En ny vår

Vitsippor

I skogen fryser vitsipporna som snöflingor i vinden. I trädgården har tiden stannat. Vårknoppar kraftsamlar för den explosion som ska komma. Vi behåller underställ och dubbla hjälmmössor på våra cykelturer.

IMG_0847

Det blir inte många ord skrivna, ändå utvecklas texterna när vi cyklar i längs slingrande skogsstigar. Där hänger dofterna likt spindelnät mellan träden. Medan vi cyklar genom gran-, tall- eller blandskog ser jag Marit gå över mossan och funderar över vilken scen som passar i den miljön.

Igår fick jag utlåtandet av min lektör, Helena Hansen. (Känns lite kaxigt att skriva min lektör. Jag anlitar Helena för att komma framåt i skrivandet fastän jag är långt ifrån klar. Eftersom jag fortfarande inte har ork att gå längre skrivkurser har jag skapat min egen skrivutbildning. Jag skriver utan deadlines, skickar in och får utförliga textkommentarer som jag verkligen utvecklas av.)

Hur många gånger jag läst utlåtandet vet jag inte, men det är många. Vid dagens genomläsning markerade jag förbättringspotential med rött och positiva kommentarer med fetstil.

Helena har verkligen förmåga att lyfta fram utvecklingspotential som får mig att må bra. Bästa boosten bara!!! Som det här:

“Vad jag saknar lite i ”Marit måndag” är den prosalyriska tonen som du är så bra på att skapa. Jag får intrycket att du glömt bort den lite grand här och att du i stället fokuserat på att skildra storyn/relationen mellan Marit och Hindrik och därför låtit det prosalyriska hamna i skymundan. Försök därför att trycka hårdare på det prosalyriska även när det gäller textpartier som handlar om beröring.” 

Gång på gång betonar hon  “i slutändan är det självklart du som bestämmer hur du vill göra med din text”.

Totalt är utlåtandet på 7 sidor (därtill kommer många kommentarer i de texter jag skickat in där meningar markerats med ord som “jättebra”, “Här briljerar du”.). Nästan tre sidor handlar om struktur (med länkar och lästips där jag kan lära mer). En sida handlar om språk och stilnivå: “På vissa ställen funderar jag till exempel lite över ordföljden och om den inte borde moderniseras något lite mer (se mina kommentarer i manuset). Här skiljer sig nämligen texten åt från de övriga texterna. Denna ofta gammeldags och omvända ordföljden gör att flytet i läsningen stoppas upp något. Vad har du själv för tankar kring detta?” Här sätter hon fingret exakt på den fråga som jag funderar mest på. När jag läser hennes kommentar lossnar knuten.

En halv sida handlar om gestaltning. “Försök tänka genomgående på vad som ska gestaltas och på vad som ska skildras via skrift – och tänk på att inte upprepa samma sak utan gör skillnad på det du berättar så att skriften blir ett komplement till gestaltningen och vice versa. Berätta till exempel inte samma sak två gånger. På sidan 16 kommer även den skrivna texten in lite abrupt – och här tror jag texten skulle vinna på om du infogade gestaltning före det skrivna. (Förmodligen har du redan själv tänkt på det eftersom skriften föregås av en markering.)”

Nästan två sidor handlar om karaktärsskildring. “Anledningen till att jag skriver detta med ”slitna uttryck” är för att de sticker ut från den övriga texten – och för att jag vet vilken skicklig författare du är. Det bör du visa även i dessa partier – och det är jag helt säker på att du kan göra. Se texten som ett första utkast som du kan arbeta vidare med.” 

Orden markerar jag med fet stil, förstorar dem till 14. Ingen kan förstå hur mycket de betyder för mig. I flera år har jag känt mig totalt värdelös. Ilskan över att min ork är försvunnen, att jag inte är tillräckligt bra på någonting. Att alla mina kurser och utbildningar känns överflödiga för den arbetsträning jag själv utvecklat (laga middag och plocka undan).  Frustrationen när min hjärna lägger av vid minsta stresspåslag. Men Helena skriver att hon vet att jag är en skicklig författare. Det är inte tomma ord – för hon har verkligen erfarenhet av texter. Och jag struntar fullkomligt i vilken pepp hon ger till alla andra. De här orden (och väldigt många andra) är bara till mig och jag kommer inte en sekund tillåta mig tvivla på dem.

