Alghero, Sardinien

För att förebygga depressioner tankar jag solljus. Efter en solfattig sommar bokade vi en sista-minuten-resa till Alghero (efter att tågresa till Bodensjön visade sig så komplicerat).

Vi hyrde våra cyklar på www.cicloexpress.com

Vi hyrde våra cyklar på www.cicloexpress.com

Säger bara WOW – hit återvänder jag gärna! Alghero har vita sandstränder mitt i stan, strandpromenad för gående och cyklister, en gammal stad med gränder och stadsmur – och framförallt cykelvänliga omgivningar.

Utanför Alghero cyklar många MTB i naturområdena. Från uteserveringarna kan du njuta av solnedgången över Capo Caccia.

Utanför Alghero cyklar många MTB i naturområdena. Från uteserveringarna kan du njuta av solnedgången över Capo Caccia.

Men att hyra cykel ska vara så dyrt! För 1.500 SEK kan du hyra bil i en vecka. Vi betalade 90 EUR/cykel för våra trekkingcyklar (www.cicloexpress.com). Men det var det värt!

28 september 2017

Att hitta bra cykeluthyrare är inte lätt. Vid småbåtshamnen hittade vi Cicloexpress som hyr ut massor av olika cyklar, men även elbilar. Ägaren var kunnig och servar cyklarna mellan uthyrningarna.

Första cykeltur gick via Fertilia – en sovande stad som med sin närhet till flygplatsen vore perfekt för ett cykelhotell. Vi följde kusten och njöt av utsikten mot Capo Caccia och resans bästa pizza från El Faros poolbar.

Mirador hade fantastisk utsikt men usel mat.

Mirador hade fantastisk utsikt men usel mat.

På kvällen valde vi restaurang efter utsikten utan att kolla tripadvisor. Det var ett misstag, och via Tripadvisor hittade vi ett ställe med bättre recensioner. Varför inte testa efterrätten innan vi tar en hel meny? Vi frågade personalen på Nautilus om det gick bra att bara beställa efterrätt. Och det gjorde det givetvis – men med 5 EUR i kuvertavgift – för en efterrätt – valde vi att inte återvända för att pröva deras övriga rätter.

29 september 2017

Fredag: Kustvägen Alghero-Bosa: 46 km Slingrande, nästan bilfria, aslfaltsvägar längs havet. Först massor av uppförsbackar - men rullningen ner till Bosa var obeskrivlig.

Fredag: Kustvägen Alghero-Bosa: 46 km
Slingrande, nästan bilfria, aslfaltsvägar längs havet. Först massor av uppförsbackar – men rullningen ner till Bosa var obeskrivlig.

Med minimal packning gav vi oss ner till Bosa. Längs vägen finns flera fina sandstränder med små matställen. Vi köpte bröd, ost och skinka i en butik och åt nere vid floden som går genom Bosa.

Färgglada hus och slingrande gränder.

Färgglada hus och slingrande gränder.

I Bosa fann vi en sagostad. Utanför den gamla staden fann vi en grönskande gavel och kollade hotellet via TripAdvisor.

http://www.palazzosapischedda.it

http://www.palazzosapischedda.it

Personalen var extremt vänlig och hotellet kändes lyxigt efter vårt sunkiga lägenhetshotell i Alghero.

Bosa- sagostaden vid floden

Bosa- sagostaden vid floden Temo

Bosa borde platsa på UNESCOs världsarvslista.

Bästa brödbutiken hittade vi i Bosa

Bästa brödbutiken hittade vi i Bosa

IMG_0219

Under medeltida valv säljs färsk pasta och konstnärliga bakverk

Kommersen var intensiv. Många Bosa-bor tycktes ha förbeställt pasta. Mellan kunderna passade “bagaren” på att bjuda oss på kakor.

IMG_0216

Brödkonst

Många hus var i behov av underhåll - ändå var Bosa hänförande.

Många hus var i behov av underhåll – ändå var Bosa hänförande. Här en slingrande vinranka.

IMG_0209

Slingrande gränder upp till borgruinen.

IMG_0210

Skulle kunna skriva hur mycket som helst om Bosa – men tänker att bilder säger mer än ord.

IMG_0211

Det är något speciellt med vatten. Gamla staden ligger en bit in i landet – men Temo rinner utanför.

IMG_0214

Till vänster – gamla garverier. Till höger gamla stan.

30 september 2017

En sak har vi lärt oss – att fråga den som inte cyklar om sevärdheter är meningslöst – hur hjälpsam hen än vill vara. I hotellreceptionen fick vi information om tåg på Sardinien och valde vägen till Macomer.

Bosa - Macomer: 30 km Inledningsvis slingrande väg, men efterhand tråkiga raksträckor med intensiv biltrafik.

Bosa – Macomer: 30 km

Inledningsvis slingrande väg, men efterhand tråkiga raksträckor med intensiv biltrafik.

Inledningsvis slingrande väg, men efterhand tråkiga raksträckor med intensiv biltrafik.

Macomer - en stad där biltrafiken dominerar.

Macomer – en stad där biltrafiken dominerar.

Vi var i god tid till tåget och frågade oss fram till en Supermercati där vi köpte bröd, ost, vatten och tonfiks att äta på tåget.

Tåg på Sardinien.

Tåg på Sardinien.

Det stod några lokförare på perrongen som hjälpte oss lösa biljetter. Det gick att välja engelska som språk i automaten – men för cykelbiljett fick man lösa i en annan automat. Nåväl, tågresan gick smidigt när väl cyklarna var upphängda på tågväggen. (Dvs packningen fick tas ur cykelkorgen.)

Runt Sassari odlades kronärtskockor - men butikerna var dåliga på att märka upp lokalodlad mat. Trots att granatäpplena mognade på träden - hittade vi granatäpple från Peru i en butik.

Runt Sassari odlades kronärtskockor – men butikerna var dåliga på att märka upp lokalodlad mat. Trots att granatäpplena mognade på träden – hittade vi granatäpple från Peru i en butik.

