Målbilder

Postat 17 maj, 2018 av Annika

Svara

Nu blommar Rhododendron i Kågeröd

Melanomceller. Cancerceller – en väldigt aggressiv form av cancer? Om födelsemärket inte tagits bort hade det spridit sig – och då hade jag tillhört de 15% som avlider av Malignt Melanom.

Samtalen på träningsrundan är givna. Vi vänder och vrider på informationen. Vänder och vrider på hur problemet ska tacklas.

“Har du inte en privat sjukförsäkring?”

“Jo, men jag orkar inte ringa dit i morgon. Jag tar det på måndag. På torsdag har jag tid hos min läkare. Kanske ska du följa med och ställa dina frågor där.”

“Lekén kommer till affären i morgon.”

Lekén är den pensionerade husläkaren. Vi har så många frågor. Gång på gång intalar jag mig att kirurgen sa att allt var borta. Jag får inte tänka längre än så. ALLT är borta. Resten är rutinkontroller.

Jag tänker på min nya målbild – kan jag använda den även i detta? För visst måste det vara ok att använda målbilder igen i kampen mot Cancer.

Stopp – du har inte Cancer. Läkaren sa att allt var borttaget.

Tillbaka till den stora festen. Jag måste hålla fast målbilden. På den festen är jag frisk och stark. Vid ett av borden sitter notarierna och skrattar. Vid ett annat sitter kusinerna på fars sida, vid ett tredje bord sitter kusinerna på mors sida. Mostrarna med respektive och fars syskon sitter blandat vid ett långbord. Kusinbarnen far ut och in. Springer runt i den stora parken, spelar kubb, leker. Sonen och Dottern som jag är så stolt över går omkring och pratar med alla. Värmen sprider sig i kroppen. Det lyser om mig, ett förlag har antagit min bok och jag ska sätta igång med uppföljaren.

Oavsett vad som händer fram till den 6 juli 2019 ska jag hålla kvar exakt den målbilden. Där är jag sprallig, ser ut som på min fyrtioårsfest. Den fest som var målbilden för att klara mig igenom skilsmässan.

Sedan februari 2014 har tankarna på döden fått mig att styra mot ett drömliv där jag ifrågasatt alla måsten. Jag lägger inte tid på att putsa fönster eller skriva gratulationskort.

Mannen i mitt liv visar många gånger om dagen hur oändligt mycket han älskar mig. Min livsuppgift är att bidra till biologisk mångfald och minska världens koldioxidutsläpp genom att inspirera andra att cykla mer och konsumera mindre.

Jag prioriterar tid och riktiga samtal med barnen framför sociala sammanhang och uppvaktningar. Det är så långt ifrån det livet jag en gång levde.

Det enda jag har kvar på min to-do-list som jag verkligen vill göra är att ge ut en bok.

“Om jag inte överlever det här …” Det är svårt att både andas och prata i uppförsbacken. Sven är precis framför mig.

“Lovar du att se till att boken blir utgiven då?”

Han svarar inte.

“Och jag skulle vilja ha den där festen den 6 juli nästa år… ” Jag trampar upp jämsides med honom. “Om jag är död då kan du väl ha en releasefest ändå. Jag vill inte ha någon begravning.”

“Du ska inte dö …”

“Nej, kirurgen sa att alla cancerceller var bortskurna. Men om det skulle hända … Lovar du då?”

Sven tittar ner i asfalten. Räknar strecken tills vi kommit upp om krönet.

“Jag lovar.”

Då är allt klart. Jag är redo att dö – men aldrig tidigare har jag känt en så stark vilja att leva. Samtalet med Sonen precis innan kirurgen ringde finns kvar i hela mitt medvetande. Jag bara måste få finnas för barnen länge än. Jag har HAFT cancer – men det är borta nu. Av provsvaret framgick att alla cancercellerna i födelsemärket var bortskurna. Att de tar bort ett större område är bara en rutingrej. Det finns inget att oroa sig för. Idag lever jag ett liv där jag inte har något jag vill ändra på. Nu kopplar jag på alla undangömda superkrafter. Nu är det ok att släppa fram det farligt röda drivet. Nu är målet att vara helt frisk den 6 juli 2019. Inga cancerceller i kroppen – ingen depression. Det finns ingen förändring jag inte är beredd att göra. Steg ett är att bli vegetarian. Resten får vi ta efterhand.

