Kattegattleden

Längs Kattegattleden lyser hav och rapsfält i Sveriges färger. Sju mil i solsken. Doft av hägg och koltrastsång. Hos Flickorna Lundgren på skäret delade vi en soppa som förrätt.

IMG_1081

Efter att ha klättrat (med cykeln) både uppför Kullaberg och Ransvik var vi väl värda en fisksoppa på Hotell Kullaberg. Vid borden bredvid oss lämnades berg av räkor kvar (Vräkmackorna är enorma). Mat som kastas då den inte ens får användas som djurfoder. Tänk om alla portioner kunde beställas som halva istället för detta vansinniga slöseri med mat.

IMG_1084

Över Höganäs gick turen tillbaka till den väntande bilen i Utvälinge. Ja, vi var bekväma idag också. Eller egentligen handlade det mer om att ta tillvara tiden. Hela cyklingen på Kullahalvön är en upplevelse, avskilda cykelvägar, smala asfaltsvägar som nästan saknar trafik, banvallar. Men vi har inte hittat några ”upplevelsevägar” till Kullahalvön. Att cykla på trafikerade vägar är skittråkigt. I stället för norsk brudspirea, raps och hav känner du bara avgaserna. Näktergal och trast överröstas av brummande – inte ens samtal kan föras.

För oss är miljön den viktigaste frågan – ändå väljer vi att ta bilen. Men hur agerar då den som inte anser att miljöfrågan är viktig? Vilka signaler sänder SVT när miljöfrågan inte tas upp i Agendas politiska debatt?

Så här skriver supermiljöbloggen: ”Genom att Agenda tar upp de politiska frågorna de tror att svenska folket tycker är viktigast förstärker de samtidigt vad vi tycker är viktigt. Det är ingen slump att det som skrivs mest om i media också är det vi tycker är viktigast, och det blir som en enda stor opinionsbildande filterbubbla.”

Trädgårdsdrömmar

Till våren ska vi plantera valnötsträd – fyra olika. Specialbeställda från Ungern. Det blir nästan en egen liten lund i trädgården.

Marktäckare

Funderar över den delen av trädgården. Lite vild vill jag ha den. Inga klippta gräsmattor – mer en äng som slås några gånger per år.

Och så vill jag ha en päronpergola med rosor i. Som den på Sofiero.

Päronpergola

Njuta här och nu

Vindarna är inte längre kalla, trots att himlen är grå. Det har varit ett nytt ras under den senaste veckan. När korthusen faller samman har jag lärt mig att bara andas djupt tills mina händer slutat darra.

I trädgården sliter jag upp grästuvor. Hönsen älskar mig och följer förväntansfullt mina rörelser med blicken.

Det hjälper inte att jag är noga med att smörja händerna varje kväll. Där de välmanikyrerade naglarna en gång täckte fingerspetsarna finns nu djupa sprickor.

Min älskade tar mig i sin famn och jag känner hans varma andetag mot mitt huvud när han viskar lugnande ord.
”Det som varit kan du inte göra något åt. Du kan bara vara här och nu. Njut av träden, fågelsången och vår kärlek. Vi och våra närmaste är friska.”

Och jag njöt medan vi rullade. Asfalten var svart som natten på den ännu oinvigda Kattegattleden. Solen fick vattnet att glittra hela vägen till Kullens fyr och vidare längs Skälderviken. Den unkna vinterluften lämnade plats åt vårens friska vindar – fyllda med livskraft och nya förhoppningar.

Vi vet inget om morgondagen – men här och nu kan vi njuta.

Livet behöver inte vara så svårt. En nyservad cykel, en flaska vatten och lite färdkost.

Utanför tågfönstret är himlen grå. Fälten lyser gula och gröna. I Ystad väntar lunch med min Älskade dotter. På FB reser jag hennes resa. Jag kommer alltid att vara en del av mina barn – trots att de nu är vuxna.

Det finns mycket i livet som jag ångrar – men det som varit kan inte förändras.

Istället fokuserar jag på det positiva; de långa godnatt-stunderna med högläsning och sånger som ”Längtan till Italien”, ”Vyss lull lilla palt”, pyssel vid köksbordet och goda samtal.

Det finns mycket jag försummat – och barnen har bara sig själv att tacka för att de utvecklats till de fantastiska människor de är idag.

Medan tåget närmar sig Ystad är det känslan av tacksamhet som fyller varje cell i min kropp. Tacksamhet över att få vara mor till två helt underbara människor och för kärleken som nu finns i mitt liv.