Internationella kvinnodagen

Idag utsåg Veckans Affärer Fredrika Gullfot till en av Sveriges  mäktigaste samhällsförändrare. En utmärkelse som hon är mer än väl värd! Hon är min miljöhjälte!

2006 fick jag utmärkelsen “Årets mest företagsamma kvinna” av Centern i Simrishamns kommun. Den ändrade synen på mig själv och fick mig att anmäla mig som ambassadör för kvinnors företagande. Jag ville göra skillnad och inspirera fler kvinnor att starta företag. Idag känns det jag gjorde oviktigt och det enda jag är stolt över är om jag bidrog till Dotterns syn på jämställdhet.

Allt snack om könskvotering till styrelser och andelen företagare som är kvinnor känns som en “fin fasad” på ett ruttet bygge. För alltid bär jag med mig minnet av ett samtal med en klient som förtrycktes av sin familj. Andelen kvinnor i slöja ökar samtidigt som vi i media läser om allt fler våldtäkter och trakasserier. Idag på Internationella Kvinnodagen vill jag därför lyfta fram två starka kvinnor utanför företagarvärlden (läs mer om deras styrka genom att klicka på deras namn).

Emma Pettersson

Maria Rashid

För att förklara mina farhågor för framtiden har jag valt att nedan citera artiklar som av PK kan betraktas som rasistiska. Jag har inte gjort någon analys av skribenterna utan valt att förlita mig till de dagstidningar som tidigare publicerat artiklarna.

Andelen män ökar i Sverige

“De senaste 20 åren har folkökningen för männen varit högre än för kvinnorna och för första gången i den svenska befolkningsstatistikens historia blev antalet män i befolkningen fler än antalet kvinnor.” (SvD 22/2-16) Vad händer med jämställdheten när männen blir fler än kvinnorna? Vilket har störst betydelse för jämlikheten – kvinnors representation i bolagsstyrelser eller andel av befolkningen?

Kvinnors möjlighet att röra sig fritt

Den 19 januari 2016 publicerade Göteborgsposten en artikel av Valerie M Hudson, professor och ansvarig för the Program on Women, Peace and Security, Texas A&M University, USA med rubriken “Abnorma antalet unga män ett problem för Sverige.”

“Dessutom tenderar dessa marginaliserade män utan partner att samlas i grupper eller gäng. Forskningen visar att sådana grupper av män är benägna att ta avsevärt större risker och uppträda utanför de sociala ramarna än vad de skulle gjort var och en för sig. Kriminella gäng är en naturlig följd, och Göteborg är inte obekant med konsekvenserna av dessa gängbildningar.

Grupptrakasserier och ofredanden av kvinnor är fler exempel på asocialt beteende hos dessa gäng. Under sådana omständigheter blir kvinnors möjlighet att röra sig fritt på offentliga platser avsevärt svårare, vilket massövergreppen på kvinnor i Köln under nyårsaftonen och festivalen We are Sthlm 2015 påminner oss om.”

“Mustafa Panshiri, svensk polis med rötter i Afghanistan, säger: – Det är naivt att tro att pojkarna glömmer sina värderingar så fort de kommer hit. Vi måste våga prata om det.” (Aftonbladet 8/3 2017)

Kvinnosyn

Mariet Ghadimi, grundare och verksamhetschef för den ideella organisationen TRIS – Tjejers rätt i samhället: ”Visst ska man visa respekt för andra kulturer och traditioner, men gränsen går när du kränker någon annan människas rätt. Det finns inga skäl att ha respekt för det. Eller ännu värre, acceptans, som det nu är. Vi måste stå upp för och försvara den svenska kulturen i vilken kvinnan erkänns som fullvärdig människa, och är mannen jämbördig.” (Flickorna som sviks, SvD 7/3-16)

Det subtila förtrycket

“Jag ville få folk (speciellt män) att förstå varför ickemän känner hat gentemot män. Att det inte handlar om ett val, utan en reaktion på förtryck. Att det byggs upp, småsak på småsak.
Att det aldrig handlar om ALLA män, men tillräckligt många män för att det skall bli ett utbrett problem.” säger Sanna i  Expressen 22/2 2016

Erik Almqvists vokabulär är exempel på en rutten kvinnosyn. 

