Ur Dala-demokraten
Ur Dala-demokraten den 26 mars 2018
“Det har blivit som mitt hem.”
Mer om skrivargänget hittar du här. Vi försöker träffas vecka 11 (mars) och vecka 46 (november). Är du en skrivande person är det bara att boka rum på Tre Björnar.
Avsked är sorgliga. Taina och Bobbi har rest söderut. I eftermiddag reser Susanne. Tini och Lennart beger sig till Paris på inspirationsresa. Nästan fyra dagar i 1600-talsvärlden blir det.
Samtalen på Rots skans har börjat gro i mitt inre. För att göra plats för 1600-talet i medvetandet behöver jag rensa ut nutiden. Här på bloggen konserverar jag resans höjdpunkt – skoterturen till Hykjeberg.
Glädjen efter att ha diskuterat trolldomsprocesserna i Rots skans bubblade i hela kroppen när jag gick mot Älvdalen. Solen sken. Himlen var så där overkligt klarblå.
Jag frågade en hundägare om det gick att gå längs gamla Näsvägen, men glömde fråga om man fick gå i skoterspåret.
När en mötande skoter stannade formulerade jag ursäkter i huvudet. Först när skoterföraren frågade om jag ville hänga med på en tur kände jag igen Lennart.
En liten tur kunde jag väl hänga med på. Nog skulle jag väl hinna hem till halv sex när vi skulle gå och simma.
Solen sken, snön glittrade. Termobyxor, ullvantar och tjockmössa värmde. Simhallen är öppen många dagar i veckan. Klart jag åkte med till Nässjön där Hykjeberg stupar.
“Har du aldrig varit på Hykjeberg?” frågade Lennart och vi åkte dit.
Lennart berättade hur han köpte sin första skoter när han var 16 år. Hans kärlek till skoter och skogen märktes verkligen när han gav sig ut i ospårad snö. Vilken upplevelse att åka slalom mellan tallarna.
Skrivretreaterna på Tre Björnar är magiska. Det händer saker i mig på ett så mycket djupare plan. Hittills har det inte blivit mycket skrivet, men det gör inget. Atmosfären är trygg och jag mår bra när jag omges av dessa fantastiska människor.
Utsikt från Jällan
Idag är det avsked, men jag stannar ensam kvar ytterligare några dagar. Vis av erfarenhet skapar jag plats för kreativiteten att komma.
Stort TACK dessa dagar – att ni orkar lyssna till mina tårar – att ni så generöst delar med er av er klokskap och livserfarenhet. Jag är så tacksam för vår vänskap!
Journalisten från Dala-demokraten intervjuar Lennart om tiden som ägare av vandrarhemmet Tre Björnar. Så klart kan jag inte låta bli att flika in mina reflektioner om hur unikt stället är. Maten gjord på lokala råvaror – tomater odlade i Tinis växthus.
Journalisten frågar Tini om hon är intresserad av inredning.
“Nja, jag kollar inte i inredningstidningar, men så klart kan man inte sätta en billig tapet i ett hus som det här. Här ska det vara traditionella tapeter med historia.”
Tini plagierar inte andra. Hon skapar sin egen stil. En vistelse på Tre Björnar har vissa likheter med Mandelman. (Tini tillhör de få som inte sett ett enda av programmen.)
Tack Tini och Lennart för all omtanke ni ger mig!!!
Onsdagen tillbringade jag på Rots skans. Med klarblå himmel och sol var det som att komma till ett sagolandskap.
Vi började med en runda ner i arkivet för att plocka upp några föremål om det skulle komma några som var intresserade av 1600-talet klockan 13.
Än en gång tittade jag på ”trullklämman”, kjolen i fårskinn och studerade de olika knapparna i en jacka. Däremot blev det inte tillfälle att pröva trullklämman.
Till min förvåning dök det upp fyra personer (förutom de som jobbar på Rots skans) som var intresserade av trolldomsprocesserna i Älvdalen. Det var helt underbart att få diskutera varför trolldomsprocesserna uppstod och ta del av deras tankar och jämföra dem med mina.
För dem som inte hade möjlighet att komma dagtid blir det ett nytt tillfälle att diskutera trolldomsprocesserna
Tid: Tisdagen den 20 mars kl 18-20
Plats: Jällan Tre Björnar (ovanvåningen på huset där det är julmarknad, dörren ut mot vägen – VAR FÖRSIKTIG – trappan är hal)
Tini och Lennart är inte hemma. Därför finns det inte någon möjlighet att gå in i stora gula huset. Det finns inte heller någon möjlighet att få kaffe etc.
