Cykling på Bjärehalvön

När jag växte upp var Mårtensfirandet en lika viktig tradition som julfirandet. Till Mårten skulle betorna vara uppe. För min del kan det lika gärna vara stekt kyckling som gås. Det viktiga är rödkålen, brysselkålen, äppelmos och katrinplommon.

När jag växte upp var Mårtensfirandet en lika viktig tradition som julfirandet. Till Mårten skulle betorna vara uppe. För min del kan det lika gärna vara stekt kyckling som gås. Det viktiga är rödkålen, brysselkålen, äppelmos och katrinplommon.

På Bjäre pågår projektet “Aktiv Livsstil Båstad Bjäre”. Efter en cykelhelg med utgångspunkt från Båstad kan vi intyga att det är fantastiskt att cykla på Bjäre även i början av november.

Det behövs bättre skyltning av cykellederna. Vi cyklade vilse, enligt google-maps hamnade vi i väglöst land.

Det behövs bättre skyltning av cykellederna. Vi cyklade vilse, enligt google-maps hamnade vi i väglöst land.

Lördag morgon lastade vi cyklarna i bilen och körde till Förslöv. Vi kunde ha tagit tåget – men då Skånetrafiken flera gånger visat sig opålitliga (både med inställda tåg, att man inte fått ta med cyklarna, ersättningsbussar som inte alltid tar med cyklar osv) kan vi inte riskera att förlora värdefull upplevelsetid på irritation över Skånetrafiken.

Enligt cykelkartan passerar cykelleden “Bjärehalvön runt” utanför Förslöv. Tyvärr är inte cykelleder skyltade, men med hjälp av kartan hittade vi rätt – till en början. Så småningom hamnade vi helt vilse och fick cykla tillbaka på dåliga underlag. Asfalt är det bästa underlaget – men även grus kan fungera. Det är stor skillnad på grus och grus – stora stenar är helt hopplös cykling, eller i vart fall en stor utmaning för de flesta.

Vi följde gamla riksvägen mellan Köpenhamn och Oslo och stannade vid informationsskyltar där vi läste om postrånet 1757 och Milstenen i Tvehöga innan vi rullade ner för Hallandsåsen till Östra Karup. Exakt vilka vägar vi körde lär vi aldrig få veta – men det var fantastisk cykling, särskilt genom reservatet Hallandsåsens nordsluttning.

Vi hamnade i Malen och cyklade massor av vilse, stannade vid porlande bäckar, rullade nerför underbara backar och kämpade oss uppför innan vi insåg att vi nog fick ta en stor väg tillbaka till Förslöv och hämta bilen innan det blev mörkt. I Nöttebacken uppskattade jag att cykeln har många växlar, för att inte tala om hur bra det skulle ha varit med en elcykel.

Skånsk äppelkaka på Pensionat Enehall i Båstad

Skånsk äppelkaka på Pensionat Enehall i Båstad

Enehall väntade varm bastu innan gåsmiddagen. Någon har beskrivit Pensionat som en sorts hotell fast lägre standard. Jag håller inte med. Maten var vällagad och sängarna sköna. Här fick vi en av de bästa frukostarna vi ätit; ost från Skottorp, skinka från Heberlein. Vi värdesätter lokala kvalitetsprodukter framför ett gigantiskt utbud. Hela stället hade en lugn och gemytlig atmosfär.

Men det allra bästa var ändå bastun efter en lång dags cykling. Jag vet inte om det var alla uppförsbackar, den stora gåsmiddagen, den sköna sängen eller bastun – men sov som en stock gjorde jag!

Någon som vet vad detta är! Doftade ljuvligt och vi såg blommande buskar på två olika ställen i Båstad.

Någon som vet vad detta är! Doftade ljuvligt och vi såg blommande buskar på två olika ställen i Båstad.

Redan vid niotiden satt vi på cykelsadlarna. Vi följde stigarna längs havet till Kattvik. Fantastisk utsikt och bilfritt. Båstad ligger som i en gryta och det var alldeles lugnt.

I Båstad hade löven ännu inte blåst av. Vilka färger!

I Båstad hade löven ännu inte blåst av. Vilka färger!

Cyklingen från Kattvik till Haga krävde rejäla benmuskler och balans i uppförsbackar och genom gyttja. Gyttjan tillhör inte vanligheterna – och med en elcykel skulle även den otränade klara rundan.

I november är bilarna få - vilken njutning med slingrande - nästan bilfria - asfaltvägar.

I november är bilarna få – vilken njutning med slingrande – nästan bilfria – asfaltvägar.