När vi kom till Sassari var det siesta. Vi vilade på bänken vid kyrkan och bestämde oss för att cykla tillbaka till Alghero efter att ha läst om hamnstaden Porto Torres i guideboken.

Sassari-Alghero: 34 km Resans tråkigaste cykling. Raka vägar. Aggressiv biltrafik.

Sassari-Alghero: 34 km
Resans tråkigaste cykling. Raka vägar. Aggressiv biltrafik.

1 oktober 2017

Efter tråkig cykling längs trafikerade vägar behövde vi vila. Jag ville ha lyx och hittade ett hotellrum med frukost runt tusenlappen på El Faro via booking.com. Jag övertalade min älskade att vi skulle cykla via Nuranghe-folkets ruiner Palmavera.

Besök på en historisk plats gör resan komplett. Den här gången fick det bli Nuraghe mellan Alghero och Capo Caccia.

Besök på en historisk plats gör resan komplett. Den här gången fick det bli Nuraghe mellan Alghero och Capo Caccia.

Ca 1.500 f Kr byggdes det första kalkstenstornet. Fram till ca 800 f Kr utfördes förbättringar och tillbyggnader.

Ca 1.500 f Kr byggdes det första kalkstenstornet. Fram till ca 800 f Kr utfördes förbättringar och tillbyggnader.

I timmar kan jag gå omkring och fantisera om hur det en gång såg ut.

I timmar kan jag gå omkring och fantisera om hur det en gång såg ut.  Och ja – du ser rätt. Det är molnigt på bilden. Faktiskt den enda dagen på resan när himlen inte var klarblå.

Tyvärr var de mindre rummen bokade när vi kom fram till El Faro. (Av det lärde vi att boka rummen i förväg.) Eftersom det ingick en timmes SPA (och vi verkligen behövde vila) bokade vi ett rum med egen solterrass. Resans absolut lyxigaste boende och vi njöt i fulla drag. Jag varvade bastu med långa simturer i havet. (Eftersom jag redan skrivit omdöme om lunchen gick det inte att skriva om boendet – men det skulle blivit full pott.)

Bästa hotellvistelsen! SPA och närheten till havet. Vi lärde oss att kroppen behöver vila var 4:e dag och sov bort massor av tid på detta avkopplande hotell.

Bästa hotellvistelsen! SPA och närheten till havet. Vi lärde oss att kroppen behöver vila var 4:e dag och sov bort massor av tid på detta avkopplande hotell.

Middagen åt vi i hotellets restaurang – gott – men inget som imponerade.

2 oktober 2017

Närhet till havet och lyxig miljö - ändå lockade cyklingen. Därför blev det inget morgondopp.

Närhet till havet och lyxig miljö – ändå lockade cyklingen. Därför blev det inget morgondopp. Dagens första mål var Capo Caccia – klippan nästan mitt i bilden. 14 km enligt google.maps.

Vägen till Capo Caccia går längs havet. Under lågsäsong är det inte mycket biltrafik.

Vägen till Capo Caccia går längs havet. Under lågsäsong är det inte mycket biltrafik.

Vi hyrde trekkingcyklar med 21 växlar och utan fotbroms. En sjuväxlad cykel är inte att rekommendera om du ska ge dig utanför Alghero.

Vi hyrde trekkingcyklar med 21 växlar och utan fotbroms. En sjuväxlad cykel är inte att rekommendera om du ska ge dig utanför Alghero.

Väl uppe på Capo Caccia var trappan till Neptunusgrottan avstängd och turister vände och körde därifrån. Det visade sig emellertid att grottans nedgång började bakom en servicebyggnad.

Uppförsbackarna och sedan 646 trappsteg ner till Neptunusgrottan fick det att darra rejält i benen.

Uppförsbackarna och sedan 656 trappsteg ner till Neptunusgrottan fick det att darra rejält i benen. För den som inte orkar finns båtalternativet.

Sardiniens mest spektakulära grotta enligt Berlitz. Jag lyckades inte fånga dess skönhet på bild - men gå in på instagram och sök "grottadinettuno" så förstår du.

Sardiniens mest spektakulära grotta enligt Berlitz. Jag lyckades inte fånga dess skönhet på bild – men gå in på instagram och sök “grottadinettuno” så förstår du.

Miljöbanditer! Vi åt vilade benen i skuggan och åt melon när vi kom upp ur grottan. Tyvärr förpestades luften av turistbussar som höll och väntade med motorn igång.

Miljöbanditer!
Vi åt vilade benen i skuggan och åt melon när vi kom upp ur grottan. Tyvärr förpestades luften av turistbussar som höll och väntade med motorn igång.

Bilar tar plats. Vägen upp till grottan ockuperades av bilar. Tänk så många cyklar som skulle ha fått plats på samma yta.

Bilar tar plats. Vägen upp till grottan ockuperades av bilar. Tänk så många cyklar som skulle ha fått plats på samma yta.

Efter misstaget att inte boka rum på El Faro bokade jag ett nytt boende innan vi lämnade hotellets wi-fi. På Agriturismo Cuile de Molino erbjöds övernattning med frukost för 51 EUR (så genomsnittspriset för turen blev bra).

Vi passerade många skyltar om agriturismo längs vägen, däremot inte så många butiker eller matställen. Men värdarna improviserade en välsmakande kvällsmat.

Vi passerade många skyltar om agriturismo längs vägen, däremot inte så många butiker eller matställen. Men värdarna improviserade en välsmakande kvällsmat.

Vi frågade om vi fick smaka vindruvorna - och de skar ner en hel klase. Vilken efterrätt!

Vi frågade om vi fick smaka vindruvorna – och de skar ner en hel klase. Vilken efterrätt!

IMG_0290

Enorma rosor och pelargoner – bara älskade att ströva runt på gården.

IMG_0291 2

Höns, katter, hundar, kor, får och grisar. Här finns det mesta. Svärdottern talade bra engelska och berättade att de förädlade gårdens produkter för att bjuda gästerna på egenproducerad mat som ost, marmelader, kakor och frukt.

