Våra cykelturer är alltid lika spännande. I går hade vi lösa planer på att cykla på Bjärehalvön, men när vi vaknade föll ett stilla sommarregn. Enligt SMHI skulle det regna på Bjäre större delen av dagen. Vi kollade olika platser i Skåne – den närmaste regnfria platsen enligt SMHI var Nävlingeåsen.
Det regnade när vi gav oss iväg – och det fortsatte regna när vi svängde av mot Ignaberga. SMHI:s prognos var nu ändrad. 1,8 mm regn i Nävlinge klockan 12, däremot inget regn i Örkelljunga. Skulle vi köra norrut istället?
Vägen upp mot Nävlingen var asfalterad och slingrande. Vi bestämde oss för att göra en rekognosering och körde upp mot Djurröd, varenda vägsnutt var cyklingsvärd. Gårdar med uthus av gråsten och faluröda träpaneler, lövskog, stora ekar, kohagar och små åkerlappar omgivna av stengärde. Regnet avtog och vi bestämde oss för att parkera bilen. Vi kunde ju alltid cykla tillbaka om regnet kom.
Vi behövde inte återvända på grund av regn. Inte en droppe föll det på oss. Nävlingeåsen imponerade med sina många småvägar, men mer om det i slutet av veckan. Nu måste jag se till att komma i säng så att jag är utvilad i morgon när jag ska träffa Dottern.
“Fixar du pålägg så fixar jag glutenfria bullar”, sa Annelie.
Det där med vad jag äter har blivit så komplicerat, så jag skriver mer om det i ett eget inlägg.
Matchande kläder gjorde stor skillnad.
“Hur många kommer?”, frågade jag.
“Antagligen sex – sju stycken”, svarade Annelie svävande.
Elina Hultstrand kunde inte vara med – men ett av hennes smycken var med på ett hörn.
Ganska nervös måste jag ha varit för jag var i cykelaffären mer än en timme för tidigt. Gick runt och tog filmer, fotograferade cyklar, kollade att alla cyklar fanns på plats. Klockan 17.32 hade fortfarande ingen kommit och jag började fundera på om det verkligen skulle bli något. 17.33 kom den första – vi hann gå in i affären och prata lite innan de andra åtta kom fullastade med påsar och lådor.
Den gula tulpancykeln blev populärast.
Annelie hade lyssnat på vad jag berättat om influenser och varit i kontakt med både optiker, klädaffär och skoaffär. Hur skulle vi få allt med oss? Någon kom på den lysande idén att vi kunde ta en cargo-bike. Sagt och gjort – där fick till och med hästarna plats.
Tack Annelie för att jag fick låna dina vänner för en kväll! Aldrig tidigare har jag tagit så bra cykelbilder! Det här måste vi göra om!
Med Cargo-biken fanns det plats även för presenten som Annelie fått av Lotta Olofsson som arbetar med kopparartdec.
En spontan fotosession som gav mersmak. Här med en av fyra olika tulpancyklar och en av fem olika rosencyklar.
Har du lagt märke till att det blivit mer liv i mina bilder den senaste tiden?
Inför 2017 års säsong gjorde vi nio olika cyklar i upplagor om 25 stycken. De är som konstverk och kommer inte tillverkas igen.
Det kan jag tacka Annelie för – hon på Lilla_Skogstorpet med mer än femtusen följare på instagram och som tar de mest bedårande blomsterbilder och har alla möjliga sorters djur.
Vi valde ett kedjeskydd i plåt. Även det dyrare än på våra “vanliga” cyklar.
Det visade sig att hennes cykel var trasig och Sven övertalade henne att komma ut till Billesholm så skulle de laga den medan hon väntade.
Tulpaner och cykel – är det inte en oslagbar kombination?
Det blev inte någon reparation – hon föll pladask för våra tulpancyklar. Medan hon valde tog vi en tur i trädgården. Den där timmen med Annelie gav världens superinspiration. Sedan dess har det blivit roligare att fotografera för varje dag.
Tulpancyklarna finns i fyra olika kombinationer. Det här är den mest klassiska i serien.
Ja, ni ser skillnaden. Den översta bilden har Annelie tagit med sin mobil. De övriga bilderna tog jag förra året. De är livlösa och tråkiga.
Den här cykeln tänkte jag för den som har “sommar” i färgskalan. En diskret designcykel.
