Utvälinge – Mölle – Krapperup – Farhult – 6,5 mil

Ännu en dag med klarblå himmel – och även om vi har flera filmer som väntar redigering kan jag inte låta bli att filma.

När varma vindar för med sig rapsdoften …

Rapsfälten, det blå havet som möter himlen.

Kattegattleden är enkel att följa på Kullahalvön. Underlaget är huvudsakligen asfalt. Om du kan tänka dig sämre underlag finns mer havsnära stigar närmare kusten.

Jag har tappat räkningen på hur många gånger vi cyklat från Utvälinge upp till Mölle – ändå är det nytt varenda gång.

 

Så här ser cykelvänliga skyltar ut 🙂

Den här gången lämnar vi Kattegattleden gång på gång och söker slingrande stigar ner till havet. Det är en njutarrunda där vi stannar och bara lyssnar till näktergal och koltrast, doftar på raps, syrén och lagerhägg.

Nästan som på Österlen

Om du klarar balansövningarna i skogen finns det många stigar att njuta av.

I lövskogen sjöng bofink och näktergal

Svalkande dopp innan Jonstorp

Fågelräddaren väntar tålmodigt på stigen.

I Jonstorps hamn blommar snart rönnen.

I Svanhals hade krogen inte öppnat för säsongen.

Till min besvikelse är Rut på Skäret till salu.

Istället delar vi en Sparrissoppa hos Flickorna Lundgren och förvånas över hur gnälliga människor det finns.

Sparrissoppa hos Flickorna Lundgren

Servitrisen behöver en parasoll till ett större sällskap som placerats i solen. I skuggan står en oanvänd parasoll, men gästerna motsätter sig att hon tar den. Servitrisen hämtar en kollega som ska förklara. Trots att paret sitter i skuggan utbryter en diskussion där kvinnan gång på gång hävdar att de borde köpa in fler parasoller.

Billigt är det inte hos Flickorna Lundgren – men soppan är fantastiskt god. (Här hittar du Flickorna Lundgren på Tripadvisor.)

Blomsterstopp efter Jonstorp

Vi följer Kattegattleden och småvägar till Mölle för att äta.

På piren i Mölle.

Systrarna på Piren har engångstallrikar, dem väljer vi bort. Grand Hotell serverar bara afternoon tea.

Vägen från Grand Hotell mot vattnet.

Istället fortsätter vi mellan vassa stenar på stigen längs havet, parkerar cyklarna och lägger raklånga på stenhällarna.

I klippskrevorna växer strandnejlika

Solen bränner och vågorna kluckar. Kan det bli bättre?

Jo, lite mat i magen skulle sitta gott. Jag har varit hungrig sedan vi passerade Tunneberga i Jonstorp och det luktade mat. Fågelräddaren påminner om första gången vi besökte Hotell Kullaberg och beställde vars en vräkmacka till förrätt och fisksoppa till huvudrätt. Vi fick doggy-bag med hälften av maten med hem. Kasta mat är vansinne – så vi beställer in en vräkmacka och delar.

Vräkmackan mättar rejält! Ofta får servitriserna bära ut halvätna portioner. Vilket slöseri!

Vid borden runt oss talas tyska och danska. Familjen Helsingborg tycks ha lyckats med sin utlandssatning.

Den här gången behövs ingen doggy-bag.

Vi väljer banvallen från Mölle mot Höganäs. Vi föredrar slingrande, kuperade vägar – men här slipper vi åtminstone bilarna.

Från Banvallsleden står skylt till Krapperups trädgård. Vi krånglar oss igenom “grindsnurran” och hamnar i ett Rhododendronparadis!

På Krapperup blommade Rhododendron

Vilka fantastiska rhododendron det finns!

Rhododendrongången ledde fram till en damm och sedan vidare till en bänk.

En annan gång ska jag skriva ett inlägg om Krapperup.

Förra gången vi besökte Krapperup blommade rosorna och jag tänkte inte på de gigantiska Rhododendron längs den smala gången.

För att komma tillbaka till bilen blir det ohjälpligt cykling i motvind, men underlaget är härligt asfalterat där vi följer Kattegattleden. Doften av grillat lockar in oss på Holy Smoke. En hel middag kan vi inte få ner – men några sparrisar?