Jag hade planerat en cykeltur på 38 kom från Capo Caccia till boendet – men troligen blev det betydligt längre. Det var inte mycket trafik, men vägarna var spikraka. Vi föredrar slingrande vägar även om de innebär uppförsbacke. Därför bestämde vi oss från att avstå från att besöka Stintino (som bara ligger 23 km från Cuile de Molino).

3 oktober 2017

Det finns säkert de som skulle säga att frukosten på Cuile de Molino var dålig; bröd direkt från bageriet, hembakta kakor, smör, hemgjorda marmelader och frukt från gården. Kaffe/te.

Det finns säkert de som skulle säga att frukosten på Cuile de Molino var dålig; bröd direkt från bageriet, hembakta kakor, smör, hemgjorda marmelader, ost och frukt från gården. Kaffe/te.

Vi kunde inte fått en bättre frukost. Vindruvor, granatäpple, valnötter, hasselnötter och mandel odlade på gården. Som alltid dricker vi bara vatten till frukost.

Vi kunde inte fått en bättre frukost. Vindruvor, granatäpple, valnötter, hasselnötter och mandel odlade på gården. Som alltid dricker vi bara vatten till frukost.

IMG_0300 2

Lärdom: köp en ordentlig karta. Det är inte alltid internet fungerar när man som bäst behöver det. Jag gjorde en enkel kartskiss över vägen tillbaka. 35 km till Alghero.

"Farmor" berättade att de hette Molino, och att familjen bott på platsen i många generationer. De äldre husen fanns kvar. Vi tog med oss en klase vindruvor och gick för att titta.

“Farmor” berättade att de hette Molino, och att familjen bott på platsen i många generationer. De äldre husen fanns kvar. Vi tog med oss en klase vindruvor och gick för att titta.

Nedanför de äldre husen låg fruktlunden. På träden hängde spruckna granatäpple och små fikon som inte plockats. Vilken lyxa att få plocka direkt från träden.

Nedanför de äldre husen låg fruktlunden. På träden hängde spruckna granatäpple och små fikon som inte plockats. Vilken lyxa att få plocka direkt från träden.

Nästa gång vi reser till Italien kommer vi söka boenden på www.agriturismi.it. Att äta av det området producerar istället för importerade varor är ett mer klimatsmart sätt att resa. Dessutom blir det mer på riktigt.

"Farmor" berättade (med teckenspråk) att hon själv planerat dessa imponerande rosor. Ett besök hos familjen Molino kan varmt rekommenderas!

“Farmor” berättade (med teckenspråk) att hon själv planerat dessa imponerande rosor. Ett besök hos familjen Molino kan varmt rekommenderas!

Söderut fann vi asfalterade vägar med ytterst lite trafik. Härlig värme. Vackra omgivningar - men tyvärr alldeles för raka vägar. Längs vägen låg enstaka hus - men vi passerade inte några byar. Däremot hittade vi en grönsaksförsäljare längs vägen. Piel del Sapo för 1 EUR/kg. Och jag som tyckte affärens 1,19 EUR/kg var urbilligt (antagligen levererade från samma ställe).

Söderut fann vi asfalterade vägar med ytterst lite trafik. Härlig värme. Vackra omgivningar – men tyvärr alldeles för raka vägar. Längs vägen låg enstaka hus – men vi passerade inte några byar. Däremot hittade vi en grönsaksförsäljare längs vägen. Piel del Sapo för 1 EUR/kg. Och jag som tyckte affärens 1,19 EUR/kg var urbilligt (antagligen levererade från samma ställe).

I Fertilia kompletterade vi lunchen på Supermercado. Nere i hamnen fann vi ett bord i skuggan.

I Fertilia kompletterade vi lunchen på Supermercado. Nere i hamnen fann vi ett bord i skuggan.

MTB och landsvägscykling har blivit stort - men vårt sätt att cykla hör man aldrig något om.

MTB och landsvägscykling har blivit stort – men vårt sätt att cykla hör man aldrig något om.

 

I Fertilia kompletterade vi lunchen på ett Supermercado och hittade ett bord i skuggan nere i hamnen.

Sista kvällen valde vi en restaurang för dess mysiga valv och recensionen på TripAdvisor. Jag har redan glömt vad stället hette. Jag tog en pizza med svamp – men det var burksvamp. Maten var inte direkt dålig – men vi konstaterade att den resans godaste mat var det vi köpt i butikerna och ätit ute på våra cykelturer.

 

Solnedgång från murarna i Alghero

Solnedgång från murarna i Alghero

Alghero är verkligen mysigt, med smala gränder, gamla hus och små torg. Ett extra plus för cykelvägarna i centrum! Just nu var hela Alghero dekorerat med cyklar för att hylla Giro d'Italia av någon anledning.

Alghero är verkligen mysigt, med smala gränder, gamla hus och små torg. Ett extra plus för cykelvägarna i centrum! Just nu var hela Alghero dekorerat med cyklar för att hylla Giro d’Italia av någon anledning.

4 oktober 2017

Fritidsresor skulle ha 500 SEK för transfer. Om du köper bussbiljett på busstorget kostar bussen till flygplatsen 1 EUR/person. Den går varje hel timme från flygplatsen till Alghero där den vänder och går tillbaka till flygplatsen.

Planet skulle gå 21.15 och vi räknade med att behöva ta bussen 18.30 för att hinna i tid.

Efter de raka vägarna i norr ville vi ha slingrande utmaningar. Vi beräknade att det skulle vara ca 2,4 mil till Villanova- men rejält mycket uppförs-lut. Vad kan passa bättre när man sedan ska sitta resten av dagen?

När vi checkade ut fick vi veta att det var marknad i Alghero. Och vilken marknad!

Massor av mandlar och frukt från Sardinien. I Alghero verkar de bofasta handla det mesta på marknaden.

Massor av mandlar och frukt från Sardinien. I Alghero verkar de bofasta handla det mesta på marknaden.

De rökta ostarna som skulle "hänga" hittar du i de flesta affärer. På Sardinien föredrog vi dock den kokta skinkan framför den rökta.

De rökta ostarna som skulle “hänga” hittar du i de flesta affärer.

