Det förflutna

I går delade jag cykelfrämjandets film och skrev "Det behövs säkrare cykelvägar."

I går delade jag cykelfrämjandets film och skrev “Det behövs säkrare cykelvägar.” Här en bild från en cykelbana den 18 juli.

På Capella hände det saker i mig som fick mig att tro att jag lämnat det som varit bakom mig. Efter kommentarer på FB igår inser jag att det som varit för alltid kommer att förfölja mig.

När jag skrev att det behövs säkrare cykelvägar skrevs kommentaren “Hur vet du det?” av “En av dina förre anställde när du chappa från Hammenhög”.

Inser att där ute i verkligheten finns det människor som inte vill mig väl, som tycker att jag borde hålla tyst, försvinna, som kanske t o m gärna hade sett att jag lyckades ta mitt liv. Och jag funderar på om det är mig det är fel på eller om konstiga personer av någon anledning dras till mig.

Jag funderar på om jag borde “upphöra” i sociala medier, om jag borde hålla tyst med mina tankar. Men inom mig ljuder Susanna Alakoskis ord. “Som författare behöver man vara väldigt modig. Fråga inte om lov. Implementera djärvhet. Tänk fritt.”

Kanske ska jag vara tacksam, se kommentarerna som en träning. Lära mig att inte bry mig om vad folk säger om mig.

Jag har två alternativ; gömma mig, leva i min trädgård, dra mig undan eller stå för den jag är nu och skita i vad folk tänker, tycker och säger. Ibland ställs saker på sin spets. “Anninka är en stor jävla skit högfärdig. Som fan”. Kanske borde jag vara tacksam när folk är tydliga med vad de tycker och tänker.

Eva

För oss högkänsliga är det värre med den där känslan som ligger i luften som man inte kan ta på. Nu finns något konkret att jobba med hos psykologen nästa gång.

Funderar på om jag är högfärdig. Jag har aldrig känt mig högfärdig. I olika personlighetstester har det framkommit att jag är extremt drivande. När jag har ett mål framför mig fokuserar jag helt på det. Ju mer jag behöver anstränga mig för att nå målet ju mer tunnelseende blir det.

Sedan februari 2014 har jag tvingats skärma av allt för att orka återvända till livet. Självklart kan många uppfatta mig som högfärdig för att jag inte hör av mig. Men jag har försökt att finnas för de allra närmaste, ta ett steg i taget. Dagligen känner jag tacksamhet för kontakten med mina barn och min syster.

Veckans guldkorn var ett mail från min lektör, Helena Hansen; “Så roligt att läsa den fina responsen du fick på kursen! Stort grattis till den! Vi är många som tror på dig och din text!”

Ska jag begränsas av vad människor säger om mig? Vad kan bli värre än att inte vilja leva längre?

Kommentarerna slungar mig tillbaka till en februaridag. Den natten hade jag bestämt mig. Det var bäst för alla om jag tog mitt liv, men jag skulle vänta till söndagen. Det gav mig lite tid att tänka. När jag kom till kontoret sa den anställde något – vad minns jag inte, men sättet det sas på fick mig fullständigt att rasa. Jag gick upp på ovanvåningen, testade hållbarheten i olika föremål genom att hänga sakerna över bjälkarna och vila min tyngd. Jag orkade inte en dag till. Den anställde hade sagt att hon skulle på läkarbesök klockan 14. Tack vare att min älskade blivit orolig efter vårt samtal på morgonen ringde min mor mig. De hämtade mig innan jag hunnit verkställa mina planer. Jag hann aldrig skriva avskedsbrevet som jag skulle lägga vid ingången, inte lappen där jag skulle uppmana den anställde att inte gå in utan bara ringa polis och meddela att ett självmord hade begåtts.

Antagligen är det många av mina tidigare anställda som tycker att jag är en stor skit. Men oavsett vad de tycker om mig så vet jag att jag trodde gott om människor, att jag gav många en chans in på arbetsmarknaden.

“Du hade haft ett bättre liv som anställd” sa den kloke Sonen för en tid sedan. Och han har helt rätt! Jag är full av beundran för småföretagare som har ork att anställa människor i Sverige. Någon gång ska jag skriva om dessa erfarenheter – men inte nu.

