Sol

Solven värmer ansiktet och jag blundar. Att njuta av solen är djupt rotat i mig.

Varför?

Fåfänga?

Komplimanger som fått mig att tro att en snygg bränna är attraktivt?

Hur många gånger har jag fått höra att det är farligt att bränna sig? Ändå har jag tappat tid och rum medan jag legat på magen och läst i solen.

I årtionden har de fått växa till sig. Om det är avläggare eller om de planterades i grupp en gång vet jag inte. Idag är busken mer än två meter hög. (180520)

Idioti – jag har mig själv att skylla.

Varför tänker jag så?

Har läkare som får långcancer också sig själv att skylla+

Telefonsamtalet med läkaren igår lugnade. Kerstin Öhrsmark är specialist. När hon berättar om beskeden hån fått, hur hon tolkat dem, tror jag henne. Det är rutinkontroller, rutinåtgärder – inget att oroa mig för.

Ändå uppmanar jag mina vita blodkropps-indianer att speja efter inkräktare. Jag är en indianhövding redo för strid.

Vartannat år behöver rhododendron intill huset klippas. Den här är min favorit. Någon som vet namnet? (180520)

Det är märkligt hur enkelt det var att lägga om konsten när jag var övertygad om att melanomceller fanns i min kropp. Varför då återgå till en kost som matar cancerceller? Vi kan aldrig veta när de finns där. Dessutom åt jag extremt klimatsmart dessa dagar.

Den veganska soygurten var lika bra som den turkiska. Hummus på kikärtor var supergott till grönsaksstavar. Ogräsdrinken blev bättre för varje dag när jag nyfiket utforskade olika kombinationer och växter. Varför sluta med nyttig mat som fungerar?

Denna växer också intill husväggen. Lägg märke till hur ståndarna tar upp färgen från den rödare varianten.

Just nu känner jag mig fånig för mina reaktioner.

Stort TACK för allt stöd dessa dagar!!!

Malignt Melanom

När insikten landar rinner tårarna och jag mår illa. Vilken himla tur vädret inte avhöll oss från läkarbesöket i februari. 

Vad hade hänt annars?

Göken gol och det doftade fuktig vår på dagens morgonpromenad

Tankar kring sociala media, research för ett blogginlägg om cykelinfrastruktur och ett alltid lika givande telefonsamtal med sonen. Vi hade precis lagt på när telefonen ringde igen. Dolt nummer.

I Gullregn surrade humlorna

Det var kirurgen som opererade bort födelsemärket. Han frågade hur det hade gått, om ärret hade läkt.

“Vi har fått provsvaret.”

Jag var så uppfylld av tacksamhet och glädje efter telefonsamtalet med Sonen att jag inte ens här anade oråd, funderade inte över varför Kirurgen ringde för att berätta om provsvaret.

Närmast kameran Rhododendron Anuschka i bakgrunden R. Percy Wiseman

“Det innehöll melanomceller.”

På kladdlappen framför mig skriver jag “Kirurgmottagn. Melanomceller. Allting borta. Tydliga riktlinjer. Allt det sjuka är borta. Skära bort ärret. Hudbiten analyseras.”

Rhododendron Anuschka i nyplanterade rabatten (17 maj 2018)

Jag ställer frågor. Kirurgen förklarar vänligt att han inte är hudspecialist utan Kirurg, att jag kommer få mer information från Hudklinik. Det snurrar i huvudet.

“Enligt analysen är allt bortskuret.”

Det blev kanske inte den bästa kombinationen i den här gruppen. Rhododendron Roseum Elegans behöver flyttas.

Jag fortsätter med mina oändligt många frågor. Får jag vistas i solen? Hjälper solskyddskräm? Borde barnen gå och kolla sig? Hamnar de också i en riskgrupp med förtur? Han svarar vänligt och tålmodigt. Till slut fattar jag.

  1. Det kommer kallelse till kirurgmottagningen för att skära bort ärret.
  2. Jag är nu placerad i en riskgrupp som får gå på återkommande kontroller.
  3. Jag kommer få mer information.

En bra match – Rhododendron Old Port i bakgrunden och Rhododendron Roseum Elegans i bakgrunden.