Nu har vi bestämt att ta en ny fotorunda med tulpan- och rosencyklarna. Fast den här gången har Annelie bjudit in några väninnor. “Skoj på hoj” har hon kallat evenemanget som hon lagt ut på FB. I morgon ska jag ta en kolle-runda till Fälleberga och se att allt är ok inför kvällens picknick.
Rönne river is popular for paddla. This Sunday we rent canoe in Stockamöllan. But before we drive to Stockamöllan we left our bikes at Djupadals mill – the end of our paddle tour.
Vecka efter vecka med tropisk värme – kan det bli bättre väder för att paddla kanot?
It was quite easy. You go with the flow from the river. There are only one way – but you have to control where you go with the paddle. No cars – only birds, flies and the nature.
Fågelräddaren tyckte vi skulle hyra kanot i Stockamöllan och paddla till Herrevadskloster. Enligt honom var tre-fyra timmar i kanoten knappt lönt.
When you come to Billingemölla you have to stop and go with the canoe about 50 meters. Billingemölla is a very beautiful place there you find a table if you have something to eat with you
Själv har jag aldrig varit någon älskare av kanadensare. Däremot blev jag helt förälskad i att paddla kajak efter att av misstag hamnat på en kajakkurs med övernattning i vindskydd.
Det var på den tiden när jag var ledare i Friluftsfrämjandet. Innan vi vågade dra iväg med ungarna på paddling behövde vi lära oss mer själva. Sagt och gjort – jag och de andra två ledarna anmälde oss till första bästa kanotkurs. Vad vi (eller om det nu var jag som anmälde oss) inte hade koll på var skillnaden på kajak och kanadensare.
Det visade sig vara en kurs för dem som ville lära mer om att paddla kajak – eskimåsvängar och sådant. Övernattning i vindskydd med riktiga friluftsmänniskor. Sådana som packar en sovsäck i kajaken och mat för tio dagar och sedan ger sig ut i skärgården.
After Billingemölla there was a lot of tree in the water – with some work we passed them. At the map they said we should be careful at the “Three streets”.
Där satt vi nu mitt ute i skogen. Det var bara att gilla läget. Och jag gillade verkligen läget. Jag blev helt förälskad. Långt ut på natten fortsatte jag paddla medan de andra satt vid lägerelden. Sjön var stor. Antingen kunde jag sakta glida invid strandkanten och studera fåglarna eller så kunde jag ta i – paddla som ett träningspass – och flyga fram över sjön. Paddla ville jag verkligen göra fler gånger.
Men sedan kom en skilsmässa emellan – och ja, livet. Och paddla utan sällskap skulle jag inte ge mig på. Tiden och tillfället infann sig liksom aldrig.
Jag och Fågelräddaren har pratat om det flera gånger – men jag tror han tycker det är lite obehagligt med kapellet. Samtalen brukar sluta med att jag förklarar att om man slår runt är det ingen fara, man bara drar av sig kapellet – det går blixtsnabbt.
We stopped at the stones to investigate the area and found a very beautiful place. There was small frogs over all in the water brow. Unfortunately I didn’t took a photo of them.
Nåväl, paddla kanadensare på Rönne å var en början (även om jag tycker det är som att cykla dressin).
Jag får ändå säga att det blev en positiv upplevelse. Naturen var helt fantastisk – och tystnaden. Det enda som störde var alla gråhallingar. Jag vet inte vad de heter egentligen – de där stora flugorna som sätter sig och sticker. Tyvärr är jag överkänslig mot insektsstick och har nu en bultande hand med fingrar som prinskorvar där inga ringar får plats.
Nästa gång ska vi förbereda oss bättre – myggmedel och handskar.
We went around for a while (creeping to find interesting photos).
När vi kom i land efter tre timmar var Fågelräddaren tacksam att jag fick bestämma längden på paddelturen. Däremot var vi helt överens om att testa kajak nästa gång.
My Lover decided that we should carry the canoe instead of risking to drop the iPhone in the water. We arrived at Djupadals mölla without any problems. There we place the canoe according to the instruktions we got and put our things at the waiting bikes. (You can see more from the paddle at my youtube-channel.)
För en nästa gång blir det. Förhoppningsvis har jag hittat mitt paddelsällskap!