Jag nöjer mig med att skriva tack till er som finns där även om jag är en “högfärdig skit” som aldrig hör av mig. Jag uppskattar er – JÄTTEMYCKET!!! Och nej, jag kommer inte sluta skriva, inte göra FB-sidan privat. På Capellagården och i Älvdalen får jag vara den jag är – och det räcker för mig.

Natt-tåget söderut

IMG_1346

Cyklade längs älven

Cyklade längs älven

Med luften fylld av liljekonvalj

Med luften fylld av liljekonvalj

Dags för hemfärd och jag vaknar tidigt.

Äter Tinis otroliga frukost med gröt och nygräddat bröd.

Cyklar till Rots skans. Ligger på en träbro och lyssnar när skolbarnen tränar på “Den blomstertid nu kommer.”

Njuter liljekonvalj hela vägen tillbaka till Tre Björnar.

Längtar redan tillbaka fastän jag ännu inte åkt.

Packar. Städar.

När allt är klart hamnar jag än en gång i protokollen.

Nu klurar jag över vilka personer som behöver gestaltas innan de första förhören.

Måndagen den 12 juni

I går cyklade jag längs Rotälven till resterna av Långöns Liebruk. Härlig asfalt och nästan ingen biltrafik. Annorlunda är det nere i kyrkbyn. Trafiken längs bygatan är tät – men det värsta är de gamla “raggarbilarna” som kör runt på helgerna. I fredags låg det tjocka gummimoln långt efter att bilarna burnat i rondellen.

Nattetid dundrar de fram genom byn. Finns det ingen gräns för hur mycket det får låta?

Jag har så svårt att förstå ungdomarnas val, det är ju de som ska leva med miljökonsekvenserna? Försöker skärma av och lägga fokus på mitt skrivprojekt. Gång på gång läser jag utlåtandet från Lektören; “Vad som också är väldigt bra är att du, som vanligt, låter miljön bli en suggestiv faktor i texten som ackompanjerar och förstärker händelseförloppet. Även detta skapar en stor dynamik i texten.”

Och jag tänker att även om jag inte skriver så många ord så är inspirationen också en viktig del.

Hårda vindar från sydost

Man kan inte lita på SMHI (i söndags blev det regn i Laholm trots att SMHI på morgonen hade visat torrt väder hela dagen.)

När vi la upp nationaldagens cykelrutt valde vi ändå att utgå från SMHIs väderprognos om vind från sydost. Enligt cykelkartan har cykelspåret mellan Malmö och Hofterup en sydöstlig riktning. Därför tog vi tåget från Tågarp till Malmö. Det var i tid, cyklarna fick komma med – ändå kände vi oss missnöjda. 295 kr kostade enkel resa från Tågarp till Malmö. En tur som skulle kostat oss några tior med bil. 115 kr fick vi betala för cyklarna. (Senare fick vi veta att med Skånetrafikens nya app skulle det kosta 20 kr/cykel.) Mer om detta i ett kommande inlägg.

Jag hade läst om Malmö Garden Show – men eftersom jag fortfarande mår dåligt av att träffa folk valde vi att besöka Slottsträdgården när mässan var slut. Vilken plats! Jag vet precis vart jag ska flytta alla våra jättevallmo som självsår sig överallt.

I nummer 2 av Cykling (cykelfrämjandets tidning) listades Lund som Sveriges bästa cykelstad. Malmö kom på plats nummer 2. Jodå, det finns gott om cykelbanor och skyltningen inom Malmö är utmärkt. Däremot saknade vi en tydlig skyltning av “Cykelspåret” som enligt kartan skall passera utanför Malmöhus. Istället valde vi att följa vägvisarna mot Lomma.

I Lomma åt vi stekt sill i Fiskboden. Prisvärt och vällagat. Trots att det var mycket gäster var väntetiden kort.

Överlag upplevde vi Fjärilsleden som tråkig. Vi vill njuta av fågelsång och vårens dofter, inte känna bensinångor där samtalen överröstas av bilar. Nej, den här sträckan kommer vi inte cykla fler gånger.

Förutom Slottsträdgården och den goda maten i Lomma var det Plantskolan i Löddeköpinge som räddade Hemestern. Bilderna gör inte platsen rättvisa. Om du gillar trädgård är det ett måste med ett besök.