Utan att tänka skriver jag ett meddelande till mina närmaste.

“Hej, för några veckor sedan fick jag ett födelsemärke borttaget. Läkaren ringde nyss – det fanns malignt melanom i det. Hela födelsemärket skars bort, så det lär inte finnas något kvar. Ändå kommer de även skära bort ärret som en ren säkerhetsgrej. Kallelse till kirurgmottagningen skickas inom kort. Läkaren betonade att det inte finns något att oroa sig för. Genom det här födelsemärket kommer jag i en annan kategori med mer kontroller – och så småningom mer information. Lovar hålla er informerade. Ville bara ge er informationen direkt. Just nu vet jag inte mer än så. Det var kirurgen som ringde och han sa att jag antagligen får en kallelse till en hudklinik också. Vilken himla tur att jag gick och kollade!!!!”

Rhododendron Old Port – en favorit

Först när meddelandet är skickat kommer tårarna. Vad hade hänt om vi inte åkt och kollat? Cancer. Det har funnits cancer i min kropp. Har det spridit sig?

Rhododendron Lee´s Dark Purple

För att döva ångesten börjar jag skriva detta blogginlägg. Utanför hör jag Fågelräddaren vissla. Han kommer när jag ropar. Tårarna rinner på nytt när jag ser oron i hans ögon.

“Läkaren sa att allt skulle vara bortskuret. Att det inte finns någon anledning att oroa sig nu. Tänk vilken tur att vi gick och kollade födelsemärkena!”

Rhododendron Cunningham White matchade Lee´s Dark Purple bättre än man kunde vänta sig!

Återigen finns tanken på vad som hade hänt annars.

Allt började egentligen på min Systers bröllop i augusti. Dottern hade ett födelsemärke på axeln. Jag kontaktade hudkliniken för att beställa tid för oss alla. Det var lättare sagt än gjort. Om man inte tillhörde någon riskgrupp kunde de titta på tre misstänkta födelsemärke – men inte alla.

Rhododendron Edelweiss

Det blev bara Dottern som gick och kollade. Istället började jag ringa läkaren Kerstin Öhrsmark, Baskemölla, som jag besökt för många år sedan. Det var telefonsvarare och jag skrev upp i min kalender att jag skulle ringa, men glömde. Så gick dagar, veckor och månader.

Det var ju ingen brådska. Det var ju en ren rutinkontroll för att Dottern hade ett stort födelsemärke på axeln och för att vi började diskutera.

En gammal Rhododendron intill husväggen som klipps ner vartannat år för att inte täcka fönstren

Insikten skrämmer.

Djupt där inne finns skammen. Var det kroppens svar när jag inte ville leva.

Jag slår ifrån mig tanken. Självmordsplanerna var en följd av depressionen. Depression är en sjukdom. Egentligen ville jag inte dö. Och nu vill jag absolut inte dö. Jag vill leva – det finns människor runt mig som älskar mig och uppskattar mig. Jag är inte värdelös.

Trädgårdens största Rhododendron

Hallå – det finns två alternativ:

  1. Det finns inte en enda melanomcell kvar i kroppen. Vad vinner jag då på att oroa mig och älta? Bara förlorad tid.
  2. Det finns melanomceller kvar i kroppen – det kan jag inte göra något åt nu – annat än att inte bränna mig. Skaffa solhatt. Men det är ju samma åtgärder som jag borde vidtagit för länge sedan. Hjälper det att oroa sig? Nix.

Så till nästa fråga. Den som man sällan ställer.

Om du visste att du bara hade tre månader kvar att leva – vad skulle du då göra?

Jag minns när jag talade med barnens Farmor om det här. Tidigare hade hon alltid velat resa, men när hon fick cancerbeskedet ville hon vara hemma, ha sin familj runt sig.

Sockblomma

Men vi vet ju aldrig när vi kommer att dö. Jag kan ju omkomma i en trafikolycka redan ikväll. Varför lever vi då inte varje dag som om vi bara hade tre månader kvar att leva?

Hallå! Sluta med de där tankarna. Du vinner inget på dem. Behåll skjortan på och ge dig ut och rensa ogräs istället!

