Listerlandet på cykel

Under tidigt 1200-tal grundades Bäckaskog som ett premonstratenskloster. Vid reformationen 1537 blev klostret indraget till den danska kronan och gavs som förläning till ätterna Ulfstand och Brahe. 1584 skänktes Bäckaskog till Henrik Ramel som under åren 1584-1653 byggde om klostret till en befäst slottsanläggning. Det var då Bäckaskog fick sin nuvarande utformning.

Enligt SMHI skulle Listerlandet få halvklart med västlig vind som skulle vända till sydlig. Himlen var jämngrå när vi vaknade, sommarvärmen försvunnen.

Vi unnade oss en lång frukost med utsikt över slottsträdgården. Ägg och bacon, våfflor med vispgrädde, melon, smörgåsar med skinka, leverpastej, gurka, paprika – och ännu mer melon av alla tre sorterna – i den ordningen.

Länkar

Bäckaskogs slott – wikipedia

Det fanns flera kloster i Skåne under medeltiden. På Länsstyrelsens hemsida kan du läsa mer. 

Bäckaskogs kloster var ett premonstratenskloster, liksom Thumatorp nere på Österlen.

Troligen bidrog ärkebiskopen Anders Sunesen till att klostret anlades i Bäckaskog.

1678-1685 innehades Bäckaskog av Rutger von Aschenberg, som hade det högsta befälet över trupperna i Skåne. Han fick ansvaret för försvenskningen av Skåne. 1685 blev Bäckaskog översteboställe vid Södra Kavalleriregementet. 1782-1817 bebodde Generalguvernören Johan Christopher Toll Bäckaskog. Han utökade trädgården ner till Oppmannasjön genom att plantera nya träd.

Slottsmiljön är speciell på Bäckaskog – men den stora upplevelsen är maten.

Från 1818 arrenderade Oscar I slottet och överlät det sedan till sin son Karl XV, som vistades på Bäckaskog varje sommar från 1845 till sin död. Han lät bygga bostäder för anställde, trädgårdsmuren med ett nu rivet orangeri. Fram till år 1900 disponerade hans dotter, drottning Louise av Danmark, slottet. Sedan 1935 är Bäckaskogs slott statligt byggnadsminne. Statens fastighetsverk förvaltar byggnaderna och parken sedan 1996.

Receptionisten berättade att Karl XV tillbringade somrarna på Bäckaskog där andra våningen inreddes till paradvåning. I gaveln intill tornet hade kungen sitt sovrum medan drottningen hade sovrum vid andra gaveln. Till Kungen sovrum kunde man ta sig upp genom tornet. Han lär ha många ättlingar i trakten.

Till Karl XV:s sovrum kunde besökare föras obemärkt genom trappan i tornrummet.

Bäckaskogs slott är infopoint och vi fick med oss en karta över Smugglarrundan. Redan i Gualöv tittade solen fram och vi fick en av våra allra bästa cykeldagar. Det var så många vackra vyer jag ville filma till vloggen att mobilen dog redan i Edenryd. Ja, ja – jag lär mig efterhand.

Länkar till cykelvägarna

Smugglarrundan

Humleslingan

Sydostleden

Cykelspåret

Cykelled Listerlandet

Sverigeleden 

Skräbeån flyter från Ivösjön via Bromölla och Nymölla ut i havet. Att det funnits en kvarn vid Nymölla finns dokumenterat sedan 1624.

Länkar

Om kvarnen vid Nymölla

I Edenryd stod det penséer längs vägen. Vi parkerade cyklarna och fick en trevlig och lärorik stund.

I Edenryd stannade vi vid en butik fylld av lokala produkter som även erbjöd fika med hembakat.

Kött producerat på gården eller granngårdarna, grönsaker, ärtor och bönor i lösvikt. Den här sortens affärer behövs det fler av längs cykelvägarna.

Ägaren mötte oss på gården och sa att vi kunde få sitta inne i det gamla gästgiveriet och fika. Om det inte vore för plastmattorna, furupanelen och skinnsoffan var det som om tiden stannat. Vilken potential denna byggnad har!

Vilken lokal. Originalmålningar på väggarna. Om inredningen från Bed & Breakfasttiden åkte ut skulle det vara som om tiden stannat.

På en informationsskylt om Smugglarerundan fick vi veta att det var i ett skjul nedanför Gästgiveriet i Edenryd som smugglarna gömde de dyrbara tygerna och senare spriten. Vilken spännande historia!

Det här stället skulle jag vilja vara med och utveckla till en självklar paus för cyklister.

En glass från Ottoglass, hembakad chokladkaka och äppelmust i solen.

Vyerna blev bara bättre och bättre. Från Edenryd följde vi Cykelspåret längs Valjeviken upp till Valje och sedan tog vi Sydostleden ner till Sölvesborg. Enligt cykelkartan skulle Sydostleden vara grusad – men hela sträckan var asfalterad och slingrade mellan kuddar av vitsippor.

