Vad kan vi lära av historien?

Författaren och tidigare advokaten Annika Andebark belyser paralleller mellan 1600-talets häxprocesser och dagsaktuella ämnen med fokus på rättssäkerheten.

Föredrag på Advokatdagarna i Tällberg den 18 september 2020 15.30-16.45

Den 21 mars 2020 debuterade jag som författare med boken Oväsen i Älvdalen. Samtidigt som världen stängde ner tvingades jag tänka i nya banor för att nå ut med bokens budskap. Det ledde till

Jo, jag ser ju själv hur tokigt tempot har varit. Mitt sätt att hantera kriser är att fly ifrån problemen – inte genom alkohol eller droger utan genom engagemang.

Vi har alla olika sätt att hantera rädslan. Några slår sina barn och fruar, andra tar till flaskan.

Vilka effekter av rädslan har du sett i ditt yrkesutövande?

I maj 2014 flydde jag till Älvdalen efter att ha tackat nej till elchocksbehandling. På en meditation i Älvdalens kyrka berättade bänkgrannen att det var i Älvdalen häxprocesserna började. I min värld hade de börjat i Lillhärdal och jag blev nyfiken, eller snarare besatt av att leta fram fakta.

För mig blev pandemin även ett uppvaknande. I sex år hade jag försökt förstå människornas agerande under häxprocesserna. Genom bevarade minnesanteckningar från 1668 kunde jag följa rättens resonemang. (Nåja – det behövdes en del grävande i rättshistoria också, men det gick i alla fall att se att de tillämpade gällande lagar.)

I december 1668 hölls den andra rättegången – även den gällde anklagelser i Älvdalen. Domarna skickades till Hovrätten för att fastställas. Även hovrätten tvekade. I april 1669 bestämde de sig och de första häxbålen tändes den 19 maj 1669. Då hade redan häxhysterin spridits till Mora och statsmakterna beslöt sig för att ta i med krafttag mot den osynliga smittan. I augusti anlände en trolldomskommission för att rannsaka. Här åsidosattes många rättsregler för att hantera krisen effektivt. Barn användes som vittnen, likaså tortyr – för här var det frågan om crimen excepta et occulta – dvs både särskilt avskyvärt och och svårt att bevisa då det utfördes i det fördolda.

Prästerna beordrades läsa häxbönen i alla Sveriges kyrkor. I Gävle vägrade dock Fontelius läsa häxbönen vilket fick till följd att hans hustru – Katarina Bure – anklagades och dömdes för trolldom. Han lyckades dock få ut henne från fängelsehålan mot borgen och sedan flydde de.

Det har gått 352 år sedan häxprocesserna började – varför drar jag då upp ämnet igen?

Jo, för att jag ser många paralleller med saker som händer idag. Det jag först reagerade över var barnförhören i vårdnadsmål – men även den tystnadskultur som vi fortfarande ser.

Vilka paralleller ser du mellan häxprocesserna och nutid?

Förhör av barn i vårdnadsmål

Kevin-fallet

Tezzensboklista är den första recensenten som uppmärksammat sambanden mellan Kevinfallet och häxprocesserna.

Me-too och sökandet efter syndabock

En yttre fiende

Nån-annanismen

Den tysta massans ansvar

Jag har utvecklat tankegångarna i det här inlägget.

Rättsregler

Medan jag grävde i arkiven sparade jag ner fakta på bloggen – så småningom blev det väldigt mycket och jag gjorde en innehållsförteckning på en egen hemsida.

Varför är det viktigt att förstå vår historia

Finns det några fri- och rättigheter som aldrig får åsidosättas?

På instagram hittar du klipp från föredraget.

Mer om Anna Vild

Mer om Annika Andebark

Vad kan vi lära av historien?

På gymnasiet gick jag Samhällsvetenskaplig linje eftersom man fick läsa mest historia på den linjen. Det är ett ämne som alltid fascinerat mig. Inte det där med årtal – jag hatade att läsa läxor. Nej, det handlar mer om samband, hur det ena kunde leda till det andra.

Under de fem år jag studerat protokollet från Älvdalen har jag insett hur mycket vi kan lära oss av historien.

Var ägde avrättningarna rum? Det vet vi inte. Vi vet hur skylten fick sin plats, men ingen har studerat gamla kartor för att veta. Den muntliga traditionen säger att det var vid Mimmikulle avrättningarna ägde rum. Dit cyklade vi idag.