Fast det är ju inte säkert att han gillar att paddla i egen farkost. Den här gången var det jag som satt bak och styrde. Jag hade ju en tvådagars utbildning. Han hade förvisso paddlat två gånger – men om jag förstod det rätt hade det inte gått så jättebra.
Och det kan jag delvis förstå. Vi har helt olika sätt att tänka. Han är alltid här och nu, hatar att planera – medan jag av gammal vana helst lägger femårsplaner.
En stor del av turen kunde han sitta och bara njuta, medan jag kunde ha min långsiktiga planering och flyta med vattnet medan jag styrde upp mellan paddeltagen. När vi paddlade tillsammans blev det många brandkårsutryckningar – och jag får väl ärligt talat säga att det var svårt att få honom att lyda.
Nåväl, vi blev inte ovänner och i slutet – när han insett att han kunde lita på mitt omdöme – gick det faktiskt riktigt bra. Bra team-work!
It was wonderful to have a bike-ride after the canoe. Smal ways in the wood without cars. It was a bit cloudy – but no rain. (Haven’t got any rain in May and June.)
Dagens bästa beslut var att ställa cyklarna vid Djupadalsmölla. Sååå härlig cykling! Det insåg vi redan när vi körde dit och ställde cyklarna. Förhoppningsvis hör kanotuthyraren av sig snart och köper cyklar att hyra ut. För att köra ut och ställa bilen vid Djupadals mölla är helt vansinne.
Det tar minst 50 minuters bilkörning tur och retur
För den som ställer bilen innebär det fyra bilturer á 1,5 mil, dvs 6 mil. (Cyklarna skulle kunna köras till Djupadal när kanoterna ändå ska hämtas.)
Kombinationen tre timmars paddling och cykling är oslagbar. Allra bäst vore om man även kunde boka en måltid som väntade när man kom i land vid Djupadals mölla (innan man började cyklingen tillbaka.
In Höör we found the old Bergengrenska gården. There is a small museum with things from the farms history. In the garden there are small syringa alcoves there you can drink coffee and eat waffles.
För vår del blev det mer än 1,5 mils cykling. Vi passade på att cykla till Höör för att äta på Höörs gästgiveri. När vi kom fram var dörren låst – fastän de enligt all info hade öppet till klockan 17. Vi ringde och fick veta att de stängt tidigare pga för lite gäster. (Klockan var då kvart i tre.)
Istället hittade vi ett mysigt café med tillhörande museum. Här åt vi våfflor (även om jag egentligen slutat med gluten). Medan vi väntade på våfflorna tog vi en förrätt i form av vår medhavda picknick – det som nu var kvar var slanggurka, markill och tomater.
En god regel är att alltid ha nödproviant med. En ny regel är att ringa matstället vi tänker äta på och försäkra sig om att de har öppet.
We chose small ways back to Stockamöllan just to avoid the cars.
Vi valde små vägar med begränsad trafik tillbaka till Stockamöllan, även om vägen blev längre.
It was a bit longer – but I love the silence so I can hear the birds and my own thoughts.
Många vägar hade vi kört innan – men vi hittade en ny fin slingrande väg från Hallaröd via Rugerup.
Unfortunately I took the wrong map with me so we have to use the mobile map. We got a bit to long – and there we find this beautiful house. It’s maid of old millstones.
Det gick en stig in i skogen (som är prickad på cykelkartan). Det blev dagens mysigaste sträcka.
At last we found the way – it was really small – but the most beautiful way of the day. I think it was very old. It feel like that.
När vi kom fram till Stockamöllan kom två bilekipage full-lastade med kanoter – ett ovanligt lyckat avslut på filmen (där jag i övrigt missat att prata med tittaren som vanligt. Vi kan se vad Dottern lyckas trolla fram.)
And of course I have to stop – just to feel the flowers.
Söndagens paddling
Stockamölla – Billingemölla: enkel paddling. I Billingemölla finns bord och bänkar. Här måste kanoten lyftas upp och bäras ca 50 meter.
Billingemölla – Djupadalsmölla: vid de stora stenarna valde vi att kliva ur kanoten och rekognosera. Eftersom vi är ovana paddlare valde vi att lyfta upp kanoten även här.