Ta tillbaka kvinnors frihet

Jag avslutar med att citera Tove Lifvendahl från dagens ledare i SvD: “Kvinnors mest grundläggande frihet – att äga sitt liv och röra sig fritt – inskränks i Sverige. Den friheten måste tas tillbaka.” Det handlar om mer än kvinnorna i förorterna – det handlar om hur synen på kvinnor utvecklas i Sverige. En utveckling som är beroende av hur elever uttrycker sig i skolan, hur kvinnor klär sig, kvinnors frihet. Det är subtilt – och jag har svårt att formulera mig. Lika svårt som jag hade att uttrycka den polarisering jag tyckte mig se 2010 när SD kom in i riksdagen.

Könskvoterad invandring?

Följer debatten och funderar. Vissa partier vill ha könskvotering i bolagsstyrelser – en post där kompetens borde vara avgörande.

Det finns partier som har stolta paroller som “varannan damernas” eller “feministisk regering”. Men vad händer med dessa fina ord om långt mer än hälften av Sveriges befolkning utgörs av män? Ska inte riksdagen representera befolkningen?

Och om riksdagen i framtiden ska spegla befolkningen och männens antal ökar – vad leder det till i förlängningen.

Så frågan jag ställer mig idag är om inte en könskvoterad invandring skulle ha större betydelse för kvinnans rättigheter än könskvoterade bolagsstyrelser?

Tillägg

Hittade den här debatt artikeln den 9 mars – så jag lägger till en länk.

“Människor som respekterar Sveriges grundlagar och vår syn på jämställdhet ska tas  emot med öppna armar. Män som hatar kvinnor och hellre vill leva som i Saudiarabien kan söka asyl där istället. Sverige ska vara ett land för män som älskar  kvinnor, inte ett land där män hatar kvinnor.” skriver Robert Hannah, riksdagsledamot för L

Expressen debatt den 7 mars 2017 kl 17.12

Nej, jag kan inte hålla tyst

Tiden jag tidigare la på FB har jag ägnat åt att planera rhododenronrabatten, rensa i köksträdgården och sortera material om trolldomsprocesserna medan CD-böcker snurrat.

Tiden på FB ska även fortsättningsvis begränsas. Det finns SÅÅÅÅ mycket viktigare saker att lägga tid på. Men jag ska inte sluta reflektera. Genom att skriva ner mina tankar kan jag gå tillbaka. Där finns bevis för att mina tankar inte var så dumma – jag var bara före min tid. Ibland lyckades jag bara inte sätta ord på mina tankar tillräckligt tydligt.

“Vi är före vår tid”, säger min älskade medan han pressar saften ur citronen. “Om några år kommer kommunerna ta bort gräsmattorna.” På våra cykelrundor ser vi enorma gräsmattor – vad kostar det att klippa dessa? Skapar de något mervärde? Tänk om man istället hade anlagt blomsterängar för humlor och fjärilar – eller buskage med bär till fåglarna?

Länge har jag försökt formulera mina insikter om det politiska läget. Idag satte Alice Teodoresco ord på mina tankar: “Det som fick Sverigedemokraterna att växa och fördubbla sig i varje val var nämligen inte produkten av en främlingsfientlig farsot, snarare resultatet av Socialdemokraternas och Moderaternas ideologiska masskrock i mitten.”

Vad menar du med PK?

På högstadiet valde jag det svåraste uppsatsämnet i biologi; “Människan som social varelse.” Det gav mig ett fågelperspektiv på mänskligheten som jag haft kvar sedan dess. Gymnasiets filosofiuppsats fick rubriken “Människans förtryck av djuren.” Att Björn Ranelid gav uppsatsen betyget fem är jag fortfarande stolt över.

