Improviserad cykelrunda Munka-Ljungby – Ängelholm

När det är kallt föredrar vi att cykla i skogen. Därför hade vi planerat cykla från Örkelljunga till Markaryd. Men ju närmare vi kom Örkelljunga desto tjockare låg snön. Underlaget är viktigt därför bestämde vi oss för att köra söderut igen. I Munka-Ljungby var snön slut och vi parkerade vid kyrkan.

Munka-Ljungby kyrka

Kyrkor är bra att orientera sig efter på kartan. Den här gången valde vi att parkera vid Munka-Ljungby kyrka.

Fastlagsbulle

Det är inte alltid det blir som man tänkt sig – men det kan bli väldigt bra ändå. Dagens cykeltur startade på Konditori Centrum med en fastlagsbulle och en smörbulle.

Trip-advisor är till stor hjälp när vi ska hitta sevärdheter eller restauranger. Därför försöker vi även dela med oss av våra erfarenheter. Här hittar du mitt omdöme om Konditori Centrum. 

Per i Viken

Till trädgårdsbutikerna anländer våren tidigt. Utanför Blomsterlandet i Ängelholm lockar doften av grillad korv. Det är inte första gången vi faller för frestelsen att dela en av Per i Vikens korvar.

Genom villakvarter cyklade vi genom Ängelholm och hamnade i Hembygdsparken.

Hembygdsparkens Wärdshus hade verkligen en barnvänlig meny, men nästa gång väljer vi korven utanför blomsterlandet för att kunna testa våfflorna i våffelstugan istället.

Hembygdsparken har flera olika sorters hönor, kaniner, getter, får, lekparker och äventyrsslingor. Tänk så mycket äventyr det finns som inte kostar något.

Vi fortsatte upp till Skälderviken och ut på Kattegattleden. Tyvärr är den under ombyggnad och underlaget var uruselt.

Underlaget påverkar cyklingen väldigt mycket. Stigar med rötter är bra träning för balansen och riktigt roligt. Stora grova stenar är däremot bara tråkigt. Vi får hoppas att Kattegattleden är återställd till i början av april som det står på skyltarna.

Kattegattleden från Ängelholm och norrut är en av våra favoritsträckor. Tyvärr är den under ombyggnad.

Dagens cykling

4,6 mil. Från Munka-Ljungby går det en cykelväg parallellt med bilvägen mot Ängelholm. Vi valde att svänga av mot Dalmöllan. Bra underlag och nästan ingen trafik upp till Tåstarp. Där följde vi skyltarna till Ängelholm.

Ängelholm är en fantastisk cykelkommun – en av de bästa kommunerna när det gäller skyltar för cyklister. Vi följde cykelvägar upp till Skälderviken där vi insåg att Kattegattleden byggs om och inte är färdig förrän i april. Fortsatte ändå upp till Magnarp och tog småvägar via Barkåkra, Åkesholm och Gångarp tillbaka till Tåstarp och Munka-Ljungby.

Dagens lärdom

Snörisken är större i norr och på högre höjder. Vi hade planerat cykla från Örkelljunga till Markaryd, men det var snö och isigt underlag. Därför valde vi att köra vidare söderut och hamnade i Munka-Ljungby.

Cykling i nysnö

Cykling är en stor del av vårt liv. Vintertid krävs karaktär för att komma ut. Men när man väl har gett sig ut är det så skönt.

Vi har några “säkra kort”. Trevlig cykling (slingrande vägar, bra underlag, få bilar) och god mat. Då är det bara att göra det utan att tänka.

När vi väl sitter på sadeln blir vi alltid överraskade över hur härligt det är.

Små investeringar som gör stor skillnad. 1. Nätet att spänna över cykelkorgen. Vi förvarar cykelkartan i en kraftig plastpåse överst i korgen. Tack vare cykelnätet hålls kartan på plats. Dessutom blir “kartpåsen” som ett regnskydd. Kostar mindre än hundralappen. 2. “Muffar” är skönt för den som alltid fryser om händerna. Spänns på handtagen. De skyddar framförallt mot vinden, men även mot väta. Kostar några hundralappar. 3. Vintertid är det även gott att ha med en termos med något varmt att dricka.

Kläder:

Sportlinne, underställströja, gula cykeljackan, regnjacka.

Cykelbyxor, underställ, vildmarksbyxor.

Raggsockar, kängor.

Dubbla cykelmössor, tumvantar, buff.

Jag var alldeles för varm. På Stationen drog jag av det understa klädlagret och hängde på elementen för att det skulle torka. Troligen var regnjackan problemet. Finns det regnjackor där man kan knäppa av ryggen?

Det är spännande att ge sig ut på smala skogsvägar. Ibland kommer man fram, ibland får man vända. Framförallt slipper man bilarna.

När vi cyklade från Örkelljunga föll stora snöflingor. Vi har inte dubb-däck, men det fungerade ändå. Vilken tystnad det blir av snö!

Dagens cykling 6,2 mil

Från klippan på småvägar upp till Stidsvig, Eket och Örkelljunga.

Lunch på Stationen i Örkelljunga.

Sedan vägen över Flinka och Söndraby tillbaka till Klippan.

Positivt

Nästan bilfritt! Så skönt jämför med Teneriffa. När man hittar nästan bilfria vägar blir cyklingen en njutning. Bilarna på Teneriffa bidrog till min trötthet.

Wow, det fanns ju inte några uppförsbackar jämfört med Teneriffa!

Yes – vi kom ut – trots att det såg kallt och ruggigt ut inifrån.

God mat, varm choklad och bakelse på café.

Saknade

Åh, vad vi saknade Teneriffas värme!!!!

Cykla i Skåne

Tack för alla kommentarer på instagram, FB och meddelanden!

Ja, det är verkligen fantastiskt att cykla – inte bara på Teneriffa. I Danmark har vi våra favoritvägar, men även Skåne är fantastiskt.

Kullens fyr

Kattegattleden mellan Göteborg och Helsingborg erbjuder många fina cykelsträckor. Här – Kullens fyr.