Och det kommer mera. De två sista områdena är den här gången väldigt kortfattade.

“Miljöskildring

Som vanligt är du väldigt skicklig på att skildra miljön som det handlar om. Du låter karaktärerna använda miljön så att det blir mer än just en beskrivning – och detta är jättebra! Samtidigt förstärker miljön stämningen, till exempel det sensuella i situationen i ”Marit söndag” och här lyckas du väldigt bra. (Varför inte, som sagt, göra på samma sätt och låta naturen förstärka stämningen i ”Marit måndag”?) Miljöskildringar har du sammanfattningsvis väldigt bra grepp om och här briljerar du som författare. 

Berättarperspektiv

Det märks även att du arbetat med berättarperspektivet – det känns nämligen nära och bra. Ingenstans svajar det i texten. Jättebra! Här har du verkligen koll. “

Det viktigaste i hela utlåtandet är sammanfattningen. Här visar Helena vilken skicklig lektör hon är.

“Sammanfattning

Tack igen för att jag fått läsa mer av din intressanta och välskrivna roman! Det är väldigt spännande att se hur din text utvecklar sig – och det märks att du har både arbetat mycket med och funderat över storyn och de olika komponenterna som ingår i skapandet av en bok. Det här kommer att bli riktigt bra! Vad du först och främst bör fundera på nu är strukturen. Var kommer vändpunkter och vilka (eventuellt) fler konflikter kan du få med och förstärka i storyn? Fundera även på vad du ska skildra i skriven text (ur till exempel notariens och/eller Häradsskrivarens perspektiv) och på vad du ska gestalta och tänk på att inte skildra saker dubbelt utan låta de båda typerna av text komplettera varandra. Ibland behövs texten även moderniseras lite på sina ställen för att flytet i läsningen ska gå lättare. Som jag ser det så är den text (av de jag nu läst) som du behöver arbeta mest med ”Marit måndag”, där du på vissa ställen använder uttryck som skulle kunna upplevas som något slitna och nära klichéer. Försök att hålla fast vid den komplexitet som du lyckas skapa så fint i början av texten – det vet jag att du kan. Ofta briljerar du nämligen som författare. “

Och nej, Helena har ingen aning om att jag skriver det här. Hon vet att jag är nöjd med henne. Det har jag varit enda sedan jag fick en gratis Kapitel1 analys i samband med Skriv2016.

Och nej, jag delar inte det här för att skryta. Jag delar för att jag vet att väldigt många som skriver tvivlar på sig själv och verkligen skulle behöva en peppande Helena.

Om det blir någon bok vet jag inte, men det här är min terapi tillbaka till livet. Istället för att skriva det som fick min tillvaro att rämna väljer jag känslor jag upplevt och förlägger dem till en annan tid och plats. På så sätt blir skrivandet en bearbetning en väg mot tillfrisknande. Utan skrivandet hade jag fortsatt känna mig värdelös – oavsett hur många psykologer jag hade gått till, oavsett hur mycket läkemedel jag käkat.

Och – ja, jag vet – jag behöver fortsätta jobba med mitt bekräftelsebehov, men tittar man på FB och instagram är vi många som har det behovet.

 

“Hyr in någon som kan skriva klart så vi får läsa.”

Ja, det tar en evinnerlig tid för mig. Medan vi cyklar är mina tankar i Älvdalen. I granskogen ser jag Marit gå med hinkar. Vad är det i hinkarna frågar jag mig. Hur mossan känns mot bara fötter vet jag.

Idag skickade jag nya texter till Helena Hansen. Henne är jag verkligen tacksam för. Hon får mig att tro på det jag gör, känna att det är värdefullt, att det kan bli en läsvärd bok.

