Vad håller jag på med?

Varning – det här blir ett långt blogginlägg då jag känner att jag behöver reda ut mina tankar.

Det finns fortfarande stunder när jag ”slår” på mig själv. Ofta är det när ”min vilda hjärna” ställt till det. I lördags blandades eufori över det lyckade glöggminglet med dåligt samvete för att jag återigen ”kört över” min omgivning.

I flera år har jag i min fantasi sett ett glöggmingel i Billesholm till Lucia. När jag planerade 2020 skrev jag Julmys på den 12/12. Det var innan corona förändrade världen. Jag la planerna på is – men gång på gång poppade datumet upp igen. ”Varför ska jag göra det?” frågade jag mig och lyckades få idéerna att stanna på isen. Men ju närmare vi kom datumet desto fler ”saker” hände. Rotary hörde av sig om digitalt föredrag den 13/12 och den 30/11 träffade jag några författare på ett digitalt möte. Utan att jag egentligen vet hur det gick till hade jag bokat in ett digitalt event. Tidsresebyrån skulle också lanseras så att hemsidan fanns på plats den 13/12. Den 7 december fick Patricio Silva del av planerna. Jag hade tänkt att vi skulle klara det med vanliga live och zoom. Men Patricio har högt ställda kvalitetskrav och lyckades på några dagar hitta nya programvaror.

Kort om tid ger mig tunnelseende. Det röda drivet tar över allt. För vilken gång i ordningen jag lovar mig själv att det här aldrig ska hända igen vet jag inte.

Det är som att lyftas upp i en tromb där idéer och projekt far runt. Den här gången räckte det inte med glöggminglet. Jag kolliderade även med idén om att göra Kvinnohistorier till en förening för att kunna söka projektmedel till en växande digital bokmässa i oktober.

När jag blickar tillbaka på 2020 kan jag se hur mycket jag skapat – men jag ser också att priset varit högt i form av saboterade relationer. Med en ångvält är det svårt att se vad man manglar ner.

Min dotter, Anna Vild, min lektör, skrivisarna i Älvdalen, Tini, Cykelhandlaren är bara några av dem som drabbats när jag fått tunnelseende. Många taggar sitter kvar, men med Anna har jag rett ut konflikterna. Tillsammans har vi tränat på att stanna kvar i de jobbiga känslorna, diskuterat och utvecklats. Tack vare dessa situationer har Anna hjälpt mig hitta nya redskap att hantera ”min vilda hjärna”. I dessa diskussioner fick hon även mig att ändra synen på mig själv. Det ledde till ett uppvaknande som jag skrev om på instagram igår.

Så fylld av tacksamhet att jag saknar ord. 
I onsdags avslutade jag sju års terapi 
Jag ser det som en examen i utbildningen i att vara jag
Men trots att jag tillbringat så många timmar i psykologfatöljen var det @annavild som öppnade den sista dörren åt mig
Genom filmerna vi gjorde den 13/12 öppnade hon upp till den delen av min historia där jag var advokat. 
I går var det som att öppna en kram. Jag var på massage hos @lollolagotto_och_merethe när orden kom. Jag låg där på britsen och såg mitt advokatliv ur ett fågelperspektiv. 
Idag är jag stolt över min advokattid. Jag gjorde inte som andra. Kanske är det dags att jag öppnar upp den dörren igen fast med fokus på min mediala förmåga. 
Tack @annavild för dina förmågor och att du delar ditt ljus med mig. Jag är oändligt tacksam för att du kom in i mitt liv och ger mig redskapen att hantera #minvildahjärna 

Kreativitetstromben är som ett rus och lämnar mig i samma känsla som en alkoholist har efter att ha gett efter för begäret. Jag tolkar allt negativt, som om alla världens missförstånd är mitt fel. När jag läste ett instagraminlägg hos Häxans trädgård inbillade jag mig att jag var orsaken även till delar av de missförstånden. (Här kan du läsa hela inlägget och kommentarerna.)