Vägen från Valje Herrgård ner till Sölvesborg var en av turens bästa.

Vyerna blev bara bättre och bättre, slingrande asfaltvägar genom vitsippshav. Det finns ett klart samband mellan bra cykelvägar och antalet cyklister. På Listerlandet mötte vi fler än någonsin. Vi stannade och pratade med fyra Karlshamnsbor som var ute på geocaching. Alla sätt att komma ut i naturen och röra sig är bra! Själv har jag inte prövat och nu har vi fullt upp med att äta och sova oss igenom alla ställen i Skåne.

I Sölvesborg cyklade vi 760 meter på Europas längsta gång- och cykelbro.

Bron från Sölvesborg över till Kaninön och till Listerlandet var en upplevelse att cykla över. Vi provianterade clementiner och choklad på Netto och tankade energi på Kaninön innan vi fortsatte längs småvägar ut till Hörvik som var dagens mål eftersom jag läst på Tripadvisor om restaurang Kajutan.

Länkar

Europas längsta gång- och cykelbro. 

Hörvik – en okänd pärla med fantastisk mat.

Hörvik visade sig från sin bästa sida, klarblå himmel och nästan inga bilar. En asfalterad väg längs havet, söta hus och gemyt. Och maten var verkligen värd att cykla långt för. Vi satt på framsidan och bara njöt av solen. Varje rätt var lika vällagad – ändå är det efterrätten som etsat sig fast. Vi delade en chokladtriologi – rejält tilltagen portion och såå god.

Vägen längs havet från Hörvik till Krokås är också en pärla.

Vi följde havet upp till naturreservatet Spraglehall.

Hamnen i Krokås

På berget hittade vi en märklig byggnation. Vad det var lyckades vi inte få svar på, men gissar på en utomhusscen. Platsen var i alla fall magisk. På informationsskylten kunde vi läsa från detta stenbrott hade gatstenar levererats bland annat till Hamburg och Berlin. Att cykla som vi gör är lärorikt.

Vi pratade med ett trevligt par från Karlshamn som rekommenderade en promenad in i hagen bland vitsippor, blåsippor och nunneört.

Slingrande stigar bland vitsippor, blåsippor och nunneört.

Listerlandet som cykeldestination har jag aldrig hört talas om – men hur området utvecklats borde vara en förebild för andra som vill utveckla cykeldestinationer.

Vackra vyer i kombination med väl markerade cykelleder.

Dagens cykling

8,1 mil längs välskyltade cykelvägar.

Utgångspunkt: Bäckaskogsslott

Humleslingan och sedan Sverigeleden till Gualöv.

Sydostleden till Nymölla och Smugglarrundan/Cykelspåret/Sydostleden via Edenryd till Valje.

Sydostleden till Sölvesborg och småvägar via Mörby backe, Mörby, Mjällby, Horsaby till Hörvik.

Vägen längs havet till Spraglehall och sedan Cykelled listerlandet till Mjällby Ljunga och kortaste vägen till Mjällby. Från Mjällby följde vi Cykelled Listerlandet till Sölve. (Leta upp skyltarna, den är inte lätt att hitta annars. Det är en asfalterad banvall och du slipper biltrafiken.)

I Sölvesborg gick vi på Sydostleden (för att den var så fin att cykla till Valje). I Valje tog i Smugglarrundan till Bromölla. Återigen – se till att följa leden som slingrar genom bostadsområden och kusten med väldigt lite bilar. Efter att ha passerat E22 var det grus en liten bit – men håll ut – det blir bättre.Från Bromölla följde vi Humleslingan till Gualöv och sedan var det samma vägar som vi utgick ifrån (Sverigeleden och Humleslingan).

Ivön och Bäckaskogs slott

Vilket väder. Vi checkade in och begav oss norrut där vi precis hann med bilfärjan till Ivön.

Inte ett moln på himlen. Vattnet i de båda sjöarna var overkligt blått när vi cyklade mot färjan till Ivön. En lastare och tre bilar körde på innan oss. Det var många år sedan jag åkt bilfärja. Att fraktas över vatten kändes som att lämna Sverige.

Ivön var större än jag väntat mig, vägarna fler och mer slingrande.

Först cyklade vi till Ivöklack. Utvinningen av kalk och kaolinlera hade lämnat efter sig en dramatisk natur. Den gulvita leden följde vattenlinjen och var cyklingsbar. Hade vi haft mer tid skulle jag bestigit de många kalkhögarna.