 

Rhododendron i rosa

Rosa Rhododendron på morgonen den 14 maj 2018

Nu sväller Rhododendronknopparna och slår ut.

Rhododendron Yakushimanum Anuschka

Anuschka slog ut först tillsammans med Old Port. Jag hade trott att fläckarna skulle tas upp bättre av Old Port.

När man sitter där och planerar är det så svårt att veta hur färger och tider passar ihop.

Förra året var detta en av favoriterna. I år planterade vi ytterligare en Old Port

Därför lägger jag upp några av bilderna här. Men det går så snabbt. De som var i knopp på morgonen kan ha börjat blomma redan på kvällen.

Morgonen den 14 maj 2018 anades knopparna i nyplanterade Percy Wiseman

På kvällen den 14 maj hade första blomman slagit ut i Rhododendron Percy Wiseman

Kan konstatera att jag inte lyckades med alla färgkombinationerna i år. Det blir till att möblera om nästa år.

Rhododendron Roseum Elegans den 14 maj 2018

Utvälinge – Mölle – Krapperup – Farhult – 6,5 mil

Ännu en dag med klarblå himmel – och även om vi har flera filmer som väntar redigering kan jag inte låta bli att filma.

När varma vindar för med sig rapsdoften …

Rapsfälten, det blå havet som möter himlen.

Kattegattleden är enkel att följa på Kullahalvön. Underlaget är huvudsakligen asfalt. Om du kan tänka dig sämre underlag finns mer havsnära stigar närmare kusten.

Jag har tappat räkningen på hur många gånger vi cyklat från Utvälinge upp till Mölle – ändå är det nytt varenda gång.

 

Så här ser cykelvänliga skyltar ut 🙂

Den här gången lämnar vi Kattegattleden gång på gång och söker slingrande stigar ner till havet. Det är en njutarrunda där vi stannar och bara lyssnar till näktergal och koltrast, doftar på raps, syrén och lagerhägg.

Nästan som på Österlen

Om du klarar balansövningarna i skogen finns det många stigar att njuta av.

I lövskogen sjöng bofink och näktergal

Svalkande dopp innan Jonstorp

Fågelräddaren väntar tålmodigt på stigen.

I Jonstorps hamn blommar snart rönnen.

I Svanhals hade krogen inte öppnat för säsongen.

Till min besvikelse är Rut på Skäret till salu.

Istället delar vi en Sparrissoppa hos Flickorna Lundgren och förvånas över hur gnälliga människor det finns.

Sparrissoppa hos Flickorna Lundgren

Servitrisen behöver en parasoll till ett större sällskap som placerats i solen. I skuggan står en oanvänd parasoll, men gästerna motsätter sig att hon tar den. Servitrisen hämtar en kollega som ska förklara. Trots att paret sitter i skuggan utbryter en diskussion där kvinnan gång på gång hävdar att de borde köpa in fler parasoller.

Billigt är det inte hos Flickorna Lundgren – men soppan är fantastiskt god. (Här hittar du Flickorna Lundgren på Tripadvisor.)

Blomsterstopp efter Jonstorp

Vi följer Kattegattleden och småvägar till Mölle för att äta.

På piren i Mölle.

Systrarna på Piren har engångstallrikar, dem väljer vi bort. Grand Hotell serverar bara afternoon tea.

Vägen från Grand Hotell mot vattnet.

Istället fortsätter vi mellan vassa stenar på stigen längs havet, parkerar cyklarna och lägger raklånga på stenhällarna.

I klippskrevorna växer strandnejlika

Solen bränner och vågorna kluckar. Kan det bli bättre?

Jo, lite mat i magen skulle sitta gott. Jag har varit hungrig sedan vi passerade Tunneberga i Jonstorp och det luktade mat. Fågelräddaren påminner om första gången vi besökte Hotell Kullaberg och beställde vars en vräkmacka till förrätt och fisksoppa till huvudrätt. Vi fick doggy-bag med hälften av maten med hem. Kasta mat är vansinne – så vi beställer in en vräkmacka och delar.

Vräkmackan mättar rejält! Ofta får servitriserna bära ut halvätna portioner. Vilket slöseri!

Vid borden runt oss talas tyska och danska. Familjen Helsingborg tycks ha lyckats med sin utlandssatning.

