Häxprocesserna i Mora 1669 – 1671

häxprocess

I mars 2020 ställdes det planerade föredraget i Mora in. Istället gjorde jag två minidokumentärer tillsammans med Torbjörn Näs.

Idag – den 24 januari – är det 352 år sedan Ernst Johan Creutz anlände med sin trolldomskommission för att rannsaka i Mora. (Ernst Johan var bror till riksrådet Lorentz Creutz som ledde den första trolldomskommissionen den 12 augusti 1669.)

Processerna i Älvdalen jämfört med Mora

Min debutroman behandlar tidsperioden maj 1668 till avrättningarna den 19 maj 1669. Flera av nämndemännen, som i september och december 1668 dömde älvdalsbor till döden, kom från Mora. Även pastor Nohr Moreus kom från Mora. Därför är det inte förvånande de tog berättelserna om trolldsomfärder med sig till Mora.

Skillnaden mellan häxprocesserna i Älvdalen och Mora är att älvdalsbornas dömdes av en nämnd bestående traktens män. Sedan fick de vänta på Hovrättens dom. Till Mora kom en trolldomskommissionen som utsetts av riksrådet och leddes av Lorentz Creutz. I Mora var processerna summariska och kommissionens beslut kunde inte överklagas.

I lagtexten stod det ”En trollkona ska du icke låta leva”. När nämnden konstaterat att de anklagade gjort sig skyldiga till trolldom fanns det ingen möjlighet att döma till något annat än döden. Endast den Kungliga Hovrätten som kunde döma till ett mildare straff, å andra sidan skulle alla dödsdomar godkännas av den Kungliga Hovrätten innan de kunde verkställas.

I väntan på dom skickades de dödsdömda till Falun där de fick vänta i det som idag är Rådhuskällaren.

Landshövdingen, Gustaf Duvall, insåg att situationen höll på att bli ohållbar. Förutom de vidriga förhållandena i fängelshålorna började det bli ont om plats.

På den tiden fanns det inte något fängelsestraff, utan fångehålorna var en förvaringsplats i väntan på verkställighet.

Den 13 september 1668 avkunnades den första domen i Älvdalen och någon gång därefter fördes sju av de dömda till Falun. Ytterligare en rannsakning hölls på det ordinarie tinget i december 1668 vilket fick till följd att ytterligare några dödsdömda fördes till Falun.

I Stockholm tvekade riksråden inför beslutet och först i slutet av april 1669 meddelades domarna. Den 19 maj 1669 ägde den första avrättningen rum i det som kom att kallas det stora oväsendet.

Rannsakningen i september 1668 är ovanligt väldokumenterad eftersom notarien inte hann renskriva anteckningarna innan de skickades till Lillhärdal där Stor-Märet rannsakades. Två unga flickor från Älvdalen, som dömts till döden, fick följa med till Lillhärdal och vittna.

När det gäller fakta från häxprocesserna rekommenderar jag Linda Ojas och Marie Lennersands skrifter. Citaten nedan är hämtade från ”När djävulen vandrade genom landet” som finns publicerad i Karolinska förbundets årsbok 2001.

Vem var Lorentz Creutz?

Den ytterst ansvarige för besluten gällande häxprocesserna i Dalarna var landshövdingen, som vid den här tidpunkten hette Gustaf Duvall. Hans syster var gift med den förre landshövdingen, Lorentz Creutz, som nu var riksråd.

Det var Lorentz Creutz som utsågs att led Trolldomskommissionen.

13 – 24 augusti 1669

Kommissionens arbete inleddes stora böndagen. Efter gudstjänsten blev församlingen kallad till prästgården. Prosten Skagge uppskattade folkmassan till 3 000 personer, både unga och gamla. ”Där kungjordes kommissionens fullmakt och man ansträngde sig för att så många som möjligt skulle höra. Församlingen uppmanades att mangrant inställa sig vid rannsakningen samt att därvid inte tiga om det som var sant, men heller inte tala osant.”

Dagen efter, den 14 augusti, började rättegången och pågick från morgon till kväll i fem dagar.

”Rannsakningen gick till så att de anklagade fördes in i en i taget tillsammans med barnen som beskyllde dem. Barnen framförde sina vittnesmål och den anklagade fick sedan svara. Enligt prosten Skagge nekade de flesta anklagade till en början, men efter bearbetning av prästerskapet kom många att bekänna.”

”Inte ens i samtiden verkar man haft full kontroll på hur många som egentligen rannsakades.”

Oja och Lennersand uppskattade antalet anklagade till 69 (både vuxna och några minderåriga).

En skillnad jämfört med Älvdalen var att samtliga anklagade i Mora beskylldes för att ha fört andra med sig till Blåkulla. (I Älvdalen behandlades samtliga som sades ha besökt Blåkulla som anklagade). Förutom Blåkullaresor beskylldes och bekände de anklagade magisk skadegörelse (främst med bäror).

Förutom de 69 beskylldes fyra pojkar för att vara ”falska profeter”. De hade påstått att de hade en särskild förmåga att se vilka människor som var häxor. (Här kan vi jämföra med Erik Eriksson i Älvdalen och Gävle-pojken i Stockholm.) De fyra pojkarna erkände att Satan bifallit dem att ljuga.

30 av de 69 bekände. Ytterligare sju bekände, men tog senare tillbaka bekännelsen.

Drygt 230 bortförda barn och ungdomar i åldern 6-15 år anges med namn eller identitetsuppgifter enligt Oja och Lennersand. Här kan Torbjörn Näs ha mer aktuella uppgifter. Enligt senare uppgifter från prästerna i Mora ska antalet bortförda barn ha uppgått till över 300.

Det är inte osannolikt att det summariska förfarandet innebar att rätten i större utsträckning styrde vittnena genom standardiserade frågor.

Från den 19 augusti fram till att domarna kunggjordes den 23 augusti ägnade kommissionen sig åt att renskriva protokollen och överlägga.

”Det verkar ha gått till så att nämnden först dömde och att kommissionens övriga ledamöter därefter slutgiltigt avgjorde utslagen.” I bevarade källor ska det finnas tecken på att nämnden i vissa fall var tveksam och hänsköt beslutet till kommissionen.

23 personer dömdes till döden (21 av dessa var kvinnor mellan 21-79 år).

8 av de 23 visade sig antingen vara gravida eller tog tillbaka sina bekännelser. De skulle skickas till fångehuset i Falun i väntan på den Kungliga Hovrättens avgörande. (Det finns andra uppgifter om att det var 11 personer som skulle skickas till Falun enligt Oja och Lennersand).

14 kvinnor och en man avrättades den 24 augusti 1669 i Mora.

24 – 25 januari 1671

Den 24 januari 1671 kom en ny trolldomskommission till Mora för att rannsaka de häxanklagade från Älvdalen och Mora. Den här kommissionen leddes av Lorentz Creutz bror.

Det finns inte några bevarade protokoll från rannsakningen i Mora 1671, därför är informationen bristfällig.

Vi vet att två personer från Älvdalen avrättades, båda hade nämnts i rannsakningarna sedan 1668.

För Mora är informationen förvirrande enligt Lennersand och Oja. I april 1671 angav landshövding Duvall att tre personer avrättats i Mora. Huruvida någon dömdes till döden i Mora år 1671 överlämnar jag till Torbjörn Näs att svara på.

Lämna ett svar