Länkar

Intervju med Cancerläkaren David Stenholtz

Socker och stärkelse göder cancer

Dietistbloggen

Cancerfondens kostråd

Steg för hälsa

Kurera

SOCIALA Medier

Postat 16 maj, 2018 av Annika

Svara

I anteckningsboken skriver jag SOCIALA medier och ringar in ordet. Dottern visar filmen från Toftaholm som hon håller på att klippa.

“Du fastnar lätt i din egen värld och ignorerar tittaren. Det behövs en bättre början. Du måste vara i bild och presentera vad ni ska göra. Tittaren har ingen aning om vem du är.”

Jag lyssnar och nickar.

“Du kan tänka som ett tal. Du måste börja med att fånga intresset. Under första minuten vill vi veta vad det ska handla om. I slutet summerar du allt som hänt.”

Det är varmt i solen. Dottern har jeans och alldeles nya gympaskor. Fastän vi sitter i skuggan svettas jag. Rhododendron blommar i Botan. Andra fotograferar – men inte jag.

“Och du gör för mycket svepningar med kameran. Du borde tänka kvalitet istället för kvantitet.”

Jag nickar. Klart det tar tid för henne för att gå igenom mer än en timmes material som ska landa i mindre än tio minuter. Jag antecknar att jag ska prata MED tittarna då och då.

“Vad vill du ha fram? Vad vill du ska hända?”

Det kliar i nacken och jag lägger pennan i anteckningsboken. Det var kanske inte någon bra idé att “ombilda” mig till influenser. Vad tror jag egentligen? Sedan jag besökte arbetsförmedlingen har stressen funnits där. Vaddå söka jobb? På 25%! Vem vill ha en snart femtioårig tant som gått i väggen två gånger. Visserligen är manuset klart – men nu har tre av fyra förlag tackat nej utan någon motivering.

“Om du gör längre klipp är det lättare att hänga med och förstå vad ni gör.”

Under en tid prövade jag att se hushållssysslor som arbetsträning. Men det är inget som gör mig “friskare”. Det är som ett timglas som sakta rinner ut. Försäkringskassan tycks inte ha något intresse av att jag blir frisk.

“Sedan har vi avslutet. Du skulle kunna säga något om att ‘gillar du filmen – tryck tummen upp’ eller ‘Vad tycker ni?’ Du behöver få igång publiken att kommentera filmen.”

Jag gnider de djupa vecken i pannan. Vad fick mig att tro …

“Eller veckans fråga. Ni skulle kunna uppmana tittaren att ställa frågor som ni sedan besvarar … ”

Bröstkorgen spänner när jag tar ett djupt andetag. Det var hennes idé,Dottern föreslog att vi skulle göra en vLogg. Hur svårt kan det vara? tänkte jag. Cyklar gör vi ju ändå. Hon lovade att redigera filmerna. Men nu. Nej, jag vet inte.

Gassande sol i Lund

Vi packar ihop sakerna. Dottern slänger upp ryggsäcken, mäter med fingrarna att banden över axlarna är lika långa. Doften från Lagerhägg fyller luften. Småsten kryper in mellan sandalsulan och foten, kilar sig fast, men jag fortsätter gå.

I Lundagård är det full aktivitet. Till helgen är det dags för Lundakarneval.

“Jag kollade – Valvet eller Skissernas museum. Har inte varit på någon av dem.”

“Hur känns livet annars?” Fortfarande är det något som skaver i relationen mellan oss. Psykologen frågade om jag pratat med barnen om mina självmordsplaner. När jag tog upp det med Dottern ryckte hon på axlarna ‘Om du inte vill berätta kommer jag inte fråga…’ Orden blev hängande i luften. Så många gånger har jag tänkt … men det är som om klumpen i magen sväller tills den fyller mig upp till halsen och jag inte får fram ett ord.

Efter lunchbuffé på Valvet fortsatte vi till Creperiet.

I bokhyllan står två skrivböcker som jag köpte februari 2014. Den ena har en bild av Big Ben.

“Malmö den 20/2-14

Det finns så mycket jag skulle vilja prata med dig om. Samtidigt förstår jag när du känner när jag ältar.

Den här boken tänker jag fylla med minnesbilder. Kanske väljer du en dag att läsa.”

Citronsorbeten var gudomlig. I luftdraget från fönstret fortsatte.

“22/8-14

Älskade Cissela, kommer du någonsin att förstå hur tacksam jag är för den tid du tillbringar med mig. I mig har det växt fram en tillit till att du fattar kloka beslut. Det har hjälpt mig att släppa den oro jag tidigare bar på.

Det är så spännande att följa ditt liv – allt roligt du gör. Och du ska veta att jag alltid kommer att älska dig.”

