Farhult – Arild – Kullens Fyr t o r (5,5 mil)

Nedanstående inlägg är oredigerat – men jag väljer att dela innan det är klart. Kolla gärna igen om några dagar.

Fårhagar längs vägen

Det finns turer som är svåra att beskriva med ord.

Paradis cykeläventyr

Kullahalvön har många småvägar att upptäcka. Vi valde att följa en väg efter “Nabben” och upptäckte ännu ett paradis – Lockensgrund

Söndagens cykling är en sådan.

Paradis cykeläventyr Kullahalvön

Vi ställde cyklarna och bara njöt av utsikten

Fastän vi cyklat på Kullahalvön så många gånger förr upptäckte vi massor av nya vägar, nya platser och nya restaurangupplevelser.

Lockensgrund Kullahalvön

Stråk av rosendoft mötte oss när vi följde Skåneleden till fots

Så klart gör vädret mycket för cykelupplevelsen – och vädret kunde inte vara bättre. Klarblå himmel – högsommarvärmen – redan i maj!

Vår maj Skåneleden

Vi följde Skåneleden mot Arild till fots

Vi var totalt oförberedda när vägen vi valt slutade i en återvändsgränd med fantastisk utsikt. En sådan plats måste utforskas. Vi parkerade cyklarna, låste fast hjälmarna och följde stigen nerför branten.

Lockensgrund

Vart vi än vände oss fick vyerna oss att tappa andan. Vi satte oss på en bänk och bara tittade. Efter att ha tagit in bergen, havet och kullarna började jag se detaljerna, gnida blad mellan tummen och pekfinger, lukta och konstatera att det var körvel.

Lägga mig på knä i gräset för att föreviga de lila blommorna. Är det orkidéer?

Och havet – ständigt det närvarande havet.

Från Lockensgrund till Arild var det ok att cykla längs Skåneleden

Mannen konstaterade att underlaget inte var sämre än att vi kunde cykla. Så klart hämtade vi cyklarna.

Kattegattleden passerar i utkanten av Arild. Gör en avstickare ner till hamnen. Mysiga gränder och fina hus.

I vanliga fall följer vi Kattegattleden genom Arild. Nu kom vi ut vid hamnen. Vilken plats. Det kändes mer som Danmark än Sverige. Planlöst cyklade vi genom de smala gränderna, beundrade husen, trädgårdarna. Andades in doften av Syrén och Liljekonvalj.

Från hamnen i Arild paddlade kajaker ut i havet.

I Arild finns två restauranger med höga betyg hos TripAdvisor. Vi valde Hotell Strand vars mat jag kom ihåg från min kusins bröllop. (Mer om Hotell Strand hittar du på Tripadvisor.)

På Strand hotell hade de känsla för detaljer. Massor av färska blommor.

Köket kunde fixa vegetariskt och vi valde att gå in.

Utsikt från verandan på Strand hotell

Vi valde att sitta på verandan eftersom vi varit ute hela dagen.

Vi valde ett litet hörnbord. Bättre utsikt är svårt att tänka sig.

Maten var fantastisk!

Nedanför Strand hotell ligger kapellet i Arild. Höjdskillnaden är stor.

Efter två rätter gav vi oss ut på melonjakt. När jag letat efter min skrivbok i korgen lyckades vår medhavda vattenmelon smita. Är det inte typiskt att det skulle ske just här? Jag hade inte en chans att stoppa den när den rullade ner för branten.

Nu hittade vi en trappa ner till Arilds kapell. Vi behövde inte cykla dit utan kunde bara gå ner och leta i buskagen. Den var oskadd!

Vi följde Skåneleden från Arild mot Kullaberg

Vi återvände ner till hamnen och Skåneleden.

Stensättningen tydde på att det var en gammal väg

Vilken vacker sträcka! Här måste den gamla vägen ha gått. Tätt liggande kullerstenar, härligt slingrande. Grottorna på Kullaberg lär ha varit bebodda redan på Stenåldern. Jag kan tänka mig hur stenåldersmänniskan följde djurens stigar, stigar som så småningom blev vägar.

Arilds källa hittade vi aldrig. Kanske den torkat ut. Men det var värt promenaden dit för utsikten

I skogen stod en skylt till Arilds källa. Den hittade vi aldrig – men väl en underbar utsikt. (Under länkar hittar du mer om Arildslegenden.)

Här skulle man kunna vila middag

Här behövs det många växlar och bredare däck. Men du klarar dig med en trekkingcykel.

Sista helgen med blommande rapsfält

Liljekonvaljdoften fick oss att parkera cyklarna. Hela skogen var fylld av liljekonvalj. Du behövde inte ens böja dig ner för att känna doften.

Skåneleden vandrare

Vi mötte och passerade många vandrare – de flesta från Danmark.

Vi tappade bort Skåneleden och följde den röda leden tills vi kom ut vid strax ovanför Mölle.

Kullens fyr

Efterrätt på en bänk vid Kullens fyr

Att cykla Skåneleden från Kullens Fyr mot Arild rekommenderas inte.

Största delen av sträckan behöver du leda cykeln.

Naturen är fantastisk! Missa inte att gå en runda längs Skåneleden

Kullaberg

Endast korta sträckor klarade vi cykla.

Efter 30 minuter hade vi endast passerat 2,4 kilometer (men tripmätaren registrerar inte när det går för långsamt)

Berget stupade brant ner i havet

Vilken dofttur. Nattviolen fyllde luften

Svetten rann längs ryggen, men att lämna leden föresvävade mig inte.