Anledningen till att vi åker utomlands och cyklar är vädret – på vintern är det för kallt för att hålla igång cyklingen.

I år ska jag bli bättre på att dela med mig av våra söndagscyklingar här på bloggen. Har då några frågor om cykling är du välkommen att höra av dig.

Förhoppningsvis kan bloggen inspirera fler att cykla!

Här hittar du mer om Kattegattleden.

Våren är den bästa cykeltiden. Från cykelsadeln hinner du njuta av alla vårblommor. Vi brukar stanna till och bara beundra blommor i trädgårdar. På cykelkartan antecknar vi om en väg är speciell. När liljekonvaljerna blommar cyklar vi “liljekonvalj-vägen”.

Sydostleden har också en bra hemsida med information. 

Om sommaren cyklar vi en kortare runda nästan varje kväll. Med cykel upptäcker du hur mycket det finns att njuta av på hemmaplan.

Investera i en bra cykelkarta. Mobiltelefonens kartor använder jag för att hitta rätt när vi förirrat oss, men jag tycker att det är svårt att få överblick. Det finns många fina vägar att cykla.

Även hösten är en fantastisk cykeltid. Det gäller bara att välja rätt ställe. Även om det regnar klarar man vara ute i några timmar. Njut av en varm dusch och the när du kommer hem.

 

Hemma igen

Teide – 3.718 m ö h – men pga klimatförändringar var det inte någon snö på toppen.

När man kämpar uppför bergen med full packning finns det bara en tanke i huvudet – ett tramptag till, jag klarar upp till nästa krök. Och vi bestämmer att vi ska ha paus var femte kilometer – men jag orkar inte – måste bara gå med den förbannade packningen som nästan rullar nerför vägen av sig själv. Utmattad slänger jag mig i pinjebarren. Solen bränner. Andas.

En apelsin. Några klunkar vatten och visst orkar jag.

Ytterligare en kilometer ända tills vi kan sätta oss på muren vid Boca de Tauce (2.328 m ö h – men vi sitter nog några meter längre ner.)

Och sedan rullar vi genom månlandskapet. Skallen är alldeles tom och det finns hur mycket plats som helst för alla intrycken, bergens färger, den blå himlen.

Vi är hemma igen. Och den här gången ska jag dela med mig av alla förberedelser, alla tankar och erfarenheter. Hur det ska göras vet jag inte riktigt än. Men troligen lägger jag upp en resedagbok i efterhand, lite packlistor etc och uppdaterar i det här inlägget.

Den här resan hade vi aldrig klarat utan regelbunden cykling. För fler tips och inspiration – se under fliken cyklat.

Bananpaus utanför Puerto de la Cruz

Las Americas – San Miguel – Chafiras – La Escalona (dag 14)

Efter två nätter på lyxhotellet var det dags att ge sig upp till Escalona igen. Vi valde TF-28 till San Miguel där det skulle vara marknad. När vi kom till San Miguel fick vi veta att denna marknad var i Chafiras ca 5 km söder ut. Efter viss tvekan rullade vi ner mot kusten.

Marknaden i Chafiras saknade den charm som marknaderna hade i norr. Kommersen var dock god och många bord nästan tömda långt innan stängning.

Så var det bara att cykla upp igen… mer än en mil visade det sig. Om det inte hade varit för biltrafiken hade vägen varit helt ok.

I San Miguel tog vi vänster på TF-28 och följde sedan TF-655 (står det på kartan, men tror att det var ett annat vägnummer på skyltarna) upp mot Escalona. Husen nedanför är Valle San Lorenzo. Och ja, stigningen var rejäl. När vi kom fram till El Nogal uppskattade vi verkligen bubbelpoolen och att kunna äta lasagne på hotellet.

Dagens cykling: 4,4 mil (kl 9-17)

TF-28 från La Camella till San Miguel: bra underlag, ingen nämnvärd uppförsbacke, måttlig biltrafik.

TF-65 från San Miguel till Chafiras: rejäl nedförsbacke som förstördes av all biltrafik.

TF-655(?) rejält uppför, härlig utsikt ok underlag. Nästan ingen biltrafik.

 

Tejina – La Laguna – Santa Cruz (dag 8)

Boendet i Tejina bokade vi via booking.com. När vi summerar resan konstaterar vi att man får mest för pengarna via Airbnb.

Under natten hade det regnat och vi var rejält blöta innan vi nådde Tegueste.

Marknaden i Tegueste var inte så stor, alla tycktes hålla samma priser.

 

Bra hus för överskott! Borde finnas på fler ställen.

Planen var att cykla längs TF-12 över Anagabergen till El Bailadero och sedan ner längs kusten över San Andrés och till Santa Cruz.

I duggregn kämpade vi oss upp till husen på berget, Las Mercedes. Byns butik var öppen och vi gick in, bytte några ord med butiksinnehavaren. Jo, det kunde nog regna hela dagen. Anagabergen är vackra, men kanske inte så attraktiva i regn för cyklister. Det avgjorde. Vi rullade ner till La Laguna istället.

I La Laguna var det folkfest. Ett två kilometers lopp för bröstcancer. Massor av människor i rosa tröjor på torget, musik och gympapass. Här regnade det inte.

Vi passade så klart på att besöka marknaden i La Laguna som är öppen alla dagar 7-19. Här fanns det allt, kläder, nötter, blommor – men inte den lokala prägel som tidigare marknader.

La Laguna finns med på UNESCO:s världsarvslista. Här har man förstått värdet av bilfria gator. Vilket lugn jämfört med Orotava! Här flanerade människor omkring på gatorna. Vilket lugn!!!

Mer om La Laguna.

Ner till Santa Cruz gällde det att hålla på bromsarna.

Även Santa Cruz var invaderat av bilar. Lägg märke till de enorma höjdskillnaderna och föreställ er utsläppet av avgaser. Ingen plats för cyklister.

