfarandet innebär en avvägning mellan delägarnas intressen bl.a. genom att delägare kan begära att rätten bestämmer ett lägsta pris för fastigheten samt få frågan om försäljning vilandeförklarad i avvaktan på att en ansökan om fastighetens klyvning behandlas.

Det nu anförda leder till bedömningen att det som förebringats i målet inte bör godtas som tillräckligt underlag för ett beslut om tillstånd till försäljning av fastigheten. Ansökan skall därför, som domstolarna funnit, avslås.

 

HD:s avgörande

HD fastställer hovrättens beslut.

 

När ska dödsboets värdepapper säljas?

Om det finns värdepapper i ett dödsbo kan dödsbodelägarna välja att sälja värdeapperna i dödsboet eller att överföra värdepapperna till någon eller några av dödsbodelägarna genom ett arvskifte.

Vad är skillnaden?

Den största fördelen med att överföra värdepapperna till dödsbodelägarna är att varje dödsbodelägare själv kan bestämma försäljningstidpunkten oberoende av vad de andra dödsbodelägarna anser.

Det är även en skillnad när det gäller beskattningen. Sker försäljning i dödsboets namn innebär det att dödsboet skall deklarera kapitalvinst/kapitalförlust. Om aktierna överförs till delägarna genom arvskifte övertar dödsbodelägaren dödsboets ingångsvärde. Dödsbodelägaren kan då göra ev. kvittningar med andra vinster/förluster.

 

Att hjälpa

Det är inte ovanligt att ett eller flera barn hjälper en förälder att hantera ekonomin. Ofta får jag frågan när det behövs en god man.

Föräldrabalken 11 kap 4 § lyder:

Om någon på grund av sjukdom, psykisk störning, försvagat hälsotillstånd eller liknande förhållande behöver hjälp med att bevaka sin rätt, förvalta sin egendom eller sörja för sin person, skall rätten, om det behövs, besluta att anordna godmanskap för honom eller henne. Ett sådant beslut får inte meddelas utan samtycke av den för vilken godmanskap skall anordnas, om inte den enskildes tillstånd hindrar att hans eller hennes mening inhämtas.

I Föräldrabalken finns noggranna regler om hur den gode mannen skall förvalta egendomen. Före den 1 mars varje år skall den gode mannen “i en årsräkning till överförmyndaren redogöra för förvaltningen under föregående år av egendom som har stått under ställföreträdarens förvaltning” (FB 14:15).

När uppdraget avslutas upprättar den gode mannen en sluträkning. När denna granskats av överförmyndaren skall den överlämnas till den som är behörig att ta emot redovisning för förvaltningen.(FB 16:8).

Den gode mannen är “skyldig att ersätta skada” som han uppsåtligen eller av vårdslöshet har orsakat den enskilde. (FB 12:13)

Talan om ersättning skall väckas inom tre år från det att slutredovisningen överlämnats till den som är behörig att ta emot redovisning för förvaltningen. Talerätten är därefter förlorad såvida inte den gode mannen gjort sig skyldig till brottslig gärning.

Vilka regler gäller om det inte finns någon god man?

Hjälp som ges utan godmansförordnande faller under 18 kapitlet Handelsbalken; “Om sysslomän eller ombudsmän”.

Sveriges Rikes lag antogs av riksdagen 1734 och stadfästes av “Konungen den 23 januari 1736”. Detta är ett av de få kapitel som är kvar av den ursprungliga lagen.

1 § lyder: “Varder man av annan ombuden, att å dess vägnar något syssla och uträtta, och säger där ja till; tage fullmakt och ligge där sedan hans vårdnad å; göre ock redo och besked för det han om händer får.”

3 § “Handlar syssloman oredligt, brukar list emot honom, som fullmakt gav, vändet sig hans gods till nytta, lånar hans penningar ut, eller tager penningar upp i hans namn: svare till all skada [ och plikte efter omständigheterna]. Vare och den, som fullmakt gav, saklös i allt vad syssloman, utom hans ombud eller vilja, av annan lånt, eller med någon slutit haver; utan det vises, att det honom till nytta använt är.”

Lagen nämner hur ansvaret skall fördelas i olika situationer och bör även läsas mot Lag om redovisningsmedel, 1944:181, och Avtalslagens kapitel 2, Om fullmakt (från 1915).

Vad kan arvingarna eller den som gett fullmakt göra om de anser att det begåtts fel?

När ett uppdrag avslutas skall sysslomannen “göra redo och räkning”.

Handelsbalken 18:9 lyder “Var som å sysslomans förrättning tala vill; göre det lagligen inom natt och år, sedan han vid sysslan skildes, och redo och räkning gjord är av honom, eller av hans arvingar, där han död är. Haver man laga förfall; njute samma tid därefter.”

