Äntligen i Älvdalen

Postat 2 september, 2017 av Annika

Svara

I Brittas stuga sover jag bort min första dag. Himlen har färg av omogna lingon när jag drar på gympaskorna för att gå ner och handla. Från älven lyfter dimman, formas till moln tunna som mjölkörtens fröer. Jag lyssnar efter ljud, men det enda jag hör är bilar och skällande hundar. Det borde ju ha funnits ett torg.

Moln av mjölkört svävar över älven

I stugan finns elelement – men det händer något i mig när jag lever enkelt. Femgrader hade det varit i morse. Drog på min långa kofta och kröp ner i sängen med datorn, men det var som om texten satt fast. La datorn på laddning och hittade ett läge där min rygg inte värkte. Somnade.

Österdalälven

Sedan kom orden. Det blev en scen som jag aldrig skulle ha kunnat planera. Klockan var 12 innan jag var påklädd. Rullmackor i ryggsäcken, en tom plastburk och ut längs älven.

Längs älven växer lingon

Burk och mage fylldes innan jag fortsatte upp till Stubrot. Naturen här uppe gör mig lika andlös varje gång.

Kommer mina texter någonsin kunna göra miljön rättvisa. Länge satt jag på sittunderlaget och bara beundrade utsikten.

I skrivboken skrev jag: “Bakom mig kör bilarna. Nedanför flyter älven. Ytan är skrovlig som tallens stam. Längs horisonten reser sig bergen, Tallbar och björklöv skiftar i hjortronens färg. Ljung klamrar sig fast under knotiga rötter, blommar på torra kvistar. Vitmossan sticks.

Mellan molnen smiter solens strålar, leker tafatt över bergens granskogar.

Lingon lyser i spirande ris.

Kring hemfäbodar letar korna sopp i skogen. Först sent om kvällen kommer de hem.”

Stubrot

Österdalälven

Natt-tåget söderut

Postat 14 juni, 2017 av Annika

Cyklade längs älven

Med luften fylld av liljekonvalj

Dags för hemfärd och jag vaknar tidigt.

Äter Tinis otroliga frukost med gröt och nygräddat bröd.

Cyklar till Rots skans. Ligger på en träbro och lyssnar när skolbarnen tränar på “Den blomstertid nu kommer.”

Njuter liljekonvalj hela vägen tillbaka till Tre Björnar.

Längtar redan tillbaka fastän jag ännu inte åkt.

Packar. Städar.

När allt är klart hamnar jag än en gång i protokollen.

Nu klurar jag över vilka personer som behöver gestaltas innan de första förhören.

Måndagen den 12 juni

Postat 12 juni, 2017 av Annika

: I norr är bergen Blå

: Vandrarhemmet Tre Björnar

: Varför?

I går cyklade jag längs Rotälven till resterna av Långöns Liebruk. Härlig asfalt och nästan ingen biltrafik. Annorlunda är det nere i kyrkbyn. Trafiken längs bygatan är tät – men det värsta är de gamla “raggarbilarna” som kör runt på helgerna. I fredags låg det tjocka gummimoln långt efter att bilarna burnat i rondellen.

Nattetid dundrar de fram genom byn. Finns det ingen gräns för hur mycket det får låta?

Jag har så svårt att förstå ungdomarnas val, det är ju de som ska leva med miljökonsekvenserna? Försöker skärma av och lägga fokus på mitt skrivprojekt. Gång på gång läser jag utlåtandet från Lektören; “Vad som också är väldigt bra är att du, som vanligt, låter miljön bli en suggestiv faktor i texten som ackompanjerar och förstärker händelseförloppet. Även detta skapar en stor dynamik i texten.”

Och jag tänker att även om jag inte skriver så många ord så är inspirationen också en viktig del.

Ser inte skogen för alla träd

Postat 20 mars, 2017 av Annika

Förutom Vasaloppet är Musik & Motorfestivalen Älvdalens stora evenemang. Varför inte satsa på ekoturism istället?

Besök i Hedbodarna, september 2015

Naturen är oslagbar! Perfekt för cykling! Ett friluftsmuseum med byggnader från 1600-talet. Små byar som Åsen och fäbodar som Stop och Hedbodarna. Vilda vatten, som Lekattstupet, eller lugna som Nässjön.

Matsäck vid Lekattstupet

Tänk om några av alla dessa EU-pengar kunde gå till att märka upp bra cykel- och vandringsleder. Eller informationsskyltar med utdrag ur protokollen från september 1668. Varför inte ett “Trolldomssafari” med dagsturer till Häxbränningsplatsen, Slängbodarna, Åsen eller Breavads fäbod. Fast kanske finns det älvdalingar som fortfarande säger som 90-talets kommunalpolitiker i debatten om en Minnessten över de avrättade; “Är du stolt för det här – jag skäms jag.”