Min nyfikenhet har samma synvinkel när jag söker svar på frågorna “Vem tände bålen?” och “Varför ökar stödet för SD?” Jag ser mig inte som delaktig utan betraktar det som händer ur ett fågelperspektiv – vill få andra att se de strukturer som jag tycker mig se. Om jag läser äldre blogginlägg och dagboksanteckningar kan jag se att jag fått rätt i mycket. Tyvärr har jag varit “före min tid” och fått utstå en hel del kritik.

Min älskade frågade varför jag lägger tid på det här och jag berättade om “Ja till Österlen”, “Qlarabesked” och mycket annat jag engagerat mig i. Idag tränar jag på att inte göra något impulsivt och alla engagemang är totalförbjudna för all framtid. Ordet är min enda ventil, men under morgonpromenaden funderar jag varför jag delar med mig av mina tankar och reflektioner. Det vore så mycket enklare att spara alla ord i dator och byrålåda.

Och nej, jag kommer inte att kommentera just nu. Kanske jag gör det i framtiden – när jag reflekterat. Alltför ofta händer det att jag delar något spontant och får utstå kritik – det är inte vad jag behöver just nu. Just därför borde jag nog sluta dela, tystna som så många andra gjort.

Den 23 februari kl 15.52 la jag upp följande:

“Det finns också en stark folklig vrede över att medier och politiker väjer för att säga sanningen om hur det förhåller sig med kriminaliteten bland invandrare.” Här har vi en av anledningarna till SD:s framgångar. PK har bidragit till att SD fått fler väljare genom beskyllningar om rasism.

Här hade jag tidigare citerat kommentarer på mitt inlägg för att visa hur polariseringen fördjupas. Emellertid blev stämningen upprörd och skribenter uppmanade mig att omgående ta bort deras kommentarer. Någon menade att det var straffbart att citera FB-kommentarer på en blogg. En tanke som faktiskt inte slagit mig.

Här hittade jag vägledning kring citat – och nej – jag bryr mig inte om att redogöra för skälen till att jag citerade. (Och jag väljer mina strider istället för att utröna om jag hade rätt att citera eller inte. Ansluter mig helt enkelt till de fega som tystnar istället för att ta strid.) Istället får den som är intresserad av bakgrunden till det här inlägget läsa kommentarsfältet i inlägget från den 23 februari 2017 kl 15.52. (Om nu inte skribenterna tagit bort sina kommentarer.)

Nedanstående är svar på de många uppmaningar jag fick på FB att förtydliga vad jag menade med PK.

Istället för att lägga tid på att argumentera väljer jag att njuta av solen. Men jag tror att ni som finns mellan PK och SD förstår vad jag menar när jag försöker sätta fingret på polariseringen. (Läs även här.) I citaten ovan är fokuset på definitioner tydligt.

Nej, jag hade inte funderat på begreppet PK när jag skrev. För min skull behövs ingen definition – jag har satt det som en bokstavskombination för att symbolisera en av två ytterligheter. På ena sidan finns PK och på den andra SD. Däremellan finns massor av förvirrade väljare som inte har en aning om var de ska lägga sin röst i nästa val. Och DET är vad jag vill belysa. Polariseringen har tagit fokus på den viktigaste frågan: Miljön.

Sanningen

Var och en har sin egen sanning. Lika sant som att en krumelur kan betraktas som en sexa eller en nia – beroende från ur vilken synvinkel man ser den.

På samma sätt kan våldsdåden i Malmö betraktas där 3,4 personer/100.000 invånare mördades 2016. Under samma tidsperiod mördades 28 personer/100.000 invånare  i Chicago. I Europa toppades “mordlistan” av Tirana i Albanien med 6,7 mord/100.000 invånare så ur europeiskt perspektiv – vad klagar vi på?

Att något hänt i Malmö kan dock inte förnekas. 2011-2013 begicks 1,9 mord/100.000 invånare (motsvarande siffra för Göteborg och Stockholm var 1,3 enligt Sydsvenskans undersökning).