Den här gången behövs ingen doggy-bag.

Vi väljer banvallen från Mölle mot Höganäs. Vi föredrar slingrande, kuperade vägar – men här slipper vi åtminstone bilarna.

Från Banvallsleden står skylt till Krapperups trädgård. Vi krånglar oss igenom “grindsnurran” och hamnar i ett Rhododendronparadis!

På Krapperup blommade Rhododendron

Vilka fantastiska rhododendron det finns!

Rhododendrongången ledde fram till en damm och sedan vidare till en bänk.

En annan gång ska jag skriva ett inlägg om Krapperup.

Förra gången vi besökte Krapperup blommade rosorna och jag tänkte inte på de gigantiska Rhododendron längs den smala gången.

För att komma tillbaka till bilen blir det ohjälpligt cykling i motvind, men underlaget är härligt asfalterat där vi följer Kattegattleden. Doften av grillat lockar in oss på Holy Smoke. En hel middag kan vi inte få ner – men några sparrisar?

Sparris på Holy Smoke BBQ

Att grillad sparris kunde smaka så gott?

Holy Smoke BBQ har verkligen sin egen stil – men … kött är inte vår basföda … Men ett superhäftigt ställe. Annorlunda.

På vägen tillbaka misslyckas vi i vägvalet. Jag vet inte vad det är som tröttar mest – billjudet, avgaserna eller att man måste koncentrera sig hela tiden med bilarna susande runt öronen.

Det blev ytterligare ett stopp innan vi var framme vid bilen – perennerna i Farhult. Här brukar vi stanna. Vilket enormt perennsortiement! Den här gången blev det två jordgubbsplantor. Så mycket mer fick inte plats i korgen.

Det blev två jordgubbsplantor – Maxim – som ska vara sena.

Om två veckor är det Kullaturen – 2,5 mil lokal mat. Det ser jag fram emot!

Dagens cykling

6,5 mil – huvudsakligen längs Kattegattleden. Härlig cykling med bra underlag!

Vi räknade till 75 cyklister (nästan alla såg vi längs leden). En hel del landsvägscyklister och betydligt färre elcyklar än när vi cyklade mellan Laröd och Höganäs.

Länkar

Tickster – biljetter till Kullaturen den 26 maj 2018

Kattegattleden mellan Höganäs och Ängelholm.

Rhododendron

Det finns folk som skäms för att jobba i trädgården en lördagkväll, men det gör inte jag. I lördags lavade jag stenar framför Rhododendron. Här blommar Rhododendron Dora Amestis (8 maj 2018)

I går kom vårens växter – bland annat tolv nya Rhododendron.

Förrr behöll jag de vita lapparna för att komma ihåg namnen. För något år sedan började jag skriva växternas namn på cykelskärmar och stenar.

Tolv nya Rhododendron planterades igår. Den enda som blommade just nu var Cunningham’s White.

Vackrast är det utan en massa plotter i rabatterna. I år försöker jag lägga upp bilder med namn här på bloggen.

En som var överblommad var Rhododendron Ramapo. Men vilken vacker färg!

Humlorna hittade till de blommande Rhododendron innan de var planterade.

De flesta hade svällande knoppar – som den här – Lee’s Dark Purple. I bakgrunden en papegojtulpan från förra säsongen – White Parrot

Nu drömmer jag om en jättesten i rabatten innan jag planterar de sista Rhododendron nästa vår. Helst skulle jag vilja ha en sten med fördjupning. Då skulle jag arrangera en slang som spolade vatten där när Rhododendron behövde vattnas. Koltrastarna skulle älska det.

Rosa Rhododendronrabatten med Farmor Gretas julrosor i framkanten.

Närmast vägen placerades tibasten Rubra. (Daphne mezereum Rubra). Den lär blomma tidigt på våren med violetta mandeldoftande blommor.

Nu vill jag stanna tiden

Vita moln av vildplommonblom

På morgonpromenaden föll ett stilla vårregn.

Snart blommar körsbären.

Just nu är det som allra vackrast. Varje år förvånas jag över hur fort det går när knopparna brister ut i full blom. De här bilderna tog jag i går eftermiddag – jämför med samma körsbärsknopp från i lördags. Helt ofattbart.