Breavads fäbod

Innan jag besökte Älvdalen trodde jag att häxprocesserna startade i Lillhärdalen. Där finns en minnessten – men det var i Älvdalen det började. Rannsakningsprotokollet från september 1668 är unikt, som att titta rakt in i 1600-talet. Och mycket av 1600-talskänslan finns kvar på fäbodar och i skogen. En magisk plats!

På Tre Björnar kan man hyra cykel.

I kväll träffade jag Petra och Marcus på Sweden Runners. De är skåningar – och kanske krävs det för att se Älvdalens skatter; orörd natur, urskog, spännande historia, fäbodar. Listan kan göras lång – men guldkornslistan gynnas inte av satsning på motorturism.

Förutom vad jag skrivit ovan tror jag på en hälsovecka i Älvdalen. Vandring till fjälltoppar för att se soluppgångar, kolbullar på en fäbod, cykelturer, yogapass och tid att bara vara. En varierad rörelserik vecka med Tinis fantastiska frukostar!

Kvalitet in i minsta detalj; hemkokt sylt, nybakat bröd, lokala produkter – och bär som Tini själv plockat i skogen!!!

Är det mer än jag som är intresserad av en hälsoresa i Älvdalen?

Torsdag i Älvdalen

Postat 16 mars, 2017 av Annika

I går var det bara stopp i skrivandet. För att komma vidare behövde jag “se” aktörerna framför mig och jag behövde veta hur de agerade. Därför hamnade jag i boken “Enneagrammet och de nio livsstrategierna”.

Den 28 februari 2017 fick jag ok från författaren Elisabeth Wiktorén att citera den på bloggen;

“Roligt att du tycker om boken och framför allt att den ger dig något värdefullt. Du får gärna citera så länge du anger källan. Min önskan med Enneagrammet är just att sprida kunskapen så mycket som möjligt. Det är nog inte bara vi som lärt oss modellen fungerar bättre utan även folk i vår omgivning. Det blir ju liksom lättare att förhålla sig till sig själv och andra 😊

Så lycka till med din blogg

Hjärtliga hälsningar

Elisabeth Wiktorén”

Boken är så klart långt mer utförlig än citaten på bloggen. Citaten lägger jag upp som lätt tillgänglig inspiration för mig själv.

Frågorna som behöver svar på lägger jag här.

Onsdag i Älvdalen

Postat 15 mars, 2017 av Annika

Stigarna är perfekta för sparkstötting, så jag följer vägens grusade trottoarer på morgonpromenaden. Ser att det är lunchkonsert i kyrkan. Det var på lunchkonserten i maj 2014 som intresset för trolldomsprocesserna väcktes.

Efter lunchkonserten sammanställde jag texter om Marit och Åsen. “Kill your darlings” tänkte jag och flyttade hela inledningen så att Lars introducerades tidigare.

Den här veckan ska ägnas åt skrivande. Fram till söndag ska jag fokusera på en del om dagen. Idag är det processens karaktärer. Visst vore det enklare att plocka bort ännu fler – men jag vill skapa en historia som ligger protokollen nära.

Fördelarna med att vara i Älvdalen och skriva är många. Lennart är en av dem.

“Vad ger älvdalningarna sina hundar för namn?”

“Rocky, Fjong och Sprut. Morfars hund hette Daina” säger Lennart. Det är frukost på Tre Björnar med rågflingegröt, tre sorters hemkokt sylt, nybakat bröd och massor av grönsaker.

“Morfars hund var en schäfer. Han pratade alltid om den hunden. Påstod att om man slängde en sten i Nässjön skulle Daina simma ner och plocka upp den.”

Daina får det bli. När jag lämnar frukostmatsalen sitter Tini och Lennart kvar och pratar med Ia, yogaläraren som flyttat in i en av grannhusen. Så numera finns det yogalokal på andra sidan vägen. Det finns planer på yogaretreat på Tre Björnar. Jag är redan uppskriven på anmälningslistan.

Skrivretreat

Postat 9 januari, 2017 av Annika

Jag behöver sol och siktar på cykling på sydligare breddgrader. Därför har jag inte någon möjlighet att delta i det skrivretreat som Susanna Alakoski och Mats Söderlund arrangerar i Ystad i slutet av januari.

Istället har jag bokat tågresa till Älvdalen den 13 mars. Gnistrande snö och molnfri himmel brukar ge en rejäl solinjektion.

Det finns fortfarande lediga rum på Tre Björnar – bara att boka hos Tini och Lennart om du också behöver tid för reflektion, skrivande eller bara-vara. Något program har vi inte (därför heller inte någon kursavgift – bara resa, kost och logi).

Långa promenader, tid att skriva, åka sparkstötting om dagarna. Kvällen har vi högläsning ur våra texter.

Inga krav, ingen planering. Bara ett lugn, egentid och samvaro med skrivande människor. (Vill man kan man äta lunch på hotellet och köpa till Tinis närproducerade frukost – då blir det rena lyxvistelsen.)