Dagens första Rhododendronbild togs vid Bantorget på väg till Malmötåget.

Veckans frågor

Vad är det övergripande syftet med vLoggen? (Det måste finnas en poäng med att följa din vLogg.)
Vilket är din målgrupp?

Skogstorpet inspirerar

Postat 16 maj, 2018 av Annika

Svara

Sol, sol och sol utan regn i sikte.

Dagarna tillbringar jag i trädgården, rensa bort oönskade växter och vattna de jag vill ha kvar.

I går fick jag besök i trädgården av Annelie Gripenberg, som vi träffade på en av våra cykelturer. Fågelräddaren hade lovat att laga hennes cykel medan hon väntade. Under tiden tog vi en tur i trädgårdarna.

Så klart var jag tvungen att även visa design-cyklarna. Hon blev helt förälskad, ville ha alla – men allra mest den svarta rosencykeln och den lila/turkos tulpancykeln.

Det gör mig så glad när någon känner så starkt för “mina” cyklar. Det blev en ny cykel istället – och hennes gamla är snart klar för försäljning med nya slangar, däck, pedaler och en massa andra slitdelar utbytta.

Solnedgång från kvällens träningsrunda över åsen. Man vill bara stanna tiden.

Länkar

Skogstorpet på FB

Lilla skogstorpet på Instagram

Annelie Gripenberg på FB

“Mina cyklar”

Vedby – Örkelljunga – Vedby 5,2 mil

Postat 6 maj, 2018 av Annika

Aldrig hade jag trott att filmningen skulle saknas mig. Överallt finns små detaljer som jag vill föreviga. Detaljer som inte kan fångas på bild.

Det slingrande grusvägarna, fågelsången.

Vid vägen bökar en sugga med sina kultingar.

På andra sidan spankulerar två tuppar, några höns och två gäss.

En kvinna i avklippta jeans och foppa-tofflor går på gården.

“Går grisarna ute hela året?”

“Det är Linderödssvin, så det gör de. Jag har Göingegetter också.”

Vi hänger av oss hjälmarna. Det visar sig att Annelie Gripenberg, som nyligen handlat cykel i Billesholm, har ett välbesökt instagramkonto – Lilla-skogstorpet.

Det blir en lång pratstund om sociala medier, återbruk och att vara sig själv.

Länkar

Skogstorpet – på Facebook

Lilla Skogstorpet på Instagram

Vi fortsätter längs nya vägar mot Hagstad och passerar ödegården vi beundrat så många gånger förr. Högst upp fladdrar en fågel innanför ett runt fönster. Sven parkerar cykeln, går runt och känner på alla dörrar, hittar ett fönster som kan lyftas av. Jag hittar en skylt där ägarna förklarar att det inte finns något att stjäla och upplyser om ett telefonnummer för den som vill jobba och tjäna pengar. Jag ringer utan att få svar.

“Hej, vi står utanför ödehuset och ser att en fågel försöker ta sig ut från vinden. Ring gärna om det finns någon nyckel utlagd så att vi kan hjälpa den ut.”

Snart ringer min telefon. Nej, det finns ingen utlagd och dörren från källaren och upp är igenspikad. Däremot har grannen en nyckel. I morgon ska de besöka torpet.

Vi cyklar till grannen, men ingen öppnar.

“Fågeln klarar sig inte till i morgon.”

Det är allt längre mellan vingslagen mot det runda glaset. Sven sätter cykeln, hänger av hjälmen och går en ny runda runt huset.

“Det här är olag intrång”, mumlar jag.

han tittar på mig och jag vet att han inte kan lämna fågeln att dö. Det står en stege vid en gavel. Jag messar igen.

“Det var ingen hemma …”

Han lutar stegen mot gaveln och klättrar upp, men jag protesterar inte, håller bara stegen. Med knytnävarna bankar han in skivan som täcker det trasiga fönstret. När han klättrar in tänker jag på Gladan som trasslat in sig i ett snöre. Hur många hus han knackade på innan han lyckades låna en kniv och en rock vet jag inte. En annan gång var det en brun kärrhök. Ofta berättar han om Herr och Fru Rödstjärt som tackade honom efter en räddningsaktion.

Två kupade händer sträcks ut genom fönsterbågarna.

“Det var en svartvit flugsnappare”, säger han och klättrar ner.

Jag messar husägarna.

“En svartvit flugsnappare är räddad. Vi använde stegen och tryckte ut skivan på högra gaveln. Hoppas ni har möjlighet att spika igen den i morgon. Hör av om det det är något problem.”

