Vad kan vi lära av historien?

Författaren och tidigare advokaten Annika Andebark belyser paralleller mellan 1600-talets häxprocesser och dagsaktuella ämnen med fokus på rättssäkerheten.

Föredrag på Advokatdagarna i Tällberg den 18 september 2020 15.30-16.45

Den 21 mars 2020 debuterade jag som författare med boken Oväsen i Älvdalen. Samtidigt som världen stängde ner tvingades jag tänka i nya banor för att nå ut med bokens budskap. Det ledde till

Jo, jag ser ju själv hur tokigt tempot har varit. Mitt sätt att hantera kriser är att fly ifrån problemen – inte genom alkohol eller droger utan genom engagemang.

Vi har alla olika sätt att hantera rädslan. Några slår sina barn och fruar, andra tar till flaskan.

Vilka effekter av rädslan har du sett i ditt yrkesutövande?

I maj 2014 flydde jag till Älvdalen efter att ha tackat nej till elchocksbehandling. På en meditation i Älvdalens kyrka berättade bänkgrannen att det var i Älvdalen häxprocesserna började. I min värld hade de börjat i Lillhärdal och jag blev nyfiken, eller snarare besatt av att leta fram fakta.

För mig blev pandemin även ett uppvaknande. I sex år hade jag försökt förstå människornas agerande under häxprocesserna. Genom bevarade minnesanteckningar från 1668 kunde jag följa rättens resonemang. (Nåja – det behövdes en del grävande i rättshistoria också, men det gick i alla fall att se att de tillämpade gällande lagar.)

I december 1668 hölls den andra rättegången – även den gällde anklagelser i Älvdalen. Domarna skickades till Hovrätten för att fastställas. Även hovrätten tvekade. I april 1669 bestämde de sig och de första häxbålen tändes den 19 maj 1669. Då hade redan häxhysterin spridits till Mora och statsmakterna beslöt sig för att ta i med krafttag mot den osynliga smittan. I augusti anlände en trolldomskommission för att rannsaka. Här åsidosattes många rättsregler för att hantera krisen effektivt. Barn användes som vittnen, likaså tortyr – för här var det frågan om crimen excepta et occulta – dvs både särskilt avskyvärt och och svårt att bevisa då det utfördes i det fördolda.

Prästerna beordrades läsa häxbönen i alla Sveriges kyrkor. I Gävle vägrade dock Fontelius läsa häxbönen vilket fick till följd att hans hustru – Katarina Bure – anklagades och dömdes för trolldom. Han lyckades dock få ut henne från fängelsehålan mot borgen och sedan flydde de.

Det har gått 352 år sedan häxprocesserna började – varför drar jag då upp ämnet igen?

Jo, för att jag ser många paralleller med saker som händer idag. Det jag först reagerade över var barnförhören i vårdnadsmål – men även den tystnadskultur som vi fortfarande ser.

Vilka paralleller ser du mellan häxprocesserna och nutid?

Förhör av barn i vårdnadsmål

Kevin-fallet

Tezzensboklista är den första recensenten som uppmärksammat sambanden mellan Kevinfallet och häxprocesserna.

Me-too och sökandet efter syndabock

En yttre fiende

Nån-annanismen

Den tysta massans ansvar

Jag har utvecklat tankegångarna i det här inlägget.

Rättsregler

Medan jag grävde i arkiven sparade jag ner fakta på bloggen – så småningom blev det väldigt mycket och jag gjorde en innehållsförteckning på en egen hemsida.

Varför är det viktigt att förstå vår historia

Finns det några fri- och rättigheter som aldrig får åsidosättas?

På instagram hittar du klipp från föredraget.

Mer om Anna Vild

Mer om Annika Andebark