Istället begav vi oss söderut, en vägvisare med sevärdhetsmärket och texten “Biskopskällaren” väckte min nyfikenhet. Vägen blev smalare och smalare, vi körde förbi kyrkan och jag hann tvivla på färdriktningen mer än en gång innan vi hittade källaren. Den såg inte mycket ut för världen – men historien eggade min fantasi. Här tillbringade ärkebiskopen Anders Sunesen sina sista år i livet. Han trodde att han led av spetälska.

Anders Sunesen var en välutbildad och betydande man i det danska riket på 1200-talet. Han efterträdde sin släkting Absalon som ärkebiskop i Lund och krönte 1202 Waldemar Sejer till kung. Tillsammans begav de sig till Estland på korståg. Det var där Dannebrogen föll ner från skyn till ärkebiskopen Anders Sunesen.

Länkar

Bygdeband – bild från Biskopskällaren

Sveriges hembygdsförbund – mer om hur Biskopskällaren återupptäcktes

Mer om Ivön och Anders Sunesson.

Förrätt: rotfrukter, raps-snö på ramslökspesto. Såå gott.

Vi fortsatte genom smala bygator, förbi stengärdsgårdar, gigantiska flyttblock och kohagar. Färjans avgångstider blev vi inte kloka på, men 19.29 var vi vid båten. Det stod “Kallelsetur 19.40.” Om vi förstod det rätt fick man ringa och boka när man ville åka med färjan.

Efterrätt: en choklad-någonting med päron marinerade i någon alkohol, kolakräm och hallonkräm. (Choklad-grejen är större än det ser ut.)

20.15 satt vi i matsalen på Bäckaskogs slott, nyduschad och ombytta. Vi hade turen att få ett rum helt för oss själva. Det är sällan man upplever sådant fridfullt lugn. Maten var delikat – dyr, men värd varenda krona. (Se omdömet på tripadvisor.)

Konstnärliga uppläggning, lokala råvaror och utsökta smaker. Allra bäst var rotfruktschipsen med färskost smaksatt av björksav istället för bröd.

Hit återkommer vi gärna!

(Det kommer vlogg inom kort.)

Present till en 23-åring (testar att vlogga – del 4)

Utsikt i slutet av korridoren

Vad köper man i 23 års present? Ännu en pinal som ska ta plats i skåpen? Jag tog fram smyckeskrinet och packade in guldhjärtat jag fått av min farmor o farfar i doppresent. Kanske går mitt miljöengagemang till överdrift, men jag tar tillvara omslagspapper och återanvänder. Dottern konstaterade att jag nog råkat använda ett julpapper.

Havets närvaro

Det viktiga är inte tingen vi ger utan tiden vi delar. Två hela dagar tillbringade vi tillsammans, njöt av vällagad mat och vackra vyer (mer kommer du kunna se i vloggen).

Det bästa var ändå Torekovs Warmbadhus. Vilken byggnad!

Ett hus med anor där linoljefärg är ett krav.

Vi fick veta att huset byggts av virke som flutit iland från förlista skepp. Här har det erbjudits SPA-behandlingar sedan 1876 (fast då hette det warmbad).

På ovanvåningen sjönk vi ner i vilstolarna medan badvattnet förbereddes.

Warma bad i anrika behandlingsrum

I Dotterns behandling ingick skrubbning.

SPA-behandling på naturligt vis.

Djupare och djupare sjönk jag in i avslappning medan lavendel och citrondoften fyllde rummet. Hit återvänder vi gärna, både för de anrika lokalerna, atmosfären och behandlingarna.

“Tången är rik på på mineraler, spårämnen, vitaminer och alginater, en polysackarid som finns hos brunalger, som tillsammans med det varma badvattnet öppnar hudens porer och mjukgör och återfuktar huden.
Tångbad anses också ha goda effekter som tex att lindra värk och öka blodcirkulationen.”

Citat från Torekov Warmbadhus hemsida

Utsikt från behandlingsrummet.

Inlägget har gjorts i samarbete med Torekov Warmbadhus.

Här hittar du första inlägget från Bjärecyklingen med Dottern. Sedan är det bara att klicka “Nästa”.

Soluppgång vid Hovs hallar (testa att vlogga – del 2)

“Promenad – skulle snarare säga klättring”.

Det var en märklig känsla att ha Dottern som lärare. Men när hon föreslog att jag skulle videoblogga fick hon ju också arrangera två dagars work-shop för mig.

Fotografera och filma splittrar mitt fokus.
Bild: Cissela Larsson

Efter att ha kollat första dagens filmer behövde jag träna på att hålla tyst när jag filmar. Vad passade bättre än en morgonpromenad ner till havet. Promenad och promenad. Dottern menade att det snarare var klättring.

Har alltid beundrat hennes bilder. Hon har ett medfött estetiskt sinne som hon fortsatt utveckla.

Fortfarande är det mycket i min hjärna som inte funkar. Jag var så upptagen att leta efter stigen att jag tappade orienteringen.