Dora Amateis är en låg rhododendron med kompakt växtsätt och vita blommor.

Dagens uppgift är att få iväg beställningslistan på växter. I höstas planterade vi in massor av fruktträd i gräsmattan. Nu fyller vi på med rhododendron, buskar, ätliga växter.

I trädgården får Kirskålen växa. Den behöver inte klippas, håller undan fröogräs och är god i soppa.

Så snart det slutat regna ska jag ut och plocka kirskål, inte rensa … Det många ser som ett hopplöst ogräs ser jag som en bra marktäckare och delikatess. Till hösten ska vi testa att plantera in vårlökar i kirskålsmattorna. Jag tror det skulle kunna bli riktigt fint.

Hittade den här juli-bilden när jag rensade bort bilder från datorn. Det gäller att ta tillvara dagarna. Tiden går så fort. 

Laholm – Knäred t o r

IMG_1198

Vippentorpet i Halland

Inställda tåg, försenade tåg – eller tåg som inte haft plats för cyklarna. Dålig kollektivtrafik får inte förstöra våra söndagar – därför lastade vi cyklarna i bilen när vi tog oss till Laholm. Vi hade fått tips om att Cykelspåret Hallands inland mellan Laholm och Knäred skulle vara södra Sveriges vackraste väg för cyklister.

Vi väntade oss inte att hitta några trevliga matställen på vägen så vi bunkrade upp med rökt sill, smörfisk och skagenröra på Rökeriet i Laholm.

Ut ur Laholm följer cykelleden bilvägen, men efter Ala går på smala skogsvägar där bilarna är få. Naturen vid Karsefors är dramatisk med klippblock. Över Hjörnerödssjön går vägen över ett smalt näs.

Vippentorpets kaffestuga är öppen från lördagar-söndgar i maj-augusti. (Under juli onsdagar-söndagar.) Alltid kl 12-17. Hemsida finns inte - men man kan ringa till ägaren 0705-797717.

Vippentorpets kaffestuga är öppen från lördagar-söndgar i maj-augusti. (Under juli onsdagar-söndagar.) Alltid kl 12-17. Hemsida finns inte – men man kan ringa till ägaren 0705-797717.

Mitt ute i ingenting överraskades vi en skylt “öppet”. Nyfikna cyklade vi dit och fick en trevlig pratstund med ägaren till Vippentorpets kaffestuga. Han berättade om en Snapphanegrotta som fanns i närheten. Tidigare hade sköldpaddsstenen (se bilden) visat vägen dit.

På vägen passerade vi även blommande rhododendron.

Mitt emot affären i Knäred beundrade vi en kreativ trädgård. Ägaren kom ut och erbjöd oss guidning. Vackra trädgårdar är cyklingens guldkorn. Tyvärr började det regna medan vi besökte trädgården. Att då behöva kolla kartan för att hitta spännande vägar gör inte cyklingen rolig, därför valde vi samma väg tillbaka. Nu fanns det en ny skylt längs vägen “Rhododendrondag”. Vi följde skylten och fick se ännu en fantastisk trädgård.

IMG_1199

Sjuhundra rhododendron fanns det i trädgården – sexhundra av dem hade han själv dragit upp genom avläggare. Den lila Catawbiense och den rosa Nova Zembla var enklast att få att gro. På våren skrapade han loss barken, knöt om blöt torvmull och tryckte ner grenen till marken med en sten. Efter ett år lyfte han försiktigt upp “paketet” med en grep och kollade om det kommit några rötter.

IMG_1202

Fullständigt genomblöta kom vi fram till Rökeriet i Laholm. Kläderna hängde vi på stolarna medan vi svepte in oss i torra fleecefiltar. Maten, miljön och servicen får högsta betyg!

Rhododendron

Humboldt (i förgrunden) Old Port (i bakgrunden)

Humboldt (i förgrunden) Old Port (i bakgrunden)

I trädgården får jag distans till berättelsen. De nyplanterade rhododendron behöver vatten. Tomatplantor och all frösådd planteras ut. Snärjmåra och maskrosor tycks växa oberoende av vattenbrist.