Sparris på Holy Smoke BBQ

Att grillad sparris kunde smaka så gott?

Holy Smoke BBQ har verkligen sin egen stil – men … kött är inte vår basföda … Men ett superhäftigt ställe. Annorlunda.

På vägen tillbaka misslyckas vi i vägvalet. Jag vet inte vad det är som tröttar mest – billjudet, avgaserna eller att man måste koncentrera sig hela tiden med bilarna susande runt öronen.

Det blev ytterligare ett stopp innan vi var framme vid bilen – perennerna i Farhult. Här brukar vi stanna. Vilket enormt perennsortiement! Den här gången blev det två jordgubbsplantor. Så mycket mer fick inte plats i korgen.

Det blev två jordgubbsplantor – Maxim – som ska vara sena.

Om två veckor är det Kullaturen – 2,5 mil lokal mat. Det ser jag fram emot!

Dagens cykling

6,5 mil – huvudsakligen längs Kattegattleden. Härlig cykling med bra underlag!

Vi räknade till 75 cyklister (nästan alla såg vi längs leden). En hel del landsvägscyklister och betydligt färre elcyklar än när vi cyklade mellan Laröd och Höganäs.

Länkar

Tickster – biljetter till Kullaturen den 26 maj 2018

Kattegattleden mellan Höganäs och Ängelholm.

Familjen Helsingborg en cykelvänlig destination?

På Kristi Himmelsfärdsdag är många söndagsstängda ställen öppna. Därför tänkte vi börja på Larsviken. Nu kom vi aldrig ens dit, en slingrande Bygdeväg gjorde längtan efter att cykla olidlig redan i Allerum.

Kulla Gunnarstorp

Med blommande kastanj och syrén är det slöseri med upplevelser att sitta i bilen.

Vi parkerade bilen i en ficka vid vägen och kastade oss upp i sadlarna. Vilken skillnad! Dofter, fågelsång, kupering. När du skämt bort dig med att cykla är varje bilfärd en plåga. Särskilt nu på våren.

Längs en skogsväg från Hittarp blommade häggen i näshöjd.

Hittarp

Vi följde vägen till Hittarp och hittade en underbar skogsväg med doftande hägghängen i näshöjd.

Varför ska det vara cykelförbud här? Det är ju så här havsnära utan biltrafik man vill cykla. Någon fart är det inte att tala om pga underlaget.

Glädjen varade inte länge. En sur hundägare upplyste oss om att här var det minsann inte tillåtet att cykla. Förbudsskyltarna hade vi tydligen missat. Sura tanten malde på om att det var så många som promenerade här.

Vi slog följe med ett par cyklister som ledde sina cyklar. De var lika förälskade i cyklingen som vi. Jag frågade om deras bästa cykeltips.

“Överallt”, kom svaret.

Domsten

Efter sura-tantens kommentarer hittade vi massor av förbudsskyltar. Är det verkligen förenligt med målet att bli en cykelvänlig destination?

Att man måste vara försiktig i hamnen förstår jag – men förbud att cykla – är det nödvändigt?

Alla skogsvägar som man får gå på borde man få cykla på. Istället för förbud borde det finnas ett vägmärke som upplyser om att det är promenadcykling. Att cyklisterna ska ta hänsyn till de gående.

Kattegattleden följer en kraftigt trafikerad bilväg. Ingen cykelvänlig destination. Biltrafiken tröttar mer än man tror. Cyklingen blir bara en transportsträcka – ingen positiv upplevelse.

Viken

I Viken såg vi ett anslag om Paul Jönska gårdens trädgård var öppen alltid.

I Viken gick åter Kattegattleden ner till vattnet. Det är så här cykling ska vara!

Cykelväg

Asfalterad cykelväg ända ner till vattnet – då är cykelupplevelsen som bäst.

Medan vi letade efter gården kom vi i samspråk med två cyklister som letade efter en av Kullahjuls kontroller.

Kullahjul – ett bra sätt att komma ut och cykla!

Vi kom fram till att det borde finnas fler cykelaktiviteter och jag berättade om Naturskyddsföreningens cykelturer som planeras till hösten. (All info kommer på Jönssons cykelaffärs FB-sida.)