Meter efter meter med ostar. Sarderna tycks verkligen älska ost i alla dess former. Och det förstår jag, har nog aldrig ätit så mycket ost som den här veckan.

Meter efter meter med ostar. Sarderna älskar ost i alla dess former. Och det förstår jag, har nog aldrig ätit så mycket ost som den här veckan.

Vi fick ta en tur tillbaka till bagage-rummet för att packa ner nötter och färska fikon från Sardinien innan vi började klättringen upp till Villanova.

Resans bästa cykling - trots uppförsbackarna. Med vars en PET-flaska på pakethållaren klarade vi oss även om dricka-pauserna blev många i värmen.

Resans bästa cykling – trots uppförsbackarna. Med vars en PET-flaska på pakethållaren klarade vi oss även om dricka-pauserna blev många i värmen.

Uppskattade verkligen skuggan under korkekar.

Uppskattade skuggan under korkekar.

När det går uppför hinner man verkligen beundra omgivningarna som är olika i varje dal.

När det går uppför hinner man verkligen beundra omgivningarna som är olika i varje dal.

Två timmar och 15 minuter tog det upp till Villanova! Jag var rejält trött innan vi var uppe. Min älskade hade fått strul med växlarna och trampade på av bara ilskan. Han som alltid brukar komma på efterkälken i uppförsbackar.

Två timmar och 15 minuter tog det upp till Villanova! Jag var rejält trött innan vi var uppe. Min älskade hade fått strul med växlarna och trampade på av bara ilskan. Han – som alltid brukar komma på efterkälken i uppförsbackar – kom först upp!

I Villanova fick vi sällskap av en hungrig katt när vi skulle äta vår medhavda baguett och tonfisk. Därför valde vi att äta melonen på vägen ner. Vi lärde oss att det är klokast att ha nödproviant med i bagaget. Siestan gör att det kan vara svårt att hitta mat och dryck i småbyarna.

I Villanova fick vi sällskap av en hungrig katt när vi skulle äta vår medhavda baguett och tonfisk. Därför valde vi att äta melonen på vägen ner. Vi lärde oss att det är klokast att ha nödproviant med i bagaget. Siestan gör att det kan vara svårt att hitta mat och dryck i småbyarna.

Långt där nere kunde vi se Capo Caccia. Inför nedförsbackarna var jag laddad med endorfiner som efter något av de alla löpar-lopp jag deltog i innan jag träffade min cykelälskande själsfrände.

Långt där nere kunde vi se Capo Caccia. Inför nedförsbackarna var jag laddad med endorfiner som efter något av de alla löpar-lopp jag deltog i innan jag träffade min cykelälskande själsfrände.

Cyklingen på Sardinien gav mersmak!

Cyklingen på Sardinien gav mersmak!

Den perfekta cyklingen - slingrande asfaltvägar med vacker utsikt och nästan bilfria.

Den perfekta cyklingen – slingrande asfaltvägar med vacker utsikt och nästan bilfria.

Det bästa med uppförsbackar är att det alltid kommer en nedförsbacke efteråt. Här började 9 km nedförsbacke, där jag bara behövde trampa en kort bit när det planade ut. Det röda huset är en kvarleva från bilarnas barndom då huset var bemannat för att kunna hjälpa till vid bilproblem. Då fanns det även möjlighet att övernatta och få en bit mat.

Det bästa med uppförsbackar är att det alltid kommer en nedförsbacke efteråt. Här började 9 km nedförsbacke, där jag bara behövde trampa en kort bit när det planade ut. På 45 minuter var vi nere i Alghero igen.
Det röda huset är en kvarleva från bilarnas barndom då huset var bemannat för att kunna hjälpa till vid bilproblem. Då fanns det även möjlighet att övernatta och få en bit mat.

I cykelsadeln får man tid att tänka. Efterhand som vi cyklade insåg vi nyttan med TripAdvisor och jag delade allt fler bilder på instagram. På FB skrevs kommentaren “Du säger ju att man ska undvika att flyga” – och någon gång i framtiden ska jag skriva mer om den frågan och hur jag tänker kring att “kompensera” för flygresan. Men inte nu.

På instagram fick jag frågan om hur vi hade planerat resan och insåg hur lite information jag hittar om cykelsemester.

Biltrafik kräver stort utrymme. Tänk så mycket bättre semestern skulle bli om fler bytte bil mot cykel. Kanske kan jag inspirera fler att cykla på semestern.

Cykelsemester är klimatsmart

Cykelsemester kan – men måste inte vara – lågbudget. Varför inte cykla mellan lyxhotell?

Jämför en flygresa till Sardinien med boenden på agriturismo med en flygresa till Karibien för att kryssa mellan öarna. Vilken resa ger störst klimatavtryck?

Cykelsemester är frihet

Med cykel hittar du alltid parkering. Du tar dig fram i smala gränder. Och du tar dig med lätthet fem mil om dagen (om du är lite tränad).

Cykelsemester är upplevelser

Om du ska sitta i en plåtlåda och uppleva omgivningen genom fönstret kan du lika gärna sitta hemma framför skärmen och titta. Med cykel får du motion samtidigt som du ser, hör och känner även tillvarons minsta nyanser.

Ofta är det inte särskilt långt mellan upplevelserna på semesterorten.

Se till att ha med dig en sarong och badkläder om du hittar en trevlig badvik eller ett hotell du gillar.

Jag har sååå många fler superlativ om cykelsemester. Men redan nu är inlägget alldeles för långt enligt min dotter. Så jag nöjer mig här och hänvisar till vad jag skrev när jag var på Sardinien.

instagram “andebark”

tripadvisor

 

Märkligheter

Hittade ännu en trolldomsnörd i en bokhandel i Kristianstad

Hittade ännu en trolldomsnörd i en bokhandel i Kristianstad

Ofta känns det som om jag får hjälp från de trolldomsanklagade i researchen.

I går var jag i Kristianstad och fick för mig att besöka en bokhandel. Varför vet jag inte – för jag hade absolut inget ärende in. Men jag gick in. Biträdet var trevligt och jag köpte en ännu en skrivbok. Av någon anledning nämnde jag trolldomsprojektet. Det blev ett långt samtal om varför individer eller grupper förföljs.