Kullaberg

Aldrig har jag sett så mycket ramslök

När det dök upp en gul ledmarkering föreslog Mannen att vi skulle lämna Skåneleden.

Från Arild till Farhult cyklade vi asfalt

Dagens cykling

Farhult – Jonstorp – Södåkra: Asfalterade härliga småvägar (skulle inte kunna beskriva närmare exakt var vi cyklade. Vi började på Kattegattleden men gjorde avstickare och fann nya småvägar).

Nabben: Tog en liten väg ner mot havet och hittade Lockensgrund.

Lockensgrund – Arild: följde Skåneleden (var beredd på att det behövs bra balans på sina ställen – men det går ju att leda cykeln)

Arild-Mölle: Vi började på Skåneleden som visade sig gå med en röd led. Dagens bästa cykling. Är du ovan vid att cykla i terräng kan du behöva leda cykeln vissa sträckor – men det är det värt! Fantastiska vyer. Följ den röda leden och du hamnar strax ovanför Mölle – vid porten till Kullaberg.

Mölle-Kullens Fyr: Vi följde bilvägen upp – tyvärr är det mycket biltrafik här vilket förstör cykelupplevelsen.

Kullens Fyr – Mölle: Här gjorde vi misstaget att följa Skåneleden – inte att rekommendera med trekkingcykel. Riktigt jobbigt, det var inte tal om att leda cykeln utan snarare att bromsa, lyfta … Fantastisk nedsträcka – men lämna cykeln och satsa på en promenad.

Josefinelust – “Porten till Kullaberg”: Asfalterad bilväg. Den här gången störde bilarna inte oss.

Vi rullade asfalt bland bilar ner till ingången till Naturreservatet Kullaberg och fann vägen vi kommit.

Porten till Kullaberg – Arild: Den röda leden som vi cyklade på från Arild. Den här sträckan kan man cykla många gånger utan att tröttna.

Vill du se Nimis ska du hålla utsikt efter den här skylten

Arild – Farhult: Vi började med att följa Kattegattleden men letade asfalterade vägar ner längs kusten. Kullahalvön är full av nya upptäckter.

Länkar

Farhults blomstergård

Skåne online – Himmelstorp och Arild

Arilds byaråd – sägnen om Arild

Helsingborgs dagblad – sägnen om Arild

Meditationsvandring i Arild

Kullens fyr

Utvälinge – Mölle – Krapperup – Farhult – 6,5 mil

Ännu en dag med klarblå himmel – och även om vi har flera filmer som väntar redigering kan jag inte låta bli att filma.

När varma vindar för med sig rapsdoften …

Rapsfälten, det blå havet som möter himlen.

Kattegattleden är enkel att följa på Kullahalvön. Underlaget är huvudsakligen asfalt. Om du kan tänka dig sämre underlag finns mer havsnära stigar närmare kusten.

Jag har tappat räkningen på hur många gånger vi cyklat från Utvälinge upp till Mölle – ändå är det nytt varenda gång.

 

Så här ser cykelvänliga skyltar ut 🙂

Den här gången lämnar vi Kattegattleden gång på gång och söker slingrande stigar ner till havet. Det är en njutarrunda där vi stannar och bara lyssnar till näktergal och koltrast, doftar på raps, syrén och lagerhägg.

Nästan som på Österlen

Om du klarar balansövningarna i skogen finns det många stigar att njuta av.

I lövskogen sjöng bofink och näktergal

Svalkande dopp innan Jonstorp

Fågelräddaren väntar tålmodigt på stigen.

I Jonstorps hamn blommar snart rönnen.

I Svanhals hade krogen inte öppnat för säsongen.

Till min besvikelse är Rut på Skäret till salu.

Istället delar vi en Sparrissoppa hos Flickorna Lundgren och förvånas över hur gnälliga människor det finns.

Sparrissoppa hos Flickorna Lundgren

Servitrisen behöver en parasoll till ett större sällskap som placerats i solen. I skuggan står en oanvänd parasoll, men gästerna motsätter sig att hon tar den. Servitrisen hämtar en kollega som ska förklara. Trots att paret sitter i skuggan utbryter en diskussion där kvinnan gång på gång hävdar att de borde köpa in fler parasoller.

Billigt är det inte hos Flickorna Lundgren – men soppan är fantastiskt god. (Här hittar du Flickorna Lundgren på Tripadvisor.)

Blomsterstopp efter Jonstorp

Vi följer Kattegattleden och småvägar till Mölle för att äta.

På piren i Mölle.

Systrarna på Piren har engångstallrikar, dem väljer vi bort. Grand Hotell serverar bara afternoon tea.

Vägen från Grand Hotell mot vattnet.

Istället fortsätter vi mellan vassa stenar på stigen längs havet, parkerar cyklarna och lägger raklånga på stenhällarna.

I klippskrevorna växer strandnejlika

Solen bränner och vågorna kluckar. Kan det bli bättre?

Jo, lite mat i magen skulle sitta gott. Jag har varit hungrig sedan vi passerade Tunneberga i Jonstorp och det luktade mat. Fågelräddaren påminner om första gången vi besökte Hotell Kullaberg och beställde vars en vräkmacka till förrätt och fisksoppa till huvudrätt. Vi fick doggy-bag med hälften av maten med hem. Kasta mat är vansinne – så vi beställer in en vräkmacka och delar.