I Viken klev vi rakt in i en 1800-talsträdgård. Så många vackra växter – men de bilderna kommer i ett eget inlägg.

Café Öresund i Viken måste kommer vi återvända till.

Viken visade sig från sin bästa sida, men det var för tidigt för lunch. Istället slank vi in på Conditori Öresund och köpte en sockerbulle och en Gosen.

Vilka vaniljbullar. Massor av vaniljkräm och en “tung” bulle.

Expediten berättade att de bakade allt på plats.

Hit måste vi återvända när det är “varm-chokla-väder”

Cykelförbudsskyltarna fortsatte hagla.

Cykelförbud – men däremot tillåtet med betydligt mer platskrävande permobil. Underlaget gör ju inte direkt att man kommer upp i höga hastigheter med cykeln.

Istället för slingrande strandnära Skåneleden hänvisades cyklister till trafikerade vägar mellan husen.

Vad är påföljden för att man bryter mot cykelförbudet?

Ibland trotsade vi förbudsskyltarna och cyklade längs folktomma vandringsleder.

Lerberget

De små fiskesamhällena flyter nästan samman – Domsten, Viken, Lerberget.

Det förvånar mig att det inte finns fler rökeriet och fiskaffärer i hamnarna. Den här sträckan har verkligen förutsättningar att utvecklas för cykelturism.

Höganäs

Vilket läge Höganäs har! Vit sandstrand!

Bryggan i Höganäs.

Nere i Hamnen finns flera restauranger. Vi valde Bryggan och åt Helglunch – Röding.

Här hittar vårt omdöme om Bryggan.

Höganäs har många mysiga gator och vackra hus – ändå känns det sunkigt på något sätt. Utvändigt ser husen lika charmiga ut som i Viken – ändå är känslan annorlunda. Varför?

I Höganäs hittade vi ett genuint konditori med enormt sortiment och – på samma gata – en riktig leksaksaffär.

Ett av de bästa konditorierna!

Vi testade aldrig den gröna Hulkenbullen. Spenat bidrog till den gröna färgen.

Energipåfyllnad innan motvinden.

Tänk att det kan finnas en riktig leksaksaffär som klarar konkurrera med leksaksavdelningarna på Maxi, Cash och de stora kedjorna.

I Höganäs finns en riktig leksaksaffär

Vi bytte några ord med innehavaren som berättade att allt fler uppskattar den kunskap och service de har. Hon avslöjade att de sedan en tid driver House of vita och den vägen skaffat stor erfarenhet av internetförsäljning. Samtalet väckte tankar kring våra handelsvanor.

Någon som vet vad det här trädet heter?

Betydligt mer cykelvänligt än förbudsskyltar

På vägen tillbaka valde vi att strunta i cykelförbudsskyltarna och tränade balans längs slingrande stigar.

Hellre gropig grusväg än biltrafiken vid asfaltsvägen.

Viken

Tillbaka på Kattegattleden efter olovlig cykling på Skåneleden.

Så här ska cyklingen vara!

Motvinden var inte så farlig som vi trott. Solen gassade och de enda stoppen vi gjorde var för att dricka.

Eller så här! Bästa balansövningen.

Dags för vätskepaus längs Skåneleden

Med utsikt mot Danmark

Nu ville vi hem till solsängarna bag längan.

Ännu mer förbudsskyltar

Tack

Tack arga-tanten för inspirationen till dagens blogginlägg. Utan din hjälp skulle vi aldrig ha lagt märke till alla förbudsskyltar.

Fler vägar borde göras om till Bygdevägar.

Dagens cykling

Det blev inte långt alls men massor av upplevelser och njutning.

Sträckan mellan Kulla Gunnarstorp är 15 kilometer kortaste vägen – vi cyklade 4,6 mil totalt.

Fleninge

Med en cykelväg/Bygdeväg de fem kilometrarna mellan Fleningen Gästgivaregård och Hyllinge skulle Åstorp och Bjuvs kommun fått en cykelvänlig förbindelse med Kattegattleden.

Tips till Familjen Helsingborg.