Biträdet (som jag inte ens fick namnet på) hade gjort sitt examensarbete om häxprocesserna och uppmanade mig att även göra jämförelser mellan de svenska och danska trolldomsprocesserna.

Inom beteendevetenskap hade hon skrivit två uppsatser som tangerade frågeställningar som jag ställer mig.

“Hur kan en liten grupp klara sig mot en stor – om judisk humor.”

“Varför en udda religiös grupp kan vara omtyckt – Amish-folket”

Vi diskuterade även varför förföljelse uppstår – en fråga som är lika aktuell idag som för 350 år sedan.

  1. Någon form av kris (resursbrist – som svält, ekonomi – eller tex sjukdomar)
  2. Människor söker förklaring. Förklaringen kan ha a) religiös koppling b) vidskeplig koppling c) ekonomisk koppling d)när det gäller mat t ex söker felet i salt, socker, kolhydrater
  3. Grupp/individ/produkt “förföljs”

Hon tipsade även om boken “En mörderska bland oss” av Hannah Kent.

Äntligen i Älvdalen

I Brittas stuga sover jag bort min första dag. Himlen har färg av omogna lingon när jag drar på gympaskorna för att gå ner och handla. Från älven lyfter dimman, formas till moln tunna som mjölkörtens fröer. Jag lyssnar efter ljud, men det enda jag hör är bilar och skällande hundar. Det borde ju ha funnits ett torg.

Moln av mjölkörtsfrö

Moln av mjölkört svävar över älven

I stugan finns elelement – men det händer något i mig när jag lever enkelt. Femgrader hade det varit i morse. Drog på min långa kofta och kröp ner i sängen med datorn, men det var som om texten satt fast. La datorn på laddning och hittade ett läge där min rygg inte värkte. Somnade.

Österdalälven

Österdalälven

Sedan kom orden. Det blev en scen som jag aldrig skulle ha kunnat planera. Klockan var 12 innan jag var påklädd. Rullmackor i ryggsäcken, en tom plastburk och ut längs älven.

Längs älven växer lingon

Längs älven växer lingon

Burk och mage fylldes innan jag fortsatte upp till Stubrot. Naturen här uppe gör mig lika andlös varje gång.

IMG_0062

Kommer mina texter någonsin kunna göra miljön rättvisa. Länge satt jag på sittunderlaget och bara beundrade utsikten.

I skrivboken skrev jag: “Bakom mig kör bilarna. Nedanför flyter älven. Ytan är skrovlig som tallens stam. Längs horisonten reser sig bergen, Tallbar och björklöv skiftar i hjortronens färg. Ljung klamrar sig fast under knotiga rötter, blommar på torra kvistar. Vitmossan sticks.

Mellan molnen smiter solens strålar, leker tafatt över bergens granskogar.

Lingon lyser i spirande ris.

Kring hemfäbodar letar korna sopp i skogen. Först sent om kvällen kommer de hem.”

Stubrot

Stubrot

Österdalälven

Österdalälven

 

Planetens framtid 2

DN KULTURDEBATT DEN 22 AUGUSTI 2017

Skogen är skövlad - inte ens de gamla granarna vid bäcken sparades

Skogen är skövlad – inte ens de gamla granarna vid bäcken sparades

På FB läser jag kommentarerna till Alf Hornbergs artikel i DN. Alf Hornberg är professor i humanekologi vid Lunds universitet.

“Nej, grundproblemet är kapitalismen som sådan. Och kapitalismens globala logik alstras obönhörligen av idén om en självreglerande marknad som gör att man med pengar kan byta till sig vad som helst (detta som antropologer kallar ”allmänsyftespengar”). Sedan 1700-talet har sådana pengar gjort det oklanderligt att i allt snabbare takt byta konsumtionsvaror mot de naturresurser och ekologiska sammanhang som förbrukas för att framställa dem. De låter oss nu byta regnskogar, korallrev och oljereserver mot Coca-Cola och tv-spel.”

När jag läser om Älvdalens historia ser jag hur två synsätt kolliderar med varandra. I Älvdalen ägdes skogen inte av någon – den brukades tillsammans. Korna åt sig mätta utan gränser. Träd hämtades från skogen – men inte mer än man behövde. Att äganderätten inte var fastställd var Statens argument i en process om de älvdalska skogarna. Kapitalismen är inte bara av godo. Ingen kan äga frisk luft – men ger det rätt för individer att förstöra den?

“Det handlar inte endast om att sluta använda fossila bränslen, utan om det långsiktigt orimliga i en marknad som belönar en accelererande resursförbrukning med mera resurser att förbruka.”

Idag ägs skogarna i Älvdalen av enskilda individer som kan välja att skövla för egen vinning. Men djuren – vem tar tillvara deras rätt? Vad ger människan rätt att förstöra livsbetingelserna för insekter.

“Framstegsoptimisterna verkar tycka att frågan om planeten blir obeboelig är underordnad iakttagelsen att människor i Syd nu lever längre, konsumerar mera, och har bättre utbildning än sina föräldrar. Men som miljöhistorikerna Christophe Bonneuil och Jean-Baptiste Fressoz visar i sin bok ”The shock of the anthropocene” (Verso, 2015) kan vi inte förstå världssamhällets tilltagande ohållbarhet utan att se hur oupplösligt förbunden den är just med de ökande globala klyftorna. Som min kollega Andreas Malm föreslog redan 2009 borde vi i stället för antropocen tala om ”kapitalocen”.”

Min filosofiuppsats på gymnasiet hade rubriken “Människans förtryck av djuren.” Frågorna jag ställer mig är de samma nu som då.

“Ett kontrakt med naturen måste innehålla löftet att inte låta allmänsyftespengarna fortsätta att bryta ned biosfären.”

Helena Hansen – en av de viktigtigaste i mitt liv just nu

Skrivkurser, skrivretreat, FB-grupper – där kan jag möta andra skrivande människor.

I dag fick jag mail från en kursare från Capella. Hon berättade att hon nu skickat sitt manus till Helena Hansen och frågade hur mitt samarbete med Helena såg ut.