Vräkmackan mättar rejält! Ofta får servitriserna bära ut halvätna portioner. Vilket slöseri!

Vid borden runt oss talas tyska och danska. Familjen Helsingborg tycks ha lyckats med sin utlandssatning.

Den här gången behövs ingen doggy-bag.

Vi väljer banvallen från Mölle mot Höganäs. Vi föredrar slingrande, kuperade vägar – men här slipper vi åtminstone bilarna.

Från Banvallsleden står skylt till Krapperups trädgård. Vi krånglar oss igenom “grindsnurran” och hamnar i ett Rhododendronparadis!

På Krapperup blommade Rhododendron

Vilka fantastiska rhododendron det finns!

Rhododendrongången ledde fram till en damm och sedan vidare till en bänk.

En annan gång ska jag skriva ett inlägg om Krapperup.

Förra gången vi besökte Krapperup blommade rosorna och jag tänkte inte på de gigantiska Rhododendron längs den smala gången.

För att komma tillbaka till bilen blir det ohjälpligt cykling i motvind, men underlaget är härligt asfalterat där vi följer Kattegattleden. Doften av grillat lockar in oss på Holy Smoke. En hel middag kan vi inte få ner – men några sparrisar?

Sparris på Holy Smoke BBQ

Att grillad sparris kunde smaka så gott?

Holy Smoke BBQ har verkligen sin egen stil – men … kött är inte vår basföda … Men ett superhäftigt ställe. Annorlunda.

På vägen tillbaka misslyckas vi i vägvalet. Jag vet inte vad det är som tröttar mest – billjudet, avgaserna eller att man måste koncentrera sig hela tiden med bilarna susande runt öronen.

Det blev ytterligare ett stopp innan vi var framme vid bilen – perennerna i Farhult. Här brukar vi stanna. Vilket enormt perennsortiement! Den här gången blev det två jordgubbsplantor. Så mycket mer fick inte plats i korgen.

Det blev två jordgubbsplantor – Maxim – som ska vara sena.

Om två veckor är det Kullaturen – 2,5 mil lokal mat. Det ser jag fram emot!

Dagens cykling

6,5 mil – huvudsakligen längs Kattegattleden. Härlig cykling med bra underlag!

Vi räknade till 75 cyklister (nästan alla såg vi längs leden). En hel del landsvägscyklister och betydligt färre elcyklar än när vi cyklade mellan Laröd och Höganäs.

Länkar

Tickster – biljetter till Kullaturen den 26 maj 2018

Kattegattleden mellan Höganäs och Ängelholm.

Familjen Helsingborg en cykelvänlig destination?

På Kristi Himmelsfärdsdag är många söndagsstängda ställen öppna. Därför tänkte vi börja på Larsviken. Nu kom vi aldrig ens dit, en slingrande Bygdeväg gjorde längtan efter att cykla olidlig redan i Allerum.

Kulla Gunnarstorp

Med blommande kastanj och syrén är det slöseri med upplevelser att sitta i bilen.

Vi parkerade bilen i en ficka vid vägen och kastade oss upp i sadlarna. Vilken skillnad! Dofter, fågelsång, kupering. När du skämt bort dig med att cykla är varje bilfärd en plåga. Särskilt nu på våren.

Längs en skogsväg från Hittarp blommade häggen i näshöjd.

Hittarp

Vi följde vägen till Hittarp och hittade en underbar skogsväg med doftande hägghängen i näshöjd.

Varför ska det vara cykelförbud här? Det är ju så här havsnära utan biltrafik man vill cykla. Någon fart är det inte att tala om pga underlaget.

Glädjen varade inte länge. En sur hundägare upplyste oss om att här var det minsann inte tillåtet att cykla. Förbudsskyltarna hade vi tydligen missat. Sura tanten malde på om att det var så många som promenerade här.

Vi slog följe med ett par cyklister som ledde sina cyklar. De var lika förälskade i cyklingen som vi. Jag frågade om deras bästa cykeltips.

“Överallt”, kom svaret.

Domsten

Efter sura-tantens kommentarer hittade vi massor av förbudsskyltar. Är det verkligen förenligt med målet att bli en cykelvänlig destination?

Att man måste vara försiktig i hamnen förstår jag – men förbud att cykla – är det nödvändigt?

Alla skogsvägar som man får gå på borde man få cykla på. Istället för förbud borde det finnas ett vägmärke som upplyser om att det är promenadcykling. Att cyklisterna ska ta hänsyn till de gående.

Kattegattleden följer en kraftigt trafikerad bilväg. Ingen cykelvänlig destination. Biltrafiken tröttar mer än man tror. Cyklingen blir bara en transportsträcka – ingen positiv upplevelse.

Viken

I Viken såg vi ett anslag om Paul Jönska gårdens trädgård var öppen alltid.

I Viken gick åter Kattegattleden ner till vattnet. Det är så här cykling ska vara!

Cykelväg

Asfalterad cykelväg ända ner till vattnet – då är cykelupplevelsen som bäst.

Medan vi letade efter gården kom vi i samspråk med två cyklister som letade efter en av Kullahjuls kontroller.

Kullahjul – ett bra sätt att komma ut och cykla!

Vi kom fram till att det borde finnas fler cykelaktiviteter och jag berättade om Naturskyddsföreningens cykelturer som planeras till hösten. (All info kommer på Jönssons cykelaffärs FB-sida.)