Gör sträckan mellan Fleninge och Hyllinge cykelvänlig med en kombination av Bygdevägar och cykelvägar samt sätt upp skyltar. Då skapas en bra förbindelse mellan Kattegattleden och Söderåsen. Söderåsen har höga naturvärden som internationella turister uppskattar.

Vedby – Örkelljunga – Vedby 5,2 mil

Aldrig hade jag trott att filmningen skulle saknas mig. Överallt finns små detaljer som jag vill föreviga. Detaljer som inte kan fångas på bild.

Det slingrande grusvägarna, fågelsången.

Vid vägen bökar en sugga med sina kultingar.

På andra sidan spankulerar två tuppar, några höns och två gäss.

En kvinna i avklippta jeans och foppa-tofflor går på gården.

“Går grisarna ute hela året?”

“Det är Linderödssvin, så det gör de. Jag har Göingegetter också.”

Vi hänger av oss hjälmarna. Det visar sig att Annelie Gripenberg, som nyligen handlat cykel i Billesholm, har ett välbesökt instagramkonto – Lilla-skogstorpet.

Det blir en lång pratstund om sociala medier, återbruk och att vara sig själv.

Länkar

Skogstorpet – på Facebook

Lilla Skogstorpet på Instagram

Vi fortsätter längs nya vägar mot Hagstad och passerar ödegården vi beundrat så många gånger förr. Högst upp fladdrar en fågel innanför ett runt fönster. Sven parkerar cykeln, går runt och känner på alla dörrar, hittar ett fönster som kan lyftas av. Jag hittar en skylt där ägarna förklarar att det inte finns något att stjäla och upplyser om ett telefonnummer för den som vill jobba och tjäna pengar. Jag ringer utan att få svar.

“Hej, vi står utanför ödehuset och ser att en fågel försöker ta sig ut från vinden. Ring gärna om det finns någon nyckel utlagd så att vi kan hjälpa den ut.”

Snart ringer min telefon. Nej, det finns ingen utlagd och dörren från källaren och upp är igenspikad. Däremot har grannen en nyckel. I morgon ska de besöka torpet.

Vi cyklar till grannen, men ingen öppnar.

“Fågeln klarar sig inte till i morgon.”

Det är allt längre mellan vingslagen mot det runda glaset. Sven sätter cykeln, hänger av hjälmen och går en ny runda runt huset.

“Det här är olag intrång”, mumlar jag.

han tittar på mig och jag vet att han inte kan lämna fågeln att dö. Det står en stege vid en gavel. Jag messar igen.

“Det var ingen hemma …”

Han lutar stegen mot gaveln och klättrar upp, men jag protesterar inte, håller bara stegen. Med knytnävarna bankar han in skivan som täcker det trasiga fönstret. När han klättrar in tänker jag på Gladan som trasslat in sig i ett snöre. Hur många hus han knackade på innan han lyckades låna en kniv och en rock vet jag inte. En annan gång var det en brun kärrhök. Ofta berättar han om Herr och Fru Rödstjärt som tackade honom efter en räddningsaktion.

Två kupade händer sträcks ut genom fönsterbågarna.

“Det var en svartvit flugsnappare”, säger han och klättrar ner.

Jag messar husägarna.

“En svartvit flugsnappare är räddad. Vi använde stegen och tryckte ut skivan på högra gaveln. Hoppas ni har möjlighet att spika igen den i morgon. Hör av om det det är något problem.”

“Den skulle inte ha överlevt så länge till. Hade vi inte hittat stegen hade jag inte tvekat att krossa fönstret med en sten.”

Fågeln flyger några varv runt honom innan den sätter sig en buske och tittar på oss. Kan en fågel känna tacksamhet?

Det plingar i telefonen.

“Toppen … ingen fara!”

Fågelräddaren rycker på axlarna.

“Annars hade vi väl fått ersätta skadan.”

Dagens cykling i strålande sol

3 mil från Vedby via Linnestofta Hagstad och Maabygget till Örkelljunga.

Plankor på favoritstället Stationen. Napoleonbakelse och varm choklad i solen på Nya Konditoriet.

2,2 mil tillbaka längs asfalterade vägen via Flinka och Esborrarp tillbaka till Vedby.