Vid Hofterup gav vi upp de markerade cykellederna. I Tågerup lyckades vi hitta grusvägar nästan omöjliga att cykla på – men utan biltrafik. Med vinden i ryggen vågade vi oss på uppförsbacken till Rönneberga – en av våra favoritnerförsbackar. Det var som om vinden förtrollat våra fordon till elcyklar.

 

Laholm – Knäred t o r

IMG_1198

Vippentorpet i Halland

Inställda tåg, försenade tåg – eller tåg som inte haft plats för cyklarna. Dålig kollektivtrafik får inte förstöra våra söndagar – därför lastade vi cyklarna i bilen när vi tog oss till Laholm. Vi hade fått tips om att Cykelspåret Hallands inland mellan Laholm och Knäred skulle vara södra Sveriges vackraste väg för cyklister.

Vi väntade oss inte att hitta några trevliga matställen på vägen så vi bunkrade upp med rökt sill, smörfisk och skagenröra på Rökeriet i Laholm.

Ut ur Laholm följer cykelleden bilvägen, men efter Ala går på smala skogsvägar där bilarna är få. Naturen vid Karsefors är dramatisk med klippblock. Över Hjörnerödssjön går vägen över ett smalt näs.

Vippentorpets kaffestuga är öppen från lördagar-söndgar i maj-augusti. (Under juli onsdagar-söndagar.) Alltid kl 12-17. Hemsida finns inte - men man kan ringa till ägaren 0705-797717.

Vippentorpets kaffestuga är öppen från lördagar-söndgar i maj-augusti. (Under juli onsdagar-söndagar.) Alltid kl 12-17. Hemsida finns inte – men man kan ringa till ägaren 0705-797717.

Mitt ute i ingenting överraskades vi en skylt “öppet”. Nyfikna cyklade vi dit och fick en trevlig pratstund med ägaren till Vippentorpets kaffestuga. Han berättade om en Snapphanegrotta som fanns i närheten. Tidigare hade sköldpaddsstenen (se bilden) visat vägen dit.

På vägen passerade vi även blommande rhododendron.

Mitt emot affären i Knäred beundrade vi en kreativ trädgård. Ägaren kom ut och erbjöd oss guidning. Vackra trädgårdar är cyklingens guldkorn. Tyvärr började det regna medan vi besökte trädgården. Att då behöva kolla kartan för att hitta spännande vägar gör inte cyklingen rolig, därför valde vi samma väg tillbaka. Nu fanns det en ny skylt längs vägen “Rhododendrondag”. Vi följde skylten och fick se ännu en fantastisk trädgård.

IMG_1199

Sjuhundra rhododendron fanns det i trädgården – sexhundra av dem hade han själv dragit upp genom avläggare. Den lila Catawbiense och den rosa Nova Zembla var enklast att få att gro. På våren skrapade han loss barken, knöt om blöt torvmull och tryckte ner grenen till marken med en sten. Efter ett år lyfte han försiktigt upp “paketet” med en grep och kollade om det kommit några rötter.

IMG_1202

Fullständigt genomblöta kom vi fram till Rökeriet i Laholm. Kläderna hängde vi på stolarna medan vi svepte in oss i torra fleecefiltar. Maten, miljön och servicen får högsta betyg!

Kattegattleden Ängelholm – Båstad 4,5 mil

Det finns platser vi aldrig tröttnar på, där vi hela tiden upptäcker nytt. Kattegattleden mellan Ängelholm och Båstad är en sådan sträcka.

Första delen följer kusten, doftande vresrosor, blommande trädgårdar, slingrande skogsvägar. I Grevie kommer den första rejäla uppförsbacken. (Det har hänt att vi här lämnat Kattegattleden för att cykla över Torekov och Hovs hallar.)

Sedan Kattegattleden invigdes för två år sedan har antalet cyklister mångdubblats. Nu är det allt fler långväga cyklister som rullar här; Göteborgare, danskar och kanadensare pratade vi med idag.

Salomon krog - gott och prisvärt!

Salomon krog – gott och prisvärt!

Bjäre Golfklubb, vid bronsåldershögarna, hittade vi krogen Salomon som direkt hamnade överst på vår lista av favoritrestauranger. En gigantisk buffé för 155 kr. Utan tvekan den mest prisvärda buffén vi hittat i Sverige och Danmark. Rikligt med grönsaker och olika rätter, vällagat och varierat. Dessutom trevlig personal och mysig miljö. (Vill du vara säker på att få en plats inomhus kan det vara klokt att boka bord. Vi började med att äta utomhus när vi väntade.)