Söndagens cykling – 4,6 mil
Från Djupadals mölla var vägen asfalterad, smal och slingrande. När vi kom fram till korsningen valde vi samma väg till Ormanäs som förra veckan. Från Ormanäs följde vi skyltningen till Höör. Härlig asfalt längs slingrande vägar med få bilar.
I Höör laddade vi batteriet medan vi åt goda våfflor på Bergengrenska gården.
Vi valde samma väg tillbaka till Munkarp, men istället för väg 13 till Stockamöllan hittade vi en slingrande asfaltsväg från Hallaröd till Rugerup och en gammal grusväg den sista biten till Stockamöllan.
En tur späckad med upplevelser. När Åsa från Kullasparris berättade om Kullaturen på cykelinspirationsdagen tyckte jag mat och cykling var en oemotståndlig kombination. Region Halland hade platser kvar till eventet och jag tog chansen att följa med.
Det var innan jag fått det chockartade beskedet som fick mig att lägga om kosten.
Träffpunkt Höganäs
Vid kommunhuset i Höganäs väntade redan en minibuss med släpvagn för cyklar när jag anlände halv åtta. Vi var inte mer än fyra personer på den första turen; Monica från Skreaost i Halland,ett par från Borås som hyrt sina cyklar i Höganäs och så jag.
Resten som skulle starta klockan halv nio cyklade till Tunneberga gästgiveri i Jonstorp.
Kullaturen is 25 kilometer along the Kattegattleden. If you don’t have your own bike it’s possible to rent.
Tunneberga gästgiveri
På Tunneberga gästgiveri fick vi ett band runt handleden och instruktioner om hur vi skulle hitta till de olika matproducenterna som alla befinner sig i närheten av Kattegattleden.
Here You see were to bike. All the seven stop is in the near from Kattetaggleden.
Kullaturen är omkring 2,5 mil lång och följer en otroligt vacker del av Kattegattleden. Rosorna blommande och doften hängde i tunga moln. Så klart kunde jag inte låta bli att stanna för att dofta på dem.
Usually it is apple bloom and yellow fields att this time at the year. But May has been unusual hot so the plants are at least two week earlier. This time we biking through rose waft.
We meet people walking to and from their morning bath. They told us it was 18,2 degrees in the water. It’s very warm to be Sweden in May.
Kullaturen is an experience in taste and views. It starts at Kullasparris. Aspargus is best really fresh. I bought much at the place.
På Kullasparris väntade vi in Suzanne Gadd och hennes man som har bakgrund inom marknadsföring. Suzanne är projektledare på Region Halland och driver affärsutveckling längs Kattegattleden. Cykling visade sig vara ett fantastiskt sätt att mingla som fler borde ta upp.
Initiativtagaren till Kullaturen – Åsa Sjöblom – berättade engagerat om sparrisodling. Inte hade jag en aning om att sparris gav illaluktande urin, eller hur snabbt en perfekt sparris förvandlas till en sopp-sparris när solen skiner. Så klart köpte jag med mig en rejäl bunt sparris innan vi lämnade Kulla-sparris med en god sparrismacka i magen.
Ribston and Elise is the latest apple in Sweden. It´s possible to by Swedish apple the whole year.
Nästa stopp var hos Engelbrekts. I år hade äppelträden redan blommat över, men solen sken och butiken var det uppdukat med olika sorters must och cider för oss som cyklade Kullaturen.
Här fick jag veta att de stora äpplena har mest smak och att man ska titta efter dem som har mer gult än grönt i sig. På Engelbrekts sorterar de äpplen efter storlek så du själv kan välja om du ska ha små, mellan eller stora äpplen. Tack vare sorterna Elise och Ribston kan du köpa svenska äpplen i deras gårdsbutik hela året.
At Flickorna Lundgren You find a old-style garden with view out of the see. They have lots of different cookies, but also food like soups. I love their asparagus souped.
Vid nästa stopp fick jag beslutsvånda. Skulle jag hålla mig till min socker och glutenfria diet eller göra ett undantag.
Is Cinnemon Buns very Swedish? At Flickorna Lundgrens you find the very best of them. We also got a glas of strawberry juice.
När jag kände doften av kanelbullar gick de inte att motstå. Jag har alltid älskat kanelbullar, skulle till och med vilja säga att jag är lite av finsmakare på kanelbullar. På min mors sida finns en lång tradition av bakning. Både mor och mormor bakade fantastiskt goda kanelbullar. De fyra återstående systrarna Knutsson dukar upp osannolika kakbufféer på släktträffarna.