Det fanns en cykelbana längs kusten som passerade konserthuset. I träden utanför hotellet flög vilda papegojor. Vi hittade en fiskrestaurang via tripadvisor. Vällagat – men inte prisvärt i förhållande till den fisk vi köper och steker “hemma”.

Dagens cykling: 3 mil

TF13 till Las Mercedes och sedan småvägar ner till La Laguna.

Under advokadoträdet på Hacienda Grande

I januari brukar bergen vara gröna på Teneriffa. I år slokar till och med kaktusarna. Vinterregnen har hittills uteblivit. Det har inte regnat sedan i mars 2017.

Men ändå fortsätter idiotin. Det är dyrare att hyra två cyklar än en bil under en vecka. Upp till Teide går bilkaravaner av hyrbilar. Värst stinker de fyrhjuliga crossarna.

På hotellet berättar de att antalet landsvägscyklister ökat. Underlaget är helt fantastiskt upp till Teide och nedförsbackarna långa. Tänk vad fantastiskt det vore med elcykel här!

Men det behövs en skatteväxling!

Varför inte lägga upp en busslinje som avgår varje hel- och halvtimme och stannar vid turistmålen. Skapa ett “Teneriffakort” som kan köpas för 7, 14 eller 21 dagar med fria bussresor och enkla hyrcyklar som kunde finnas i anslutning till busshållplatser). Lägg en rejäl skatt på hyrbilarna och använd intäkterna till investeringsbidrag för solenergi. Det finns verkligen inte någon anledning att alla turister ska hyra en bil. Med högre pris på hyrbilar skulle det bli mer prisvärt att hyra cyklar.

Trolldomskrisen började i Älvdalen år 1668

Hela Älvdalen är fullt med fäbodar med olika karaktär. Några har blivit som små semesterbyar med rödmålade stugor och parabolantenner, andra lever fortfarande, som Torrilds, Gessi eller Hedbodarna. Och så har vi Stop. Där är husen fortfarande grå av väder och vind, någon elektricitet finns det inte. Allra finast ligger Tinis stuga med anor från 1600-talet.

Östermyckeläng

Östermyckeläng

För två år sedan var jag på en middag Tini ordnade i Stop. Det var som att kliva rakt in i 1600-talet. Förr flyttade man upp till fäboden i mitten av maj, då skulle luckorna öppnas och djuren betade gräset inne på vallen. Några bodde kvar på fäboden hela sommaren medan andra drog vidare till långfäboden med korna. I september flyttade man hem till byn igen. Då skulle luckorna sättas för fönstren.

Morgonpromenad i Östermyckeläng

Morgonpromenad i Östermyckeläng

I söndags följde jag med Tini o Lennart för att stänga luckorna i Tinis fäbod. Även grindarna hängdes av för att älgarna skulle kunna passera genom fäboden. Tini hämtade den stora nyckeln och öppnade in i ladan. Jag kom att tänka på bröllopsfesten som jag försöker gestalta och allt jag läst om älvdalningarnas fester.
”Tänk att ha fest här!”
”Varför inte?”, sa Tini.
Men av tre personer blir det ju inte någon fest, nej en 20 stycken borde vi vara. Vi bestämde att när jag kommer upp i juni ska Tini och Lennart ta ledigt två dagar så att vi verkligen hinner åka runt till alla platser jag skriver om. För några år sedan gjorde vi en utflykt till Slängbodarna. Dit hade varken Tini eller Lennart varit.

Stigen längs Älven (lättast att hitta från Campingen där den löper åt båda håll.)

Stigen längs Älven (lättast att hitta från Campingen där den löper åt båda håll.)

”Kanske är det mer än jag som är intresserad?”
”Ja, det hade väl bara varit kul”, sa Tini.
”Då skulle vi släppa av er så ni fick gå till Stop via källan och ta med ert eget vatten”, Lennart skrattar.

Och vi pratar om allt man skulle kunna göra här uppe. Nästa år är det 350 år sedan rannsakningarna i Älvdalens sockenstuga. Trolldomskrisen spred sig härifrån till bl a Lillhärdal och Norrland. Innan det år 1676 upptäcktes att de vittnande barnen ljög hade ca 300 personer avrättats.

Kyrkan i Älvdalen om ombyggd, men låg på samma plats år 1668. Det var på den här platsen Pastor Elvius predikade om Satan med sådan glöd att byborna var beredd att avrätta grannar och släktingar.

Kyrkan i Älvdalen är  ombyggd, men låg på samma plats år 1668. Det var på den här platsen Pastor Elvius predikade om Satan med sådan glöd att byborna var beredd att avrätta grannar och släktingar när trolldomskrisen pågick som värst,

Nu är det upp till Tini att hitta ett lämpligt datum i början av juni, planera en meny och räkna ut ett pris för paketet.

Idag brinner pelletsen i Märbäck. Röken stiger från den plats bålen en gång brann och syns ända till kyrkbyn.

Idag brinner pelletsen i Märbäck. Röken stiger från den plats bålen brann under trolldomskrisen. På långt håll syns röken som en påminnelse om alla de oskyldiga som led och avrättades.

Är du intresserad? Gör en intresseanmälan på trebjornar@telia.com eller 0251-10482 (antalet platser är begränsat till 16).

Cykling på Bjärehalvön

När jag växte upp var Mårtensfirandet en lika viktig tradition som julfirandet. Till Mårten skulle betorna vara uppe. För min del kan det lika gärna vara stekt kyckling som gås. Det viktiga är rödkålen, brysselkålen, äppelmos och katrinplommon.

När jag växte upp var Mårtensfirandet en lika viktig tradition som julfirandet. Till Mårten skulle betorna vara uppe. För min del kan det lika gärna vara stekt kyckling som gås. Det viktiga är rödkålen, brysselkålen, äppelmos och katrinplommon.

På Bjäre pågår projektet “Aktiv Livsstil Båstad Bjäre”. Efter en cykelhelg med utgångspunkt från Båstad kan vi intyga att det är fantastiskt att cykla på Bjäre även i början av november.

Det behövs bättre skyltning av cykellederna. Vi cyklade vilse, enligt google-maps hamnade vi i väglöst land.