“Den skulle inte ha överlevt så länge till. Hade vi inte hittat stegen hade jag inte tvekat att krossa fönstret med en sten.”

Fågeln flyger några varv runt honom innan den sätter sig en buske och tittar på oss. Kan en fågel känna tacksamhet?

Det plingar i telefonen.

“Toppen … ingen fara!”

Fågelräddaren rycker på axlarna.

“Annars hade vi väl fått ersätta skadan.”

Dagens cykling i strålande sol

3 mil från Vedby via Linnestofta Hagstad och Maabygget till Örkelljunga.

Plankor på favoritstället Stationen. Napoleonbakelse och varm choklad i solen på Nya Konditoriet.

2,2 mil tillbaka längs asfalterade vägen via Flinka och Esborrarp tillbaka till Vedby.

Vad vill jag med livet?

Postat 5 maj, 2018 av Annika

I går var det den 25:e gången hos psykologen på remissen. Det har hänt mycket de här månaderna. Det har varit mycket ilska och frustration som kommit ut.

Jag lagar inte längre middagarna. Jag ser inte längre cykelaffären som en presumtiv arbetsgivare. Istället drömmer jag om att kunna bygga upp en ny närvaro i sociala media.

Tulpanlökarna dottern köpte till mig i Holland är årets favorit.

När jag tittar på bloggen ser jag att den inte längre speglar livet jag lever idag. Ändå är jag inte beredd att radera alla länkar om juridik och konflikter. Kanske borde jag starta två nya hemsidor – en för trolldomskrisen och en för juridiken och låta andebark vara bara en blogg där jag delar med mig av livet jag lever nu.

Från Stenestad längs slingrande skogsvägar till Åvarp var det så vackert vid Vegeå och Hallabäcken att jag var tvungen att ställa cykeln för att kunna njuta.

Vad lever jag för liv nu?

Konflikter försöker jag reda ut och lämna bakom mig, men fortfarande får jag tackmail från människor som haft nytta av mina gamla texter. Dem vill jag inte plocka bort – men de stämmer inte med det liv jag lever nu.

Fjärilarnas favoriter är doftande växter i klara färger rika på nektar.

Biologisk mångfald, klimatet och miljön är mina hjärtefrågor idag. Cykling, trädgård och yoga fyller mina dagar. Skrivandet finns med mig överallt.

På kvällens meny står en grön soppa med broccoli, nässlor, kirskål och massor av vispgrädde. Till efterrätt rabarberpaj.

I dag är det viktigare att inspirera människor att leva klimatsmart än att upplysa folk om de juridiska reglerna. Först nu är jag redo att bygga om min närvaror i sociala medier.

Särbegåvning – en tragisk gåva

Postat 27 april, 2018 av Annika

Monsella är en tidig tulpan, tyvärr har jordråttorna ätit upp en hel del av lökarna.

Morgonpromenadens tankar var hos Aviciis familj och jag inser att det kunde ha varit ett brev från min familj.

Det fick mig att återvända till sidan om Särbegåvning. En sida jag återvänder till då och då när jag anklagar mig själv för det förgångna.

“De flesta forskare är emellertid ense om att särbegåvade individer på det hela taget uppvisar större intensitet än gemene man. Många särbegåvade får nog redan som barn höra hur de är ”för mycket”: Lugna dig! Ta inte i så! Tänk inte så mycket! Äsch, bry dig inte! Analysera inte hela tiden! Sänk rösten! Sluta tjata! Var inte så kaxig! Det där var en impertinent fråga! Var inte så uppnosig! Sluta käfta med lärarna! Var inte så kinkig! “

1964 presenterade psykologen och psykiatrikern Kazimierz Dabrowski (1902-1980) Theory of Positive Disintegration (TPD, 1964). Enligt honom finns det medfödda intensiteten som är förankrade i nervsystemet. Det innebär en ökad mottaglighet för yttre stimuli. “Han kallade dem “en tragisk gåva”, eftersom individer med en särdeles utvecklad medfödd känslighet (vad vi alltså kallar högkänslighet) upplever allting i livet med större intensitet och är benägna att ha återkommande och svåra kriser. Livet för en person med ÖE är varken lätt eller lugnt – den som har förmågan att uppleva extremt höga toppar kommer också att uppleva extremt djupa dalar; tillvaron kan jämföras med att åka bergochdalbana (otroligt kreativa personer kan knappast undgå många inre konflikter och stresskänslor, men det är just däri kreativiteten ligger).”