Här är delar av mitt svar:

Vad roligt att höra att kontakten med Helena fungerar!

Helena har blivit en av de viktigaste personerna i mitt liv. Hon lyfter mig och får mig att börja tro på mina egna förmågor.

Helena är så mycket mer än en lektör för mig. Vår kontakt började i samband med Skriv2016 då deltagarna erbjöds en gratis kapitel 1 analys. Helena gick då på lektörsutbildningen. Jag träffade henne i samband med skrivkonferensen och köpte ytterligare utlåtande. Därefter anmälde jag mig till Vinterskolan – en skrivkurs på nätet där det ingick 10 sidor lektörsläsning. Jag hade så svårt att färdigställa texter, tror bara jag skickade iväg 2-3 sidor – men Helena sa att jag kunde skicka in resten när jag ville.

Idag har vårt samarbete utvecklats. Ca en gång i månaden skickar jag in några sidor, samtidigt kommer vi överens om datum när jag ska skicka in nästa text. Antalet sidor jag skickar in är olika och Helena tar betalt per sida. Ofta har jag någon specifik fundering som hon fördjupar sig extra i. Av hennes utlåtande har jag lärt mig så otroligt mycket. Man skulle kunna beskriva det som en skrivkurs där jag styr över ämnena och helt kan ägna mig åt mina egna texter. Genom Helena får jag en gräddfil in i alla de utbildningar hon gått. (Bl a har hon gått Författarlinjen på Lunds universitet – en utbildning jag skulle vilja gå men som jag nog aldrig kommer orka ta mig igenom.)

Helena har en förmåga att uppmärksamma mig på förbättringsmöjligheter utan att jag känner mig ”dålig”. Hon hittar också oslipade diamanter i texter som jag själv tycker är jättedåliga.

Min berättelse bygger på protokoll från den första stora trolldomsprocessen i Dalarna. Vid ett tillfälle bad jag Helena särskilt titta på karaktärerna. I utlåtandet kunde jag se hur karaktärerna fått liv genom mina ord – det var helt fantastiskt!

Förutom utlåtandet får jag tillbaka mina egna texter med hennes kommentarer.

Du har verkligen något att se fram emot!!!

Sedan Capella har skrivandet fått ta allt större del i mitt liv. Trädgården, cykling, yoga har blivit som öar av kreativitet där metaforer kommer till för att sedan formuleras till ord vid datorn. I fredags skickade jag in ca 10 sidor till Helena. Den 11 september skickar jag nästa text – hur många sidor eller vad det blir vet jag inte. Men bara det att ha en datum när jag skickar vad jag har hjälper mig att skriva.

Planetens framtid

DN KULTURDEBATT DEN 7 AUGUSTI 2017

Sverker Sörlin om klimathotet: Nu skrivs en ny historia om planetens framtid

IMG_1643

På DN läser jag en lång artikel om klimathotet och antropocen.

“Mer och mer kommer vi att inse att stora delar av det regelverk som styr våra samhällen bygger på principer från kapitalismens barndom som är helt i strid med hållbarhet. Varför ska vi ge skattesubventioner till dem som köper nya apparater och kasserar gamla som fungerar? Varför ska vi inte kraftfullt belöna hållbar design och bestraffa ohållbar? Varför ska samhällen vara neutrala inför hållbarheten på produkter och tjänster? Ställda inför hotet om ”en obeboelig planet” kommer vi att behöva tänka djupt annorlunda om samhällets drivkrafter så att alla arter, nationer och samhällsklasser kan leva väl under antropocen.”

I morgon kommer vi cykla i bensinångor. Veteranbilar från hela Skåne samlas och spyr ut sina avgaser på sin färd. Länge hänger molnen kvar. Att veteranbilar inte är belagda med någon form av miljöavgift är ofattbart.

Lika ofattbart som att skattepengar kan användas till rökning.

Varför är kostnaden för arbete så hög att det är ekonomiskt försvarbart att köpa nytt istället för att reparera? (Visserligen har mervärdeskatten sänkts för bl a cykelreparationer, men arbetsgivareavgifter och skatt gör att det fortfarande är billigare att köpa lågprisvaror från utlandet där arbetskraften är billigare.)

Varför betalar inte flyg, båtar, lastbilar för den miljöbelastning de innebär? (Om frakterna blev dyrare skulle det bli förmånligare att handla lokalt producerade varor. Dessutom skulle fler köpa kvalitet istället för slit-och-släng som snabbare hamnar på sopberget.)

Varför är nytt normen? Är BNP verkligen ett bra mått?

Sverker Sörlin hänvisar till David Wallace-Wells artikel ”The uninhabitable earth” i New York Magazine där han skriver att ”Delar av jorden kommer med stor sannolikhet att bli obeboeliga, andra fasansfullt ogästvanliga, redan i slutet av det här århundradet”. “I sin maratonessä berättar han i detalj om hur människors kroppar i slutet av 2000-talet bokstavligen kommer att koka av hetta i tropikerna och Mellanöstern, om havsnivåer som stiger flera meter, om hur Kolkata och Karachi blir obeboeliga, Miami och Amsterdam står under vatten, hur jordar blir obrukbara och matkris härjar.”

I David Wallace-Wells artikel förutsätter han att människan fortsätter i gamla hjulspår. Men vad händer om vi tillsammans gör en förändring?

“Människor påverkar nu jorden så mycket att vi blivit dess största verkande kraft. Jag kallar det ”mänskligheten som summa”. Men var och en påverkar olika, vi nu levande mest, de rika allra mest. De som ska leva i framtiden måste påverka jorden oändligt mycket mindre än vi och i skonsammare former. Men det är vi som lever nu som måste börja omvandlingen, och de rika måste minska mest. Det går inte utan en viljeakt.

Sverker Sörlin ser bevis för att människan vill förändra situationen. På marknaden finns ny teknik som gör en förändring möjlig.

