Frågorna från gymnasieungdomarna i Kristianstad väckte verkligen tankar. Särskilt frågorna om min inställning till dödsstraff och om fängelsestraffen är för milda.
Visst händer det att jag har åsikter om påföljder – särskilt om jag känner engagemang för den som utsatts för brott.
Å andra sidan vill jag inte ha ett samhälle som på 1800-talet. Jag refererar artikeln ”Arkivstädning i Hammenhög berättar om ohyggliga straff vid Ingelstadsrätt”, ur Ystads allehanda den 21 september 1965;
Under åren 1860-1864 avkunnades det två dödsdomar vid Ingelstadstinget. ”…en dräng från trakten dömdes till livstids fästning för fjärde resan stöld, att det vid fem tillfällen dömdes till straffarbete på fem år eller däröver och att första resans stöld taxerades till straffarbete under ungefär ett och ett halvt år jämte en månad på vatten och bröd som extra straff så förstår man än bättre skillnaden på den tidens rättssystem och vårt.” ”Till detta kan anföras att enbart under år 1864 dömdes det till mer än 30 års fängelse vid rätten att det nästan var vardagsmat att det fördes folk till häktet i Hammenhög som fått böter förvandlade till något tiotal dagar på vatten och bröd i fängelset i Kristianstad. Det verkar som om man inte hade någon som helst möjlighet att utbetala de böter som dömdes ut för framförallt fylleri och andra mindre förseelser.”
När man bestämmer påföljd (straff) idag gör man så här
1. Vilket brott gäller det? (BrB 29:1 st 1)
2. Vad säger lagen att straffet skall vara (straffskalan)
3. Vad är straffvärdet när man tar hänsyn till ”den skada, kränkning eller vara som gärningen inneburit, vad den tilltalade insett eller borde insett om detta samt de avsikter eller motiv som han eller hon haft. ” (BrB 29:1 st 2)
4. Finns det några försvårande omständigheter? (BrB 29:2)
5. Finns det några förmildrande omständigheter? (BrB 29:3)
6. Hur har det dömts tidigare i liknande fall (rättspraxis och enhetlig rättstillämpning) (BrB 29:1 st 1)