Nyårsfirandet på Möllevångstorget ledde till diskussioner om förbud av fyrverkerier. Precis som om den som köper illegala vapen skulle avstå från illegala fyrverkerier som redan idag kan beställas från bl a Polen. Att notera bristen på blonda personer i det filmade nyårsfirandet är så klart rasistiskt. Lika rasistiskt som när Katerina Janouch uttalade sig i tjeckisk TV om no-go-zoner och mediaeliten kastade sig in i en definitionsdiskussion. Statsministerns uttalande om Katerina Janouch: ”Det är en person som gör ett, enligt min uppfattning, väldigt konstigt uttalande. Respekten är stor för den svenska och nordiska modellen, att vi kombinerar produktivitet med jämlikhet, bra arbetsvillkor för företagare med produktiva och effektiva företag och en välfärd som bidrar”.

Lövén är en statsminister som är mer intresserad av att tillfredsställa fackets löne-krav än att verka för att de som anländer till Sverige kommer in på den svenska arbetsmarknaden. Han är ledare för en sk feministisk regering som böjer sig för patriarkala sedvänjor och hånar kvinnors kamp för jämlikhet.

Nej, jag är inte SD-anhängare och jag tror inte att etniskt ursprung är avgörande för om en person blir brottsling. Däremot är jag helt övertygad om att den som inte kommer in på arbetsmarknaden och kan bidra till sin och familjens försörjning är i riskzonen för att hamna i kriminalitet eftersom arbetsmarknaden ofta är steget in i samhället. Så länge skattebetalarna skall försörja nyanlända menar jag att alla fina kalkyler (som visar att invandringen bidrar till bättre ekonomi för Sverige) är fantasifoster. När jag lyssnar till Isabell Allendes “Inez – min själs älskade” hittar jag paralleller till Inkaindianerna som lurades att lämna ifrån sig guldet till spanjorerna.

Visst vore det önskvärt om vi alla (som Fredric Reinfelt sa) skulle “öppna våra hjärtan”. Men det räcker inte med vackra ord. Fredric Reinfelt, Mona Salin och många andra som säger sig tycka det är kul att betala skatt har redan genom sina handlingar visat att de sätter sig själv först.

Från en “FB-vän” i Ryssland som planerade en Sverige-resa fick jag i morse följande meddelande: “Reading about something wrong in Stockholm with “refugees” (actually parasites)… But you are close to Malmo, isn,t it?.. Still thinking about my crasy trip… But my friend refused going… “. Han skickade även en länk.

Visst trampade Trump rejält i klaveret när han uttalade sig om Sverige. Samtidigt blir Lövéns uttalanden återigen löjeväckande när upplopp äger rum i ett invandrartätt område bara några dagar senare.

Det som oroar mig mest är att de som styr Sverige tycks sakna verklighetsförankring. Var och en har sin egen sanning – men att blunda för misslyckanden och motverka fri åsiktsbildning är en farlig väg. Det skapar grogrund för politiker som Trump. Det finns väljare som känner sig förda bakom ljuset av politikerna, som tappar förtroende för vackra ord när politiker i handling skor sig själv, väljare som vill ha ledare som sätter säkerheten i det egna landet främst. Som gräver där de står, ser till att sjukvård, skola och polisväsende är dimensionerat efter befolkningens storlek. Som ser det egna landets medborgare som sina uppdragstagare istället för att använda skattemedel för att få lysa internationellt.

Jag gillar verkligen inte Trump – men avslutar ändå med att citera honom medan jag funderar på hur jag skulle spendera de skatter jag betalar – om jag själv fick välja.

“Några har kommit med onda avsikter. De flesta har inte det, gissar jag, men vi kan inte ta några risker.

Trump säger också:
– Vi har tagit emot tiotusentals personer. Vi vet ingenting om dem. De kan säga att de blivit kontrollerade, men ingen har kontrollerat dem för de har inga papper. Hur kan man kontrollera någon när man inte vet något om dem och de inte har några papper?”

Om du ena stunden förfasar dig över SD och dess framfart och andra stunden delar texter av Teodorescu och Janouchs, hur tänker du då?

Det behövdes tanketid för att svara på frågan Matilda Pyk ställde i mitt Facebookflöde. Först när jag såg den här filmen hade jag svaret.