 

Present till en 23-åring (testar att vlogga – del 4)

Utsikt i slutet av korridoren

Vad köper man i 23 års present? Ännu en pinal som ska ta plats i skåpen? Jag tog fram smyckeskrinet och packade in guldhjärtat jag fått av min farmor o farfar i doppresent. Kanske går mitt miljöengagemang till överdrift, men jag tar tillvara omslagspapper och återanvänder. Dottern konstaterade att jag nog råkat använda ett julpapper.

Havets närvaro

Det viktiga är inte tingen vi ger utan tiden vi delar. Två hela dagar tillbringade vi tillsammans, njöt av vällagad mat och vackra vyer (mer kommer du kunna se i vloggen).

Det bästa var ändå Torekovs Warmbadhus. Vilken byggnad!

Ett hus med anor där linoljefärg är ett krav.

Vi fick veta att huset byggts av virke som flutit iland från förlista skepp. Här har det erbjudits SPA-behandlingar sedan 1876 (fast då hette det warmbad).

På ovanvåningen sjönk vi ner i vilstolarna medan badvattnet förbereddes.

Warma bad i anrika behandlingsrum

I Dotterns behandling ingick skrubbning.

SPA-behandling på naturligt vis.

Djupare och djupare sjönk jag in i avslappning medan lavendel och citrondoften fyllde rummet. Hit återvänder vi gärna, både för de anrika lokalerna, atmosfären och behandlingarna.

“Tången är rik på på mineraler, spårämnen, vitaminer och alginater, en polysackarid som finns hos brunalger, som tillsammans med det varma badvattnet öppnar hudens porer och mjukgör och återfuktar huden.
Tångbad anses också ha goda effekter som tex att lindra värk och öka blodcirkulationen.”

Citat från Torekov Warmbadhus hemsida

Utsikt från behandlingsrummet.

Inlägget har gjorts i samarbete med Torekov Warmbadhus.

Här hittar du första inlägget från Bjärecyklingen med Dottern. Sedan är det bara att klicka “Nästa”.

Soluppgång vid Hovs hallar (testa att vlogga – del 2)

“Promenad – skulle snarare säga klättring”.

Det var en märklig känsla att ha Dottern som lärare. Men när hon föreslog att jag skulle videoblogga fick hon ju också arrangera två dagars work-shop för mig.

Fotografera och filma splittrar mitt fokus.
Bild: Cissela Larsson

Efter att ha kollat första dagens filmer behövde jag träna på att hålla tyst när jag filmar. Vad passade bättre än en morgonpromenad ner till havet. Promenad och promenad. Dottern menade att det snarare var klättring.

Har alltid beundrat hennes bilder. Hon har ett medfött estetiskt sinne som hon fortsatt utveckla.

Fortfarande är det mycket i min hjärna som inte funkar. Jag var så upptagen att leta efter stigen att jag tappade orienteringen.

“Men kan vi inte bara gå upp här”, försökte Dottern gång på gång.

“Nej, jag vet att det är här någonstans sa jag och stövlade på.” När jag så småningom vände mig om var hon borta. Hjälp! Jag ropade, men det enda som hördes var fiskmåsarna. Längs stigarna sprang jag tillbaka. hade det hänt något. Svetten rann längs ryggen. Då ringde telefonen. På displayen såg jag att det var Hon.

“Var är du?”

“Vid restaurangen …”

När tystnaden bryts av flyende fiskmås.

Här hittar du första inlägget från Bjärecyklingen med Dottern (sedan är det bara att trycka “Nästa”.)

Cykla på Bjäre (testar vlogga del 1)

Fördelen med en mittmotor är att du får mer fart om du trampar hårdare, dvs mer cykelkänsla. Om du har svaga knä kan det vara en nackdel.

Med vindruta prickig av dimma bestämde Dottern och jag att cyklarna fick vänta. Istället stannade vi till på Troendtorps toffelfabrik. Bilburen är det lättare att handla – och det blev vars ett par flip-flop.

Skeppshults elcyklar slår du till bak på batteriet.

Det småregnade fortfarande när vi parkerade bilen utanför Salomon krog för att testa deras lunchbuffé. Rostad blomkål, rimmad lax, rödbetorna, broccolin – allt utom dessertbuffén var som på söndagarna. Salomon krog fortsätter vara min favoritrestaurang.