“Men kan vi inte bara gå upp här”, försökte Dottern gång på gång.

“Nej, jag vet att det är här någonstans sa jag och stövlade på.” När jag så småningom vände mig om var hon borta. Hjälp! Jag ropade, men det enda som hördes var fiskmåsarna. Längs stigarna sprang jag tillbaka. hade det hänt något. Svetten rann längs ryggen. Då ringde telefonen. På displayen såg jag att det var Hon.

“Var är du?”

“Vid restaurangen …”

När tystnaden bryts av flyende fiskmås.

Här hittar du första inlägget från Bjärecyklingen med Dottern (sedan är det bara att trycka “Nästa”.)

Cykla på Bjäre (testar vlogga del 1)

Fördelen med en mittmotor är att du får mer fart om du trampar hårdare, dvs mer cykelkänsla. Om du har svaga knä kan det vara en nackdel.

Med vindruta prickig av dimma bestämde Dottern och jag att cyklarna fick vänta. Istället stannade vi till på Troendtorps toffelfabrik. Bilburen är det lättare att handla – och det blev vars ett par flip-flop.

Skeppshults elcyklar slår du till bak på batteriet.

Det småregnade fortfarande när vi parkerade bilen utanför Salomon krog för att testa deras lunchbuffé. Rostad blomkål, rimmad lax, rödbetorna, broccolin – allt utom dessertbuffén var som på söndagarna. Salomon krog fortsätter vara min favoritrestaurang.

Med pil upp och pil ner reglerar du hur mycket motorhjälp du vill ha. Med knappen ovanför “pil upp” manövrerar du panelen så att du kan se hur långt du kört, max hastighet etc.

Vi filmade och filmade med min mobil så jag glömde alldeles bort att fotografera. Förhoppningsvis har vi istället material för vlogg nummer två.

När vi kom fram till Hovs Hallar tittade solen fram. Vi checkade in och lastade ur el-cyklarna. Dottern är inte så cykelvan och fick testa en Batavus Stratos medan jag cyklade Skeppshult Cyk-el med mittmotor. Vi rullade ner till Kattvik, letade mysiga café i Båstad och var tacksamma för elen när vi cyklade uppför Sinarpsdalen och vidare till kyrkan i Hov.

Det blev ingen badtunna i kväll – däremot långa samtal i restaurangen över en trerättersmeny medan solen gick ner. Än en gång levererar Hovs hallar i topp-klass, god mat, oslagbar miljö, sköna sängar, gratis bastu och badtunna. (Här hittar du en länk till listan över hotell som finns med i vloggen.)I morgon ska jag försöka både fotografera och filma :).

Dagens cykling

3,3 mils cykling – Hovs hallar – Kattvik – Båstad – Sinarpsdalen – Salomon krog – Västra Karup – kyrkan i Hov – Hovs hallar.

Länkar

Mer om elcyklar

Inlägget har gjorts i samarbete med Jönssons cykelaffär och Hovs hallars hotell och konferens.

Helgens cykling

Helgens cykling blev över tio mil, mer än hälften med elcykel.

Batavus Genova utanför Mormors bod i Stenestad

Naturskyddsföreningen Söderåsen ordnade cykling med utgångspunkt från Cykelaffären, men jag var den enda som dök upp. Istället tog Kurt och jag vars en elcykel (Batavus Genova och Zonar) ner till Möllebäcken där vi gick en promenad och diskuterade kommande program. (Kurt är verkligen kunnig när det gäller natur och kultur, vi får se om det kan bli en film av klippen så småningom.)

Stötdämpning i gaffel och sadel gör färden behaglig.

Trots dålig uppslutning kommer Naturskyddsföreningen fortsätta arrangera cykelturer med utgångspunkt från Cykelaffären. Den 19 maj blir det en tur upp till Stenestads Park där vi förhoppningsvis får se blommande Magnolia och Rhododendron. Den 18 augusti går cyklingen till Dymöllans ålrökeri. I september blir det svamp och cykling på Söderåsen.

Panelen är enkel att manövrera genom att trycka på plus och minus. Batavus Genova har fem olika läge på displayen vilket ger stor möjlighet att styra hur mycket du behöver anstränga dig.

Jag passade på att ta en tur upp till Stenestad med elcykel. Det är ju inget jobb alls!

Fördelen med ett heltäckande kedjeskydd är att kedjan är helt inkapslad och utsätts inte för smuts, väder och vind. Därför behöver den inte smörjas så ofta. Nackdelen är att det är svårare att ta av hjulet t ex om du behöva laga en punktering.

På vägen låg flera ihjälkörd grodor (trodde jag). Bilförarna undrade nog vad jag höll på med när jag stod mitt i körbanan och viftade med händerna och pekade på vägbanan. Det gick sååå långsamt eftersom de envisades med att bära varandra på ryggen. Till slut tog jag upp dem och bar dem över till dammen.

