Kristian II (Kristian Tyrann)

Veckans sista person är Kristian II – kommentera gärna med boktips, länkar till bloggar, filmer, poddar så hjälps vi åt att levandegöra 1500-talets människor. (Jag kommer uppdatera inlägget efterhand.)

Litteratur

Samtliga citat nedan är hämtade från Furste av Norden – Kristian Tyrann av Erik Pettersson

Vad vet vi om Kristian II?

”Kristian har ofta framställts som en ytterst begåvad monark, men som något av en dubbelnatur. Redan C F Allen, den historiker som ägnat sig mest åt Kristian och hans tid, beskrev det under nationalromantiken glansdagar på 1870-talet som att Kristian hade två hjärtan. Allen framhåller att Kristian i ena stunden kunde verka framåt och beslutsam, för att i nästa bli passiv och dra sig undan och verka hjälplös. Sedan Allens dagar har det blivit etablerat att peka på Kristians instabilitet, men vad som var ursprunget till den har varierat desto mer just för att det inte finns klarlagt i källorna. Än har det förklarats med yttre orsaker, som att han var barn av en tid som stod och vägde mellan den råbarkade medeltiden och den (jämförelsevis) förfinade renässansen, än med inre orsaker som man försökt spåra upp genom att studera hans sätt att uttrycka sig i brev eller genom att försöka analysera han handlingar och nära relationer.”

”Han lyckades flera gånger locka till sig människor under spelad amnesti för att sedan spärra in dem eller låta avrätta dem.”

Familj

Kristian var Kristina av Sachsens tredje son. (De två äldsta födda 1479 och 1480 dog som barn och Kristian föddes 1481. Det spekuleras om en broder, Jakob, som skulle vara född 1482 men här är källorna otydliga. 1485 föddes Elisabeth och 1497 föddes yngsta sonen som dog av pesten 1511.)

Erik Petersson berättar att drottningen tillbringade den mesta tiden med barnen på Nyborgs slott. 1481 blev hennes make Hans, kung och var därefter mestadels på resande fot.

Kristina av Sachsen försvarade Stockholm mot Sten Sture från augusti 1501 till augusti 1502 medan kung Hans for tillbaka till Danmark för att hämta förstärkning. Några dagar efter att Kristina kapitulerat anlände förstärkningen, men det var för sent. ”Hon blev rasande på sin man för att han inte kom med de skepp som hon begärt. Därefter hamnade hon i en mer än ett och ett halvt år lång fångenskap … men det var åtminstone inget som knäckte henne. När hon väl tagit sig ur fångenskapen drog hon sina egna slutsatser av sin mans handlande och vad det betydde för deras äktenskap.”

”Hennes handlingar visar att hon var betydligt mer uthållig och politiskt engagerad än vad som brukar framhållas. Det finns mycket som tyder på att det var från henne och inte från sin far som Kristian fick sin senare så omvittnade envishet och temperament.”

Erik Peterson har en teori om att Kristian II inte skulle kung Hans biologiska son.

”När Kristian började växa upp märktes det att han inte var särskilt lik sina föräldrar.

Vid hovet i Köpenhamn hade en italiensk legat vistats under 1480, alltså året innan Kristian föddes. Kristina ska ha varit förtjust i honom och gärna ha varit i hans sällskap. Kung Hans befann sig som sagt ofta på resande fot och kanske var legaten en lämplig ersättare som sällskap åt Kristina under långa kvällar. Dessutom vet vi att äktenskapet skulle bli problematiskt mellan Hans och Kristina. Hur äktenskapet var precis de åren då Kristian föddes vet vi inte men senast tio år senare gnisslade det allvarligt mellan makarna.” Från bevarade porträtt kan konstateras att Kristian II hade bruna ögon medan båda hans föräldrar var blåögda. Hur detta påverkade relationen mellan Hans och Kristian vet vi inte. Kanske saknades kunskap om genetik på 1500-talet. Kanske brydde Hans inte sig om ryktena, vad vi vet är att Hans gjorde allt som stod i hans makt för att säkra Kristians rätt till kronan.

En annan stark kvinna i Kristian II:s närhet var kung Hans mor – Dorotea av Brandenburg (1430-1495). För en tid sedan arrangerade Österlens museum ett seminarium om medeltidens resande kvinnor där vi fick följa Barbara Brahe och Dorotea av Brandenburg på pilgrimsresa till Rom.