Efter gårdagens steniga underlag prioriterade vi asfaltsunderlag före den kustnära Skåneleden längs havet. Istället gjorde vi avstickare ner till Gröthögarna via en härlig nedförsbacke. (Hovs hallar har vi besökt tidigare – men miljön där är ett måste för förstagångsbesökaren.)

Cykling på Bjäre innebär många pauser där vi bara står och beundrar utsikten.

Cykling på Bjäre innebär många pauser där vi bara står och beundrar utsikten.

Bjärehalvön skulle verkligen vinna på ordentlig skyltning för cyklister. Jag har aldrig sett något namn på den cykling vi gör. Det handlar inte om landsvägscykling som ska gå så snabbt som möjligt, inte om mountainbike som är ute i skogen. Nej, vår cykling handlar om att njuta. Det bästa är om du slipper läsa kartan och kan följa vägskyltar. Bjäre är perfekt för vårt sätt att cykla. Det är aldrig långt mellan matställena, det finns många smala asfalterade vägar och i lågsäsong går det att hitta prisvärda boenden.

Via Västra Karup nådde vi Salomonkrog. Deras buffé är den bästa jag vet! Massor av kreativa grönsaksrätter, ägg, lax, kallskuret – och efteråt ett dignande dessertbord. I går kostade brunchen 155 kr/person. Atmosfären är avslappnande – och det är bara några trevliga böcker och tidningar som fattas vid brasan för att göra upplevelsen komplett.

Medan vi åt började det regna och vi tog den kortaste vägen ner till Båstad genom Sinarpsdalen – en av våra absoluta favoritsträckor!!! Det är sååå vackert att jag bromsar bara för att hinna njuta av utsikten!

Totalt blev det 10 mil fördelat på två dagar – så mycket upplevelse till så lite klimatbelastning. (Med en fungerande kollektivtrafik skulle det ha blivit ännu bättre.)

Tips till “Aktiv Livsstil Båstad Bjäre” och andra cykeldestinationer

1. Skylta cykelleder med Skåneledens fungerande skyltning som förebild

2. Ta fram “skötselplan” för cykelstigar med råd om vilka material som ska väljas för att det ska bli lättcyklat.

3. En fungerande kollektivtrafik med möjlighet att boka cykelbiljett så att du är säker på att få ta med cykeln.

4. Låt cykellederna utgå från kyrkorna. Kyrktornen är lätta att ta sikte på.

5. Ta fram vägskyltar med avståndsangivelser till större orter och gör det lättare för cyklister att använda småvägar.

I Ängelholm finns vägskyltar som visar hur långt det är till olika ställen. I Danmark har cykelvägarna nummer – enkelt att följa och man vet slutdestination.

Kattegattleden Ängelholm – Båstad 4,5 mil

Det finns platser vi aldrig tröttnar på, där vi hela tiden upptäcker nytt. Kattegattleden mellan Ängelholm och Båstad är en sådan sträcka.

Första delen följer kusten, doftande vresrosor, blommande trädgårdar, slingrande skogsvägar. I Grevie kommer den första rejäla uppförsbacken. (Det har hänt att vi här lämnat Kattegattleden för att cykla över Torekov och Hovs hallar.)

Sedan Kattegattleden invigdes för två år sedan har antalet cyklister mångdubblats. Nu är det allt fler långväga cyklister som rullar här; Göteborgare, danskar och kanadensare pratade vi med idag.

Salomon krog - gott och prisvärt!

Salomon krog – gott och prisvärt!

Bjäre Golfklubb, vid bronsåldershögarna, hittade vi krogen Salomon som direkt hamnade överst på vår lista av favoritrestauranger. En gigantisk buffé för 155 kr. Utan tvekan den mest prisvärda buffén vi hittat i Sverige och Danmark. Rikligt med grönsaker och olika rätter, vällagat och varierat. Dessutom trevlig personal och mysig miljö. (Vill du vara säker på att få en plats inomhus kan det vara klokt att boka bord. Vi började med att äta utomhus när vi väntade.)

Vilken efterrättsbuffé!!! Bästa chokladkakan!

Vilken efterrättsbuffé!!! Bästa chokladkakan!

När man cyklar långt kan man äta mycket. Den kladdiga chokladkakan på efterrättsbuffén fick magen att spänna rejält. Tur att du nästan rullar hela vägen ner till Båstad.

I Sinarpsdalen böljar betesmarkerna mellan kullarna. Jag var tvungen att bromsa för att hinna njuta av utsikten. Sedan planar det ut och du hinner höra den porlande bäcken längs leden ner mot Båstad.

Det planerade besöket på Wåffelbruket fick skjutas på framtiden pga att vi fortfarande var proppmätta. Innan vi cyklade till stationen (som ligger tre-fyra km norr om Båstad) beundrade vi de låga husen längs Agardhsgatan och förundrades över de höga matpriserna nere i hamnen där en hamburgar-tallrik kostade mer än buffén vi nyss ätit.