Enligt Dabrowski uppstår inre konflikter när en särbegåvade individ försöker anpassa sig till det vanliga livet. Det leder till överexalteringar (ÖE) och neuroser. “För Dabrowski är det nödvändigt med inre konflikter för att nå ett högre stadium av den personliga utvecklingen. Han menade att människor med vissa intensiteter eller ÖE upplever särdeles djupa inre konflikter och att de felaktigt betraktas som störda och deras drag som ”överdrivna” när de i själva verket är födda med en större ”utvecklingspotential”.

Psykomotorisk intensitet

Det som mest utmärker denna intensitet är ett överskott på energi och en stor inre drivkraft. Dessa personer är ständigt aktiva och i rörelse och får ofta felaktigt diagnosen ADHD eftersom de båda dragen påminner om varandra. Personer med psykomotorisk ÖE har alltså hög energinivå, de är hyperdynamiska och älskar intensiva fysiska aktiviteter och rörelser, och känner sig ständigt manade att skrida till handling. De kan vara impulsiva samt ha nervösa vanor och tics. De framstår som rastlösa och är ständigt på gång (oförmögna att bara slappa), de kanske pratar tvångsmässigt och är arbetsnarkomaner.

Sensorisk intensitet

Det mest karaktäristiska för denna intensitet är de särdeles välutvecklade fem sinnena: syn, lukt, smak, hörsel och beröring. Alla fem sinnen behöver inte nödvändigtvis vara känsliga hos alla personer. Människor med sensorisk ÖE rörs ofta till tårar av litteratur, musik och konst samt av naturen, de tenderar att äta eller dricka extra mycket därför att det är så njutbart, de tycker om att göra nya upptäckter vad gäller mat, musik, erotiska experiment och miljöer, de kan minnas de sensoriska intrycken när de tänker på någon tidigare upplevelse, de kan finna beröringen, lukten, smaken och synen av sex lika viktiga som att ha en orgasm, de är i stort behov av fysisk beröring.

Intellektuell intensitet

Denna intensitet kännetecknas av en livlig mental aktivitet. Personer med intellektuell ÖE tänker för jämnan – de skulle gärna vilja kunna “stänga av” ibland och har ofta sömnsvårigheter. De söker sanningen och svar på djupa frågor. De har behov av att lära sig, av att veta och förstå. De vill finna meningen. Detta skapar ofta problem för skolbarn, som ställer utmanande frågor, skärskådar sina lärare, ifrågasätter läroplanen m.m. vilket får dem att framstå som respektlösa och uppkäftiga. Personer med intellektuell ÖE ifrågasätter allting och vill gärna debattera, de älskar att vända och vrida på teorier och idéer även om dessa går utanför deras egna åsikter eller ramar, de älskar att läsa, att lära sig och att lösa problem, de älskar att forska och analysera, de har inga koncentrationssvårigheter och kan hålla på länge med en intellektuell uppgift.

Intensiv föreställningsförmåga

Det mest utmärkande för denna intensitet är att kunna låta fantasin spela fritt. Dessa personer har förmågan att föreställa sig det värsta som kan hända i alla situationer, vilket hindrar dem från att gripa chanser eller dyka in i nya situationer. Personer med denna ÖE skriver, talar, tänker eller drömmer i levande bilder, älskar att fantisera och att dagdrömma, älskar lyrik, teater och musik, brukar försköna verkligheten så att deras berättelse får ett roligare eller mer effektfullt slut, underhåller ständigt sig själva med personliga skämt och tokiga visuella, hörsel- eller associationsbilder.

Känslomässig intensitet

Personer med känslomässig eller emotionell intensitet misstas ofta för bipolära eller så tros de ha någon form av känsloproblem eller störningar. De är otroligt emotionella och har ett djupt och intensivt känsloliv som tar sig uttryck i ett brett spektrum av känslor som de är experter på att beskriva. De har stor empati, de kan ha extremt höga nivåer av rädsla och ängslan och få depressionsattacker, de får lätt skuldkänslor, de kan känna sig otillräckliga och underlägsna, de känner sig ofta övergivna, de reagerar starkt på vad som är rätt och fel samt på orättvisor och hyckleri, de har svårt att anpassa sig till förändringar och reagerar fysiskt på känslor (tryck i bröstet, ont i magen, migrän, etc.). De är tillgivna, med en särdeles hög ansvarskänsla och stor självrannsakan.

Ovanstående text är hämtad från sidan högkänslighet

I år har många odlare fått slänga stora mängder vårlökar. Vi har köpt 37 lådor fulla med narcisser och pärlhyacinter för en spottstyver. Förhoppningsvis återkommer de och blir fler och fler.