Det behövs bättre skyltning av cykellederna. Vi cyklade vilse, enligt google-maps hamnade vi i väglöst land.

Lördag morgon lastade vi cyklarna i bilen och körde till Förslöv. Vi kunde ha tagit tåget – men då Skånetrafiken flera gånger visat sig opålitliga (både med inställda tåg, att man inte fått ta med cyklarna, ersättningsbussar som inte alltid tar med cyklar osv) kan vi inte riskera att förlora värdefull upplevelsetid på irritation över Skånetrafiken.

Enligt cykelkartan passerar cykelleden “Bjärehalvön runt” utanför Förslöv. Tyvärr är inte cykelleder skyltade, men med hjälp av kartan hittade vi rätt – till en början. Så småningom hamnade vi helt vilse och fick cykla tillbaka på dåliga underlag. Asfalt är det bästa underlaget – men även grus kan fungera. Det är stor skillnad på grus och grus – stora stenar är helt hopplös cykling, eller i vart fall en stor utmaning för de flesta.

Vi följde gamla riksvägen mellan Köpenhamn och Oslo och stannade vid informationsskyltar där vi läste om postrånet 1757 och Milstenen i Tvehöga innan vi rullade ner för Hallandsåsen till Östra Karup. Exakt vilka vägar vi körde lär vi aldrig få veta – men det var fantastisk cykling, särskilt genom reservatet Hallandsåsens nordsluttning.

Vi hamnade i Malen och cyklade massor av vilse, stannade vid porlande bäckar, rullade nerför underbara backar och kämpade oss uppför innan vi insåg att vi nog fick ta en stor väg tillbaka till Förslöv och hämta bilen innan det blev mörkt. I Nöttebacken uppskattade jag att cykeln har många växlar, för att inte tala om hur bra det skulle ha varit med en elcykel.

Skånsk äppelkaka på Pensionat Enehall i Båstad

Skånsk äppelkaka på Pensionat Enehall i Båstad

Enehall väntade varm bastu innan gåsmiddagen. Någon har beskrivit Pensionat som en sorts hotell fast lägre standard. Jag håller inte med. Maten var vällagad och sängarna sköna. Här fick vi en av de bästa frukostarna vi ätit; ost från Skottorp, skinka från Heberlein. Vi värdesätter lokala kvalitetsprodukter framför ett gigantiskt utbud. Hela stället hade en lugn och gemytlig atmosfär.

Men det allra bästa var ändå bastun efter en lång dags cykling. Jag vet inte om det var alla uppförsbackar, den stora gåsmiddagen, den sköna sängen eller bastun – men sov som en stock gjorde jag!

Någon som vet vad detta är! Doftade ljuvligt och vi såg blommande buskar på två olika ställen i Båstad.

Någon som vet vad detta är! Doftade ljuvligt och vi såg blommande buskar på två olika ställen i Båstad.

Redan vid niotiden satt vi på cykelsadlarna. Vi följde stigarna längs havet till Kattvik. Fantastisk utsikt och bilfritt. Båstad ligger som i en gryta och det var alldeles lugnt.

I Båstad hade löven ännu inte blåst av. Vilka färger!

I Båstad hade löven ännu inte blåst av. Vilka färger!

Cyklingen från Kattvik till Haga krävde rejäla benmuskler och balans i uppförsbackar och genom gyttja. Gyttjan tillhör inte vanligheterna – och med en elcykel skulle även den otränade klara rundan.

I november är bilarna få - vilken njutning med slingrande - nästan bilfria - asfaltvägar.

I november är bilarna få – vilken njutning med slingrande – nästan bilfria – asfaltvägar.

Efter gårdagens steniga underlag prioriterade vi asfaltsunderlag före den kustnära Skåneleden längs havet. Istället gjorde vi avstickare ner till Gröthögarna via en härlig nedförsbacke. (Hovs hallar har vi besökt tidigare – men miljön där är ett måste för förstagångsbesökaren.)

Cykling på Bjäre innebär många pauser där vi bara står och beundrar utsikten.

Cykling på Bjäre innebär många pauser där vi bara står och beundrar utsikten.

Bjärehalvön skulle verkligen vinna på ordentlig skyltning för cyklister. Jag har aldrig sett något namn på den cykling vi gör. Det handlar inte om landsvägscykling som ska gå så snabbt som möjligt, inte om mountainbike som är ute i skogen. Nej, vår cykling handlar om att njuta. Det bästa är om du slipper läsa kartan och kan följa vägskyltar. Bjäre är perfekt för vårt sätt att cykla. Det är aldrig långt mellan matställena, det finns många smala asfalterade vägar och i lågsäsong går det att hitta prisvärda boenden.

Via Västra Karup nådde vi Salomonkrog. Deras buffé är den bästa jag vet! Massor av kreativa grönsaksrätter, ägg, lax, kallskuret – och efteråt ett dignande dessertbord. I går kostade brunchen 155 kr/person. Atmosfären är avslappnande – och det är bara några trevliga böcker och tidningar som fattas vid brasan för att göra upplevelsen komplett.

Medan vi åt började det regna och vi tog den kortaste vägen ner till Båstad genom Sinarpsdalen – en av våra absoluta favoritsträckor!!! Det är sååå vackert att jag bromsar bara för att hinna njuta av utsikten!

Totalt blev det 10 mil fördelat på två dagar – så mycket upplevelse till så lite klimatbelastning. (Med en fungerande kollektivtrafik skulle det ha blivit ännu bättre.)

Tips till “Aktiv Livsstil Båstad Bjäre” och andra cykeldestinationer

1. Skylta cykelleder med Skåneledens fungerande skyltning som förebild

2. Ta fram “skötselplan” för cykelstigar med råd om vilka material som ska väljas för att det ska bli lättcyklat.

3. En fungerande kollektivtrafik med möjlighet att boka cykelbiljett så att du är säker på att få ta med cykeln.

4. Låt cykellederna utgå från kyrkorna. Kyrktornen är lätta att ta sikte på.

5. Ta fram vägskyltar med avståndsangivelser till större orter och gör det lättare för cyklister att använda småvägar.

I Ängelholm finns vägskyltar som visar hur långt det är till olika ställen. I Danmark har cykelvägarna nummer – enkelt att följa och man vet slutdestination.