Cleantech Invest 

Analyserar “hur dess portföljbolag förbättrar jordens ekosystem. Traditionellt har stora företag mätt ekologiska fotavtryck d.v.s. hur mycket (eller lite) utslöpp deras egen verksamhet ger upphov till. I denna nygjorda analys, har Cleantech Invest istället fokuserat på sitt ekologiska handavtryck d.v.s. hur mycket växthusgaser och vattenanvändningen minskas i världen, genom att slutkunder använder deras produkter.”

Simris Alg

“Fiskolja och fiskmjöl står för den absolut största fångsten ur världshaven, i volym räknat. Fiskolja är råvaran för cirka 95 procent av den omega-3 som säljs i världen, en snabbt växande marknad inom livsmedel, kosttillskott, läkemedel och foder.”

Heliospectra

Världsledande belysningsteknik som effektiviserar odling.

Cortus Energy

Har utvecklat ny teknik inom biogas som kan producera energi

SolTech Energy Sweden

Varför inte utnyttja fönster och tak för energiutvinning?

I årtionden har” historiker “skrivit viktiga böcker om ”naturens död” och ”ekologisk imperialism”. Nu skriver de alltså om hopp. På ett europeiskt historikermöte i Zagreb i juli mötte jag också en ovanligt stor mängd paneler som handlade om hur kriser och utmaningar tagits om hand och till slut lett till förbättringar.”

 

Spår av 1600-talet

I torsdags reste jag till Lund för att ta en fika med dottern och ägna tid åt mitt skrivprojekt. På Stadsbiblioteket sprang jag över “Skånska krigets verkningar i Landskronatrakten 1676-1679” av Lars-Åke Götesson. Boken fängslade mig. Tänk så lite vi vet om vår egen historia!

Klimatvidrigt

Klimatvidrigt

När dottern slutat jobbet tog vi en fika på Expressohouse. Det blir det inte fler gånger. Tänk så mycket förpackningsmaterial till ingen nytta!

Tack för ert engagemang!

IMG_1655

På Facebook är jag med i några olika skrivargrupper. Historiska romanförfattares gille är min favorit. I gjorde jag följande inlägg:

Skrivstopp igen. Var gång jag sätter mig med protokollet från trolldomsprocessen 1668 dyker det upp nya funderingar. Delar blogginlägg med länkar till info (om det är fler som håller på med 1600-tals processer).

Med tacksamhet läser jag kommentarerna från författare:

Ann Maria Neverdal Intressant och fascinerande det här. Jag har tänkt mycket på det. Kommer fram till att allt var suggestivt och att det inte fanns någon rim och reson. Grupptryck enkelt uttryckt. Var det till någon hjälp?

Pia de Lerigon Har du läst Agneta Nyholm Winqvist bok Där mörker möter ljus. Ni skriver om samma saker.

Birgitta Stillman Verkar otroligt idag men helt förståeligt,faktiskt logiskt, med då-tidens kvinnosyn, tro och referensramar. Det är otroligt starka krafter som sätts igång när makt utövas på ett katastrofalt sätt. (jämför Kevin-fallet) Intressant att studera frågorna till svaren! Antagligen ledande. Uppfattningen var också att om du erkände hade du en garanterad plats i paradiset, inledningsvis fick ingen avrättas mot nekande, men det följdes inte alltid. Ändrades efter hand. Men tortyr eller “pinligt förhör” användes ofta “till gagn” för den åtalade . Det skulle hjälpa denne komma till himlen vid erkännande. Brottet var också av sådan art att det ansågs nödvändigt med tortyr. Satan skulle ta över världen. (Faktiskt samma argument som vid Guantanamo) Den kristna reformerta kyrkan och staten hade som huvuduppgift att krista befolkningen och utrota trolltron som bestämdes vara Satansverk. Ankarloo beskriver detta mkt bra i sina böcker.

Och så klart blir jag nyfiken på dessa författare. Mer om Pia Lergion hittar du på hennes blogg. Birgitta Stillman har nyligen utkommit med boken Förbannelsen. Även den en bok att på min “vill-läsa-lista”. Kanske skulle jag lägga upp en sida med alla böcker om trolldomsprocesser som jag har på min “vill-läsa-sida”. Faktaböcker som jag använt mig av har jag redan lagt upp här.

I fyra år har jag studerat protokollen från september 1668, försökt tränga in i personerna. Jag har valt ut två kusiner – Marit (18-19 år) och Anna (16 år) – som förhåller sig helt olika genom processen. Marit står fast vid sin oskyldighet – trots tortyr. Det finns ingenting som tyder på att Anna utsatts för tortyr. Ändå är Anna en av dem som har utförligast berättelser om Blåkulla. Hon anklagar flera andra för att ha varit i Blåkulla. Jag kan förstå att hennes farmor, Gyris-Marit, erkände för att slippa tortyr och säkra en plats i himlen. Men Anna – vad får henne att erkänna? På min blogg har jag försökt beskriva dåtidens processrätt. Jag har funderat på paralleller till IS-krigare. Men ännu har jag inte hittat en förklaring som känns rätt.

Birgitta Stillman Detta är jätteintressant! jag tror att förklaringen finns i att vi är olika. Varje människa har sitt psyke och sätt att hantera farliga situationer. Också när det gäller att få “kickar” av att skapa uppmärksamhet för sin egen person, (ser vi också dagligen på Sociala medier.) Hon gjorde sig till huvudperson genom att berätta och fanatisera, kunde på så sätt vara med och styra. ( jämför Gävlepojken) Undvek kanske också tortyr genom att vara utredningen behjälplig. Gamla oförätter till dem hon anklagade kom på plats. En kortsiktig strategi! Kanske hoppades hon bli skonad, det kunde finnas förlåtelse och botgöring. Riset och katekesläsning! Trolldomsbrott var vanliga då, hon kanske kände sig skyldig för något hon faktiskt gjort. Hon kanske var psykiskt labil, lättpåverkad av tidsandan, många vid den här tiden. Några tänkbara förklaringar, men du kanske redan lagt dessa åt sidan.

Nej, Birtigga, jag har inte lagt dem åt sidan. Alla finns fortfarande kvar – men det känns som om jag ändå fattas bitar. Kom precis på det här om ramen för processen.