Således kan huvudmannen eller hans arvingar väcka talan beträffande händelser som inträffade lång tid tillbaka – bara talan väcks inom ett år från redovisningen.

För att undvika konflikter mellan dödsbodelägare är min rekommendation att inte sköta ekonomin till äldre personer utan ett godmansförordnande.

 

Vem företräder dödsboet?

Förvaltning av dödsbodelägarna – Ärvdabalken 18:1 lyder:

Har inte särskild dödsboförvaltning anordnats enligt 19 kap. skall efterlevande make eller sambo, arvingar och universella testamentstagare (dödsbodelägare) gemensamt förvalta den dödes egendom under boets utredning. De företräder därvid dödsboet mot tredje man samt har rätt att tala och svara i mål som rör dödsboet. Åtgärder som inte tål att uppskjutas får företas även om någon delägares samtycke inte kan inhämtas.

Huvudregeln är att varje dödsbodelägare har en vetorätt. Ett dödsbo är inte demokratiskt! En dödsbodelägare som är oenig med övriga dödsbodelägare kan inte röstas ner.

Lösöre får inte fördelas utan att alla är överens. Ersättningar får inte betalas ut såvida det inte är helt klart att dödsboet är skyldigt att betala.

Exempel på åtgärder som inte tål att uppskjutas kan vara att tömma kylskåp, avliva husdjur, avbeställa prenumerationer.

Kan dödsbodelägarna inte enas får de ansöka om att tingsrätten utser en boutredningsman.

Förvaltning av boutredningsman eller testamentsexekutor – 19 kap

Ärvdabalken 19:1

Då dödsbodelägare begär det, skall rätten förordna, att egendomen skall avträdas till förvaltning av boutredningsman, samt utse någon att i sådan egenskap handha förvaltningen. Har någon genom testamente blivit utsedd att i fråga om förvaltningen träda i arvingars och universella testamentstagares ställe (testamentsexekutor) äger jämväl han påkalla beslut som nu är sagt.

Genom testamente kan en testamentsexekutor utses.

Ärvdabalken 19:20

Förordnande att vara testamentsexekutor skall, såvitt ej annat framgår av testamentet, anses innefatta bemyndigande att företaga alla för boets utredning erforderliga åtgärder. … Skyldigheten enligt 14 a§ att underrätta rätten om vem som tillställts årsredovisning gäller dock endast den som är boutredningsman.

Ärvdabalken 19:3 st 3 Är testamentsexekutor utsedd, skall förordnandet meddelas honom, om ej äro skäl däremot.

Mer om boutredningsman kan du läsa här. Mall på ansökan om boutredningsman hittar du här.

Finns det några skillnader mellan testamentsexekutor och boutredningsman förutom skyldigheten att meddela tingsrätten vem som fått medelsredovisningen?

Finns det skäl att misstänka att dödsboets tillgångar inte räcker till att betala dödsboets skulder kan det vara viktigt att ansökan om boutredningsman har ingetts.

Förmånsrättslagen 10 § punkt 2

Allmän förmånsrätt följer med arvode och kostnadsersättning till …… förordnad boutredningsman om fordringen avser tid inom sex månader innan konkursansökan gjordes eller därefter.

Allmän förmånsrätt innebär att boutredningsmannen får betalt för sitt arvode innan övriga fordringsägare får betalt. Motsvarande skydd finns inte för testamentsexekutors arvode.

Vem kan föra dödsboets talan vid domstol?

En enskild dödsbodelägare kan eget namn men för boets räkning föra talan om övrig delägare är motpart (ÄB 18:1a). Om boutredningsman är utsedd får enskild part föra talan på samma sätt om boutredningsmannen avstår från att föra boets talan.

Samtliga dödsbodelägare företräder dödsboet mot tredje man (dvs annan än dödsbodelägare) – se ovan. Det innebär att en enskild dödsbodelägare inte kan föra talan mot någon utomstående om övriga dödsbodelägare inte vill medverka.

Hur gör man då för att föra talan mot någon utomstående?

Dödsbodelägaren kan ansöka om att tingsrätten utser en boutredningsman. Boutredningsmannen får sedan ta ställning till om talan skall väckas mot tredje man.

Här hittar du ett exempel på hur en ansökan om boutredningsman kan se ut.

 

Bristbo

En av de första frågorna vi ställer när vi får uppdrag att handha boutredning är om boets tillgångar täcker skulderna.