I Viken klev vi rakt in i en 1800-talsträdgård. Så många vackra växter – men de bilderna kommer i ett eget inlägg.

Café Öresund i Viken måste kommer vi återvända till.

Viken visade sig från sin bästa sida, men det var för tidigt för lunch. Istället slank vi in på Conditori Öresund och köpte en sockerbulle och en Gosen.

Vilka vaniljbullar. Massor av vaniljkräm och en “tung” bulle.

Expediten berättade att de bakade allt på plats.

Hit måste vi återvända när det är “varm-chokla-väder”

Cykelförbudsskyltarna fortsatte hagla.

Cykelförbud – men däremot tillåtet med betydligt mer platskrävande permobil. Underlaget gör ju inte direkt att man kommer upp i höga hastigheter med cykeln.

Istället för slingrande strandnära Skåneleden hänvisades cyklister till trafikerade vägar mellan husen.

Vad är påföljden för att man bryter mot cykelförbudet?

Ibland trotsade vi förbudsskyltarna och cyklade längs folktomma vandringsleder.

Lerberget

De små fiskesamhällena flyter nästan samman – Domsten, Viken, Lerberget.

Det förvånar mig att det inte finns fler rökeriet och fiskaffärer i hamnarna. Den här sträckan har verkligen förutsättningar att utvecklas för cykelturism.

Höganäs

Vilket läge Höganäs har! Vit sandstrand!

Bryggan i Höganäs.

Nere i Hamnen finns flera restauranger. Vi valde Bryggan och åt Helglunch – Röding.

Här hittar vårt omdöme om Bryggan.

Höganäs har många mysiga gator och vackra hus – ändå känns det sunkigt på något sätt. Utvändigt ser husen lika charmiga ut som i Viken – ändå är känslan annorlunda. Varför?

I Höganäs hittade vi ett genuint konditori med enormt sortiment och – på samma gata – en riktig leksaksaffär.

Ett av de bästa konditorierna!

Vi testade aldrig den gröna Hulkenbullen. Spenat bidrog till den gröna färgen.

Energipåfyllnad innan motvinden.

Tänk att det kan finnas en riktig leksaksaffär som klarar konkurrera med leksaksavdelningarna på Maxi, Cash och de stora kedjorna.

I Höganäs finns en riktig leksaksaffär

Vi bytte några ord med innehavaren som berättade att allt fler uppskattar den kunskap och service de har. Hon avslöjade att de sedan en tid driver House of vita och den vägen skaffat stor erfarenhet av internetförsäljning. Samtalet väckte tankar kring våra handelsvanor.

Någon som vet vad det här trädet heter?

Betydligt mer cykelvänligt än förbudsskyltar

På vägen tillbaka valde vi att strunta i cykelförbudsskyltarna och tränade balans längs slingrande stigar.

Hellre gropig grusväg än biltrafiken vid asfaltsvägen.

Viken

Tillbaka på Kattegattleden efter olovlig cykling på Skåneleden.

Så här ska cyklingen vara!

Motvinden var inte så farlig som vi trott. Solen gassade och de enda stoppen vi gjorde var för att dricka.

Eller så här! Bästa balansövningen.

Dags för vätskepaus längs Skåneleden

Med utsikt mot Danmark

Nu ville vi hem till solsängarna bag längan.

Ännu mer förbudsskyltar

Tack

Tack arga-tanten för inspirationen till dagens blogginlägg. Utan din hjälp skulle vi aldrig ha lagt märke till alla förbudsskyltar.

Fler vägar borde göras om till Bygdevägar.

Dagens cykling

Det blev inte långt alls men massor av upplevelser och njutning.

Sträckan mellan Kulla Gunnarstorp är 15 kilometer kortaste vägen – vi cyklade 4,6 mil totalt.

Fleninge

Med en cykelväg/Bygdeväg de fem kilometrarna mellan Fleningen Gästgivaregård och Hyllinge skulle Åstorp och Bjuvs kommun fått en cykelvänlig förbindelse med Kattegattleden.

Tips till Familjen Helsingborg.

Gör sträckan mellan Fleninge och Hyllinge cykelvänlig med en kombination av Bygdevägar och cykelvägar samt sätt upp skyltar. Då skapas en bra förbindelse mellan Kattegattleden och Söderåsen. Söderåsen har höga naturvärden som internationella turister uppskattar.

Vedby – Örkelljunga – Vedby 5,2 mil

Aldrig hade jag trott att filmningen skulle saknas mig. Överallt finns små detaljer som jag vill föreviga. Detaljer som inte kan fångas på bild.

Det slingrande grusvägarna, fågelsången.

Vid vägen bökar en sugga med sina kultingar.

På andra sidan spankulerar två tuppar, några höns och två gäss.

En kvinna i avklippta jeans och foppa-tofflor går på gården.

“Går grisarna ute hela året?”

“Det är Linderödssvin, så det gör de. Jag har Göingegetter också.”

Vi hänger av oss hjälmarna. Det visar sig att Annelie Gripenberg, som nyligen handlat cykel i Billesholm, har ett välbesökt instagramkonto – Lilla-skogstorpet.

Det blir en lång pratstund om sociala medier, återbruk och att vara sig själv.

Länkar

Skogstorpet – på Facebook

Lilla Skogstorpet på Instagram

Vi fortsätter längs nya vägar mot Hagstad och passerar ödegården vi beundrat så många gånger förr. Högst upp fladdrar en fågel innanför ett runt fönster. Sven parkerar cykeln, går runt och känner på alla dörrar, hittar ett fönster som kan lyftas av. Jag hittar en skylt där ägarna förklarar att det inte finns något att stjäla och upplyser om ett telefonnummer för den som vill jobba och tjäna pengar. Jag ringer utan att få svar.