När texterna var skickade tog jag upp min “To-do-list” och insåg att flera punkter kunde plockas bort. Jag har verkligen trängt in i 1600-talets juridik. Lånekort är fixat på universitetsbiblioteket och jag har besökt Linda Oja i Uppsala.

Jo, saker tar tid. Men det går faktiskt framåt.

Men nu ska jag ut bland de tusentals blommande vårlökarna.

Pingstliljor 2016

Pingstliljor 2016

Skrivtid

Middagsdisken står kvar på bordet medan jag uppslukas av gruppen “Historiska romanförfattares Gille” på Facebook. Det är ju PRECIS vad jag har saknat!

I går var jag i Lund. Förutom kvalitetstid med dottern försjönk jag i rättshistoriska läroböcker på Juridicum. Det var helt underbart att vistas i studiemiljön – så det lär bli fler besök till Lund.

Efter en vecka i trädgården (med plantering av Sparris och biväxter) är jag återigen inspirerad att skriva. Vaknade tidigt i morse, svepte morgonrocken om mig och tassade in till kakelugnen där jag kröp upp i soffan. Äntligen hittade jag bokens första scen.

“När får vi läsa din bok?”

“Blir du aldrig klar?”

Jag har ju precis börjat skriva, och researchen kan ta mer än 10 år skulle jag vilja svara. Men det säger jag inte. “Det får ta sin tid”, svarar jag. “Det är inte ens säkert att det blir något. Det här gör jag bara för mig själv.”

För det är faktiskt så. Skrivandet är BARA för mig själv, för att jag tycker det är så otroligt spännande att leta svar på de frågor som dyker upp.

Skulle det inte bli någon roman så lovar jag istället dela med mig av texterna här. Men där är vi inte än. Just nu njuter jag av att fördjupa mig i 1600-talet.

Våren fanns i Skåne

Det är mer än en vecka sedan jag återvände till Skåne. I rabatten blommade de tusen crocuslökar som jag planterade i höstas. Lövräfsning, gräva om kompost, plantera penséer – och långa cykelturer. Hur kan tid försvinna så snabbt?

IMG_0806

I Älvdalen fördjupades historien om Marit och sedan jag kom hem har jag fortsatt att skriva lite varje dag i Scrivner. Emellertid hängde det upp sig för några dagar sedan. Tillbaka i researchen.

På Lunds universitetsbibliotek har jag beställt boken där brevet från Länsman finns citerat. När jag planlöst surfade runt hittade jag en bok från 1895 som stannats in. “Sveriges Fängelser och Fångvård från äldre tider till våra dagar” av Sigfrid Wieselgren. Wow!

Äntligen fick jag svar på mina frågor om Marits vistelse i Falu stenhus. Vad “Kistan” var för något. På Nordiska museets hemsida hittade jag bilder på handfängsel.

På torsdag planerar jag besöka Universitetsbiblioteket i Lund. Kanske jag skulle avsätta en dag i veckan för skrivandet?

Torsdag i Älvdalen

I går var det bara stopp i skrivandet. För att komma vidare behövde jag “se” aktörerna framför mig och jag behövde veta hur de agerade. Därför hamnade jag i boken “Enneagrammet och de nio livsstrategierna”.

Den 28 februari 2017 fick jag ok från författaren Elisabeth Wiktorén att citera den på bloggen;

“Roligt att du tycker om boken och framför allt att den ger dig något värdefullt. Du får gärna citera så länge du anger källan. Min önskan med Enneagrammet är just att sprida kunskapen så mycket som möjligt. Det är nog inte bara vi som lärt oss modellen fungerar bättre utan även folk i vår omgivning. Det blir ju liksom lättare att förhålla sig till sig själv och andra 😊

Så lycka till med din blogg

Hjärtliga hälsningar

Elisabeth Wiktorén

Boken är så klart långt mer utförlig än citaten på bloggen. Citaten lägger jag upp som lätt tillgänglig inspiration för mig själv.

Frågorna som behöver svar på lägger jag här.