Det prasslade i löven bredvid vägen. Det var som om hela vägrenen var full av grodor. På Instagram har jag delat filmen hur två grodor klamrar sig fast vid den tredje.

När Cykelaffären stängt tog vi en Batavus Genova och en Zonar för att kunna jämföra och testa deras kapacitet. Jag säger bara WOW – om jag skulle ha elcykel skulle det vara Zonar. Tidigare har jag sagt att elcykel inte går att jämföra med en vanlig cykel eftersom jag saknar cykelkänslan.

Med en mittmotor får du större effekt när du trampar hårdare, dvs mer cykelkänsla. Köper du elcykel för att du har svaga knä är det ofta bättre med en framhjulsmotor.

Vi testade uppför Björnekulla (som har rejält uppförslut) och när man trampade till med högsta effekt på displayen och låg växel var det som om den hoppade till. (Måste upplevas – omöjligt att förklara.) Vilken cykling!

Panelen är enkel att manövrera med pilar upp och ner.

Det blev kvällsmat på Santanas som vanligt.

På panelen ser du både hastighet, hur långt du kört och vilken hjälp du har av motorn. Batavus Zonar har fyra olika lägen för motorhjälp.

Söndagen bjöd på grå himmel men perfekt cykelväder.

Grå himmel och vi bestämde oss för att cykla på hemmaplan.

Vid Mölledammarna hade runt hundra personer samlats för att gå Friluftsfrämjandets tipspromenad. Vi stannade vid grillarna på halva rundan och köpte en grillad korv och en vårrulle för tjugo kronor styck. Det är första gången jag smakat vårrullar som kan jämföras med Santanas.

Vid Mölledammarna arrangerar Friluftsfrämjandet tipsrunda varje söndag från mars till juni samt augusti till november.

Vi spanade efter grodor i dammarna men hittade inte en enda.

Grova trädrötter ger bra balansträning.

Istället blev det balansövningar i uppförs och nedförsbackar över grova trädrötter och mellan stenar.

Vid Mölledammarna hittade vi inga grader, däremot kryllade det av dem vid Finntorpsdammarna.

På vägen mellan dammarna i Fintorp hittade vi inte en enda levande groda – däremot massor av mosade. I dammkanten var det grodor över allt och man fick se sig för var man satte fötterna. När vi kom hem googlade jag grodor och det visade sig vara paddor vi sett.

Det gällde att se var man satte fötterna så man inte trampade på någon groda.

Tydligen bär de stora honorna de betydligt mindre hannarna till vattnet där de leker. Honans rom hänger ihop i två långa snören som hannen befruktar med sin sperma. Det förklarar de nystan av paddor vi kunde se i dammkanten.

Paddsex

 

Helgens cykling

Lördag: 2,8 mil på Batavus Genova över Stenestad.

2,9 mil på Batavus Zonar till Åstorp.

Söndag: 4,8 mil. Först cyklade vi asfalt till Mölledammarna och följde slingrande promenadstigar med uppstickande rötter till grusvägar. Vi korsade väg 110 och följde cykelbanan på banvallen som går parallellt med väg 110 till Ekeby. Svårcyklat underlag. Tänk om det fanns en instruktion om hur cykelbanor ska skötas?

Det är gott om pizzerior i Billesholm, Ekeby och Kågeröd. Däremot är det ont om “vanlig mat”, men Ekeby möbelaffär erbjuder både husmanskost (raggmunkar med stekt fläsk) och fiskgryta.

Sedan fortsatte vi på asfalterade vägar till Kågeröd och upp mot Fintorps dammar där vi gick en rund och tittade på grodor innan vi utforskade nya skogsstigar med svårcyklat underalg upp till Stenestad. Därefter var det skönt att susa ner från Stenestad i hög fart.

Länkar

Söderåsens Naturskyddsförening

Friluftsfrämjandets tipspromenad vid Mölledammarna

Smedjebacken

Om Söderåsen

Fintorp

Mölledammarna

Boserup

Inlägget har gjorts i samarbete med Jönssons cykelaffär, Billesholm

Här hittar du mer om elcyklar. 

Kungsvägen till Markaryd 8,2 mil

Även om SMHI inte alltid har rätt så försöker vi följa väderprognoserna när vi lägger upp cykelturerna. 18 grader i Örkelljunga och 8 i Ystad enligt SMHI. Då är valet lätt.

Efter flera frusna helger ville vi ha maximal vårvärme och valde att ta bilen till Örkelljunga.

Vi tog bilen de 3,5 milen till Örkelljunga för att få möjlighet att pröva nya vägar. Vid Pinnån stannade vi och läste om det gamla järnbruket.