Länkar

Aviciis familj i öppet brev – SVT

Aldrig ensam – en sida om psykisk ohälsa

Suicide Zero

“Vi måste våga börja prata om självmord” – tv4

Särbegåvning

Socialmedicinsk tidskrift

Brainchild

Filurum

9 typer av högkänslighet

Kan särbegåvning leda till självmord?

24 november 2014

25 november 2014

27 mars 2018

“Massor av folk går runt och mår dåligt i vårt samhälle i dag. Massor av folk ligger vakna och gråter på nätterna. Funderar på att ta livet av sig. Flyr och bedövar sin ångest och rädsla med alkohol och droger.”

Ur ETC citat av Gustav Gelin

Helgens upplevelser

Postat 21 april, 2018 av Annika

Svara

För ett år sedan planterade vi sex nya Rhododendron, först ut att blomma är Rhododendron Praecox.

Sven tillbringar lördagen i cykelaffären, som stänger klockan tre. Under tiden skriver jag. När han kom med dagens frukost till mig föreslog han att vi skulle cykla kring Oppmannasjön i helgen.

Det fanns en rugge med vitsippor i trädgården när jag kom hit. Sedan dess har jag delat och flyttat.

Jag lovade ordna boende när jag skrivit färdigt. Det är så skönt med en schemalagd skrivdag. Det är som om min hjärna har ställt in sig nu och är extra kreativ på lördagsförmiddag. Idag var det emellertid inte några nya texter utan jag uppdaterade bara synopsis utifrån Helenas kommentarer.

Vilket slöseri – först hade odlaren planterat för många påskliljor. Vi köpte 250 krukor efter påsk. Nu var det pärlhyacinter som skulle slängas. Vi räddade en låda.

Mina tankar förirrade sig till den där bokidén som har arbetsnamnet “Halvägs till Hundra”, bloggen, vloggen och allmänt i sociala medier. Inte lönt att ligga kvar så jag gick upp, ringde Bäckaskogs slott och bokade boende. (Vi testar att göra en ny vlogg och jag tränar på att få in en rutin där jag uppdaterar bloggen söndag kväll).

Varje höst planterar vi massor av fruktträd. Körsbären är på väg att slå ut. Det blir spännande att se hur långt de kommit på söndag.

Medan jag simmade mina 1.200 meter fortsatte idéerna poppa upp. På fredag ska jag diskutera med psykologen hur jag bäst hanterar dem. Idag skrev jag upp dem på en lapp, tänker att då slipper de ta upp min energi. Helgens cykeltankar kommer vara i sociala medier. Tillsammans med barnen tror jag vi kan utveckla det till något riktigt bra. Det viktiga nu är att jag inte driver på, att jag sätter mig i baksätet och låter dem köra i en lagom takt. Jag har mina bokprojekt, den här bloggen och trädgården. Jag tränar på att vara i nuet, att ha tillit till att det blir bra.

Cykling och sol

Postat 19 april, 2018 av Annika

Svara

Äntligen sandalväder!

Äntligen kom värmen. I inboxen låg synopsisutlåtandet från Lektör Helena, jag skrev ut det och läste det naken i solen. På träningrundan blev det sandaler fastän klockan var över sju när vi gav oss iväg.

“Jag vill inte vara med på bild.”

Vilken kväll! Vi körde om en cyklist och blev omkörda av två landsvägscyklister – i övrigt såg vi bara bilar och motorcyklar. Ju mer jag tänker på det ju mer rätt känns det att vlogga.

Solen gick ned och det glittrade i elledningarna (men det syns inte på bilden).

Cissela hade redigerat den första delen av filmerna. Jag gillar inte att se mig själv, men känner att det vi förmedlar är viktigt, att det är något vi gör tillsammans.

Det var Cisselas idé att jag skulle börja videoblogga och hon har åtagit sig att göra alla redigeringar. Anders stöttar också. Igår vidarebefordrade han massor av tips från Eleonor.

Sven har också blivit superengagerad och kommer med idéer hur vi kan göra filmerna bättre. Tidigare har jag av hänsyn till familjen undvikit att nämna någon vid namn. Nu är det något vi gör tillsammans.

Vi är bortskämda med Söderåsen för vår träningsrunda.

Det är inte lätt att vara jag. Gång på gång får jag höra att jag måste lära mig leva med min personlighet. Den enda som inte fattar är försäkringskassans handläggare (men de senaste avslöjandena förklarar hennes agerande.)