Med pil upp och pil ner reglerar du hur mycket motorhjälp du vill ha. Med knappen ovanför “pil upp” manövrerar du panelen så att du kan se hur långt du kört, max hastighet etc.

Vi filmade och filmade med min mobil så jag glömde alldeles bort att fotografera. Förhoppningsvis har vi istället material för vlogg nummer två.

När vi kom fram till Hovs Hallar tittade solen fram. Vi checkade in och lastade ur el-cyklarna. Dottern är inte så cykelvan och fick testa en Batavus Stratos medan jag cyklade Skeppshult Cyk-el med mittmotor. Vi rullade ner till Kattvik, letade mysiga café i Båstad och var tacksamma för elen när vi cyklade uppför Sinarpsdalen och vidare till kyrkan i Hov.

Det blev ingen badtunna i kväll – däremot långa samtal i restaurangen över en trerättersmeny medan solen gick ner. Än en gång levererar Hovs hallar i topp-klass, god mat, oslagbar miljö, sköna sängar, gratis bastu och badtunna. (Här hittar du en länk till listan över hotell som finns med i vloggen.)I morgon ska jag försöka både fotografera och filma :).

Dagens cykling

3,3 mils cykling – Hovs hallar – Kattvik – Båstad – Sinarpsdalen – Salomon krog – Västra Karup – kyrkan i Hov – Hovs hallar.

Länkar

Mer om elcyklar

Inlägget har gjorts i samarbete med Jönssons cykelaffär och Hovs hallars hotell och konferens.

Kungsvägen till Markaryd 8,2 mil

Även om SMHI inte alltid har rätt så försöker vi följa väderprognoserna när vi lägger upp cykelturerna. 18 grader i Örkelljunga och 8 i Ystad enligt SMHI. Då är valet lätt.

Efter flera frusna helger ville vi ha maximal vårvärme och valde att ta bilen till Örkelljunga.

Vi tog bilen de 3,5 milen till Örkelljunga för att få möjlighet att pröva nya vägar. Vid Pinnån stannade vi och läste om det gamla järnbruket.

Även om SMHI lovade 18 grader hade vi svårt att föreställa oss hur varmt det var. Först åkte mössorna av, sedan jackorna. Vantarna jag valt var alldeles för varma.

Redan innan vi lämnat Örkelljunga öppnade jag dragkedjorna på byxbenen och knäppte av ärmarna på cykeljackan. Lika varmt som på Teneriffa i januari.

Det var min älskade som tagit fram målet (Gränsbygdens köpcentrum utanför Markaryd), men det var jag som valde bland småvägarna. Och vilka fantastiska vägar vi hittade!

Här gick riksgränsen mellan Sverige och Danmark fram till 1658.

När Kungsvägen kom till vet man inte. De första människorna följde djurens stigar. Djuren följde vattendragen. Så småningom blev det en väg som slingrade naturligt mellan stenar och höjder. Fram till slutet av 1700-talet var Kungsvägen huvudförbindelse mellan Stockholm och Hamburg (enligt Vägverkets program från sidan 5 och följande där jag hämtat samtliga citat).

“Det är en månghövdad och brokig skara människor som dragit fram på den gamla vägen under tidernas lopp. Utom väldiga transportkolonner och de talrika svenska och danska krigshärarna på upp- och nerväg skymtar ett myller av alla slags resande: bönder på väg till eller ifrån köpstäderna i Skåne och Halland, kronans kurirer och postryttare, utländska affärsmän och sändebud, järn-, timmer- och kalkkörare, jägare med skinnpackar på ryggen, hojtande oxfösare med långa kavalkader av kreatur, skolpiltar och studenter med stora matknyten i kärrorna, gesäller och vaganter, hederligt folk och suspekta individer. Här såg man ej sällan kungar och prinsessor i tunga karosser med sexspann”.

Ur ”Askenäs säteri i Sunnerbo” av P.G. Vejde

Vägen längs Vita sjö, Svarta sjö, Fedingesjön och Köphultasjö var helt fantastisk.

Det är svårt att föreställa sig hur arméer marscherat här genom dessa trakter.