Även om SMHI lovade 18 grader hade vi svårt att föreställa oss hur varmt det var. Först åkte mössorna av, sedan jackorna. Vantarna jag valt var alldeles för varma.

Redan innan vi lämnat Örkelljunga öppnade jag dragkedjorna på byxbenen och knäppte av ärmarna på cykeljackan. Lika varmt som på Teneriffa i januari.

Det var min älskade som tagit fram målet (Gränsbygdens köpcentrum utanför Markaryd), men det var jag som valde bland småvägarna. Och vilka fantastiska vägar vi hittade!

Här gick riksgränsen mellan Sverige och Danmark fram till 1658.

När Kungsvägen kom till vet man inte. De första människorna följde djurens stigar. Djuren följde vattendragen. Så småningom blev det en väg som slingrade naturligt mellan stenar och höjder. Fram till slutet av 1700-talet var Kungsvägen huvudförbindelse mellan Stockholm och Hamburg (enligt Vägverkets program från sidan 5 och följande där jag hämtat samtliga citat).

“Det är en månghövdad och brokig skara människor som dragit fram på den gamla vägen under tidernas lopp. Utom väldiga transportkolonner och de talrika svenska och danska krigshärarna på upp- och nerväg skymtar ett myller av alla slags resande: bönder på väg till eller ifrån köpstäderna i Skåne och Halland, kronans kurirer och postryttare, utländska affärsmän och sändebud, järn-, timmer- och kalkkörare, jägare med skinnpackar på ryggen, hojtande oxfösare med långa kavalkader av kreatur, skolpiltar och studenter med stora matknyten i kärrorna, gesäller och vaganter, hederligt folk och suspekta individer. Här såg man ej sällan kungar och prinsessor i tunga karosser med sexspann”.

Ur ”Askenäs säteri i Sunnerbo” av P.G. Vejde

Vägen längs Vita sjö, Svarta sjö, Fedingesjön och Köphultasjö var helt fantastisk.

Det är svårt att föreställa sig hur arméer marscherat här genom dessa trakter.

“Den 14 februari 1644 bryter den svenske härföraren Gustaf Horn i spetsen för 8000 man fotfolk och 3000 ryttare in över gränsen mot Skåne. Folket i Fagerhult och Örkelljunga söker hejda framfarten genom att spärra vägen med bråtar och förhuggningar, men svenskarna forcerar hindren och intar Helsingborg tre dagar senare.”

Kungsvägens historia är spännande“Den 23 oktober 1676 drar Karl XI fram längs samma uråldriga väg. Kungen anför c:a 12000 soldater på marsch mot återerövringen av de sydliga landskapen som blivit svenska efter freden i Roskilde 1658. Den samtida prästen i Kågeröd, Sthen Jacobsen, skildrar hur de utsvultna svenskarna roffar åt sig alla kreatur från Fagerhultsbönderna, som sätter sig till motvärn och börjar skjuta på soldaterna. ‘Så började snapphaneriet först i Fagerhults socken’.”

Två gigantiska träd omslingrade som ett förälskat par – en bok och en ek

“Ända in på medeltiden red eller vandrade de resande på vägar som inte var röjda i någon större omfattning. Först på 1500-talet började vägarna förbättras. Det var viktigt för statsmakten att vägarna var så utbyggda att härarna kunde medföra tross och artilleri. Byggande och underhåll av vägar och broar ålåg häradet, som fördelade skyldigheten på häradets bönder efter gårdarnas storlek. För broar gavs tillstånd att avverka ek, som annars tillhörde kronan. I mitten av 1600-talet reglerades gästgiveriväsendet. Fri skjuts avskaffades, men kronoskjutsen som innebar att bönderna måste svara för trupptransporter mm och den fria kungsskjutsen som gällde hela hovet fanns kvar. Utmed de större vägarna skulle finnas gästgivargårdar ungefär varannan mil. Gästgivaren skulle i första hand använda egna hästar men också de närboende bönderna var skyldiga att mot fastställd ersättning ställa hästar till förfogande för de resandes färd till nästa gästgivargård.”

Vilken sommarvärme. Årets varmaste dag!

1620 inrättades ett postkontor i Markaryd – det var Sveriges andra (det första fanns i Stockholm). Markaryd var den sista svenska utposten innan Danmark.

“Här ägde det enda kurirbytet rum på den ordinarie postrutten Hamburg-Stockholm. Postkurirerna red åtta mil per dag, vilket innebär en veckas befordringsgång från Stockholm till Markaryd, enligt ordinarie tidtabell.”

Ännu en vacker vy vid sjön väster om Markaryd.

“Gästgiveriet i Markaryd är belagt sedan 1590. Det bedrevs på olika gårdar i byn. I dag finns ingen byggnad kvar som kan anknytas till det gamla gästgiveriet, men det tycks ha varit ett av de bästa värdshusen på vägen från Helsinborg till Stockholm. Bland de 30-talet reseskildringar från 1500-talet och t o m 1800-talet lovordas Markaryds gästgivargård allra mest av den danske historikern Christian Molbech i samband med hans resa på Lagasti- gen 1812.