“Hej, vi står utanför ödehuset och ser att en fågel försöker ta sig ut från vinden. Ring gärna om det finns någon nyckel utlagd så att vi kan hjälpa den ut.”

Snart ringer min telefon. Nej, det finns ingen utlagd och dörren från källaren och upp är igenspikad. Däremot har grannen en nyckel. I morgon ska de besöka torpet.

Vi cyklar till grannen, men ingen öppnar.

“Fågeln klarar sig inte till i morgon.”

Det är allt längre mellan vingslagen mot det runda glaset. Sven sätter cykeln, hänger av hjälmen och går en ny runda runt huset.

“Det här är olag intrång”, mumlar jag.

han tittar på mig och jag vet att han inte kan lämna fågeln att dö. Det står en stege vid en gavel. Jag messar igen.

“Det var ingen hemma …”

Han lutar stegen mot gaveln och klättrar upp, men jag protesterar inte, håller bara stegen. Med knytnävarna bankar han in skivan som täcker det trasiga fönstret. När han klättrar in tänker jag på Gladan som trasslat in sig i ett snöre. Hur många hus han knackade på innan han lyckades låna en kniv och en rock vet jag inte. En annan gång var det en brun kärrhök. Ofta berättar han om Herr och Fru Rödstjärt som tackade honom efter en räddningsaktion.

Två kupade händer sträcks ut genom fönsterbågarna.

“Det var en svartvit flugsnappare”, säger han och klättrar ner.

Jag messar husägarna.

“En svartvit flugsnappare är räddad. Vi använde stegen och tryckte ut skivan på högra gaveln. Hoppas ni har möjlighet att spika igen den i morgon. Hör av om det det är något problem.”

“Den skulle inte ha överlevt så länge till. Hade vi inte hittat stegen hade jag inte tvekat att krossa fönstret med en sten.”

Fågeln flyger några varv runt honom innan den sätter sig en buske och tittar på oss. Kan en fågel känna tacksamhet?

Det plingar i telefonen.

“Toppen … ingen fara!”

Fågelräddaren rycker på axlarna.

“Annars hade vi väl fått ersätta skadan.”

Dagens cykling i strålande sol

3 mil från Vedby via Linnestofta Hagstad och Maabygget till Örkelljunga.

Plankor på favoritstället Stationen. Napoleonbakelse och varm choklad i solen på Nya Konditoriet.

2,2 mil tillbaka längs asfalterade vägen via Flinka och Esborrarp tillbaka till Vedby.

 

Toftaholms herrgård

Förr passerade den gamla riksvägen alldeles utanför Toftaholms herrgård. Då fanns ett gästgiveri på ägorna. Fortfarande ligger Toftaholm nära E4:an.

I flera år har vi pratat om att besöka Fagerås när påskliljorna blommar. När våra påskliljor vissnade i solen bestämde vi oss för att köra norrut Valborgsmässoafton.

Toftaholms herrgård är med i White Guide och ligger nära E4:an.

Stämningen på Toftaholms herrgård var lika mysig som jag mindes den från 1999.

När vi kom in brann en brasa i välkomnande i spisen och vi fick ett bord med utsikt över sjön. Vi valde förrätten från Valborgsmenyn och lax från a la Carte. Jag älskar mat som inspirerar mig att utforska nya smaker hemma. Särskilt uppskattade jag det rostade laxskinnet i huvudrätten och att man använt nässlor och våtarv på ett kreativt sätt. Maten höll samma höga klass som på Bäckaskogs slott.

Tataki på gös med rostad pepparrot, ingefära, dillkräm. Otroligt gott!

Efter en god frukost lastade vi ur cyklarna och besökte Stenhusholmen där rester från det ursprungliga godset låg. Gustav Vasas tredje hustru hade vuxit upp här. Hennes far var rikskansler och en mäktig man. Inte satte Katarina Stenbock sig upp mot kungens och släktens vilja.

Stenbock Toftaholm

1389 köpte Jöns Skötta Tofta bys åtta hemman. Där började han bygga ett stenhus på en ö i sjön Vidöstern.

I samband med inbördeskriget i slutet av 1500-talet valde Toftaholms ägare att stödja Sigismund och tvingades fly till Finland och godset övergick till Bonde-släkten.

1460 var borgen klar. En vallgrav delade ön i två delar. Fästningen, som hade två våningar, täckte hela norra delen av ön. Där bron finns idag var tidigare en vindbrygga.

I naturreservatet som omger Toftaholm finns gamla ekar och rester av gamla vägar. Tänk så många människor som färdats precis här genom tiderna.

I äldre tider färdades man genom att följa vattendrag. Vägarna varken underhölls eller röjdes. Först på 1500-talet började man underhålla vägarna för att militära styrkor skulle kunna förflytta sig. Då var vägarna omkring tre meter breda. 1946 blev Laganstigen riksväg. På 1950-talet byggdes den om och asfalterades. 1962 blev Laganstigen/riksettan Europaväg 4. 1994 flyttades E4:an 1,5 km österut. Här syns resterna av vägen från 1950.

Fågelskådare vi mötte berättade om ett rikt fågelliv. En av öarna i Vidöstern är fågelreservat och det finns bland annat häckande havsörn här.