“Den 14 februari 1644 bryter den svenske härföraren Gustaf Horn i spetsen för 8000 man fotfolk och 3000 ryttare in över gränsen mot Skåne. Folket i Fagerhult och Örkelljunga söker hejda framfarten genom att spärra vägen med bråtar och förhuggningar, men svenskarna forcerar hindren och intar Helsingborg tre dagar senare.”

Kungsvägens historia är spännande“Den 23 oktober 1676 drar Karl XI fram längs samma uråldriga väg. Kungen anför c:a 12000 soldater på marsch mot återerövringen av de sydliga landskapen som blivit svenska efter freden i Roskilde 1658. Den samtida prästen i Kågeröd, Sthen Jacobsen, skildrar hur de utsvultna svenskarna roffar åt sig alla kreatur från Fagerhultsbönderna, som sätter sig till motvärn och börjar skjuta på soldaterna. ‘Så började snapphaneriet först i Fagerhults socken’.”

Två gigantiska träd omslingrade som ett förälskat par – en bok och en ek

“Ända in på medeltiden red eller vandrade de resande på vägar som inte var röjda i någon större omfattning. Först på 1500-talet började vägarna förbättras. Det var viktigt för statsmakten att vägarna var så utbyggda att härarna kunde medföra tross och artilleri. Byggande och underhåll av vägar och broar ålåg häradet, som fördelade skyldigheten på häradets bönder efter gårdarnas storlek. För broar gavs tillstånd att avverka ek, som annars tillhörde kronan. I mitten av 1600-talet reglerades gästgiveriväsendet. Fri skjuts avskaffades, men kronoskjutsen som innebar att bönderna måste svara för trupptransporter mm och den fria kungsskjutsen som gällde hela hovet fanns kvar. Utmed de större vägarna skulle finnas gästgivargårdar ungefär varannan mil. Gästgivaren skulle i första hand använda egna hästar men också de närboende bönderna var skyldiga att mot fastställd ersättning ställa hästar till förfogande för de resandes färd till nästa gästgivargård.”

Vilken sommarvärme. Årets varmaste dag!

1620 inrättades ett postkontor i Markaryd – det var Sveriges andra (det första fanns i Stockholm). Markaryd var den sista svenska utposten innan Danmark.

“Här ägde det enda kurirbytet rum på den ordinarie postrutten Hamburg-Stockholm. Postkurirerna red åtta mil per dag, vilket innebär en veckas befordringsgång från Stockholm till Markaryd, enligt ordinarie tidtabell.”

Ännu en vacker vy vid sjön väster om Markaryd.

“Gästgiveriet i Markaryd är belagt sedan 1590. Det bedrevs på olika gårdar i byn. I dag finns ingen byggnad kvar som kan anknytas till det gamla gästgiveriet, men det tycks ha varit ett av de bästa värdshusen på vägen från Helsinborg till Stockholm. Bland de 30-talet reseskildringar från 1500-talet och t o m 1800-talet lovordas Markaryds gästgivargård allra mest av den danske historikern Christian Molbech i samband med hans resa på Lagasti- gen 1812.

Han skriver:”Jag fann här ett gott och ordentligt värdshus, artigt folk, snygga och renliga rum med kakel- ugn, god uppassning och goda sängar. Dessutom smakade middagen förträffligt och allt detta för mycket gott- pris.”

Tyvärr har Gästgiverierna ersatts av pizzerior och gatukök, men i Gränsbygdens köpcentrum köpte vi tomater och prinskorv. Dessutom hade vi ju vår nödproviant.

Det enda som saknades var söndagsöppna restauranger.

“Så länge riksvägen endast nyttjades av hästdragna fordon ansågs den lagstadgade bredden av 10 alnar (c:a 6 meter) vara tillräcklig.” 

En perfekt bredd för cykling 🙂

 

Kungsvägen hamnade överst på vår topp-lista över bra cykelvägar.

Dagens cykling

Vi började i Örkelljunga och följde Fjärilsleden till Åsljunga. Efter kyrkan svängde vi vänster mot Vemmentorp. Bra underlag och nästan inga bilar.

Från Vemmentorp följde vi skyltar mot Skånes Fagerhult, genom Höjaholm förbi Vita sjö och Svarta sjö.