Vilken efterrättsbuffé!!! Bästa chokladkakan!

Vilken efterrättsbuffé!!! Bästa chokladkakan!

När man cyklar långt kan man äta mycket. Den kladdiga chokladkakan på efterrättsbuffén fick magen att spänna rejält. Tur att du nästan rullar hela vägen ner till Båstad.

I Sinarpsdalen böljar betesmarkerna mellan kullarna. Jag var tvungen att bromsa för att hinna njuta av utsikten. Sedan planar det ut och du hinner höra den porlande bäcken längs leden ner mot Båstad.

Det planerade besöket på Wåffelbruket fick skjutas på framtiden pga att vi fortfarande var proppmätta. Innan vi cyklade till stationen (som ligger tre-fyra km norr om Båstad) beundrade vi de låga husen längs Agardhsgatan och förundrades över de höga matpriserna nere i hamnen där en hamburgar-tallrik kostade mer än buffén vi nyss ätit.

En lättcyklad tur förutom backen upp till Salomon krog – men det är det värt även om man skulle behöva gå.

Idioter

När ska människan förstå?

Vi har passerat gränsen för vad jorden klarar i utsläpp. Fatta att Arktis isar smälter!!! 

“Nöjeskörning”

Men motorcyklar, mopeder och veteranbilar luftas på söndagarna. Bensinångorna hänger tunga. Vad är “miljökostnaden” per kilometer för vrålåket?

Borde inte det sk. “Miljöpartiet” ta upp frågan om Veteranbilarnas skattebefrielse.

“Under milen aldrig bilen”

Cykel är ett fantastiskt transportmedel som ger både välbehövlig rörelse och frisk luft (under förutsättning att man inte måste cykla i biltrafik). Visste du att bränsleförbrukningen är betydligt högre för korta sträckor. Ändå är trafiken intensiv utanför skolorna på morgonen.

Pool

Jag har inte förstått det här med egen Pool. Vi ser dem i allt fler trädgårdar, men vi ser dem inte användas. På Folkpools hemsida läser jag “Vattenbrist behöver inte påverka poolbygget”. Snacka om idioter som föreslår att vatten ska transporteras på lastbil till en pool.

Vattenbrist

Den 22 maj 2017 skrev Metro att vattenbristen hotar förvärras.

Det är dags att vi inser att “Många bäckar små…”

Min livskvalitet försämras om träd och skogar dör på grund av torka. Det motiverar mig att ta cykeln även om det blåser och regnar.

Dricksvatten en nödvändighet – långt mycket viktigare än egen pool i trädgården. Den som skrev på Folkpools hemsida fattar ju ingenting om klimatet. Där vi är nu har varje lastbilstransport betydelse.

Vi har redan börjat se effekterna av miljöförstöringen. Det kommer påverka oss alla – oavsett var vi befinner oss och vår ekonomiska situation.

Är det inte tillräckliga argument för att alltid välja klimatsmarta alternativ?

 

Cykelstrategi

Över himlen stryker tunna moln, som färgen inte täckte när de målades. Raps, liljekonvalj och syrén når oss i fläktar. På sadeln känner jag mig som elva år, fri och lycklig. Tänk om fler insåg cyklingens många fördelar. Cykling borde kunna skrivas ut på recept till deprimerade. Senast läste jag att forskning visar att huden bli tio år yngre med regelbunden motion som t ex cykling.

Det är glädjande att politikerna börjar få upp ögonen för cyklingens fördelar. Men när jag läser om cykelstrategin på regeringens hemsida känns det som om mer pengar läggs på konsulter och tjänstemannalöner än på saker som vi cyklister har nytta av.

  • Regeringen ger Trafikanalys i uppdrag att med berörda aktörer ta fram en enhetlig metod för mätningar av cykeltrafik på lokal respektive regional nivå samt lämna förslag på hur man kan främja en enhetlig tillämpning.
  • Regeringen beslutar att Trafikverket får i uppdrag att under 2017 fördela 9 miljoner kronor till ideella organisationer för informations- och utbildningsinsatser som främjar ökad och säker cykling.

Tänk om vi istället skulle ta tillvara de resurser som finns och göra något konkret för cyklisterna NU.