Dorotea gifte sig den 10 september 1445 med Kristoffer av Bayern och den 14 september kröntes hon till unionsdrottning. I livgeding fick hon bland annat Jämtland och Örebro slott med Närke och Värmland. Efter Kristoffers död regerade Dorotea landet fram till valet av en ny regent. Den 26 oktober 1449 gifte hon sig med Kristian I och kröntes till svensk drottning i Uppsala 1457. 1464 förlorade hon kontrollen över Örebro slott, Närke och Värmland. Resten av sitt liv ägnade hon åt att återfå områdena, bland annat vände hon sig till påven och lyckades få honom att utfärda en bulla mot Sten Sture den äldre.

Tre av Doroteas barn överlevde till vuxen ålder; Hans (som blev kung i Danmark 1481), Margareta (som blev drottning i Skottland) och Fredrik (som kröntes till kung i Danmark den 7 augusti 1524). Någonstans har jag läst att Fredrik var Doroteas favoritbarn och att hon gjorde honom till regent av Holstein 1481.

Barndom

Våren 1485 flyttade kungafamiljen till slottet i Köpenhamn. Granne med den kungliga vingården låg Hans Bogebinders stora trädgård. När Kristian var sex år började han följa med kung Hans till Hans Bogebinder. Två av Hans Bogebinders barn, Ambrosius och Hans, blev vänner med Kristian och det bestämdes att Kristian skulle ingå i Hans Bogebinders hushåll. Det gav Kristian större utrymme för våghalsiga lekar. ”Ju mer livliga och djärva lekarna var, desto bättre gillade Kristian dem … ’Lekar på släta marken roade honom icke. Han tillbragte helst sina fristäder på de högsta taken och andra farliga ställen.’.”

”Det berättas att Kristian kunde hittas efter att Hans eller Birgitte (Bogebinder) letat länge och väl, och då kunde han vara högt uppe på ett tak eller klänga runt på en husgavel. Hans favoritlek verkar ha varit att klättra upp på den kran som användes för att lasta upp varor till andra våningen i Hans Bogebinders hus. Därifrån kastade han sig ner i höet flera meter nedanför.”

Utbildning

Så här långt har jag inte hunnit läsa utan kommer komplettera.

Vilken roll hade Kristian II i Stockholms blodbad?

”Det berättas i krönikorna om att Kristian var väldigt uppslupen och glad under de här dagarna medan festen pågick. Han sågs gå runt och dunka människor i ryggen och strö uppmuntrande ord och skämt till höger och vänster där han minglade runt bland festbesökarna. Han ’log’ och spred ’allehanda vänlighetstecken’ kring sig berättar en krönikör.”

Äntligen skulle han få styra hela Norden – det som varit hans mål – att återupprätta unionen!

”Han ville bygga en starkare union som på allvar kunde bli en enhet med Köpenhamn som centrum och med viktiga stödjepunkter i Stockholm och Oslo, han ville utmana Hansan och Tyska orden om inflytandet och kontrollen över Östersjön genom att skapa ett handelsförbund och han ville forma ett rike där borgerskapet var viktigare än kyrkan och adeln.”

På kröningsfestens tredje dag kom presenterade tre kyrkomän sitt ärende för kungen. Fredagen den 9 november 1520 skriver Kristian så här i ett brev. ” ’Vi Kristian etc. Kära vänner alla, vet, att nu i onsdags’ hade tre män kommit till honom på Stockholms slott och de var ’värdige fäder, herr Gustav ärkebiskop i Uppsala’, vilket var Gustav Trolle som utfört Kristians kröning, ’herr Otto, biskop i Västerås’, mera känd som Otto Svinhufvud, ’och’ slutar Kristian sin uppräkning, ’desslikes mäster Jon, domherre i Uppsala’.”

Ur Wikipedia

Fram till 1521 var Kristians regim starkt allierad, finansierad och beroende av påven Leo X och Maximilian I (tysk-romersk kejsare) (Kristian var också hans hertig av Holstein) i en plan att ta kontroll över Sverige politiskt och ekonomiskt.