I Skånes-Fagerhult följde vi Fedingesjön mot Healt, förbi Köphultasjö, Hannabadsjön upp till Markaryd. Den gamla Kungsvägen är verkligen värd att cykla. Bra underlag, fina vyer, härligt slingrande.

Vi cyklade bredvid järnvägen upp till kyrkan utanför Markaryd. Där följde vi vägen till Örnafälla. Även den en väldigt vacker väg som går längs med Lagan. I Råstorp gjorde vi en paus och besökte Gränsbygdens köpcentrum och intog nödproviant innan vi vände söderut (skyltat Hishult). Vägen var bred, rak och väldigt tråkig. I Tormansbygd tog vi vägen till vänster och följde härligt slingrande skogsvägar genom Månstorp, Örnalt och Trottatorp. I Trulsabygget svängde vi vänster och kom tillbaka till Fedingesjön där vi återigen följde Kungsvägen (samma väg som vi åkt norrut tidigare).

I Vemmentorp höll vi till höger, väster om Vemmentorpasjön genom Svinstorp, Bjärabygget och rullade ner till Örkelljunga.

8,2 mil

Vi mötte 26 cyklister och såg nio citronfjärilar.

vlogg

Dottern föreslog att vi skulle börja videoblogga. Sagt och gjort – här är första filmen.

Påskcykling 2018

Hovs kyrka

Hemma igen efter fyra dagars cykling – totalt 24,2 mil. Nu ska jag renskriva mina dagboksanteckningar och länka till ställen vi besökt.

Porlande vårbäckar

Skriv gärna en rad om hur dagboksanteckningarna från cyklingen kan förbättras.

Klarblå himmel och spegelblank sjö

Bjärehalvön är min favoritdestination för cykling i Sverige. Många små vägar med bra underlag och massor av anledningar att göra stopp för att besöka butiker eller matställen.

Rössjön är mindre än Västersjön men lika vacker.

Här hittar du det första inlägget från påskcyklingen. Sedan är det bara att klicka dig vidare genom att trycka “Nästa” överst till höger på sidan.

Förslöv – Margretetorp – Hjärnarp – Västersjön – Munka Ljungby – Åstorp – 6,9 mil

Prisvärt boende på landet

På Airbnb ingår inte frukost. Nödprovianten gör cyklingen flexibel, den här gången kom den väl till pass som frukost.

Det händer att löst knutna skosnören fastnar i cykeln.

Redan klockan nio satt vi på sadlarna. Inte ett moln på himlen och vi rullande ner mot Förslöv och sedan vidare till Margretetorp.

Vilken utsikt ut över Skälderviken.

SMHI:s vindriktningsprognos stämde och vi hade vinden i ryggen.

På cykelkartan är kyrkor utsatta – de hjälper oss att hitta rätt väg.

Klockan 9.45 stannade vi utanför Margretetorps gästgiveri och hann med en rejäl frukost innan vi fortsatte mot Hjärnarp och Arons ICA-affär där vi provianterade fler clementiner.

På Margretetorp Gästgiveri åt vi hotellfrukost

Vi följde skylten mot Västersjön och sedan konstmarkeringen fram till Bertil Englerts paradis nere vid sjön.

Tankeväckande konst hos Bertil Englert

Via tidningsartiklar och urklipp fick vi del av Bertil Englerts djupa engagemang för miljö och fred. Daggmasken är ett återkommande motiv som symbol för kretsloppet.

Skulptur vid Västersjön

Även utomhus fanns det flera skulpturer.

Asfalten övergick till grusväg. Trots den tidvis blöta vägen var cyklingen helt fantastisk. Alla dessa vårbäckar!

Grusvägar invid Västersjön

Det är sällan man kan cykla så nära vattenkanten.

På sina ställen var underlaget sugande och blött.

Invid den porlande bäcken njöt vi av solen och clementinerna.

Varmt te med vantarna som sitt-underlägg på en stubbe.

Halv fyra kom vi fram till Santanas kök. Alltid lika bra service och god mat.

Santanas kök i Åstorp fick avsluta vår Påskcykling

Dagens cykling

6,9 mil i strålande solsken med solen i ryggen. Kan det bli bättre?

Vi mötte 17 cyklister och såg 7 cyklar parkerade utanför butiker vi besökte.