Alghero, Sardinien

För att förebygga depressioner tankar jag solljus. Efter en solfattig sommar bokade vi en sista-minuten-resa till Alghero (efter att tågresa till Bodensjön visade sig så komplicerat).

Vi hyrde våra cyklar på www.cicloexpress.com

Vi hyrde våra cyklar på www.cicloexpress.com

Säger bara WOW – hit återvänder jag gärna! Alghero har vita sandstränder mitt i stan, strandpromenad för gående och cyklister, en gammal stad med gränder och stadsmur – och framförallt cykelvänliga omgivningar.

Utanför Alghero cyklar många MTB i naturområdena. Från uteserveringarna kan du njuta av solnedgången över Capo Caccia.

Utanför Alghero cyklar många MTB i naturområdena. Från uteserveringarna kan du njuta av solnedgången över Capo Caccia.

Men att hyra cykel ska vara så dyrt! För 1.500 SEK kan du hyra bil i en vecka. Vi betalade 90 EUR/cykel för våra trekkingcyklar (www.cicloexpress.com). Men det var det värt!

28 september 2017

Att hitta bra cykeluthyrare är inte lätt. Vid småbåtshamnen hittade vi Cicloexpress som hyr ut massor av olika cyklar, men även elbilar. Ägaren var kunnig och servar cyklarna mellan uthyrningarna.

Första cykeltur gick via Fertilia – en sovande stad som med sin närhet till flygplatsen vore perfekt för ett cykelhotell. Vi följde kusten och njöt av utsikten mot Capo Caccia och resans bästa pizza från El Faros poolbar.

Mirador hade fantastisk utsikt men usel mat.

Mirador hade fantastisk utsikt men usel mat.

På kvällen valde vi restaurang efter utsikten utan att kolla tripadvisor. Det var ett misstag, och via Tripadvisor hittade vi ett ställe med bättre recensioner. Varför inte testa efterrätten innan vi tar en hel meny? Vi frågade personalen på Nautilus om det gick bra att bara beställa efterrätt. Och det gjorde det givetvis – men med 5 EUR i kuvertavgift – för en efterrätt – valde vi att inte återvända för att pröva deras övriga rätter.

29 september 2017

Fredag: Kustvägen Alghero-Bosa: 46 km Slingrande, nästan bilfria, aslfaltsvägar längs havet. Först massor av uppförsbackar - men rullningen ner till Bosa var obeskrivlig.

Fredag: Kustvägen Alghero-Bosa: 46 km
Slingrande, nästan bilfria, aslfaltsvägar längs havet. Först massor av uppförsbackar – men rullningen ner till Bosa var obeskrivlig.

Med minimal packning gav vi oss ner till Bosa. Längs vägen finns flera fina sandstränder med små matställen. Vi köpte bröd, ost och skinka i en butik och åt nere vid floden som går genom Bosa.

Färgglada hus och slingrande gränder.

Färgglada hus och slingrande gränder.

I Bosa fann vi en sagostad. Utanför den gamla staden fann vi en grönskande gavel och kollade hotellet via TripAdvisor.

http://www.palazzosapischedda.it

http://www.palazzosapischedda.it

Personalen var extremt vänlig och hotellet kändes lyxigt efter vårt sunkiga lägenhetshotell i Alghero.

Bosa- sagostaden vid floden

Bosa- sagostaden vid floden Temo

Bosa borde platsa på UNESCOs världsarvslista.

Bästa brödbutiken hittade vi i Bosa

Bästa brödbutiken hittade vi i Bosa

IMG_0219

Under medeltida valv säljs färsk pasta och konstnärliga bakverk

Kommersen var intensiv. Många Bosa-bor tycktes ha förbeställt pasta. Mellan kunderna passade “bagaren” på att bjuda oss på kakor.

IMG_0216

Brödkonst

Många hus var i behov av underhåll - ändå var Bosa hänförande.

Många hus var i behov av underhåll – ändå var Bosa hänförande. Här en slingrande vinranka.

IMG_0209

Slingrande gränder upp till borgruinen.

IMG_0210

Skulle kunna skriva hur mycket som helst om Bosa – men tänker att bilder säger mer än ord.

IMG_0211

Det är något speciellt med vatten. Gamla staden ligger en bit in i landet – men Temo rinner utanför.

IMG_0214

Till vänster – gamla garverier. Till höger gamla stan.

30 september 2017

En sak har vi lärt oss – att fråga den som inte cyklar om sevärdheter är meningslöst – hur hjälpsam hen än vill vara. I hotellreceptionen fick vi information om tåg på Sardinien och valde vägen till Macomer.

Bosa - Macomer: 30 km Inledningsvis slingrande väg, men efterhand tråkiga raksträckor med intensiv biltrafik.

Bosa – Macomer: 30 km

Inledningsvis slingrande väg, men efterhand tråkiga raksträckor med intensiv biltrafik.

Inledningsvis slingrande väg, men efterhand tråkiga raksträckor med intensiv biltrafik.

Macomer - en stad där biltrafiken dominerar.

Macomer – en stad där biltrafiken dominerar.

Vi var i god tid till tåget och frågade oss fram till en Supermercati där vi köpte bröd, ost, vatten och tonfiks att äta på tåget.

Tåg på Sardinien.

Tåg på Sardinien.

Det stod några lokförare på perrongen som hjälpte oss lösa biljetter. Det gick att välja engelska som språk i automaten – men för cykelbiljett fick man lösa i en annan automat. Nåväl, tågresan gick smidigt när väl cyklarna var upphängda på tågväggen. (Dvs packningen fick tas ur cykelkorgen.)

Runt Sassari odlades kronärtskockor - men butikerna var dåliga på att märka upp lokalodlad mat. Trots att granatäpplena mognade på träden - hittade vi granatäpple från Peru i en butik.

