Ända sedan jag började läsa juridik 1988 har jag hamnat i diskussioner där människor förfärats över hur “domstolen friar de skyldiga”.

Jag väljer att citera Karnovs nyhetsbrev från idag;

“HovR friar den morddömde i High Chaparral-målet

För en fällande dom i brottmål krävs att det ska vara praktiskt taget uteslutet att det har gått till på något annat sätt än det som åklagaren har påstått. Hovrätten finner, till skillnad från tingsrätten, att det inte är ställt utom rimligt tvivel att den 37-årig man som i tingsrätten åtalades och dömdes för mord i samband med en motorcykelträff på High Chaparral gjort sig skyldig till mord. Det faktum att det förflutit en viss tid mellan det att den avlidne mannen knivhöggs och det att den åtalade observerades med kniven i sin hand innebär att det finns utrymme för att någon annan person kan ha använt kniven. Ett flertal personer befann sig på brottsplatsen och situationen har beskrivits som kaos- och tumultartad vilket bidrar till viss osäkerhet kring vad som faktiskt inträffade. Hovrätten friar mannen från ansvar för mord alternativt dråp.”

Tänk dig själv om du skulle vara oskyldigt misstänkt för ett brott. Hur skulle du känna det om du fälldes på att det var troligt att du var skyldig. Hur skall du kunna bevisa din oskuld?

I Sverige har vi principen att det skall vara ställt utom allt rimligt tvivel att den tilltalade gjort sig skyldig till brottet. Det innebär att åklagaren måste kunna lägga fram bevisning. Visst händer det att en misstänkt inte blir fälld för att det saknas bevis. Men det vore betydligt värre om en oskyldig skulle dömas på dåliga bevis.

Det räcker att själv tänka sig in i situationen!

Visst verkar det enkelt när man följer lagtexten?

Nu till verkligheten. Jag har valt att citera en dom gällande förskingring.

L hade förskingrat 231 000 kr från sin arbetsgivare. I tingsrätten och hovrätten dömdes hen till 10 månaders fängelse med följande motivering

” Förskingringsbrottet är av sådan art och omfattning att fängelse av allmänpreventiva skäl bör följa. Också straffvärdet är betydande. Det som i personundersökningen har kommit fram om L:s förhållanden ger inte tillräcklig anledning att välja annan påföljd än fängelse.

L har medgett att betala skadestånd med det i ansvarsdelen fastställda beloppet 200 000 kr. Större skada är enligt den gjorda bedömningen inte visad. Vid ränteberäkningen får skillnaden i förhållande till yrkandet avräknas på det äldsta beloppet”

Målet överklagades upp till Högsta Domstolen som sa så här: ”Den aktuella brottslighetens art är inte sådan att den oavsett straffvärdet bör föranleda fängelse. HD godtar den bedömning av straffvärdet som domstolarna gjort. Även om det finns anledning att se allvarligt på det brott L gjort sig skyldig till är straffvärdet inte så högt att det är ofrånkomligt med fängelse som påföljd. L lever under ordnade förhållanden och det saknas anledning att befara att hon kommer att göra sig skyldig till fortsatt brottslighet.

Med hänvisning till det anförda finner HD att påföljden bör bestämmas till villkorlig dom. Med hänsyn till den skadeståndsskyldighet som i målet ålagts L bör den villkorliga domen inte förenas med böter.”

Ja, det är inte helt enkelt att svara på frågan vad straffet blir! Skillnaden mellan 10 månaders fängelse och villkorlig dom är väldigt stor!

Ok – vi har kommit fram till att brottets straffvärde säger fängelse men den tilltalade är ostraffad. Hur kommer vi då fram till om det är fråga om villkorlig dom eller skyddstillsyn?

BrB 30 kap 7 §

Vid val av påföljd skall rätten som skäl för villkorlig dom beakta om det saknas särskild anledning att befara att den tilltalade kommer att göra sig skyldig till fortsatt brottslighet.

Såsom särskilda skäl för villkorlig dom i stället för fängelse kan rätten beakta, om den tilltalade samtycker till att domen förenas med en föreskrift om samhällstjänst och en sådan föreskrift är lämplig med hänsyn till den tilltalades person och övriga omständigheter.

30 kap. 8 §

Villkorlig dom skall förenas med dagsböter, om inte ett bötesstraff med hänsyn till skyldighet att fullgöra samhällstjänst eller andra följder av brottet skulle drabba den tilltalade alltför hårt eller om det finns andra särskilda skäl mot att döma till böter.

Vad kan det vara för skäl till att den villkorliga domen inte förenas med böter? Ja, ett skäl kan vara att den tilltalade mister jobbet. Ett annat kan vara att det utdöms ett högt skadestånd (inlägg kommer om detta.)

När tingsrätten avgjort om åklagarens bevisning räcker för en fällande dom skall de bestämma straffvärdet (detta har jag skrivit om tidigare). Först därefter är det dags att bestämma påföljd (straff).

I anslutning till de olika brotten finns angivet en straffskala. Om vi tar exemplet misshandel igen i Brottsbalken 3 kap 5 §; ”döms för misshandel till fängelse i högst två år eller, om brottet är ringa, till böter eller fängelse i högst sex månader.”

Här skulle man ju kunna tro att de enda straffen som kommer ifråga är böter eller fängelse. Men riktigt så enkelt är det inte.

BrB 1 kap 5 §

Fängelse är att anse som ett svårare straff än böter.

Om förhållandet mellan fängelse samt villkorlig dom och skyddstillsyn föreskrivs i 30 kap. 1 § .

För att ytterligare komplicera det kan straffen kombineras – t ex villkorlig dom+böter. Och böterna kan bytas ut mot samhällstjänst. Sedan finns det speciella ungdomspåföljder också.

Ja, det är inte helt enkelt att svara på frågan ”Vad får jag för det här?”