I bakgrunden fanns en ekonomisk maktkamp om gruv- och metallindustrin i Bergslagen[1] som tillförde större ekonomiska resurser till militär kapacitet, men också starka beroenden, till en konflikt som varat under lång tid om Kalmarunionen. En ekonomisk kamp, där man finansierade parterna och som stod mellan:

Den planerade Kristian IIs erövring av Sverige, med Fuggers tänkta övertagande av kontrollen av Bergslagen, finansierades med en mycket stor hemgift, för Kristian den IIs maka, finansierad av Fugger. Fugger drog sig senare ur projektet 1521 efter att ha förlorat i Gustav Vasas befrielsekrig i Slaget om Västerås (och därmed kontrollen över sjöfarten från Bergslagen). Således förlorade Fuggers tidigare allierade Kristian II resurserna för att vinna kriget mot Gustav Vasa, men förlorade också resurserna för att bibehålla sin position i Danmark (mot Fredrik I av Danmark 1523).

Den kraftiga ökningen av finansieringen och det finansiella beroendet gjorde att parterna ibland kunde hålla jämna steg med dyra anställda legosoldater, vilket förklarar maktens svängningar och snabbt förändrade situationer under förfarandet. Kostnaderna var betydande och efter Kristian III av Danmarks seger med Gustav Vasas Sverige som allierad 1536 i Grevefejden i Skåne och Danmark, var pengarna slut, Kristian II, den Romersk-katolska kyrkan och Hansans inflytande i de Nordiska länderna var över.

Följt av reformationen i Danmark-Norge och reformationen i Sverige, förstatligandet av den Romersk-katolska kyrkan med det lutherska prästerskapet som kungliga statstjänstemän, vilket finansierade de nya mycket mer oberoende Gustav Vasas och Kristian III av Danmarks regimer.

Kristian avgår

Under den allmänna oron lät Kristian vid jultiden 1522 inkalla en herredag i Kalundborg. De jylländska biskoparna och några adelsmän samlades dessförinnan i Viborg och beslöt fördriva Kristian samt söka hjälp hos hans farbror. Kristian lovade nu att sammankalla en allmän riksdag, till vilken också köpstäder och bönder skulle sända sina förtroendemän och där alla klagomål skulle undersökas och avhjälpas. Men utan att avvakta denna skickade de sammansvurna biskoparna och adelsmännen den 20 januari 1523 ett uppsägelsebrev till honom. Då tappade Kristian helt och hållet modet, inlät sig i underhandlingar och drog sina trupper ur Jylland, varigenom hans anhängare tvingades att avfalla. Den 26 mars hyllades Fredrik I i Viborg, där Kristians lagar offentligt brändes upp som ”skadliga och stridande mot goda seder”. Utan försök till motstånd lämnade Kristian Köpenhamn den 13 april och drog med sin familj och en skara trogna anhängare till Nederländerna i hopp om att där finna hjälp. Köpenhamn och Malmö höll sig en tid i väntan på hans återkomst med undsättning, men Sören Norbys nederlag i Skåne 1525 stängde varje utsikt för Kristian att återerövra kronan i Danmark.

Poddar

Kristian Tyranns vankelmod – Kristian II:s väg bort från makten

När landsknektarna förändrade krigets villkor

Nytt ljus över antalet döda i Stockholms blodbad

Här hittar du det sammanfattande inlägget om människorna i Vrede i Älvdalen. (Där finns fler länkar om Gustav Vasa.)

2 svar på ”Kristian II (Kristian Tyrann)”

  1. Ronnie skriver:

    Jag har läst Peterssons bok också och upplever det som att Kristian var osäker när saker gick honom emot. Han hade också dåliga rådgivare i Trolle och Didrik Slagheck. (Slagheck fick ”skulden” för avrättningarna och avrättades senare som en ”bot” mot Påven). Kristian hade också en övertro på sin förmåga och hade svårt att se när saker inte var möjliga. Efter att han avsattes var han ännu Kristian Bondekär för främst de skånska bönderna som fick lite mer frihet från livegenskapen under Kristians tid. Kanske det avgörande när adeln sedan avsatte honom.

    1. Stort tack för dina reflektioner! Jag håller på med boken, så jag har inte läst hela. Det är spännande att betrakta historien utifrån individerna.

Kommentarer är stängda.