Runt Sassari odlades kronärtskockor – men butikerna var dåliga på att märka upp lokalodlad mat. Trots att granatäpplena mognade på träden – hittade vi granatäpple från Peru i en butik.

När vi kom till Sassari var det siesta. Vi vilade på bänken vid kyrkan och bestämde oss för att cykla tillbaka till Alghero efter att ha läst om hamnstaden Porto Torres i guideboken.

Sassari-Alghero: 34 km Resans tråkigaste cykling. Raka vägar. Aggressiv biltrafik.

Sassari-Alghero: 34 km
Resans tråkigaste cykling. Raka vägar. Aggressiv biltrafik.

1 oktober 2017

Efter tråkig cykling längs trafikerade vägar behövde vi vila. Jag ville ha lyx och hittade ett hotellrum med frukost runt tusenlappen på El Faro via booking.com. Jag övertalade min älskade att vi skulle cykla via Nuranghe-folkets ruiner Palmavera.

Besök på en historisk plats gör resan komplett. Den här gången fick det bli Nuraghe mellan Alghero och Capo Caccia.

Besök på en historisk plats gör resan komplett. Den här gången fick det bli Nuraghe mellan Alghero och Capo Caccia.

Ca 1.500 f Kr byggdes det första kalkstenstornet. Fram till ca 800 f Kr utfördes förbättringar och tillbyggnader.

Ca 1.500 f Kr byggdes det första kalkstenstornet. Fram till ca 800 f Kr utfördes förbättringar och tillbyggnader.

I timmar kan jag gå omkring och fantisera om hur det en gång såg ut.

I timmar kan jag gå omkring och fantisera om hur det en gång såg ut.  Och ja – du ser rätt. Det är molnigt på bilden. Faktiskt den enda dagen på resan när himlen inte var klarblå.

Tyvärr var de mindre rummen bokade när vi kom fram till El Faro. (Av det lärde vi att boka rummen i förväg.) Eftersom det ingick en timmes SPA (och vi verkligen behövde vila) bokade vi ett rum med egen solterrass. Resans absolut lyxigaste boende och vi njöt i fulla drag. Jag varvade bastu med långa simturer i havet. (Eftersom jag redan skrivit omdöme om lunchen gick det inte att skriva om boendet – men det skulle blivit full pott.)

Bästa hotellvistelsen! SPA och närheten till havet. Vi lärde oss att kroppen behöver vila var 4:e dag och sov bort massor av tid på detta avkopplande hotell.

Bästa hotellvistelsen! SPA och närheten till havet. Vi lärde oss att kroppen behöver vila var 4:e dag och sov bort massor av tid på detta avkopplande hotell.

Middagen åt vi i hotellets restaurang – gott – men inget som imponerade.

2 oktober 2017

Närhet till havet och lyxig miljö - ändå lockade cyklingen. Därför blev det inget morgondopp.

Närhet till havet och lyxig miljö – ändå lockade cyklingen. Därför blev det inget morgondopp. Dagens första mål var Capo Caccia – klippan nästan mitt i bilden. 14 km enligt google.maps.

Vägen till Capo Caccia går längs havet. Under lågsäsong är det inte mycket biltrafik.

Vägen till Capo Caccia går längs havet. Under lågsäsong är det inte mycket biltrafik.

Vi hyrde trekkingcyklar med 21 växlar och utan fotbroms. En sjuväxlad cykel är inte att rekommendera om du ska ge dig utanför Alghero.

Vi hyrde trekkingcyklar med 21 växlar och utan fotbroms. En sjuväxlad cykel är inte att rekommendera om du ska ge dig utanför Alghero.

Väl uppe på Capo Caccia var trappan till Neptunusgrottan avstängd och turister vände och körde därifrån. Det visade sig emellertid att grottans nedgång började bakom en servicebyggnad.

Uppförsbackarna och sedan 646 trappsteg ner till Neptunusgrottan fick det att darra rejält i benen.

Uppförsbackarna och sedan 656 trappsteg ner till Neptunusgrottan fick det att darra rejält i benen. För den som inte orkar finns båtalternativet.

Sardiniens mest spektakulära grotta enligt Berlitz. Jag lyckades inte fånga dess skönhet på bild - men gå in på instagram och sök "grottadinettuno" så förstår du.

Sardiniens mest spektakulära grotta enligt Berlitz. Jag lyckades inte fånga dess skönhet på bild – men gå in på instagram och sök “grottadinettuno” så förstår du.

Miljöbanditer! Vi åt vilade benen i skuggan och åt melon när vi kom upp ur grottan. Tyvärr förpestades luften av turistbussar som höll och väntade med motorn igång.

Miljöbanditer!
Vi åt vilade benen i skuggan och åt melon när vi kom upp ur grottan. Tyvärr förpestades luften av turistbussar som höll och väntade med motorn igång.

Bilar tar plats. Vägen upp till grottan ockuperades av bilar. Tänk så många cyklar som skulle ha fått plats på samma yta.

Bilar tar plats. Vägen upp till grottan ockuperades av bilar. Tänk så många cyklar som skulle ha fått plats på samma yta.

Efter misstaget att inte boka rum på El Faro bokade jag ett nytt boende innan vi lämnade hotellets wi-fi. På Agriturismo Cuile de Molino erbjöds övernattning med frukost för 51 EUR (så genomsnittspriset för turen blev bra).

Vi passerade många skyltar om agriturismo längs vägen, däremot inte så många butiker eller matställen. Men värdarna improviserade en välsmakande kvällsmat.

Vi passerade många skyltar om agriturismo längs vägen, däremot inte så många butiker eller matställen. Men värdarna improviserade en välsmakande kvällsmat.

Vi frågade om vi fick smaka vindruvorna - och de skar ner en hel klase. Vilken efterrätt!

Vi frågade om vi fick smaka vindruvorna – och de skar ner en hel klase. Vilken efterrätt!

IMG_0290

Enorma rosor och pelargoner – bara älskade att ströva runt på gården.