Sociala medier bidrar till en polarisering. Genom vad du gillar och vad du läser på FB styrs de artiklar som visas i ditt flöde. (Exempel: Försvarar du regeringens integrationspolitik får du fler artiklar i ditt flöde av samma åsikt. Anser du att integrationspolitiken misslyckats förstärks din åsikt genom de artiklar som dyker upp i ditt flöde.)

När SD kom in i riksdagen var jag förfärad. Hur kunde ett rasistiskt parti få så många röster? Jag ville förstå.

Sedan dess har allt fler röstat på SD och jag börjar förstå varför. Samtidigt ser jag hur polariseringen fortsätter att öka. Oförståelsen för motståndarsidans argumentation gör klyftan avgrundsdjup. I flera av mina inlägg har personangrepp och rasistiska inlägg förekommit i kommentarsfälten.

På FB sätter Annie Lööf fingret på något viktigt: “Samtal. Prat. Stå i matkön. Hälla upp mjölk i kaffekoppen. Öppna dörren på väg in åt varann. Ta upp ett papper om någon tappar. Rösta på samma politiska förslag emellanåt. Hälsa hej och hejdå i korridorerna. Till och med skratta tillsammans. Sitta vid samma bord i alla utskott, alla parlamentariska beredningar och samlingar. Prata om hur familjen mår, senaste tågresan eller den senaste debatten. Allt det där gör jag med alla partier och partiledare, inklusive med Jimmie Åkesson och SD ….Det vi däremot INTE gör – det är att kompromissa och förhandla. Där drar jag gränsen men fortsätter givetvis att prata. Hyfs, kallas det. Så är jag uppfostrad och så uppfostrar jag min dotter.”

Så hur kan jag både vara motståndare till SD och dela artiklar av Alice Teodorescu?

“En majoritet av svenskarna tycker att Sverige utvecklas åt fel håll och att viktiga samhällsfunktioner fungerar dåligt. Av opinionsföretaget Ipsos undersökningar framgår att förtroendet för såväl polisen som försvaret är anmärkningsvärt lågt och dessutom fallande (DN 21/12-2016). Men också att 4 av 10 instämmer med i påståendet ”traditionella partier och politiker bryr sig inte om människor som mig själv”, liksom att drygt var femte helt eller delvis håller med om att ”vi behöver en stark ledare som är beredd att bryta mot reglerna”.

Alice Teodorescu vågar sätta fingret på det SD:s väljare tycker men som de etablerade partierna vägrar lyssna på. Genom att avfärda kritiker som rasister förstärks polariseringen. De väljare som befinner sig i klyftan tvingas att välja sida om de inte ska rösta blankt. Den viktiga klimatfrågan kommer i skuggan av polariseringen. Effekterna är förödande för människans framtid.

Många kommer avfärda dessa ord som rasistiska, de kommer hänga upp sig på formuleringar, på fakta fel. Och jag skulle kunna vända och vrida på orden i det oändliga, ja – kanske så länge att jag tystnade.

Men oavsett faktafel och bristande formuleringsförmåga tror jag att det går att tyda min oro. Polariseringen är farlig. Att avfärda kritiska röster som rasister bidrar till polariseringen.

Länkar och citat:

“Släng inte ur dig rasist så fort någon ställer sig kritisk till invandringspolitiken som förs eller invandringen i stort. Att en medmänniska har en annan uppfattning än dig om hur invandring bör ske på bästa sätt är inte ett skäl för dig att polarisera debatten och stämpla en medmänniska som rasist. Och tro inte att ditt hjärtas storlek på något sätt ökar i kvadrat bara för att du försöker demonisera människor genom att kalla dem rasister.”, Metro den 19 januari 2017. 

 

Två världar

En ny värld

Funderar över valresultatet i USA medan kängorna gör spår i florsockret.

Det finns likheter mellan SD och Trump. Vad kan vi lära?

Kanske lever media och politikerna i en annan värld än väljarna?

Valresultatet visar att det finns väljare som inte orkar sätta sig in i alla partiprogram, nationalekonomiska resonemang mm mm som inte heller jag har förmåga att formulera.