Klockan 18-19 berättar jag om min research och bloggen (dvs en kortare information än den på Rots skans som tog ca två timmar).
Klockan 19-20 är det frågestund och diskussion där det även finns möjlighet att se bilder från protokollet som förvaras på Landsarkivet i Uppsala.
Om intresse finns gör jag en repris på gårdagens föredragning om trolldomsprocesserna när jag kommer hit i maj.
Idag har jag färdigställt en skrivelse till Hembygdsföreningens styrelse med idéer om hur man skulle kunna ta tillvara det unika kulturarv som finns i Älvdalen.
Under våren kommer jag uppdatera min blogg med fler texter. Rots skans har varit till stor hjälp för mitt skrivande och jag vill verkligen bidra till deras arbete. Kanske hittar de några texter som de kan använda som informationsskyltar?
Nu är klockan snart 12. Morgonpromenad har jag inte kommit ut på. Inget på boken har blivit skrivit, däremot en skrivelse till Hembygdsföreningens styrelse och det här blogginlägget. Inlägget om skoterfärden får vänta till i morgon.
Den blå dörren rakt fram går till Jällan. Där uppe brukar vi sitta och skriva. Trappan är brant, men har trappräcke. Det är på Jällan vi träffas tisdagen den 20 mars kl 18-20.
I dag blev det ingen morgonpromenad. Klockan 9.30 går bussen till Rot – och jag har så himla svårt med tider. Sover oroligt, vaknar till rädd att ha försovit mig. Så himla fånigt.
Älskar det här huset. För varje år förbättrar Tini och Lennart detaljer. Detta är hemma för mig!
På Rots skans letar jag detaljer och inspiration till nedanstående scener. Vägen in i 1600-talet tar tid. Upplevelserna slumrar, blandas. Sedan handlar det bara om att skapa förutsättningar för att “tanka ur” när flödet kommer.
Här på bloggen sparar jag inspiration tills jag kommer hit i maj/juni. Då ska Tini arrangera en Trolldomsmiddag i den gamla 1600-tals ladan i Stop – 350 år efter att Gullichs-Annas bror gifte sig i Loka.
På tisdag – den 20 mars kl 18 – hoppas jag inspirera fler att arrangera aktiviteter för att ge de oskyldigt anklagade upprättelse.
Anna (januari 1669)
Länsman kommer in i sockenstugan och går sedan till Look-Anna (9 september 1668)
Gestalta tortyrredskapen (jungfrun) (9 september)
Länsman i prästgården (9 september 1668)
Huset tillvänster är Brittas koja. Dörren rakt fram går till bastun (dusch och toalett) samt ytterligare två rum.
Ingenstans sover jag så bra som i Brittas koja. Redan 5.31 var jag klarvaken, men så somnade jag innan klockan tio igår. Nu har jag skrivit ner drömmarna jag minns och ska prata med Taina om dem.
Vedeldad bastu – med så mycket snö måste vi ju bara…
Här är så vansinnigt mycket snö – säkert en och en halv meter – överallt! Inte som på Österlen där all snön blåser från åkern till vägen. Nej, det är verkligen snö ÖVERALLT.
Cykelgarage i Katrineholm
Fastän jag har en pack-lista för skrivdagarna hatar jag att packa. Däremot älskar jag att åka tåg en hel dag – när tågen är i tid.
Tjockt med snö i Kopparberg
Tåg i Bergslagen är min favorit. De är alltid i tid, kanske är det för att de har mer “luft” i tabellen. Vi håller ofta på stationerna och väntar in tidtabellen.
Bostadshus från Rämma Fäbodar. Huset är en sk enkelstuga med stuga, förstuga och kammare.
I går berättade jag i en FB-grupp att jag ska tillbringa en vecka i Älvdalen. Det slutade med att är några som ska träffas på Rots skans på onsdag kl 13. Jag kommer dela med mig av mina efterforskningar. Förhoppningsvis ska jag även få lära mig en massa nytt.
Kyrkan i Älvdalen om ombyggd, men låg på samma plats år 1668. Det var på den här platsen Pastor Elvius predikade om Satan med sådan glöd att byborna var beredd att avrätta grannar och släktingar.
Här på bloggen ersätts tacksamhetstankarna med med faktasamlande som triggar igång flödesskrivandet. Förhoppningsvis kommer det några nya scener.