IMG_0291 2

Höns, katter, hundar, kor, får och grisar. Här finns det mesta. Svärdottern talade bra engelska och berättade att de förädlade gårdens produkter för att bjuda gästerna på egenproducerad mat som ost, marmelader, kakor och frukt.

Jag hade planerat en cykeltur på 38 kom från Capo Caccia till boendet – men troligen blev det betydligt längre. Det var inte mycket trafik, men vägarna var spikraka. Vi föredrar slingrande vägar även om de innebär uppförsbacke. Därför bestämde vi oss från att avstå från att besöka Stintino (som bara ligger 23 km från Cuile de Molino).

3 oktober 2017

Det finns säkert de som skulle säga att frukosten på Cuile de Molino var dålig; bröd direkt från bageriet, hembakta kakor, smör, hemgjorda marmelader och frukt från gården. Kaffe/te.

Det finns säkert de som skulle säga att frukosten på Cuile de Molino var dålig; bröd direkt från bageriet, hembakta kakor, smör, hemgjorda marmelader, ost och frukt från gården. Kaffe/te.

Vi kunde inte fått en bättre frukost. Vindruvor, granatäpple, valnötter, hasselnötter och mandel odlade på gården. Som alltid dricker vi bara vatten till frukost.

Vi kunde inte fått en bättre frukost. Vindruvor, granatäpple, valnötter, hasselnötter och mandel odlade på gården. Som alltid dricker vi bara vatten till frukost.

IMG_0300 2

Lärdom: köp en ordentlig karta. Det är inte alltid internet fungerar när man som bäst behöver det. Jag gjorde en enkel kartskiss över vägen tillbaka. 35 km till Alghero.

"Farmor" berättade att de hette Molino, och att familjen bott på platsen i många generationer. De äldre husen fanns kvar. Vi tog med oss en klase vindruvor och gick för att titta.

“Farmor” berättade att de hette Molino, och att familjen bott på platsen i många generationer. De äldre husen fanns kvar. Vi tog med oss en klase vindruvor och gick för att titta.

Nedanför de äldre husen låg fruktlunden. På träden hängde spruckna granatäpple och små fikon som inte plockats. Vilken lyxa att få plocka direkt från träden.

Nedanför de äldre husen låg fruktlunden. På träden hängde spruckna granatäpple och små fikon som inte plockats. Vilken lyxa att få plocka direkt från träden.

Nästa gång vi reser till Italien kommer vi söka boenden på www.agriturismi.it. Att äta av det området producerar istället för importerade varor är ett mer klimatsmart sätt att resa. Dessutom blir det mer på riktigt.

"Farmor" berättade (med teckenspråk) att hon själv planerat dessa imponerande rosor. Ett besök hos familjen Molino kan varmt rekommenderas!

“Farmor” berättade (med teckenspråk) att hon själv planerat dessa imponerande rosor. Ett besök hos familjen Molino kan varmt rekommenderas!

Söderut fann vi asfalterade vägar med ytterst lite trafik. Härlig värme. Vackra omgivningar - men tyvärr alldeles för raka vägar. Längs vägen låg enstaka hus - men vi passerade inte några byar. Däremot hittade vi en grönsaksförsäljare längs vägen. Piel del Sapo för 1 EUR/kg. Och jag som tyckte affärens 1,19 EUR/kg var urbilligt (antagligen levererade från samma ställe).

Söderut fann vi asfalterade vägar med ytterst lite trafik. Härlig värme. Vackra omgivningar – men tyvärr alldeles för raka vägar. Längs vägen låg enstaka hus – men vi passerade inte några byar. Däremot hittade vi en grönsaksförsäljare längs vägen. Piel del Sapo för 1 EUR/kg. Och jag som tyckte affärens 1,19 EUR/kg var urbilligt (antagligen levererade från samma ställe).

I Fertilia kompletterade vi lunchen på Supermercado. Nere i hamnen fann vi ett bord i skuggan.

I Fertilia kompletterade vi lunchen på Supermercado. Nere i hamnen fann vi ett bord i skuggan.

MTB och landsvägscykling har blivit stort - men vårt sätt att cykla hör man aldrig något om.

MTB och landsvägscykling har blivit stort – men vårt sätt att cykla hör man aldrig något om.

 

I Fertilia kompletterade vi lunchen på ett Supermercado och hittade ett bord i skuggan nere i hamnen.

Sista kvällen valde vi en restaurang för dess mysiga valv och recensionen på TripAdvisor. Jag har redan glömt vad stället hette. Jag tog en pizza med svamp – men det var burksvamp. Maten var inte direkt dålig – men vi konstaterade att den resans godaste mat var det vi köpt i butikerna och ätit ute på våra cykelturer.

 

Solnedgång från murarna i Alghero

Solnedgång från murarna i Alghero

Alghero är verkligen mysigt, med smala gränder, gamla hus och små torg. Ett extra plus för cykelvägarna i centrum! Just nu var hela Alghero dekorerat med cyklar för att hylla Giro d'Italia av någon anledning.

Alghero är verkligen mysigt, med smala gränder, gamla hus och små torg. Ett extra plus för cykelvägarna i centrum! Just nu var hela Alghero dekorerat med cyklar för att hylla Giro d’Italia av någon anledning.

4 oktober 2017

Fritidsresor skulle ha 500 SEK för transfer. Om du köper bussbiljett på busstorget kostar bussen till flygplatsen 1 EUR/person. Den går varje hel timme från flygplatsen till Alghero där den vänder och går tillbaka till flygplatsen.

Planet skulle gå 21.15 och vi räknade med att behöva ta bussen 18.30 för att hinna i tid.

Efter de raka vägarna i norr ville vi ha slingrande utmaningar. Vi beräknade att det skulle vara ca 2,4 mil till Villanova- men rejält mycket uppförs-lut. Vad kan passa bättre när man sedan ska sitta resten av dagen?

När vi checkade ut fick vi veta att det var marknad i Alghero. Och vilken marknad!