Han skriver:”Jag fann här ett gott och ordentligt värdshus, artigt folk, snygga och renliga rum med kakel- ugn, god uppassning och goda sängar. Dessutom smakade middagen förträffligt och allt detta för mycket gott- pris.”

Tyvärr har Gästgiverierna ersatts av pizzerior och gatukök, men i Gränsbygdens köpcentrum köpte vi tomater och prinskorv. Dessutom hade vi ju vår nödproviant.

Det enda som saknades var söndagsöppna restauranger.

“Så länge riksvägen endast nyttjades av hästdragna fordon ansågs den lagstadgade bredden av 10 alnar (c:a 6 meter) vara tillräcklig.” 

En perfekt bredd för cykling 🙂

 

Kungsvägen hamnade överst på vår topp-lista över bra cykelvägar.

Dagens cykling

Vi började i Örkelljunga och följde Fjärilsleden till Åsljunga. Efter kyrkan svängde vi vänster mot Vemmentorp. Bra underlag och nästan inga bilar.

Från Vemmentorp följde vi skyltar mot Skånes Fagerhult, genom Höjaholm förbi Vita sjö och Svarta sjö.

I Skånes-Fagerhult följde vi Fedingesjön mot Healt, förbi Köphultasjö, Hannabadsjön upp till Markaryd. Den gamla Kungsvägen är verkligen värd att cykla. Bra underlag, fina vyer, härligt slingrande.

Vi cyklade bredvid järnvägen upp till kyrkan utanför Markaryd. Där följde vi vägen till Örnafälla. Även den en väldigt vacker väg som går längs med Lagan. I Råstorp gjorde vi en paus och besökte Gränsbygdens köpcentrum och intog nödproviant innan vi vände söderut (skyltat Hishult). Vägen var bred, rak och väldigt tråkig. I Tormansbygd tog vi vägen till vänster och följde härligt slingrande skogsvägar genom Månstorp, Örnalt och Trottatorp. I Trulsabygget svängde vi vänster och kom tillbaka till Fedingesjön där vi återigen följde Kungsvägen (samma väg som vi åkt norrut tidigare).

I Vemmentorp höll vi till höger, väster om Vemmentorpasjön genom Svinstorp, Bjärabygget och rullade ner till Örkelljunga.

8,2 mil

Vi mötte 26 cyklister och såg nio citronfjärilar.

vlogg

Dottern föreslog att vi skulle börja videoblogga. Sagt och gjort – här är första filmen.

Förslöv – Margretetorp – Hjärnarp – Västersjön – Munka Ljungby – Åstorp – 6,9 mil

Prisvärt boende på landet

På Airbnb ingår inte frukost. Nödprovianten gör cyklingen flexibel, den här gången kom den väl till pass som frukost.

Det händer att löst knutna skosnören fastnar i cykeln.

Redan klockan nio satt vi på sadlarna. Inte ett moln på himlen och vi rullande ner mot Förslöv och sedan vidare till Margretetorp.

Vilken utsikt ut över Skälderviken.

SMHI:s vindriktningsprognos stämde och vi hade vinden i ryggen.

På cykelkartan är kyrkor utsatta – de hjälper oss att hitta rätt väg.

Klockan 9.45 stannade vi utanför Margretetorps gästgiveri och hann med en rejäl frukost innan vi fortsatte mot Hjärnarp och Arons ICA-affär där vi provianterade fler clementiner.

På Margretetorp Gästgiveri åt vi hotellfrukost

Vi följde skylten mot Västersjön och sedan konstmarkeringen fram till Bertil Englerts paradis nere vid sjön.

Tankeväckande konst hos Bertil Englert

Via tidningsartiklar och urklipp fick vi del av Bertil Englerts djupa engagemang för miljö och fred. Daggmasken är ett återkommande motiv som symbol för kretsloppet.

Skulptur vid Västersjön

Även utomhus fanns det flera skulpturer.

Asfalten övergick till grusväg. Trots den tidvis blöta vägen var cyklingen helt fantastisk. Alla dessa vårbäckar!

Grusvägar invid Västersjön

Det är sällan man kan cykla så nära vattenkanten.

På sina ställen var underlaget sugande och blött.

Invid den porlande bäcken njöt vi av solen och clementinerna.

Varmt te med vantarna som sitt-underlägg på en stubbe.

Halv fyra kom vi fram till Santanas kök. Alltid lika bra service och god mat.

Santanas kök i Åstorp fick avsluta vår Påskcykling

Dagens cykling

6,9 mil i strålande solsken med solen i ryggen. Kan det bli bättre?