Istället för att gå och älta kopierar jag in delar av texten, markerar de partier jag känner mig berörd av med fet text och kommenterar dem nedan i tur och ordning.

”Långt inlägg som fortsätter i kommentarerna: I år finns det höga förväntningar runt vintersolståndet som stundar på måndag. Två stjärnor sammanstrålar denna dag och tillsammans lyser de extra starkt. Det inträffar mycket sällan och var troligen samma fenomen som sades lysa över Jesus krubba i Betlehem. Lömska krafter utnyttjar detta event för att dra till sig vilsna människor och ge dem vad de tycker sig sakna: en förklaring till allt ont som händer, och ett löfte om att befrias från detta. Med svepande formuleringar anspelar de på människors osäkerhet. ”När du hör mig tala, bekräfta det med valfri rädsla som göder din misstro mot etablissemanget”, typ. Den spirituella världen har infiltrerats av människor som står för en rad mycket obehagliga och farliga åsikter. Där finns förintelseförnekare, rasister, klimatförnekare, antifacters, antivaxxers (OBS snälla, ta inte vaccindiskussionen här, den tar vi en annan gång). Där finns mediala (?) personer som säger att migrän och covid-symptom är tecken på att deras följare håller på att bryta igenom till en ny dimension med högre vibrationer. Genombrottet kan nämligen ofta ge smärta, påstås det. Följare som berättar om sjukdomssymptom uppmanas att undvika läkare, för att dessa bara vill spruta patienterna fulla med läskiga vacciner som sponsras av pedofiler och lömska, rika judar som försöker ta över makten ännu mer. Trump är en av dem som utsetts till mänsklighetens frälsare. Och alla ”upplysta” människor som fokuserar tillräckligt mycket under vintersolståndet, gärna runt en eld, kommer slippa det onda. Efter vintersolståndet kommer de kunna leva i 5D istället för bara i 3D som nu! Forts i kommentarerna

Om vi vill ha förändring räcker det inte att låta intuition och känslor flöda, och svinga lite med vårt trollspö. Låt oss inse att magi även är politik. Moder Jord är politik. Krama gärna träd, men gå också med i en organisation som jobbar parlamentariskt för att rädda urskogar. Var beredd att kedja fast dig vid ett träd om så behövs, laddad med argument om varför det är fel med kalhyggen. Köp inte kristaller som du inte vet hur de utvunnits ur berget. Precis som annars måste vi även läsa på, protestera, demonstrera och påverka demokratiskt. Vi måste vässa våra argument, vara tydliga och konkreta. Som Greta Thunberg. Ibland måste vi även arbeta underjordiskt, inte bara med magi. Vi måste offra svett och tårar, kanske tillochmed blod, men inte för att vi undvikit att ta hand om oss själva. Vi måste använda privilegiet att vara födda i ett av världens rikaste och friaste länder, och gå samman med andra som vill samma sak. Oftast utan ett uns av bekräftelse utifrån. Själv ska jag, liksom många gånger tidigare, samlas med andra häxor runt en eld i midvintermörkret på måndag. Som vanligt kommer vi begrunda det som har varit, det som är och det som komma skall. Manifestera goda intentioner för oss själva och för Moder Jord. Stärka oss tillsammans, så att vi orkar elda under vår vrede och under vår kärlek efter att vi vilat ett tag i vårt vinteride. 