En lättcyklad tur förutom backen upp till Salomon krog – men det är det värt även om man skulle behöva gå.

Kattegattleden

Längs Kattegattleden lyser hav och rapsfält i Sveriges färger. Sju mil i solsken. Doft av hägg och koltrastsång. Hos Flickorna Lundgren på skäret delade vi en soppa som förrätt.

IMG_1081

Efter att ha klättrat (med cykeln) både uppför Kullaberg och Ransvik var vi väl värda en fisksoppa på Hotell Kullaberg. Vid borden bredvid oss lämnades berg av räkor kvar (Vräkmackorna är enorma). Mat som kastas då den inte ens får användas som djurfoder. Tänk om alla portioner kunde beställas som halva istället för detta vansinniga slöseri med mat.

IMG_1084

Över Höganäs gick turen tillbaka till den väntande bilen i Utvälinge. Ja, vi var bekväma idag också. Eller egentligen handlade det mer om att ta tillvara tiden. Hela cyklingen på Kullahalvön är en upplevelse, avskilda cykelvägar, smala asfaltsvägar som nästan saknar trafik, banvallar. Men vi har inte hittat några ”upplevelsevägar” till Kullahalvön. Att cykla på trafikerade vägar är skittråkigt. I stället för norsk brudspirea, raps och hav känner du bara avgaserna. Näktergal och trast överröstas av brummande – inte ens samtal kan föras.

För oss är miljön den viktigaste frågan – ändå väljer vi att ta bilen. Men hur agerar då den som inte anser att miljöfrågan är viktig? Vilka signaler sänder SVT när miljöfrågan inte tas upp i Agendas politiska debatt?

Så här skriver supermiljöbloggen: ”Genom att Agenda tar upp de politiska frågorna de tror att svenska folket tycker är viktigast förstärker de samtidigt vad vi tycker är viktigt. Det är ingen slump att det som skrivs mest om i media också är det vi tycker är viktigast, och det blir som en enda stor opinionsbildande filterbubbla.”

Trädgårdsdrömmar

Till våren ska vi plantera valnötsträd – fyra olika. Specialbeställda från Ungern. Det blir nästan en egen liten lund i trädgården.

Marktäckare

Funderar över den delen av trädgården. Lite vild vill jag ha den. Inga klippta gräsmattor – mer en äng som slås några gånger per år.

Och så vill jag ha en päronpergola med rosor i. Som den på Sofiero.

Päronpergola

Njuta här och nu

Vindarna är inte längre kalla, trots att himlen är grå. Det har varit ett nytt ras under den senaste veckan. När korthusen faller samman har jag lärt mig att bara andas djupt tills mina händer slutat darra.

I trädgården sliter jag upp grästuvor. Hönsen älskar mig och följer förväntansfullt mina rörelser med blicken.

Det hjälper inte att jag är noga med att smörja händerna varje kväll. Där de välmanikyrerade naglarna en gång täckte fingerspetsarna finns nu djupa sprickor.

Min älskade tar mig i sin famn och jag känner hans varma andetag mot mitt huvud när han viskar lugnande ord.
”Det som varit kan du inte göra något åt. Du kan bara vara här och nu. Njut av träden, fågelsången och vår kärlek. Vi och våra närmaste är friska.”

Och jag njöt medan vi rullade. Asfalten var svart som natten på den ännu oinvigda Kattegattleden. Solen fick vattnet att glittra hela vägen till Kullens fyr och vidare längs Skälderviken. Den unkna vinterluften lämnade plats åt vårens friska vindar – fyllda med livskraft och nya förhoppningar.

Vi vet inget om morgondagen – men här och nu kan vi njuta.

Livet behöver inte vara så svårt. En nyservad cykel, en flaska vatten och lite färdkost.

Utanför tågfönstret är himlen grå. Fälten lyser gula och gröna. I Ystad väntar lunch med min Älskade dotter. På FB reser jag hennes resa. Jag kommer alltid att vara en del av mina barn – trots att de nu är vuxna.

Det finns mycket i livet som jag ångrar – men det som varit kan inte förändras.

Istället fokuserar jag på det positiva; de långa godnatt-stunderna med högläsning och sånger som ”Längtan till Italien”, ”Vyss lull lilla palt”, pyssel vid köksbordet och goda samtal.

Det finns mycket jag försummat – och barnen har bara sig själv att tacka för att de utvecklats till de fantastiska människor de är idag.

Medan tåget närmar sig Ystad är det känslan av tacksamhet som fyller varje cell i min kropp. Tacksamhet över att få vara mor till två helt underbara människor och för kärleken som nu finns i mitt liv.