Barnen, Sven och min syster sopade upp spillrorna och stöttade när handläggaren fick mig att rasa ner på den absoluta botten.

Nu bygger jag nytt i långsam takt. Jag litar inte på mig själv, jag litar inte på någon arbetsgivare. Barnen är mina chefer. Med psykologen tränar jag ett nytt förhållningssätt.

Länkar

Försäkringskassans lönepolicy

Expressen

Svt

Försäkringskassans hantering bidrar till självmord

Försäkringskassans generaldirektör får sparken

Påskliljor för humlor och bi

Postat 12 april, 2018 av Annika

Svara

En sen och kall vår gör att det såldes färre påskliljor i år. Vi gör en räddningsinsats och planterar mer än tvåhundra påskliljor för humlor och bi.

I går körde jag till Ystad för att få borttaget ett födelsemärke. Samtidigt skulle jag hämta cyklar till Cykelaffären och växter som blivit över hos mina föräldrar.

Höstanemoner, jättedaggkåpa och isop hade mina föräldrar i överflöd.

I dag är det plantering som gäller. Vi har lyckats komma över flera hundra påskliljor som ska planteras runt fruktträden. Vad händer med de lökar som många handlare fått över?

Krokus har mycket pollen och är en viktig växt för humlor och bi.

I mina föräldrars trädgård blommade blåsipporna för fullt. Här har de kalla vindarna fått blommorna att gömma sig i löven.

Av mina föräldrar har jag fått blåsippor från trädgården i Övraby.

Enligt SMHI kommer värmen nästa vecka.

Många av mina växter har en historia. Den här kommer ursprungligen från min farmors trädgård i Norregårda.

Tyvärr kan det bli regn på lördag när jag ska följa med Naturskyddsföreningen på cykeltur. (Du behöver inte vara medlem för att följa med.)

Som tur är får jag hjälp att gräva.

Dagens tacksamhetstankar gick till mina föräldrar för den goda ungspannkakan och alla blommorna ni grävde upp.

Länkar

Påskliljor för bi

Biväxter

Handlare tvingas slänga tusentals påskliljor

Fagerås – hit vill jag åka!

Högkänslig och sensationssökande

Postat 27 mars, 2018 av Annika

Svara

Vad är “lycka på riktigt” för mig? Harmonisk lycka i hjärtat?

Kommentaren på FB väckte tankar.

I naturen är jag lycklig på riktigt

När jag tittar på de här bilderna känner jag harmonisk lycka. De lyckligaste stunderna var med barnen; läsa godnattsaga, bygga sandslott på stranden, fika under körsbärsträdet. De små sakerna som aldrig kommer tillbaka, men som jag är så tacksam för att jag fått uppleva.

Med ett maskrosjärn i handen

Med min älskade lever jag ett enkelt liv. Han säger att han vet hur bra han är. Det är inget han behöver bevisa. Vi är lyckliga med varandra. Livet är enkelt – det finns inga tider att passa, inga fasader att upprätthålla. Vi njuter av naturens konst, fåglarnas konserter. Tillsammans upptäcker vi de små detaljerna, mossan på trädet, knopparna som sväller. Det finns en harmoni. Vi kan diskutera högljutt – men surar aldrig. Han berättar dagligen hur fantastisk jag är. Det handlar inte om vilka kläder jag bär, inte om vad jag presterat – utan bara precis att jag finns till. Inte en enda gång har han sagt en förminskande kommentar, inte en enda gång har han jämfört mig med någon annan.

Ändå har mitt tidigare liv lämnat avlagringar som sitter så hårt i mig.

Rosendoft – Alchymist – en av mina favoritrosor.

På psykiatriska kliniken sa läkaren att jag måste lära mig leva med min personlighet. Egentligen vet jag en hel del om den. I maj 2012 fick jag besök av Harriet Hedin. Hon berättade att jag har en mycket ovanlig personlighet. I mitt grundbeteende är jag 100 % röd (drivande), 87 % gul (inspirerande), 55% grön (social) och 8 % blå (analytisk). Men då anpassade jag mig för att passa in. Det röda fick jag trycka ner till 55 % och jag fick anstränga mig för att få upp det blå till 47 %, vilket skedde på bekostnad av det gröna (7 %) – dvs jag blev inte så trevlig som person.

Mer om IPU

Vem är du?

Röd som elden

MarmaMedical

Framför pallkragarna har jag planterat olika sorters timjan.