Har jag kunnat äta gluten i snart 49 år skulle jag väl kunna unna mig en idag också. Och vilken bulle! Alldeles nybakad och varm. Vattenflaskan hängde kvar på cykeln och jag valde att även dricka jordgubbssaften det bjöds på. Och så klart några bitar av deras skånekringla. Den är något alldeles speciellt.
Solen sken. Många cyklister valde att slå sig ner och köpa en kopp kaffe också. Vi cyklade vidare för vi hade planerat en extra avstickare till Holy Smoke för att äta ännu mer Kullasparris. Åsa hade berättat att de allra tjockaste sparrisarna levererades till Holy Smoke.
At Brunnby boställe we try sausages. plums in vinegar and different other thing. They also has vegetables grown in the near.
På Brunnby Boställe blev det beslutsvånda igen. Här bjöds det på gårdens egna charkuterier, inläggningar av plommon och zucchini med socker i. Hur skulle jag göra? Jag bestämde mig för att smaka lite och se den här rundan som en avskedsrunda för socker och kött.
Brunnby Boställe var så mycket mer än kött. I skafferiet fanns alla möjliga sorters grönsaker och längst in fanns matvaror från många småskaliga matproducenter. Några morötter gick ner i korgen.
At Kullaberg there are two different vineyards very near each other. Arilds vineyard is not in the Kullaturen. We had a stop there because Susanne want to show the wonderful place. She told me that here is a very good place to stay if you visit Kullahalvön.
På Kullahalvön ligger vingårdarna tätt – åtminstone två av dem. Vi valde att göra ett extrastopp igen och slank in på Arilds vingård, som inte var med i Kullaturen. Suzanne berättade att det var ett utmärkt ställe för övernattning. Och jag kan bara hålla med – en väldigt avkopplande atmosfär som jag gärna utforskar mer.
At Kullabergs vineyard most of the bike-baskets has different thing. In my basket You find asparagus, apple and carrots. Here is one who biking around with basil.
På Kullabergs vingård serverades dagens lunch. En tallrik med massor av charkuterier från Brunnby Boställe, potatissallad, grönsallad och bröd. Till det kunde den som ville köpa ett glas vin.
Redan här var batteriet i min mobil slut och jag fick lägga det på laddning. Därför blev det vare sig många bilder eller filmklipp från Kullabergs vingård. Men jag kan lova att det var mysigt.
Himlen var grå, men några regnstänk hade vi inte känt – än.
The strawberry isn’t ready yet – but this growing in a tube. At Ellagården do they not use any poison.
När vi kom till Ellagården öppnades himlen, men vi hade tur och kunde skula i hallontunneln medan ägaren berättade om hur han odlade bär utan bekämpningsmedel med hjälp av humlor som pollinerare (mer om det hoppas jag du kan se på filmen som Dottern redigerar under veckan.)
At Ellagården we got strawberry juice again but also fresh strawberries and a raspberry pie. It taste very well after the short rain.
Här blev det jordgubbssaft, hallonpaj och färska jordgubbar. Innan det bar iväg tillbaka ner till Kattegattleden och stranden. När jag såg tången kunde jag inte låta bli att stanna och stuva om packningen. Påsen med regnkläder hamnade på pakethållaren och jag fyllde korgen med tång till mina sparrisplantor där hemma innan jag trampade ikapp de andra.
The last stop was at the Food Hall in Höganäs. There you find Kullabygdens vanilla and chocolate who made their own ice cream on local cream. I chose sorbet (mango and raspberry) and black currant gelato). Unfortunately they don’t have more of their new taste caramelised Rosmary.
Sista stoppet var vid Saluhallen i Höganäs där ägaren, Johan, engagerat berättade om sin passion för att utveckla nya smaker. Här var verkligen glassen en upplevelse. Den var värd att bryta dieten för.
Tack Åsa på Kullasparris för ditt arbete med Kullaturen och stort tack Region Halland för att jag fick upptäcka Kullaturen tillsammans med er! Förhoppningsvis kommer filmen i slutet av veckan.
Länkar
I rubrikerna hittar du länk till de medverkande matproducenterna.
Vi hade planerat en tur till Österlen i helgen – med stopp i Hörby på vägen ner och sedan åka tillbaka efter att kirurgen tagit bort ytterligare hud kring ärret.