Från snöoväder i sydöst till barmark i nordväst
Dagens tacksamhetstanke gick till Tini och Lennart på vandrarhemmet Tre Björnar. Britas stuga är som mitt fritidshus.
Ingen av alla de fina hotellfrukostar jag ätit i mitt liv slår Tinis frukost. Var annars får man sylt eller bär som är plockade i trakten, smör kärnat på en fäbod? Knäckebrödet är andrasortering direkt från bageriet i Leksand. Hos Tini och Lennart finns ett genuint miljöengagemang. Lennart är snickare och för varje gång jag återvänder finns något nytt att beundra. Ett nyrenoverat rum, ett växthus.
Sommaren 2014 övertog Tini och Lennart vandrarhemmet Tre Björnar. Med dem har jag fått uppleva det genuina Älvdalen, som att åka sparkstötting på Nässjön när det enda som hörs är isens dånande.
Efter Vasaloppet åker vi till Tre Björnar på skrivretreat. För det mesta sitter vi bara och skriver, har högläsning på kvällen. Men det händer även att vi ger oss ut och upptäcker Älvdalen, som för tre år sedan när vi åkte häst och släde.
I mars 2015 ordnade de så att vi fick åka häst och släde genom skogen. Därefter grillade vi kolbulle på fäboden Stop.
Den finns plats för fler att hänga på. Kontakta bara Tini och Lennart och boka rum. Konstigare än så är det inte.
Hela Älvdalen är fullt med fäbodar med olika karaktär. Några har blivit som små semesterbyar med rödmålade stugor och parabolantenner, andra lever fortfarande, som Torrilds, Gessi eller Hedbodarna. Och så har vi Stop. Där är husen fortfarande grå av väder och vind, någon elektricitet finns det inte. Allra finast ligger Tinis stuga med anor från 1600-talet.
Östermyckeläng
För två år sedan var jag på en middag Tini ordnade i Stop. Det var som att kliva rakt in i 1600-talet. Förr flyttade man upp till fäboden i mitten av maj, då skulle luckorna öppnas och djuren betade gräset inne på vallen. Några bodde kvar på fäboden hela sommaren medan andra drog vidare till långfäboden med korna. I september flyttade man hem till byn igen. Då skulle luckorna sättas för fönstren.
Morgonpromenad i Östermyckeläng
I söndags följde jag med Tini o Lennart för att stänga luckorna i Tinis fäbod. Även grindarna hängdes av för att älgarna skulle kunna passera genom fäboden. Tini hämtade den stora nyckeln och öppnade in i ladan. Jag kom att tänka på bröllopsfesten som jag försöker gestalta och allt jag läst om älvdalningarnas fester.
”Tänk att ha fest här!”
”Varför inte?”, sa Tini.
Men av tre personer blir det ju inte någon fest, nej en 20 stycken borde vi vara. Vi bestämde att när jag kommer upp i juni ska Tini och Lennart ta ledigt två dagar så att vi verkligen hinner åka runt till alla platser jag skriver om. För några år sedan gjorde vi en utflykt till Slängbodarna. Dit hade varken Tini eller Lennart varit.
Stigen längs Älven (lättast att hitta från Campingen där den löper åt båda håll.)
”Kanske är det mer än jag som är intresserad?”
”Ja, det hade väl bara varit kul”, sa Tini.
”Då skulle vi släppa av er så ni fick gå till Stop via källan och ta med ert eget vatten”, Lennart skrattar.
Och vi pratar om allt man skulle kunna göra här uppe. Nästa år är det 350 år sedan rannsakningarna i Älvdalens sockenstuga. Trolldomskrisen spred sig härifrån till bl a Lillhärdal och Norrland. Innan det år 1676 upptäcktes att de vittnande barnen ljög hade ca 300 personer avrättats.
Kyrkan i Älvdalen är ombyggd, men låg på samma plats år 1668. Det var på den här platsen Pastor Elvius predikade om Satan med sådan glöd att byborna var beredd att avrätta grannar och släktingar när trolldomskrisen pågick som värst,
Nu är det upp till Tini att hitta ett lämpligt datum i början av juni, planera en meny och räkna ut ett pris för paketet.
Idag brinner pelletsen i Märbäck. Röken stiger från den plats bålen brann under trolldomskrisen. På långt håll syns röken som en påminnelse om alla de oskyldiga som led och avrättades.
Är du intresserad? Gör en intresseanmälan på trebjornar@telia.com eller 0251-10482 (antalet platser är begränsat till 16).