Här hittar du blogginlägg från mina tidigare besök i Älvdalen.

Reflektioner

Postat 6 januari, 2017 av Annika

Vid årsskiftet brukar jag reflektera över året som gått och året som kommer. Vad är jag nöjd med? Vad vill jag ägna 2017 åt?

Det jag är mest nöjd med är att vi gjort skillnad för fjärilar, bi, humlor och småfåglar. I trädgården har vi planterat in doftande kryddväxter och ett helt fält såddes in med blommor som gav mat åt både insekter och fåglar.

Från barndomen minns jag hur domherrar och talgoxar pickade i sig från talgbollarna utanför köksfönstret. Vår syrénbuske har haft besök både av Nötväcka, Stenknäck, Hackspett, Talgoxe, Blåmes, Rödhake och många andra. Tänk vilket billigt nöje att studera fåglar?

Återvinning har jag också blivit bra på. Mjölkförpackningar blev utmärkta att frysa in egenodlade bönor i.

Mitt liv är annorlunda. Mitt fokus är att minska vårt klimatavtryck.

Glatt i Älvdalen

Vad vill jag göra mer av?

Fortfarande är det ångestfyllt att påminnas om det som varit. Det händer att jag får mail från tidigare klienter. Det händer att någon ringer. Fortfarande finns tröttheten. Fortfarande behövs yogan och promenader i dagsljus. Mata småfåglar, laga middag från grunden, planera vårens sådd. Dagar går utan att några ord blir formulerade. Men i vardandet, på promenaderna, medan jag skalar potatisen finns Marit och de andra med mig.

Det jag vill göra mer av 2017 är skriva.

Älvdalska

Postat 21 mars, 2016 av Annika

Vid frukostbordet talar Lennart älvdalska med sin dotter. För oss andra är det som ett hemligt språk – helt omöjligt att förstå.

På Älvdalens hemsida står det att ungefär 3 000 personer talar älvdalska. Från att tidigare ha betraktats som en dialekt anses det nu vara ett eget språk av följande anledningar.

Älvdalskan avviker kraftigt från andra svenska språkvarieteter.
Älvdalskan är praktiskt taget oförståelig för svensktalare i allmänhet.
Älvdalskan har kommit mycket långt i standardiseringsprocessen. Böcker och tidningar på älvdalska ges ut och en anpassad älvdalsk ortografi har skapats.
Älvdalsktalare modifierar inte sin älvdalska när de vill prata svenska eller tvärtom, utan de tillämpar en s.k. kodväxling, vilket innebär att de går över från ett språkligt system till ett annat.

För Lennart är älvdalskan hans första språk. “Jag svenskar aldrig med mina barn”, säger han. “Vi dalskar alltid.”

Älvdalskan har flera ord gemensamma med engelskan (t ex vindue – window). På vikingatiden var det fornnordiskan som påverkade engelskan.

Lars Steensland, professor i slaviska språk, har gett ut böcker om fågelnamn och växtnamn i Älvdalen. På hans hemsida finns bl a älvdalska ordspråk.

Det är spännande att fundera över älvdalskans ursprung. Var det här i skogarna som vanerna levde kvar medan vikingarna inspirerades av medelhavets krigiska gudasagor. Jag vill tro på ett naturfolk som levde i symbios med naturen. Som likt samerna kunde känna björnens gång och molnens bana.

(På den här filmen kan du höra olika dalmål – det sista lär vara älvdalska.)

Utvilad i Älvdalen

Postat 18 mars, 2016 av Annika

Visst är det märkligt hur man påverkas av drömmar! I flera veckor har minnen från det förflutna förföljt mig. På dagen kan jag stänga av – men nattens bilder har jag svårt att rå på.

I morse vaknade jag lycklig för första gången på länge. I drömmen satt jag och diskuterade böcker och skrivande med andra som delade mitt intresse.

I drömmen var skrivandet inte bara ett tidsfördriv – nej, i drömmen var det på riktigt! Jag bara njöt av känslan i kroppen och låg kvar tills alarmet ringde. Tog telefonen, scrollade igenom gamla bilder på FB.

9 juli 2009

Den här bilden beskriver känslan som finns i kroppen just nu – en förväntan inför livet, glädje – nyfikenhet. Det är länge sedan jag känt så.

Men tittar jag mig i spegeln ser jag annorlunda ut – äldre, inte så naiv. Livet har gett mig många värdefulla erfarenheter att skriva om.

När jag skriver det här inser jag att det inte bara är en dröm – att sitta och diskutera litteratur och skrivande är vad jag gör här i Älvdalen. Kvällens högläsning och textdiskussioner är dagens höjdpunkt.

Men i kväll blir det teater i Åsen – får se hur mycket textdiskussioner som hinns med när vi kommit tillbaka.

andebark

Fd advokaten som började cykla

Kategoriarkiv: Tre Björnar