Ämnet för bokserien (Eldarna 2)

I förra inlägget om märkliga händelser beskrev jag hur jag hamnade på skrivretreat i Älvdalen.

Hur jag fick höra talas om att häxprocesserna började i Älvdalen kan du läsa här.
Den 7 maj 2014 var jag fast – blogginlägget finns här.
Den 8 maj 2014 skriver jag att det finns material till en novell.
Den 9 maj 2014 nämns protokollet första gången på bloggen. 
Här finns en sammanfattning av varför jag började skriva om häxprocesserna.

 

När jag tänker tillbaka var skrivretreaten i Älvdalen i maj 2014 helt avgörande för mitt författarskap. Förutom att hitta ett protokoll fick jag tips om tidningen Skriva. De andra skrivisarna prenumererade på den och jag fick möjlighet att låna några nummer. Det var där jag  hittade en annons om en skrivkurs i Ystad.

Eftersom mina föräldrar har i hus i Ystad som jag bodde i när jag inte var hos Cykelhandlaren såg jag det som ”ödet” och anmälde mig fastän kursen var dyr. Cykelhandlaren stöttade mitt beslut – just nu var det viktiga att jag hittade livslusten.

Innan kursen skulle vi skicka in texter att jobba med. Jag skickade material från boken om skilsmässor som jag börjat skriva 2012. Skrivkursen i september 2014 blev en vecka av tårar och bearbetning av några av de frågor som lett till självmordsplanerna. Mats Söderlund var min handledare och i en av samtalen nämnde jag protokollen jag hittat i Älvdalen, parallellerna mellan barnförhör då och nu. Mats tyckte kopplingen var intressant, riktigt intressant. Hans ord fick mig att börja skissa på ett nytt manus som utspelade sig både i nutid och dåtid.

Vid den här tidpunkten hade jag ingen aning om vad jag skulle göra med mitt liv. Gå tillbaka till advokatyrket var otänkbart – bara jag tänkte tanken fick jag en stor klump i halsen. Dottern hade föreslagit att jag skulle börja läsa på universitet igen. En intressant utbildning jag hittat var författarlinjen i Lund. Susanna Alakoski föreslog att jag skulle titta på Folkhögskolor. Hon och Mats hade träffats på Skurups folkhögskola. Innan hon debuterade med Svinalängorna gick hon dessutom ett år på Biskops Arnö.

Efter dagarna i Ystad i september 2014 hade jag fått nya infallsvinklar både för skrivandet och min framtid.

Tänk vad en annons i en tidning kan göra!

Här hittar du fler märkliga händelser i mitt bokskrivande.

Lämna ett svar