Andra utgår från ett än så länge grumligt genetiskt ursprung och menar – också vagt – att det är ”kvinnor från norr” som ska bära ljuset och rädda jorden. Att vi (vilka vi nu är) härstammar från ett mer jämställt urfolk som invandrade till Skandinavien under förhistorisk tid. Så kan det vara, men härstammning är extremt vanskligt som frälsningsargument. Det fråntar urbefolkningar sitt tolkningsföreträde och breddar marken för unkna och farliga rashygienidéer. Det har gjorts  förr, inte bara under nazisttiden. (I ett annat inlägg ska jag berätta om några både komiska och farliga svenska exempel på det.) OBS! Jag är också jätteintresserad av att forska om vårt lokala urspung och om raderade tecken på kvinnors ställning i samhället, allt sådant som kan ge pusselbitar till en upprättelse av kvinnors inflytande. Men jag har inga illusioner om att rädda världen tack vare mina gener

Ifrågasätt alltid den som säger sig ha hittat lösningen och utlovar frälsning från allt ont. Alldeles särskilt om hen har satt upp ett visst datum för frälsningen. Och de som säger att att befriandet från ondska hänger på om du har bett/fokuserat/trollat på rätt sätt, tillräckligt mycket och med rätt guru – kort sagt allt som luktar det minsta av sekt och fanatisk religiositet. Jag fick ifrågasättandet och Kärringen-mot-strömmen med modersmjölken. Men skepticism måste fastslås med fakta, inte med vaga upplevelser. 

Gå med i organisationer som räddar urskogar

2018 övergick en dödsångest till klimatpanik. Insikten om att vi kanske redan nått vad Johan Rockström benämner ”the tipping point” fick mig att lägga allt annat åt sidan för att göra något för klimatet. Ilsket knattrade tangenterna när jag skrev inlägg på blogg och Facebook. Så småningom insåg jag att vi skulle åstadkomma mer tillsammans. Genom att organisera oss skulle vi bättre ta tillvara våra kompetenser.

I oktober 2018 startade jag Klimatsmarta investeringar tillsammans med Andreas Magnusson och Alexander Nilsson. Här kan du läsa mer om Klimatsmarta investeringar. I FB gruppen finns många medlemmar med hög kompetens inom ekonomi. Idag har gruppen mer än 3.600 medlemmar. Här kan du söka medlemsskap.

I augusti 2019 arrangerades den första Söderåsdagen på initiativ av mig. I samband med detta arrangerades den första MTBcyklingen i Norra Albert (som förvärvats av cykelaffären i september 2018). Under hösten diskuterade jag områdets utveckling med Katarina och Mats Karlsson och för ett år sedan bildade han föreningen TeamAlbertMTB.

Tack vare Bengt Fellbe på Bjuvs kommun kom jag i kontakt med Håkan Sandin. Under hösten 2019 bidrog Cykelaffären till att stiftelsen Natur och hälsa kunde bildas. I och med detta släppte kravet att jag skulle skriva om vikten av naturmiljöer för att främja psykisk hälsa. Stiftelsens hemsida hittar du här.

Den 24 november 2018 klimatstrejkade jag för första gången. I tanken hade jag dock varit med Greta Thunberg sedan hon satte sig framför riksdagshuset i augusti 2018. Under hösten hade jag via Klimatklubben hittat en själsfrände i Andreas Magnusson. Idag skriver jag inte längre arga inlägg om politikernas bristande förmåga att hantera klimatkrisen. Istället lyfter jag fram det fantastiska arbete Andreas Magnusson gör. Här kan du läsa några av de inläggen jag skrivit om Andreas.

Sedan jag besökte Älvdalen första gången i maj 2014 har jag skrivit på något. Mitt skrivande har påverkats av mitt engagemang för miljön. I bokserien Eldarna bygger jag bärande väggar av historiska fakta men fyller ut tomrummen med hjälp av fantasin. Bokseriens andra del heter Vrede i Älvdalen och handlar om folket som bodde i Norden innan kristendomen fick fäste. Som jag berättar i filmklippen ovan tog jag hjälp av Anna Vild i min research. Den som söker finner – och så klart påverkas fynden av de frågor som ställs.

Jag sökte ett urfolk i Åsen som levde i symbios med naturen. Anna hittade makarna Liljeroths böcker och jag bestämde mig för att bygga nästa bok på deras material istället för att fantisera ihop något själv, men mer om det nedan.