Vi cyklade längs stigen öster om vägen.

Naturen kring Toftaholms herrgård var ytterligare en positiv överraskning, men vi kunde inte utforska den till fullo den här gången då vi ville ha gott om tid att titta på påskliljorna i Fagerås.

Ekarna längs den gamla vägen var några av de största vi någonsin sett.

Cykeltips från Torkild i FB-gruppen Cyklistbubblan

Från Toftaholm kan du cykla runt sjön Vidöstern. Det blir en runda på omkring 7 mil. Om man cyklar över Getryggarna mot Rydaholm och sedan via Lagan kan det bli ytterligare 7-8 mil.

Det finns fina grusvägar mot samhället Kärda i Värnamo. Det går att cykla småvägar därifrån mot Stora mosse eller in mot Värnamo.

Även banvallen från Värnamo och ut mot Vittaryd och sedan vika in mot Toftaholm. Där är vacker bokskog och sjö längs med banvallen.

Länkar

Toftaholms herrgård

Tripadvisor – restaurangen

Tripadvisor – hotellet 

 

 

Söderåsen i vårens tid

Årets vackraste dag! Vi valde att närmaste vägen till Söderåsen.

Bokar och björkars skira grönska … jag vill bara stanna tiden.

Vaniljbullar fikastopp

Lunchen bestod av grönsaker, keso, makrill och tonfisk på burk och ägg. Uppe i Stenestad njöt vi av vaniljbullarna i Mormors bod.

Söderåsen myllrar av småvägar. Långt ifrån alla finns med på kartan.

Länkar

Herrevads kloster, Dragesholm och Svalöv – Bengt Nordahl

Över hela åsen sträckte vitsipporna halsarna mot solen.

 

Det sägs att Soffebacken fått sitt namn efter de soffor som placerades ut där när Hitler besökte Dragesholm. Någon information om besöket hittade jag inte på nätet.

Från Stenestad längs slingrande skogsvägar till Åvarp var det så vackert vid Vegeå och Hallabäcken att jag var tvungen att ställa cykeln för att kunna njuta.

Dagens cykling

6,7 mil i strålande solsken via Söderåsens grusvägar upp till Stenestad för fikapaus i Mormors bod.

Tack vare två klungor från Team Rynkeby kunde vi räkna till ett femtiotal cyklister. Dessutom mötte vi massor av bilar med lastade MTB-cyklar – men vi räknar bara cyklar som rullar.

Hitta hit

Åstorp ligger på kanten av Söderåsen. Det går även tåg till Bjuv och då har du mindre än en mil till Söderåsen. Vägen via Gunnarstorp är sparsamt trafikerad.

Länkar

Herrevads kloster, Dragesholm och Svalöv – Bengt Nordahl

Värdshuset i Kågeröd har ute SPA och du kan få rum med eget badrum.

 

Listerlandet på cykel

Under tidigt 1200-tal grundades Bäckaskog som ett premonstratenskloster. Vid reformationen 1537 blev klostret indraget till den danska kronan och gavs som förläning till ätterna Ulfstand och Brahe. 1584 skänktes Bäckaskog till Henrik Ramel som under åren 1584-1653 byggde om klostret till en befäst slottsanläggning. Det var då Bäckaskog fick sin nuvarande utformning.

Enligt SMHI skulle Listerlandet få halvklart med västlig vind som skulle vända till sydlig. Himlen var jämngrå när vi vaknade, sommarvärmen försvunnen.

Vi unnade oss en lång frukost med utsikt över slottsträdgården. Ägg och bacon, våfflor med vispgrädde, melon, smörgåsar med skinka, leverpastej, gurka, paprika – och ännu mer melon av alla tre sorterna – i den ordningen.

Länkar

Bäckaskogs slott – wikipedia

Det fanns flera kloster i Skåne under medeltiden. På Länsstyrelsens hemsida kan du läsa mer. 

Bäckaskogs kloster var ett premonstratenskloster, liksom Thumatorp nere på Österlen.

Troligen bidrog ärkebiskopen Anders Sunesen till att klostret anlades i Bäckaskog.

1678-1685 innehades Bäckaskog av Rutger von Aschenberg, som hade det högsta befälet över trupperna i Skåne. Han fick ansvaret för försvenskningen av Skåne. 1685 blev Bäckaskog översteboställe vid Södra Kavalleriregementet. 1782-1817 bebodde Generalguvernören Johan Christopher Toll Bäckaskog. Han utökade trädgården ner till Oppmannasjön genom att plantera nya träd.

Slottsmiljön är speciell på Bäckaskog – men den stora upplevelsen är maten.

Från 1818 arrenderade Oscar I slottet och överlät det sedan till sin son Karl XV, som vistades på Bäckaskog varje sommar från 1845 till sin död. Han lät bygga bostäder för anställde, trädgårdsmuren med ett nu rivet orangeri. Fram till år 1900 disponerade hans dotter, drottning Louise av Danmark, slottet. Sedan 1935 är Bäckaskogs slott statligt byggnadsminne. Statens fastighetsverk förvaltar byggnaderna och parken sedan 1996.

Receptionisten berättade att Karl XV tillbringade somrarna på Bäckaskog där andra våningen inreddes till paradvåning. I gaveln intill tornet hade kungen sitt sovrum medan drottningen hade sovrum vid andra gaveln. Till Kungen sovrum kunde man ta sig upp genom tornet. Han lär ha många ättlingar i trakten.