Vi mötte 17 cyklister och såg 7 cyklar parkerade utanför butiker vi besökte.

Laholm – Salomon krog – Segeltorpsvägen – 5,3 mil

Laholms stadshotells fasad imponerade

Grå himmel och vind från nordost. (Här hittar du mer info om Stadshotellet i Laholm.)

När man cyklar långt kan man unna sig att äta vad man vill.

På torget i Laholm stannade vi och gick in på Conditori Cecilia. Vilka väggmålningar! De ledde till många skratt.

Vackraste toaletten?

Verken hade utförts av Kirke, som tydligen hade utfört bilder lite här och var i Laholm.

Laholm

Väggmålning på Conditori Cecilia i Laholm

Genom Laholm slingrar Lagan och längs den går leden Hallands inland som är skyltad.

Kraftverken längs Lagan byggdes på 30-talet.

Det är en av våra favoritleder. (Här hittar du ett inlägg från förra gången vi cyklade längs Lagan.)

Här tar du av om du följer leden Hallands inland

Här kan du läsa mer om Karseforsens en gång så vilda vattenfall. 

En magisk plats – det är svårt att tänka sig hur det såg ut innan kraftverket.

Den här gången lämnade vi cykelleden efter Karsefors och cyklade mot Ysby och Ränneslöv. Vägarna hade en perfekt sträckning så att vi slapp de kalla vindarna i ansiktet.

Vintertid har vi en termos varmt te med oss. Skönt med värme inne ifrån. Busshållplatser har ofta bänk och välkommet vindskydd. 

Tänk om det hade funnits en nationell skyltning av cykelvägar så att man slapp cykla i den värsta biltrafiken. Ofta finns det småvägar genom villakvarter som är betydligt trevligare. (Nästa gång vi är i Östra Karup ska vi försöka hitta en väg genom villa-kvarteren istället för att ta den väg bredvid den hårt trafikerade bilvägen. Billjudet tröttar.)

Utsikten från Lya ochut över Laholmsbukten var hänförande. Tänk då hur det är när himlen är blå.

Vi valde småvägar upp till Lya, vackert slingrande och nästan bilfria. Efter Lya bar det av neråt – vackra vyer, porlande bäckar och inte en enda bil. Här kommer vi cykla igen.

När vi kom ut på vägen mot Grevie hade jag tänkt att vi skulle svänga höger för att cykla genom Sinarpsdalen upp till Salomon hög, men min livskamrat trodde på bilvägen upp över Hallandsåsen och sedan vägen till Grevie. Kattegattledens branta backe upp till Salomon krog är nu omdöpt till “Ilskans väg”. Och den ilskan behövde jag för att ta mig upp dit i motvind. Nästa gång kommer jag köra mina egna vägar så får vi ses vid målet. 🙂 (Som tur är går min ilska över lika fort som den kommer.)

Bästa buffén hittar du på Salomon krog. Lagat från grunden med bra råvaror – och vansinnigt gott!

Än en gång imponerades vi av buffén på Salomon krog. Ingen buffé jag ätit slår denna. Sju sorters sill, två sorters lax, skaldjurstårta som slår det mesta. Många sorters sallader, rostbiff, skinka. Fastän jag inte tog om av en enda rätt och inte ens provade alla rätter var jag proppmätt redan innan dessertbuffén.

Ingenstans får man desserter som de här. Priset är oslagbart (195 kr/person).

Återigen berömde vi den ansvariga kokerskan.

“Jo, vi använder bra råvaror och så tycker jag att det är så roligt att laga mat.”

Det märks! Redan längtar jag till nästa besök.

Även på Salomon krog finns det möjlighet att bo. Här från en av deras Logder som kan passa om man cyklar ett helt gäng.

Det började bli dags att boka ett boende för natten. Vi lärde oss att inte lita på booking.com. Istället letade vi på airbnb och hamnade på Segeltorpsvägen för 500 kr/natt för egen lägenhet med pentry.

Nerförsbacke hela vägen ner till Segeltorpsvägen.

Dagens cykling

5,3 mil – och vi mötte bara fyra cyklister.

Cykelleden Hallands inland fram till Karseforsen. (Bra underlag och nästan ingen trafik.)

Småvägar från Ysby via Ränneslöv ner till Hasslöv. (Bra underlag och begränsat med trafik.)

Väg 115 – delvis cykelbana invid vägen. Vi cyklade upp bland husen när cykelbanan plötsligt upphörde.

Efter att ha kört under motorvägen kämpade vi oss upp för Hallandsåsen till avtagsvägen mot Lya. Supertråkig väg med motorvägens trafik vinande i öronen. (Nästa gång ska vi leta småvägar i villakvarteren.)

Vi följde Baramossa-Lyarundan förbi Johannessons kläder.