Tillsammans med Anna Vild och Patricio Silva har jag varit med i processen för att skapa den EP som släpps till våren. Den enda låt som släppts hittills är Älven. Den bygger på en av texterna i Oväsen i Älvdalen. Låt nummer två – skogen – bygger på den dikt som genomsyrar hela bokserien.

När jag fick idén till glöggminglet var det självklart att det skulle arrangeras under #enhållbarjul. Och evenemanget väckte så klart nya idéer. Nu drömmer jag om att Belinda Wigerfelt ska ge ut ett magasin nästa höst där hon delar med sig av tips och vackra bilder.

Här kan du se hela glöggminglet och invigningen av Tidsresebyrån

Det finns väldigt mycket mer att skriva om mitt engagemang – men det får bli ett separat inlägg. Tills vidare hittar du länkar under rubriken ”Klimaktivist” här.

Härstamning från ett mer jämställt urfolk

I den första filmen berättar jag om tre ledtrådar som fick mig att söka efter ett urfolk i Åsen.

  1. Frisören berättade att i de mer isolerade byarna hade invånarna tjockare hår.
  2. Fäbodkulturen, älvdalskan och en stark folktro.
  3. En tidningsartikel där den intervjuade spekulerade i om älvdalsbornas var ”Vanernas ättlingar”.

Detta fick mig att läsa Karin Bojs böcker ”Min europeiska familj” och ”Svenskarna och deras fäder”. Här berättade hon om kopplingar mellan arkeologiska fynd och genforskning. Av en slump hittade jag även Birgitta Onsells bok ”Efter tusen år av tystnad” och skrev en sammanfattning på bloggen som jag sedan återvänt till många gånger.

Av Lilljeroths böcker har jag endast läst fragment av de boksidor Anna Vild kopierat och skickat till mig. Resten har jag fyllt ut med fantasi.

Vi kommer aldrig att få veta var vi härstammar från, men jag har inte hittat något i forskningen som motsäger den bakgrund jag byggt upp för min roman.

Gener

”Du är inte bipolär, men du måste lära dig leva med din personlighet”, sa överläkaren på psykiatriska kliniken. Det ledde mig till litteratur och artiklar om HSP.

”Högkänslighet brukar förkortas HSP (highly sensitive person). HSP är inte en sjukdom eller funktionsnedsättning utan ett personlighetsdrag. Man räknar med att 15 – 20 % av befolkningen är HSP. Det är medfött och finns även hos djur. Hjärnan hos en individ som är högkänslig fungerar delvis annorlunda än hos majoriteten.”

Källa: Ångestföreningen i Stockholm

Huvudkaraktären i Oväsen i Älvdalen, Marit Matsdotter, är HSP. När Anna Vild hittade böckerna av makarna Liljeroth ställde jag mig frågan om HSP skulle kunna sitta i en gen som fanns kvar från folket som isolerats av isen i norr.

På researchresan i september träffade vi Anitha Jerlerud och en av Anna Vilds lärare i Strängnäs. De berättade båda att de gjort gentest och hade en gen som gick i arv från mor till dotter. Mer än så vet jag inte – men det var tillräckligt för att jag skulle få nya idéer till romanserien.

Från en FB-sida om HSP och medialitet har jag sparat ner en text min min researchmapp där jag lägger inspiration inför kommande böcker.

”det föds man som, det är ett karaktärsdrag som består av 10-12 gener (troligen fler men det sista jag läste var att man bekräftat 10 med säkerhet hittills) som förs vidare genom x-genen.

sökord: ”gener för högkänslighet” ger bl.a. svaret ” Alla studier visar att högkänslighet är medfött. Men forskningen om vilka gener som kan hållas ansvariga har bara börjat. EN gen har dock identifierats: 5HTTLPR. Nu ställer sig forskarna frågande om det är självaste HSP-genen som upptäckts. (www allt om högkänslighet , genen som styr …)

Jag googlade 5HTTLPR och fick upp en wikipediaartikel på engelska som jag översatt i google translate.