Trädgården är min terapi och perfekt att varva med inläsning om 1600-talet.

 

Botaniska trädgården i Lund

När jag läste anteckningarna från skrivkursen 2014 insåg jag att ÄNTLIGEN tar jag skrivandet på allvar. Och det är tack vare Helena Hansen – min lektör!

Kungshuset i Lund

Kungshuset i Lund

I april skrev hon så här om mitt synopsis:

“Fundera på i vilken ordning du ska introducera de olika karaktärerna. Det här är en viktig fråga. Ofta är det bra att introducera huvudpersonen (i det här fallet Marit) först – och där efter introducera protagonisten/erna. Fundera därför på om du inte ska berätta om Marit innan du berättar om Länsman. (Fundera på vilken karaktär som är viktigast av dem. Jag tänker att det är Marit.) Du bör även ha ett första kapitel som hugger tag i läsaren och skapar spänning kring Marit/huvudpersonen som karaktär (se mer nedan).”

Det bästa med en lektör är att orden får sjunka in i sin egen takt. De enda deadlines som finns är mina egna.

IMG_1187

Sedan jag skickat en ny “Början” var väntan lika lång som på jultomten. Söndagen den 28 maj fick jag det 7 sidor långa utlåtandet plus min text med massor av kommentarer. Så här löd sammanfattningen.

“Sammanfattningsvis har du en väldigt bra och välskriven text som fungerar fint som ett första kapitel. (Fundera dock på hur långt det första kapitlet ska vara – och om du här ska ha med informationen om Lars.)

Du har till exempel med flera konflikter (exempelvis naturen vs. människan, människan vs. de övernaturliga väsen som finns samt konflikterna som finns i relationerna mellan människorna). Den farliga stämningen samt temat häxeri löper även som en röd tråd genom texten – och även detta har du lyckats alldeles utmärkt med.

Dessutom har du en mycket spännande story, där du skriver till exempel om mens, vilket kommer in som en bra överraskning i texten. Även mötet med Hans och Lissle-Mats är ett inslag som höjer textens spänningsnivå – fundera dock på hur du (eventuellt) skulle kunna höja spänningsnivån ytterligare här (till exempel genom att infoga någon/några fler meningar innan du avslöjar att Marit ser en röd kalufs.)

Vad du skulle kunna fördjupa är gestaltningen i textpartiet som börjar med ”Det sades att …”, alternativt korta ner stycket något. På så sätt skulle detta textparti hänga bättre ihop med den övriga texten som är mycket väl gestaltad. (Därmed inte sagt att man inte också kan ha med återberättande partier. Se därför detta som ett förslag.)

Du skulle även kunna se över strukturen (se under Struktur) i början av texten, så att början av kapitlet inte blir för tungt av för långa miljöbeskrivningar. Här tror jag det skulle fungera bättre om du varvade storyn om mensen med miljön. Fundera även på var kapitlet slutar. Försök göra en spännande avslutning där det finns ett driv framåt efter att läsa mer. (Se förslag på var du skulle kunna avsluta under Struktur).

Språkligt tycker jag verkligen att du hittat den magiska tonen, som jag tror du strävar efter. Anledningen till att du känner dig tveksam tror jag är att du läst/arbetat med texten för mycket/under för lång tid, så att du själv blivit ”blind” för det språkliga i din egen text. Lita på dig själv och din stora förmåga – jag tror den prosalyriska stilen kommer automatiskt när du skriver – och även denna spännande stil korresponderar mycket väl med textens tema. Fundera dock på hur ålderdomligt språk, eller rättare på hur ålderdomlig du vill att meningsbyggnaden ska vara. (Kanske behöver du, på vissa ställen, skriva i modern, rak ordföljd?)

Se dessa små förslag på förändringar som just förslag. Med exempelvis lite varsam omstrukturering tror jag kapitlet – som redan är väldigt bra – skulle blir ännu mer spännande och stringent.”

I går tog jag buss och tåg till vårens Lund. I läsesalen på UB1 hittade jag fokus för omarbetning. Det bästa med Lund är trots allt timmarna med Dottern. Den här gången valde vi att promenera till Botaniska trädgården. Vilka rhododendron!