Internationella kvinnodagen

Idag utsåg Veckans Affärer Fredrika Gullfot till en av Sveriges  mäktigaste samhällsförändrare. En utmärkelse som hon är mer än väl värd! Hon är min miljöhjälte!

2006 fick jag utmärkelsen “Årets mest företagsamma kvinna” av Centern i Simrishamns kommun. Den ändrade synen på mig själv och fick mig att anmäla mig som ambassadör för kvinnors företagande. Jag ville göra skillnad och inspirera fler kvinnor att starta företag. Idag känns det jag gjorde oviktigt och det enda jag är stolt över är om jag bidrog till Dotterns syn på jämställdhet.

Allt snack om könskvotering till styrelser och andelen företagare som är kvinnor känns som en “fin fasad” på ett ruttet bygge. För alltid bär jag med mig minnet av ett samtal med en klient som förtrycktes av sin familj. Andelen kvinnor i slöja ökar samtidigt som vi i media läser om allt fler våldtäkter och trakasserier. Idag på Internationella Kvinnodagen vill jag därför lyfta fram två starka kvinnor utanför företagarvärlden (läs mer om deras styrka genom att klicka på deras namn).

Emma Pettersson

Maria Rashid

För att förklara mina farhågor för framtiden har jag valt att nedan citera artiklar som av PK kan betraktas som rasistiska. Jag har inte gjort någon analys av skribenterna utan valt att förlita mig till de dagstidningar som tidigare publicerat artiklarna.

Andelen män ökar i Sverige

“De senaste 20 åren har folkökningen för männen varit högre än för kvinnorna och för första gången i den svenska befolkningsstatistikens historia blev antalet män i befolkningen fler än antalet kvinnor.” (SvD 22/2-16) Vad händer med jämställdheten när männen blir fler än kvinnorna? Vilket har störst betydelse för jämlikheten – kvinnors representation i bolagsstyrelser eller andel av befolkningen?

Kvinnors möjlighet att röra sig fritt

Den 19 januari 2016 publicerade Göteborgsposten en artikel av Valerie M Hudson, professor och ansvarig för the Program on Women, Peace and Security, Texas A&M University, USA med rubriken “Abnorma antalet unga män ett problem för Sverige.”

“Dessutom tenderar dessa marginaliserade män utan partner att samlas i grupper eller gäng. Forskningen visar att sådana grupper av män är benägna att ta avsevärt större risker och uppträda utanför de sociala ramarna än vad de skulle gjort var och en för sig. Kriminella gäng är en naturlig följd, och Göteborg är inte obekant med konsekvenserna av dessa gängbildningar.

Grupptrakasserier och ofredanden av kvinnor är fler exempel på asocialt beteende hos dessa gäng. Under sådana omständigheter blir kvinnors möjlighet att röra sig fritt på offentliga platser avsevärt svårare, vilket massövergreppen på kvinnor i Köln under nyårsaftonen och festivalen We are Sthlm 2015 påminner oss om.”

“Mustafa Panshiri, svensk polis med rötter i Afghanistan, säger: – Det är naivt att tro att pojkarna glömmer sina värderingar så fort de kommer hit. Vi måste våga prata om det.” (Aftonbladet 8/3 2017)

Kvinnosyn

Mariet Ghadimi, grundare och verksamhetschef för den ideella organisationen TRIS – Tjejers rätt i samhället: ”Visst ska man visa respekt för andra kulturer och traditioner, men gränsen går när du kränker någon annan människas rätt. Det finns inga skäl att ha respekt för det. Eller ännu värre, acceptans, som det nu är. Vi måste stå upp för och försvara den svenska kulturen i vilken kvinnan erkänns som fullvärdig människa, och är mannen jämbördig.” (Flickorna som sviks, SvD 7/3-16)

Det subtila förtrycket

“Jag ville få folk (speciellt män) att förstå varför ickemän känner hat gentemot män. Att det inte handlar om ett val, utan en reaktion på förtryck. Att det byggs upp, småsak på småsak.
Att det aldrig handlar om ALLA män, men tillräckligt många män för att det skall bli ett utbrett problem.” säger Sanna i  Expressen 22/2 2016

Erik Almqvists vokabulär är exempel på en rutten kvinnosyn. 