Ärvdabalken 20 kap 8 a §

Räcker den dödes tillgångar eller, när han efterlämnar maka, tillgångarna jämte hans andel i makens giftorättsgods inte till annat än begravningskostnader och andra utgifter med anledning av dödsfallet och omfattar tillgångarna inte fast egendom eller tomträtt, behöver bouppteckning inte förrättas, om dödsboanmälan görs till Skatteverket av socialnämnden.

Ärvdabalken 21 kap 1 §

Innan en månad förflutit efter det att bouppteckningen förrättades eller, om boet förvaltas av boutredningsman, uppgörelse har träffats med samtliga bortenärer om betalningen av skulderna får en skuld betalas endast om det med fog kan antas att betalning inte är till skada för borgenärerna.

Om det finns en fastighet i dödsboet kan en konkurs vara enda utvägen. Då är det viktigt att det dödsboets räkningar inte har betalats.

Att göra träffa en uppgörelse med borgenärerna kan emellertid vara en fördelaktigare lösning för alla inblandade. Här måste en bedömning göras i det enskilda fallet.

Lawline hittade jag en bra förklaring.

Ang dödsbo efter nordisk medborgare med hemvist i Sverige

Allt fler frågor handlar om utländska dödsbon.

Vi har tyvärr inte möjlighet att ge gratis rådgivning. Genom den här bloggen hoppas jag däremot att vi skall kunna vägleda läsaren vidare.

Lag (1935:44) om dödsbo efter dansk, finsk, isländsk eller norsk medborgare som hade hemvist här i riket mm

§ 1

Hade dansk, finsk, isländsk eller norsk medborgare vid sin död hemvist här i riket, skall i fråga om rätt till arv efter honom svensk rätt gälla. Där den döde icke vid dödsfallet sedan minst fem år här hade hemvist skall dock lagen i hans hemvistland vinna tillämpning, så framt det yrkas av någon arvinge eller testamentstagare, vars rätt därav beror.

§ 19

Vid boutredning, bodelning och arvskifte efter dansk, finsk, isländsk eller norsk medborgare som vid sin död hade hemvist här i riket skall förfaras i enlighet med svensk lag.

Frågor att avgöra

1. Medborgarskap?

2. Var hade den avlidne hemvist?

3. Hur länge hade den avlidne haft hemvist i hemvistlandet?

Om den avlidne var nordisk medborgare och hade haft hemvist i Sverige i minst fem år skall svensk lag tillämpas.

 

Vad händer med egendomen efter bådas bortgång? (Del 6)

Om både Anna och Bertil har särkullbarn, inga gemensamma barn och inget testamente ärver de inte någon egendom efter varandra. Den först avlidnes barn får ut hela sitt arv vid dödsfall ett.

Vi antar att Anna äger egendom motsvarande 2,1 Mkr och att Bertil äger egendom motsvarande 700 kkr.

Hur stor andel av makarnas gemensamma egendom arvet motsvarar beror på

1) Finns det någon enskild egendom? (Om all makarnas egendom är enskild ärver Annas barn 2,1 Mkr och Bertils barn 700 kkr).

2) Om det inte finns någon enskild egendom är huvudregeln att det görs en bodelning – vardera släktsidan ärver 1,4 Mkr.

3) Om det inte finns någon enskild egendom och Bertil avlider först kan Anna begära att få behålla sin egendom enligt äktenskapsbalken 12 kap 2 §. Dvs Annas barn erhåller 2,1 Mkr och Bertils barn 700 kkr.

Om Anna avlider utan att efterlämna bröstarvingar ärver Bertil all hennes egendom.

Ärvdabalken 3 kap 1 § “Var arvlåtaren gift, skall kvarlåtenskapen tillfalla den efterlevande maken.”

Ärvdabalken 3 kap 2 §: “Lever vid den efterlevande makens död någon bröstarvinge till den först avlidne maken eller dennes föräldrar, syskon eller syskons avkomling, skall, om inte annat sägs i tredje stycket eller 3-5 §§, 6 § tredje stycket eller 7 § tredje sstycket, hälften av den efterlevande makens bo tillfalla dem som då har den bästa arvsrätten efter den först avlidna maken. Den efterlevande aken får inte genom testamente bestämma över egendom som skall tillfalla den först avlidnes arvingar.”

Dvs om Anna avlider först och inte efterlämnar några bröstarvingar ärver Bertil allt efter henne. Efter Bertils bortgång skall Annas arvingar och Bertils barn dela upp det som fanns kvar efter Bertil. Om allt var giftorättsgods går (enligt huvudregeln) hälften av behållningen till Bertils barn och hälften till Annas arvingar. (Men som ni förstår finns det många undantagsregler när det gäller fördelningen.)

Vill inte Anna att hennes syskon eller syskonbarn skall ärva måste detta anges i ett testamente.

(Här hittar du del 1.)