Till Karl XV:s sovrum kunde besökare föras obemärkt genom trappan i tornrummet.

Bäckaskogs slott är infopoint och vi fick med oss en karta över Smugglarrundan. Redan i Gualöv tittade solen fram och vi fick en av våra allra bästa cykeldagar. Det var så många vackra vyer jag ville filma till vloggen att mobilen dog redan i Edenryd. Ja, ja – jag lär mig efterhand.

Länkar till cykelvägarna

Smugglarrundan

Humleslingan

Sydostleden

Cykelspåret

Cykelled Listerlandet

Sverigeleden 

Skräbeån flyter från Ivösjön via Bromölla och Nymölla ut i havet. Att det funnits en kvarn vid Nymölla finns dokumenterat sedan 1624.

Länkar

Om kvarnen vid Nymölla

I Edenryd stod det penséer längs vägen. Vi parkerade cyklarna och fick en trevlig och lärorik stund.

I Edenryd stannade vi vid en butik fylld av lokala produkter som även erbjöd fika med hembakat.

Kött producerat på gården eller granngårdarna, grönsaker, ärtor och bönor i lösvikt. Den här sortens affärer behövs det fler av längs cykelvägarna.

Ägaren mötte oss på gården och sa att vi kunde få sitta inne i det gamla gästgiveriet och fika. Om det inte vore för plastmattorna, furupanelen och skinnsoffan var det som om tiden stannat. Vilken potential denna byggnad har!

Vilken lokal. Originalmålningar på väggarna. Om inredningen från Bed & Breakfasttiden åkte ut skulle det vara som om tiden stannat.

På en informationsskylt om Smugglarerundan fick vi veta att det var i ett skjul nedanför Gästgiveriet i Edenryd som smugglarna gömde de dyrbara tygerna och senare spriten. Vilken spännande historia!

Det här stället skulle jag vilja vara med och utveckla till en självklar paus för cyklister.

En glass från Ottoglass, hembakad chokladkaka och äppelmust i solen.

Vyerna blev bara bättre och bättre. Från Edenryd följde vi Cykelspåret längs Valjeviken upp till Valje och sedan tog vi Sydostleden ner till Sölvesborg. Enligt cykelkartan skulle Sydostleden vara grusad – men hela sträckan var asfalterad och slingrade mellan kuddar av vitsippor.

Vägen från Valje Herrgård ner till Sölvesborg var en av turens bästa.

Vyerna blev bara bättre och bättre, slingrande asfaltvägar genom vitsippshav. Det finns ett klart samband mellan bra cykelvägar och antalet cyklister. På Listerlandet mötte vi fler än någonsin. Vi stannade och pratade med fyra Karlshamnsbor som var ute på geocaching. Alla sätt att komma ut i naturen och röra sig är bra! Själv har jag inte prövat och nu har vi fullt upp med att äta och sova oss igenom alla ställen i Skåne.

I Sölvesborg cyklade vi 760 meter på Europas längsta gång- och cykelbro.

Bron från Sölvesborg över till Kaninön och till Listerlandet var en upplevelse att cykla över. Vi provianterade clementiner och choklad på Netto och tankade energi på Kaninön innan vi fortsatte längs småvägar ut till Hörvik som var dagens mål eftersom jag läst på Tripadvisor om restaurang Kajutan.

Länkar

Europas längsta gång- och cykelbro. 

Hörvik – en okänd pärla med fantastisk mat.

Hörvik visade sig från sin bästa sida, klarblå himmel och nästan inga bilar. En asfalterad väg längs havet, söta hus och gemyt. Och maten var verkligen värd att cykla långt för. Vi satt på framsidan och bara njöt av solen. Varje rätt var lika vällagad – ändå är det efterrätten som etsat sig fast. Vi delade en chokladtriologi – rejält tilltagen portion och såå god.

Vägen längs havet från Hörvik till Krokås är också en pärla.

Vi följde havet upp till naturreservatet Spraglehall.

Hamnen i Krokås

På berget hittade vi en märklig byggnation. Vad det var lyckades vi inte få svar på, men gissar på en utomhusscen. Platsen var i alla fall magisk. På informationsskylten kunde vi läsa från detta stenbrott hade gatstenar levererats bland annat till Hamburg och Berlin. Att cykla som vi gör är lärorikt.

Vi pratade med ett trevligt par från Karlshamn som rekommenderade en promenad in i hagen bland vitsippor, blåsippor och nunneört.

Slingrande stigar bland vitsippor, blåsippor och nunneört.

Listerlandet som cykeldestination har jag aldrig hört talas om – men hur området utvecklats borde vara en förebild för andra som vill utveckla cykeldestinationer.

Vackra vyer i kombination med väl markerade cykelleder.

Dagens cykling

8,1 mil längs välskyltade cykelvägar.

Utgångspunkt: Bäckaskogsslott

Humleslingan och sedan Sverigeleden till Gualöv.

Sydostleden till Nymölla och Smugglarrundan/Cykelspåret/Sydostleden via Edenryd till Valje.

Sydostleden till Sölvesborg och småvägar via Mörby backe, Mörby, Mjällby, Horsaby till Hörvik.

Vägen längs havet till Spraglehall och sedan Cykelled listerlandet till Mjällby Ljunga och kortaste vägen till Mjällby. Från Mjällby följde vi Cykelled Listerlandet till Sölve. (Leta upp skyltarna, den är inte lätt att hitta annars. Det är en asfalterad banvall och du slipper biltrafiken.)