5-HTTLPR (serotonintransportör-länkad polymorf region) är en degenererad upprepad polymorf region i SLC6A4, genen som kodar för serotonintransportören. Sedan polymorfismen identifierades i mitten av 1990-talet [1] [2] har den undersökts ingående, t.ex. i samband med neuropsykiatriska störningar. En vetenskaplig artikel från 2006 uppgav att ”över 300 beteendemässiga, psykiatriska, farmakogenetiska och andra medicinska genetiska dokument” hade analyserat polymorfismen. [3] Även om det ofta diskuteras som ett exempel på gen-miljö-interaktion, ifrågasätts detta påstående.

Serotonintransportörgenen (SLC6A4) med 5-HTTLPR ligger på kromosom 17.

Polymorfismen förekommer i genens promotorregion. Forskare rapporterar vanligtvis det med två variationer hos människor: En kort (”s”) och en lång (”l”), men den kan delas upp ytterligare. [4] Korta (l) – och långa (l) – alleler har ansetts relaterade till stress och psykiatriska störningar. [5] I samband med regionen finns två enkla nukleotidpolymorfier (SNP): rs25531 och rs25532. [6]

En studie som publicerades 2000 fann 14 allelvarianter (14-A, 14-B, 14-C, 14-D, 15, 16-A, 16-B, 16-C, 16-D, 16-E, 16- F, 19, 20 och 22) i en grupp på cirka 200 japaner och européer. [4] Skillnaden mellan 16-A och 16-D är rs25531 SNP. Det är också skillnaden mellan 14-A och 14-D. [3]

Vissa studier har funnit att lång allel resulterar i högre serotonintransportör mRNA-transkription i humana cellinjer. Den högre nivån kan bero på A-allelen av rs25531, så att ämnen med den långa rs25531 (A) allelkombinationen (ibland skriven LA) har högre nivåer medan lång-rs25531 (G) -bärarna har nivåer som liknar kort- allelbärare. Nyare studier som undersöker effekterna av genotyp kan jämföra LA / LA-genotypen mot alla andra genotyper. [7] Allelfrekvensen för denna polymorfism verkar variera avsevärt mellan olika populationer, med en högre frekvens av den långa allelen i Europa och lägre frekvens i Asien. [8] Det hävdas att befolkningsvariationen i allelfrekvensen är mer sannolikt på grund av neutrala evolutionära processer än naturligt urval. [8]

Neuropsykiatriska störningar [redigera]

Se även: Biologi_depression § Genkandidater

På 1990-talet har det spekulerats att polymorfismen kan vara relaterad till affektiva störningar, och en initial studie fann en sådan koppling. [9] En annan stor europeisk studie fann dock ingen sådan koppling. [10] Ett decennium senare fann två studier att 5-HTT-polymorfism påverkar depressiva reaktioner på livsstress; ett exempel på gen-miljö-interaktion (GxE) som inte beaktats i tidigare studier. [11] [12] [13] En metaanalys från 2017 fann dock ingen sådan koppling. [14] Tidigare fann två metaanalyser från 2009 ingen övergripande GxE-effekt, [15] [16] medan en metaanalys från 2011 visade ett positivt resultat. [17] I sin tur har metaanalysen från 2011 kritiserats för att vara alltför inkluderande (t.ex. inkluderande höftfrakturer som resultat), för att anse att en studie stöder GxE-interaktionen som faktiskt är i motsatt riktning, och på grund av betydande bevis för publikationsbias och datautvinning i litteraturen. [18] Denna kritik påpekar att om det ursprungliga fyndet var verkligt och inte resultatet av publikationsbias, skulle vi förvänta oss att de replikationsstudier som ligger närmast originalet är mest sannolika att replikera – istället finner vi motsatsen. Detta tyder på att författare kan vara muddra för åtgärder och analytiska strategier som ger de resultat de vill ha.