En yttre fiende

Hitler skyllde på judarna. I Älvdalen skyllde man trolldomen på Härjedalen. Kom inte flickan Gertrud till Åsen samtidigt som trolldomen började. Kvinnan från Klitten anklagades på decembertinget 1664. Gertrud kom till Åsen från Lillhärdal tidigare samma år. Nog var det hon som förde med sig trolldomen till Älvdalen.

När ortsbefolkningen överfaller tullkontrollanten i mars 1667 säger Länsman att folket är besatt av Satan. Det finns dokumenterat i de originalhandlingarna som Linda Ojas hittade.

När Lissle-Mats berättar om hur Gertrud har gått över Älven har sladdertackorna äntligen fått de stoff de behöver. Hur hade de agerat om Gertrud vore född i Åsen?

Mimmikulle ligger på en udde ut i Älven. Idag växer granar på Mimmikulle, men det är lätt att föreställa sig hur väl ett bål på Mimmikulle skulle ha synts ända från kyrkbyn.

De tystas ansvar

Det var de tolv nämndemännen som skulle fria eller fälla. Om de inte kunde enas fick minoriteten avgå. Några dagar innan dom meddelades avgick nämndemannen från Våmhus. Anledningen får vi aldrig veta.

Men tänk om det var så att en ville fälla och en fria medan de tio andra egentligen inte hade någon åsikt. Hur hade det blivit om de vågat ta ställning?

De tysta har alltid ett ansvar. Oavsett om det gäller att rösta i ett val eller stå upp för det som är rätt och riktigt. Genom att tiga ger du ditt stöd till majoriteten.

Mer om de tystas ansvar

Vi har tur.
Varken Tini eller Lennart har varit på Mimmikulle, men dörren till närmsta hus står öppen och Lennart knackar på. Det är Maria som jag träffat många gånger förr på turistbyrån. Hon blir vår guide och berättar att rullstensåsen går från Mimmikulle och fortsätter ut i vattnet till en ö. Det är den ön jag fotograferat, eftersom Mimmikulle var full av granar.

Nån-annan-ismen

Lagläsarens uppgift var att läsa lagen – inte att fria eller fälla.

Nämndemännens dom skulle prövas av Kungliga Hovrätten – och det vanliga var att Hovrätten mildrade domen. Det är lätt att tänka att nämndemännen tänkte att Hovrätten fick avgöra, att det inte var deras ansvar.

Som tjänsteman är det lättare att bara ta ställning till sitt smala ansvarsområdet istället för att lyfta blicken och se de långsiktiga konsekvenserna av besluten.

Var avrättningarna ägde rum lär vi aldrig få veta. Men Mimmikulle har onekligen mer likhet med andra avrättningsplatser i Sverige än vad platserna i närheten av skylten.

Religiösa fanatiker

1608 gjorde Karl IX bibeln till del av svensk lag. Texten är formulerad för flera tusen år sedan. Hur såg världen ut då?

Det är intressant att reflektera över religionernas utveckling. Analyser av bronsåldershögar tyder på att äldre kvinnor hade högst anseende. Karin Bojs redogör i boken min europeiska familj för hur det under 500-talets folkvandringar kom en kultur söderifrån som hon kallar ”bronsyxekultur”.

I nordisk mytologi beskrivs hur asar och vaner slöt fred genom utbyte av gisslan. Vanernas Freja var kvinnlig fruktbarhetsgud.

Tänk om naturreligionerna var matriarkala och de bibliska texterna skrevs som en patriarkal reaktion? Vad innebär det idag?

Utsikt mot Västermyckeläng från rullstensåsen ut mot ön.

Att se strukturer, hur det ena ledde till det andra, dra paralleller till vad som händer idag. Det gör att min kärlek till historia fortsätter växa. Idag är jag tacksam för att jag hamnade här i Älvdalen på en skrivretreat för fem år sedan.

Doften av hägg och vilsamma vyer. En härlig cykeltur fick vi även om vi inte löste gåtan om var avrättningsplatsen låg.

Länkar

Här kan du läsa mer om bokprojektet

Texter om avrättningen hittar du här

Moder Jord innan de patriarkala religionerna