Det är som om jag inte klarar så många grejor på en gång. Det fick räcka med Kullaturen och cykling på hemmaplan.
This Sunday we parking the car beside the church in Oderljunga and take small gravel ways to Örkelljunga.
Först lämnade vi en cykel på Skogstorpet. Sedan satte vi bilen i Oderljunga och valde småvägar ner mot Månstorp. I skogen stod en skylt “Altarstenen 400 meter”. Nyfiken tog överhand och vi parkerade cyklarna och gick.
In Skåne we have a tree with the same name as book. It has very light green leaves in the spring.
“Altarstenen” var gräns mellan fyra socknar. Uppe på stenen fladdrade historien förbi; urtida offercermonier, tingsplatser. Tänk hur många fantasieggande platser det finns.
In the wood we find “Altarstenen”. This stone is the limit for the four village Oderljunga, Harholma, Månstorp och Källstorp.
From the top of the “Altarstenen” you see the stone marking for the three village. There also are a story about “snapphanarna” from 1677. But it´s too difficult to explain in english 😉
När vi kom tillbaka till cyklarna mötte vi Peter Harrysson, som var ute och kollade bansträckningen inför torsdagens “Altarstenslopp”. Hans version var att prästen i lönndom begav sig till “Altarstenen” för att hålla gudstjänst med Snapphanarna, som riskerade åka fast om de visade sig i kyrkan.
In the wood we found the “Harsyra” and “Strutbräken”. Booth are eatable plants.
Dagens cykling – 5,6 mil
Vi parkerade vid Oderljunga kyrka och cyklade söderut, tog första vägen till vänster (skylt “Altarstenen” – bred grusväg). Målstättningen var att följa vägen till Månstorp, men någonstans gick det fel och vi hamnade i Perstorp. Där frågade vi oss fram och hittade vägen mot Spjutseröd som var asfalterad, slingrande och sparsamt trafikerad.
We passed serval empty houses.
Hönsholma, Skäggstorp, Häljalt och in på väg 108 genom Ulvs, förbi Bälingesjön och genom byn Bälinge (där genomfartstrafik med bil är förbjuden). Vi korsade väg 24 och valde en liten väg mot Källstorp. Dagens vackraste väg! Den gick över Lärkesholmssjön. Efter sjön tog vi vänster och hamnade på väg 24/198 vid Skåneporten. Där frågade vi oss fram och hittade en gammal väg längs Hjälmsjön in till Örkelljunga.
(Tänk när det fanns hästar, kor och får i alla dessa byar. Hittade den här förteckningen över hur det såg ut omkring år 1820.)
There also was many cows.
Efter våra favoritplankor på Stationen i Örkelljunga valde vi vår gamla väg söder ut förbi Hjälmsjö och under E4:an. Istället för att köra via Flinka valde vi grusvägen till Varshult (dåligt underlag och ganska tråkig väg). När vi kom till asfaltsvägen svängde vi vänster och hade bara någon kilometer till bilen i Oderljunga.
This Sunday we was lucky to find ways with almost no cars
Vädret
Första regnskuren i maj!!! Först skulade vi under en lönn i Bälingen, men eftersom vi var hungriga och det bara var sju kilometer till maten drog vi på regnkläderna.
Kullaturen is an experience in taste and views. It starts at Kullasparris. Aspargus is best really fresh. I bought much at the place.
Sparris ska ätas nyskördad. Färskast är den hos odlaren.
Idag köpte jag med mig en stor bunt på Kullasparris. Den fick sällskap i cykelkorgen av äpplen från Engelbrekt´s och morötter från Brunnby Boställe medan vi trampade runt mellan Kullaturens sju matstopp.
Ribston and Elise is the latest apple in Sweden. It´s possible to by Swedish apple the whole year.
Vilka smakupplevelser!
Mobilen är full av bilder och filmer, men det kommer ta några dagar innan de kommer upp här.
I morgon är det söndagscykling. (Än har vi inte bestämt vart.) På måndag ska jag till kirurgen i Ystad igen. Då ska mina tankar återvända till Kullaturen och alla dess smaksensationer.
Ha en bra söndag!
The strawberry isn’t ready yet – but this growing in a tube. At Ellagården do they not use any poison.