Massor av mandlar och frukt från Sardinien. I Alghero verkar de bofasta handla det mesta på marknaden.

Massor av mandlar och frukt från Sardinien. I Alghero verkar de bofasta handla det mesta på marknaden.

De rökta ostarna som skulle "hänga" hittar du i de flesta affärer. På Sardinien föredrog vi dock den kokta skinkan framför den rökta.

De rökta ostarna som skulle “hänga” hittar du i de flesta affärer.

Meter efter meter med ostar. Sarderna tycks verkligen älska ost i alla dess former. Och det förstår jag, har nog aldrig ätit så mycket ost som den här veckan.

Meter efter meter med ostar. Sarderna älskar ost i alla dess former. Och det förstår jag, har nog aldrig ätit så mycket ost som den här veckan.

Vi fick ta en tur tillbaka till bagage-rummet för att packa ner nötter och färska fikon från Sardinien innan vi började klättringen upp till Villanova.

Resans bästa cykling - trots uppförsbackarna. Med vars en PET-flaska på pakethållaren klarade vi oss även om dricka-pauserna blev många i värmen.

Resans bästa cykling – trots uppförsbackarna. Med vars en PET-flaska på pakethållaren klarade vi oss även om dricka-pauserna blev många i värmen.

Uppskattade verkligen skuggan under korkekar.

Uppskattade skuggan under korkekar.

När det går uppför hinner man verkligen beundra omgivningarna som är olika i varje dal.

När det går uppför hinner man verkligen beundra omgivningarna som är olika i varje dal.

Två timmar och 15 minuter tog det upp till Villanova! Jag var rejält trött innan vi var uppe. Min älskade hade fått strul med växlarna och trampade på av bara ilskan. Han som alltid brukar komma på efterkälken i uppförsbackar.

Två timmar och 15 minuter tog det upp till Villanova! Jag var rejält trött innan vi var uppe. Min älskade hade fått strul med växlarna och trampade på av bara ilskan. Han – som alltid brukar komma på efterkälken i uppförsbackar – kom först upp!

I Villanova fick vi sällskap av en hungrig katt när vi skulle äta vår medhavda baguett och tonfisk. Därför valde vi att äta melonen på vägen ner. Vi lärde oss att det är klokast att ha nödproviant med i bagaget. Siestan gör att det kan vara svårt att hitta mat och dryck i småbyarna.

I Villanova fick vi sällskap av en hungrig katt när vi skulle äta vår medhavda baguett och tonfisk. Därför valde vi att äta melonen på vägen ner. Vi lärde oss att det är klokast att ha nödproviant med i bagaget. Siestan gör att det kan vara svårt att hitta mat och dryck i småbyarna.

Långt där nere kunde vi se Capo Caccia. Inför nedförsbackarna var jag laddad med endorfiner som efter något av de alla löpar-lopp jag deltog i innan jag träffade min cykelälskande själsfrände.

Långt där nere kunde vi se Capo Caccia. Inför nedförsbackarna var jag laddad med endorfiner som efter något av de alla löpar-lopp jag deltog i innan jag träffade min cykelälskande själsfrände.

Cyklingen på Sardinien gav mersmak!

Cyklingen på Sardinien gav mersmak!

Den perfekta cyklingen - slingrande asfaltvägar med vacker utsikt och nästan bilfria.

Den perfekta cyklingen – slingrande asfaltvägar med vacker utsikt och nästan bilfria.

Det bästa med uppförsbackar är att det alltid kommer en nedförsbacke efteråt. Här började 9 km nedförsbacke, där jag bara behövde trampa en kort bit när det planade ut. Det röda huset är en kvarleva från bilarnas barndom då huset var bemannat för att kunna hjälpa till vid bilproblem. Då fanns det även möjlighet att övernatta och få en bit mat.

Det bästa med uppförsbackar är att det alltid kommer en nedförsbacke efteråt. Här började 9 km nedförsbacke, där jag bara behövde trampa en kort bit när det planade ut. På 45 minuter var vi nere i Alghero igen.
Det röda huset är en kvarleva från bilarnas barndom då huset var bemannat för att kunna hjälpa till vid bilproblem. Då fanns det även möjlighet att övernatta och få en bit mat.

I cykelsadeln får man tid att tänka. Efterhand som vi cyklade insåg vi nyttan med TripAdvisor och jag delade allt fler bilder på instagram. På FB skrevs kommentaren “Du säger ju att man ska undvika att flyga” – och någon gång i framtiden ska jag skriva mer om den frågan och hur jag tänker kring att “kompensera” för flygresan. Men inte nu.

På instagram fick jag frågan om hur vi hade planerat resan och insåg hur lite information jag hittar om cykelsemester.

Biltrafik kräver stort utrymme. Tänk så mycket bättre semestern skulle bli om fler bytte bil mot cykel. Kanske kan jag inspirera fler att cykla på semestern.

Cykelsemester är klimatsmart

Cykelsemester kan – men måste inte vara – lågbudget. Varför inte cykla mellan lyxhotell?

Jämför en flygresa till Sardinien med boenden på agriturismo med en flygresa till Karibien för att kryssa mellan öarna. Vilken resa ger störst klimatavtryck?

Cykelsemester är frihet

Med cykel hittar du alltid parkering. Du tar dig fram i smala gränder. Och du tar dig med lätthet fem mil om dagen (om du är lite tränad).

Cykelsemester är upplevelser

Om du ska sitta i en plåtlåda och uppleva omgivningen genom fönstret kan du lika gärna sitta hemma framför skärmen och titta. Med cykel får du motion samtidigt som du ser, hör och känner även tillvarons minsta nyanser.

Ofta är det inte särskilt långt mellan upplevelserna på semesterorten.

Se till att ha med dig en sarong och badkläder om du hittar en trevlig badvik eller ett hotell du gillar.

Jag har sååå många fler superlativ om cykelsemester. Men redan nu är inlägget alldeles för långt enligt min dotter. Så jag nöjer mig här och hänvisar till vad jag skrev när jag var på Sardinien.

instagram “andebark”

tripadvisor