Här är några enkla förslag:

  1. Uppmana byalag och föreningar att sammanställa förslag på vägar som är bra att cykla på. (Genom att följa cykelkartor upptäcker vi massor av asfalterade eller grusade småvägar som är betydligt trevligare att cykla än cykelbanor nära bilvägar.)
  2. Skylta dessa vägar så att även “utombyare” hittar dem. I Danmark är man duktig på skyltar för cyklister. Regelbundet finns det avståndsangivelser till större orter vilket gör det enkelt att ta sig fram även utan karta. Förslagsvis kan alla cykelvägar skyltas med utgångspunkt från tågstationerna.
  3. Ge vägsamfälligheter bidrag för att underhålla vägar på ett sätt som främjar cykeltrafik. Det finns många bra enskilda vägar. Vissa har skyltar att motortrafik är förbjuden med undantag för boende i området. Kanske kan det vara ett alternativ i väntan på att nya trafikregler beslutas. (T ex borde det finnas en regel som motsvarade gårdsgata där cyklisterna kommer i första hand och biltrafiken måste ha samma försiktighet som på en gårdsgata.)
  4. Inrätta en cykel-infrastruktur-samordnare i varje län. När man kommer till Malmö central borde det finnas cykelväg-skyltar som anger riktning och avstånd till orter som Kristianstad, Simrishamn, Helsingborg med avståndsangivelse.

Nu håller jag tummarna för att någon politiker läser. (För säkerhets skull mailar jag länken till några utvalda politiker också. )

 

 

Cykling på Hallandsåsen

Sol och små vägar som slingrar över Hallandsåsen. Kan livet bli bättre?

Skottorps slott

Chokladkaka på Skottorps slott

När jag såg skylten till Skottorp kom jag att tänka på Karl XI. Varför valde han att gifta sig mitt ute i ingenstans? Med cykel är det enkelt att ändra rutten och vi gjorde en avstickare. Slottet hade byggts om på 1800-talet, men omgivningarna var de samma som när Karl XI fick sin danska prinsessa.

Varför han valde denna plats kan ni läsa i nedanstående länkar. Mina tankar dröjde sig kvar i bröllopet på Skottorp resten av söndagen. Vem vet – kanske dyker bröllopet upp i seriens sista bok.

Länkar om Skottorp

Skottorps slott

Om slottet

Karl XI och Ulrika Eleonora av Danmark

Ulrika Eleonora

Dick Harrisson

 

Bilar, bilar, bilar

Många cykelvägar följer hårt trafikerade bilvägar. Vi väljer hellre slingrande vägar  där det är långt mellan bilarna. Då kan vi både prata med varandra, höra fågelsången och känna liljekonvalj och syrén.

I lördags hjälpte det inte att välja småvägar. Stora veteranbilar kämpade sig upp över Söderåsen och lämnade kvar moln av avgaser som hängde kvar länge. För mig är det ofattbart att innehavarna inte åläggs miljöavgift. Eller att det fortfarande finns arrangemang som de här:

Bjuvsburnouten

Musik & Motorveckan i Älvdalen

Veteransbilsträffar

Crusing i Ystad

Beatrice Rindevall skriver i ETCs ledare att största delen av mikroplasten i naturen orsakas av bilarna.

“Mängden mikroplastpartiklar från trafiken uppskattas till 13 500 ton per år. Långt därefter kommer granulat från konstgräsplaner med under 3 900 ton.

Hur mycket nedskräpningen står för finns det inga siffror på, men den är också en stor källa. Utsläppen från hygienartiklar, något som oftast får stor uppmärksamhet i media, står för i sammanhanget blygsamma 66 ton.”

En stor del av bilresorna är under en mil. “Bränsleförbrukningen för tre kilometrar kan öka med 129 procent.” enligt Helsingborgs dagblad.

Trots att jag älskar sommarvärmen oroar det mig att temperaturen på jorden stiger. Enligt Johan Rockström har vi redan passerat stadiet när jorden orkar kämpa mot våra miljöförstöring.

Varför hör jag inte ungdomarna i miljödebatten? Om det är någon som tvingas leva med miljöförstöringen så är det de unga? Fattar de inte sambandet mellan flygresor och smältande isar, slängda sugrör och att man beräknat att år 2050 kommer det finnas mer plast än fisk i havet.

Skulle jag också kunna leva i min egen bubbla utan att bry mig?