Samtalen på FB får nya insikter att fladdra förbi. För att hinna fånga dem ska jag tillbringa resten av dagen i trädgården.

Varför erkände Gullichs-Anna?

IMG_1658

Redan innan den rejäla uppförsbacken var orken slut, vaderna spände. Trampa, trampa malde mina tankar. Där och då fanns ingen ork att tänka på Gullichs-Anna. Men när uppförslutet avtog fanns genast tankarna på förhöret av Gullichs-Anna i september 1668. 

Utgångspunkten i trolldomsprocesserna var en ackusatorisk process (två jämbördiga parter där domstolen har en neutral roll – jämför svensk processrätt idag). De skadelidande var de bortförda barnen och Gud (som trollkonorna vänt sig ifrån). De skadelidande företräddes av Länsman och Pastorn (den här vinklingen har jag inte tänkt på tidigare. Den får jag fundera på nästa cykelrunda.)

Huvudregeln var att kvinnor inte fick föra talan inför domstol. (De företräddes av husbonde eller förmyndare). I trolldomsmål fick de dock uppträda inför rätten. Först 1697 blev det officiellt tillåtet för kvinnor att vittna (men det förekom redan tidigare).

Om Gullichs-Anna varit offer för ett brott skulle hennes far ha fört hennes talan inför domstolen. Men när det gällde ett av lagens allvarligaste brott förväntades hon föra sin egen talan. Rättegångsombud var inte tillåtet, så någon hjälp fanns inte att få.

När jag studerar dåtidens rättegångsförfarande blir vikten av rättssäkerhet tydlig.

Omedelbarhetsprincipen tillämpades inte. Därför kunde uppgifter som Länsman eller Nämndemän refererade läggas till grund för beslutet.

Hur jävsreglerna var formulerade har jag inte hittat – om det ens fanns några. När jag läste juridik tyckte jag att delikatessjäv var väldigt flummigt. Enligt RB 4:13 punkt 10 är det delikatessjäv “om eljest särskild omständighet föreligger, som är ägnad att rubba förtroendet till hans opartiskhet i målet”. Om dagens jävsregler hade tillämpats skulle troligen nämndemannen från Loka varit jävig. (Han förhörde parter utanför domstolen och refererade sedan förhören inför rätten.)

Att gestalta förhöret av Gullichs-Anna är en större utmaning än vad jag hade trott. Hon får nog följa med på många cykelrundor innan det kommer ut någon text.

Flykt in i 1600-talet

Vildhallonen måste ha varit välkommen sötma på 1600-talet. Undrar om stoppade direkt i munnen eller bevarade dem för vintern på något sätt.

Vildhallonen måste ha varit välkommen sötma på 1600-talet. Undrar om stoppade direkt i munnen eller bevarade dem för vintern på något sätt.

Utanför regnar det. Efter en veckas kliande knottror på fötterna håller jag på att bli tokig. Min hud är som en varningsklocka. Förr gav stressiga situationer prickar på fingrar och händer.

Funderar på vad som utlöste prickarna på fötterna. Nedsatt immunförsvar efter hostan? Samtalet med Försäkringskassan som drog upp det gamla? Tillbakablickande genomgången med psykologen förra veckan då journalen skulle uppdateras? De konstiga inläggen på min FB? Eller kanske ett hopkok av alltihop.

Jag vet inte.

Det enda jag vet är trolldomsprocesserna blivit min tillflykt. Jag flyr in i dem så som jag en gång grävde ner mig i arbete när jag mådde dåligt. Fast inte på samma sätt. Orken räcker endast kortare stunder.

Återigen funderar jag över Gullichs-Anna. I Helenas genomgång av karaktärerna skriver hon bl a så här;

“Fundera dock över scenen där Anna sitter vid bordet med Anders och de andra (i dokumentet Början). Här är det nämligen något svårt att förstå vad som händer. Att de skojar med varandra är klart, men har Anna verkligen berättat att hon varit i Blåkulla? När jag sedan läser dokumentet Gullichs-Anna förstår jag bättre att det faktiskt är så. Jag funderar dock på hur logiskt detta är. Hon som är så religiös, har hon verkligen berättat att hon varit i Blåkulla? Och är det inte farligt att berätta något liknande i den situation hon befinner sig? I ditt mejl (och senaste dokument) bekräftar du att det faktiskt är så, att hon även enligt protokoll angett att hon åkt till Blåkulla. Här tror jag du bör försöka få fram orsaken till detta lite tydligare, så att det här inte framstår som allt för ologiskt. Fundera på hur du kan göra det. Kan du rent av ange en orsak i någon replik i texten? Har hon blivit ”medtvingad”? “

Anna förhördes en hel dag. Gång på gång läser jag förhöret. Skriver ut det. Markerar stycken, letar bra citat. Försöker förstå. Vissa delar känns summariska, som en uppräkning. Det finns likheter med åklagarens sakframställning i dagens rättegång.

På bloggen samlar jag information som jag hittar om trolldomsprocesserna.

I trolldomsprocessen var det Länsmans uppgift att förbereda brottmålen och han fick referera vad som förekommit inför tinget.

År 1668 tillämpades inte någon omedelbarhetsprincip. Hur rättegången exakt gick till är svårt att utläsa eftersom de styrande inte lyckats enas om nya lagar. Karl IX hade förvisso låtit trycka upp Kristoffers Landslag (en omarbetning av Magnus Erikssons landslag från omkring 1350) så nu tillämpade alla domstolar samma lagtext (till skillnad från före 1609 då lagtexternas avskrifter kunde ha olika lydelse).

När vi är ute och cyklar brukar jag “spela upp” olika scener. Särskilt i motvind och långa uppförsbackar är det bra att förflytta sig till ett annat rum. I helgen ska jag låta förhöret av Gullichs-Anna spelas upp. Vilka delar av protokollet är hennes ord. Vad är Länsmans och Pastorns återberättade historier? Hur väl stämmer de överens med Annas verklighet?

Mitt liv är märkligt. Fortfarande är kontakten med människor så tröttande att jag undviker social samvaro. Istället umgås jag med personer ur det förgångna.