Kanske är de bara trötta på alla regelverk och byråkrati. Kanske saknar de – liksom jag – sunt bondförnuft i politiken.

Ipsos senaste väljarundersökning fick SD 19% av rösterna. Svenska politiker gör klokt i att dra lärdom av valet i USA.

Vår verklighet förändras snabbt. Med Internet kan du leta information, men Internet kommer även skicka ut information till dig som grundas på vad du tidigare ägnat uppmärksamhet. Därför kommer polariseringen öka. Vi läser artiklar och inlägg som liknar dem vi nyss läst. Det gör det allt svårare att förstå den andra sidan.

img_5271

Sedan tidigare samlar jag länkar “Paralleller nutid – 1600-tal”. Nu som då letar folket syndabockar. Jag lägger till ytterligare en länkkategori “Lästips för politiker” där jag kommer samla länkar som kan förklara varför allt fler väljare missnöjesröstar.

I Centerpartiet finns fortfarande politiker med sunt bondförnuft som jag kommer ge min röst i nästa val (om de nu lyckas ta sig in på listorna).

Ett öppet hjärta

Det är både dyrt och svårt att vara företagare i Sverige.

Att vara arbetsgivare ställer orimliga krav och kostnaderna är höga (både arbetsgivaravgift, föräldraledighet, sjukersättning är kostnader som man ofta glömmer bort).

Kommunen ställer höga krav vid ombyggnad av fastighet, vilket också leder till kostnader.

Jag ville hjälpa unga jurister in på arbetsmarknaden – men klarade inte de krav samhället ställde på en arbetsgivare – oavsett hur mycket jag kämpade. Det stod mig dyrt. Allt mitt sparkapital förbrukades. Dessutom stod jag kvar med borgensåtaganden som jag fick betala med den sjukpenning jag fått under sjukskrivningen. Någon skattelindring fick jag inte.

Därför blir jag upprörd när jag ser hur mina surt förvärvade skattekronor används.

Politikers avgångsvederlag. (Fredrik Reinfeldt hade lättare att öppna hjärtat när han själv slapp att betala.Klimatvidriga resor och på det en present på 2,3 miljoner. Kurser i något så grundläggande som engelska för 250 000 kr. 3,6 miljoner till en fifflande politiker. (Eller om det blir 14,1.)

Kanske är det mänskligt att sko sig själv. Hur förklarar man annars att inte fler stockholmare erbjudit sängplatser åt flyktingar när det kom 15.000 personer till medborgarplatsen i september 2015?

Ja, jag är bitter. Mitt pris för ett öppet hjärta blev högt. Skatt har jag betalt. Kämpat har jag gjort. För vadå? Att de styrande ska slösa med mina surt förvärvade skattekronor.

Mäkta förbannad blir jag över kostnaden för ensamkommande flyktingbarn. Via Ledarsidorna hittar jag en länk till www.w2eu.info.

Varför skulle de som tar sig till Sverige vara annorlunda än Fredric Reinfeldt, Mona Sahlin, Erik Bromander och Sven-Erik Bucht?

Höströjning

Det finns lådor med det jobbiga, saker jag inte orkat ta tag i, som stinker av ångest. Idag minskade jag ner innehållet i en sådan låda till 1/4. Kanske borde jag kastat allt – men samtidigt har jag en övertygelse om att jag någon gång kommer att skriva om det där jobbiga som jag fortfarande inte orkar se tillbaka på.

På tal om tillbakablickar fick jag upp den här från 2014 i mitt FB flöde. Kopierar in – då min inställning inte förändrats.