5-HTTLPR har ansetts predisponera individer för affektiva störningar som ångest och depression. Det har gjorts några studier som testar om denna association beror på effekterna av variation i 5-HTTLPR på reaktiviteten hos den humana amygdalan. För att testa detta samlade forskare en grupp försökspersoner och administrerade en delmängd för att undvika skador (HA) i Tridimensional Personality Questionnaire som en initial humörs- och personlighetsbedömning. Ämnen isolerade och analyserade också sitt DNA för att bli genotypade. Därefter förlovades amygdala genom att motivet matchade fruktade ansiktsuttryck under en fMRI-skanning (av 3-T GE Signa-skannern). [

I texten nämns det att genen kan vara en orsak till depression. Även samband med serotonin nämns. Sedan 2013 äter jag serotonin. Givetvis är detta ett område jag är intresserad av att veta mer om. Som författare har jag friheten att skapa mina egna världar. För säkerhets skull kan jag kalla min nästa roman Fantasy. Men jag ser att här finns något spännande för framtida forskning. Dessa teorier diskuterar jag med Anna Vild som givetvis påverkas i sitt konstnärsskap av våra diskussioner.

(I mina anteckningar från tidsresan i september hittade jag anteckningen MT DNA V7a1 – vad som är skillnaden mellan dessa gener vet jag inte.)

Ljuset från norr

Tillsammans med Marianne Norrthon och Margitta Wigren har Anna Vild startat Ljuset från norr. Jag skulle tro att hon här inspirerats av de diskussioner som fördes med Andreas Magnusson den 19 september i Stockholm. Andreas Magnusson talade om urfolkens rätt, om Ecocide. Vi delar engagemanget för Moder Jord och arbetar mot en gemensam vision fast i olika forum.

Andreas Magnusson är engagerad i Fridays for Future. Jag har mitt fokus på att skriva bokserien, de engagemang som jag skrivit om ovan och att skapa en stiftelse (som förhoppningsvis blir klar innan den 21/12).

Anna använder sitt engagemang i konsten.

Det handlar inte om att exkludera. Det handlar om att lyfta fram en kultur där vi lever i symbios med Moder jord, så som ursprungsfolken gjort fram till våra dagar. Där vi inte ser oss som härskare över djuren – där vi är en av många varelser som ska leva tillsammans på jorden.

Jag avslutar denna text med prologen till Vrede i Älvdalen.

Det fanns en tid 

när girighetens gudar ännu inte segrat.

I lönndom vördades naturen.
I harmoni levde människa och djur.
De förstod varandra och hjälpte varandra i gemenskap med vatten och skogar. 

Kyrkan organiserade och de accepterade.
I det fördolda förvaltade kvinnor botande kunskap och galdrar,
som skydd mot missväxt, Guenna och vargen. 

Av ingen ägdes skogen
Av alla delades den
Var och en tog vad den behövde
varken mer eller mindre.
På hemfäbodar och långfäbodar vallades kritter och kor

 I skogar utan gränser och ägor. 

2 svar till “Vad håller jag på med?“

  1. Anitha Jerlerud skriver:

    Tack för att Du beskriver hur Du känner. Jag har alltid tänkt på tio saker som ska göras medan jag håller på med två andra. Sedan helt plötsligt är tiden slut för dagen när hemtjänsten kommer och jag ”måste” lägga mig.
    Det har också varit så att mina första fem år innehöll mycket psykisk misshandel av den mansperson som då fanns i mitt liv. Så jag har aldrig känt att jag duger eller kan.

    1. Och TACK Anitha för att du delar!!!

      Men nu vet du att du både duger och kan!!! Nästa gång jag är i Älvdalen ska vi ha mer tid att tala med varandra. Tror du sitter på fler ledtrådar än den till var bålen brann.

      Önskar dig en fin jul!

Kommentarer är stängda.