I Sölvesborg gick vi på Sydostleden (för att den var så fin att cykla till Valje). I Valje tog i Smugglarrundan till Bromölla. Återigen – se till att följa leden som slingrar genom bostadsområden och kusten med väldigt lite bilar. Efter att ha passerat E22 var det grus en liten bit – men håll ut – det blir bättre.Från Bromölla följde vi Humleslingan till Gualöv och sedan var det samma vägar som vi utgick ifrån (Sverigeleden och Humleslingan).

Ivön och Bäckaskogs slott

Vilket väder. Vi checkade in och begav oss norrut där vi precis hann med bilfärjan till Ivön.

Inte ett moln på himlen. Vattnet i de båda sjöarna var overkligt blått när vi cyklade mot färjan till Ivön. En lastare och tre bilar körde på innan oss. Det var många år sedan jag åkt bilfärja. Att fraktas över vatten kändes som att lämna Sverige.

Ivön var större än jag väntat mig, vägarna fler och mer slingrande.

Först cyklade vi till Ivöklack. Utvinningen av kalk och kaolinlera hade lämnat efter sig en dramatisk natur. Den gulvita leden följde vattenlinjen och var cyklingsbar. Hade vi haft mer tid skulle jag bestigit de många kalkhögarna.

Istället begav vi oss söderut, en vägvisare med sevärdhetsmärket och texten “Biskopskällaren” väckte min nyfikenhet. Vägen blev smalare och smalare, vi körde förbi kyrkan och jag hann tvivla på färdriktningen mer än en gång innan vi hittade källaren. Den såg inte mycket ut för världen – men historien eggade min fantasi. Här tillbringade ärkebiskopen Anders Sunesen sina sista år i livet. Han trodde att han led av spetälska.

Anders Sunesen var en välutbildad och betydande man i det danska riket på 1200-talet. Han efterträdde sin släkting Absalon som ärkebiskop i Lund och krönte 1202 Waldemar Sejer till kung. Tillsammans begav de sig till Estland på korståg. Det var där Dannebrogen föll ner från skyn till ärkebiskopen Anders Sunesen.

Länkar

Bygdeband – bild från Biskopskällaren

Sveriges hembygdsförbund – mer om hur Biskopskällaren återupptäcktes

Mer om Ivön och Anders Sunesson.

Förrätt: rotfrukter, raps-snö på ramslökspesto. Såå gott.

Vi fortsatte genom smala bygator, förbi stengärdsgårdar, gigantiska flyttblock och kohagar. Färjans avgångstider blev vi inte kloka på, men 19.29 var vi vid båten. Det stod “Kallelsetur 19.40.” Om vi förstod det rätt fick man ringa och boka när man ville åka med färjan.

Efterrätt: en choklad-någonting med päron marinerade i någon alkohol, kolakräm och hallonkräm. (Choklad-grejen är större än det ser ut.)

20.15 satt vi i matsalen på Bäckaskogs slott, nyduschad och ombytta. Vi hade turen att få ett rum helt för oss själva. Det är sällan man upplever sådant fridfullt lugn. Maten var delikat – dyr, men värd varenda krona. (Se omdömet på tripadvisor.)

Konstnärliga uppläggning, lokala råvaror och utsökta smaker. Allra bäst var rotfruktschipsen med färskost smaksatt av björksav istället för bröd.

Hit återkommer vi gärna!

Present till en 23-åring (testar att vlogga – del 4)

Utsikt i slutet av korridoren

Vad köper man i 23 års present? Ännu en pinal som ska ta plats i skåpen? Jag tog fram smyckeskrinet och packade in guldhjärtat jag fått av min farmor o farfar i doppresent. Kanske går mitt miljöengagemang till överdrift, men jag tar tillvara omslagspapper och återanvänder. Dottern konstaterade att jag nog råkat använda ett julpapper.

Havets närvaro

Det viktiga är inte tingen vi ger utan tiden vi delar. Två hela dagar tillbringade vi tillsammans, njöt av vällagad mat och vackra vyer (mer kommer du kunna se i vloggen).

Det bästa var ändå Torekovs Warmbadhus. Vilken byggnad!

Ett hus med anor där linoljefärg är ett krav.

Vi fick veta att huset byggts av virke som flutit iland från förlista skepp. Här har det erbjudits SPA-behandlingar sedan 1876 (fast då hette det warmbad).

På ovanvåningen sjönk vi ner i vilstolarna medan badvattnet förbereddes.

Warma bad i anrika behandlingsrum

I Dotterns behandling ingick skrubbning.

SPA-behandling på naturligt vis.

Djupare och djupare sjönk jag in i avslappning medan lavendel och citrondoften fyllde rummet. Hit återvänder vi gärna, både för de anrika lokalerna, atmosfären och behandlingarna.

“Tången är rik på på mineraler, spårämnen, vitaminer och alginater, en polysackarid som finns hos brunalger, som tillsammans med det varma badvattnet öppnar hudens porer och mjukgör och återfuktar huden.
Tångbad anses också ha goda effekter som tex att lindra värk och öka blodcirkulationen.”

Citat från Torekov Warmbadhus hemsida

Utsikt från behandlingsrummet.

Inlägget har gjorts i samarbete med Torekov Warmbadhus.

Här hittar du första inlägget från Bjärecyklingen med Dottern. Sedan är det bara att klicka “Nästa”.