Mina drivkrafter var mycket ovanliga. Vanligtvis har människor en eller två starka drivkrafter – men alla drivkrafterna var starka för mig. Den som var starkast var den estetiska (vilken annars är den ovanligaste).

Mer om kreativitet

18 saker som kreativa människor bör känna till.

Hur du kan öka din kreativitet.

Att skriva utan prestation – när orden bara kommer. Fast även att redigera tycker jag om … I skrivandet kan jag låta känslorna komma fram.

Men det allra konstigaste var resultatet av samarbetsrollerna. Min starkaste samarbetsroll var “Plant” där jag hade 21 poäng. Harriet berättade att det var den näst mest ovanliga samarbetsrollen. Hon beskrev det som att jag “tänker eget”, banbrytande och att “den är unik för varje huvud”. Den är snabbast av alla roller. Fantasirik, kreativ, löser problem, intelligent, snabb, känslig. Hon sa att de individer som har 15 poäng eller där över är Sveriges hopp för det är där alla nya idéer kommer. Jag skulle tro att Isabella Löwengrip också har hög poäng på “Plant”.

Harriet redogjorde även för rollens svagheter och betonade att det är tillåtna svagheter som jag måste acceptera. En “Plant” är upptagen av idéer och förbiser praktiska frågor, ej kommunikativ, ignorerar tillfällen, ensamvarg. En plant kan inte styras. Idéerna är unika och man måste lära sig acceptera dalar och hitta egentid. Eftersom ingen i omgivningen förstår en “Plant” leder det till dålig självkänsla. (Här kan du läsa mer om svag självkänsla.)

Min näst starkaste roll var Resource Investigator – en idérik nätverkare som fixar – där jag hade 17 poäng.

Styrkor: extrovert, entusiastisk, kommunikativ, skapar och utvecklar kontakter, utforskar möjligheter.

Tillåtna svagheter: Överoptimistisk, tappar snabbt intresset efter initial entusiasm, får idéer genom att prata.

Min tredje starkaste roll var Shaper – Enteprenören med motor – där jag hade 13 poäng.

Styrkor: Utmanande, dynamisk, trivs under press, drivande, målinriktad, finner vägar runt hinder.

Tillåtna svagheter: Provocerande, otålig, lyssnar inte, aggressiv, betraktar andra som långsamma.

Min tredje starkaste roll var Implementer – aktiv genomförare som får det att funka – där jag hade 10 poäng. Enligt Harriet är den här rollen vanlig i Sverige.

Styrkor: Disciplinerad, pålitlig, konservativ, effektiv, gör idéer till praktisk handling.

Tillåtna svagheter: Inflexibel, tveksam mot förändring, långsam, ej spontan.

Med så höga poäng för de här rollerna är blir det inte så mycket över till det logiska tänkandet (bromsen), koncensusbesluten, hjälpsamhet och avslutare – dvs de blå-gröna rollerna.

Mer om Plant och Belbins samarbetsroller

Cyklingen på Sardinien gav mersmak!

Idag läste jag artikeln om Högkänslig och sensationssökande. Det var verkligen mitt i prick.

“Här har vi personerna som är de bästa festfixarna och alltid har något roligt upptåg på gång. Allt för att slippa tänka och känna allt det jobbiga som hänt tidigare i livet. Men det är också då som man hamnar i utmattningssyndromen till slut, eftersom man inte tillåter sig att trycka på bromsen och vila. Det är också lätt att tomhet och vilsenhet infinner sig eftersom du aldrig tar dig tid att vila, reflektera eller bearbeta det du varit med om.”

“Som högkänslig men också sensationssökande kommer du alltid att befinna dig på gränsen till att bli överstimulerad, överansträngd och överväldigad. Du måste vänja dig vid tanken och hitta strategier för att du ska få ett hälsosamt liv.

Så länge du inte har accepterat din situation eller ditt personlighetsdrag helt och hållet kommer du inte att hitta bra lösningar.

När du har accepterat det som är, kan du börja planera för hur du kan tillfredsställa båda sidorna hos dig. Det går faktiskt.”

“En High Sensation Seeker har ofta specifika talanger, värderingar och mål som skiljer sig från alla andras.

Den sensationssökande sidan hos dig vill visa upp dessa talanger, leva efter dessa värderingar och nå dessa mål så fort som möjligt. Bara att leva på detta vis fullt ut kan bli en kick för den som söker sensationer. Men den högkänsliga sidan hos dig vill vara säker på att allt går rätt till. Inga misstag får ske på grund av förhastade beslut, och definitivt inga djupa besvikelser.”