 

“Nej, tiggeri är inte brottsligt men jag måste erkänna att jag inte gillar det. Får lite samma känsla som när en hund tigger vid bordet. Däremot händer det att jag lämnar pengar när någon sitter och spelar. Om någon skulle erbjuda sig att putsa skor skulle det heller inte irritera mig. Däremot känner jag obehag när någon sträcker fram en mugg så att jag tvingas skaka på huvudet när jag går förbi. Jag skäms för att skriva att jag känner så här, men tror att det finns en hel del som tänker som jag. Ibland ger de här “förbjudna” tankarna upphov till känslan “hjälp – Jag är rasist”. Men – jag är trogen centern på valdagen. Däremot tror jag att en del av SDs väljare har tänkt som jag och sett just det här som en fråga som berör dem. Eftersom SD är det enda parti som inte fördömer dessa tankar är det lätt för dem att attrahera väljare. Senast jag skrev om SD blev kommentarerna hätska från båda sidor. Det skrämde mig. Ärligt talat hade jag nog inte förstått hur obehaglig rasism är – och jag är rädd för att många av SDs väljare har låtit sig förledas av Jimmie Åkessons välpolerade fasad. Jag är uppriktigt orolig för hur samhället kommer att utvecklas när “vi vanliga” tystnar av rädsla för att uttrycka oss på ett sätt som kan tolkas som rasism. Det fanns de som tog bort mig som vän efter det inlägget – trots att min avsikt var att få politikerna att se SDs framgångar ur en annan synvinkel. Först efteråt har jag förstått att mina inlägg kunde få andra konsekvenser. Jag vill verkligen inte bidra till rasism (vilket jag nu inser att vissa av mina inlägg kunde göra). Under hela min uppväxt var jag engagerad i ungdomens Röda Kors och tillbringade tiden med att samla in pengar och saker till utsatta barn i världen, läger tillsammans med flyktingar. Trots det har jag svårt för de förändringar som skett i Sverige .”

Länk till artikel i Expressen den 27 oktober 2014.

Länk till Aftonbladet Borde tiggeri förbjudas? 

GT/Expressen den 1 november 2016. “Vi behöver retirera till en likhet inför lagen.”

55% av invånarna i Stockholm tycker att tiggeri ska förbjudas. (Expressen den 30 oktober 2016.) (Antalet som anser att tiggeri skall vara tillåtet har sjunkit från 58% till 33% enligt inslaget, Expressen, Dagens Industri.)

Stadsmissionen, Värt att veta om tiggeri.

Länk till Sydsvenskan, 19 augusti 2016 om regeringens förslag till tiggeriförbud.

Eskilstuna kommuns information om tiggeri. 

“Att diskutera tiggeri”, uppsats av Adela Ntumba.

 

Debattklimatet i Sverige

Att följa debatten kring flyktingmottagande och integration hjälper mig att förstå trolldomsprocesserna i Sverige på 1600-talet. Ta exemplet med åldersbestämning på ensamkommande flyktingbarn. I somras skrev jag på FB att den som påstår sig vara under 18 år borde ha bevisbördan. Jag brydde mig inte om att bemöta kommentaren “Förordar du, som jurist, omvänd bevisbörda? Fler områden du kan tänka dig det på?” 

Idag läste jag en artikel från den 9 september i Sydsvenskan som var länkad på FB: “Här i Sverige är det den asylsökande som ska bevisa att han är barn. Vägrar man gå med på medicinsk åldersbedömning löper man risk att bli betraktad som vuxen, förklarar Morgan Johansson.”

Antag att vi befinner oss i Åsen år 1667. Från predikstolen predikar Pastorn om Blåkulla. I Sockenstugan sätts press på barnen om att berätta.

Lillhärdalen, Mora, Gävle – nu finns en praxis att följa som gör att byråkraterna slipper tänka.

Ett samhälle utan sunt bondförnuft är farligt.

Likheterna mellan “Kejsarens nya kläder” är stor – nu som då.

I rättegångsprotokollet från 1668 berättas om Mats i Bältergården.

“Därnäst kallades hennes broder Mats in vid pass sina [lucka!] år, med vilken lagligen om detta väsende handlades, efter han syntes vara en saktmodig pilt, och spordes om hans moder hade varit till Blåkulla eller om hon någon gång hade haft honom med sig dit. Men hade sade sig icke kunnat veta detta förvisso att säga, och kunde man intet annat svar få utav honom.”

Vi behöver fler som Mats i Bältergården. Människor som inte följer strömmen, som har förmåga att tänka själv.