Ta tillbaka kvinnors frihet

Jag avslutar med att citera Tove Lifvendahl från dagens ledare i SvD: “Kvinnors mest grundläggande frihet – att äga sitt liv och röra sig fritt – inskränks i Sverige. Den friheten måste tas tillbaka.” Det handlar om mer än kvinnorna i förorterna – det handlar om hur synen på kvinnor utvecklas i Sverige. En utveckling som är beroende av hur elever uttrycker sig i skolan, hur kvinnor klär sig, kvinnors frihet. Det är subtilt – och jag har svårt att formulera mig. Lika svårt som jag hade att uttrycka den polarisering jag tyckte mig se 2010 när SD kom in i riksdagen.

Debattklimatet i Sverige

Att följa debatten kring flyktingmottagande och integration hjälper mig att förstå trolldomsprocesserna i Sverige på 1600-talet. Ta exemplet med åldersbestämning på ensamkommande flyktingbarn. I somras skrev jag på FB att den som påstår sig vara under 18 år borde ha bevisbördan. Jag brydde mig inte om att bemöta kommentaren “Förordar du, som jurist, omvänd bevisbörda? Fler områden du kan tänka dig det på?” 

Idag läste jag en artikel från den 9 september i Sydsvenskan som var länkad på FB: “Här i Sverige är det den asylsökande som ska bevisa att han är barn. Vägrar man gå med på medicinsk åldersbedömning löper man risk att bli betraktad som vuxen, förklarar Morgan Johansson.”

Antag att vi befinner oss i Åsen år 1667. Från predikstolen predikar Pastorn om Blåkulla. I Sockenstugan sätts press på barnen om att berätta.

Lillhärdalen, Mora, Gävle – nu finns en praxis att följa som gör att byråkraterna slipper tänka.

Ett samhälle utan sunt bondförnuft är farligt.

Likheterna mellan “Kejsarens nya kläder” är stor – nu som då.

I rättegångsprotokollet från 1668 berättas om Mats i Bältergården.

“Därnäst kallades hennes broder Mats in vid pass sina [lucka!] år, med vilken lagligen om detta väsende handlades, efter han syntes vara en saktmodig pilt, och spordes om hans moder hade varit till Blåkulla eller om hon någon gång hade haft honom med sig dit. Men hade sade sig icke kunnat veta detta förvisso att säga, och kunde man intet annat svar få utav honom.”

Vi behöver fler som Mats i Bältergården. Människor som inte följer strömmen, som har förmåga att tänka själv.

Tröttande regelkrångel

Forsythia

Forsythia

Uppkrupen i soffan sitter jag under en ullig pläd med datorn i knäet. Utanför har himlen samma färg som scillorna. Förkylning och halsont berövade mig nattens sömn. Men nu för tiden behöver jag inte ge mig iväg till kontoret när trötthet får världen att snurra.

Läser Fäbodkullans blogg om regelkrångel. Utmattningsdepressionen har gjort mig byråkratiöverkänslig. Sällan bestigs brevbergen från försäkringskassan.

Jag tvivlar på att beslutsfattarna kan sätta sig in i småföretagarnas verklighet. Däremot förstår jag att företag flyttar verksamheten utomlands. Hur påverkas antalet arbetstillfälle när arbetsgivarens ekonomiska börda ökar eller regeringschefer kallar till sig företagsledningar för att diskutera enskilda beslut.

Regelbördan och kraven som ställs på arbetsgivare var en starkt bidragande orsak till min sjukdom. Vad kostar det att ersätta föräldraledig personal (om du räknar tiden för att rekrytera och lära upp)? (I ett litet företag innebär det ökad arbetsbörda för ägaren.) Visste du att den som är föräldraledig dessutom har rätt till semesterersättning under ledigheten?

Om personalen skadar sig på fritiden inträder sjuklöneansvar dag 2-14. Vad innebär det? Ja, förutom intäktsbortfall och en massa extraarbete för arbetsgivaren ska 80% av lönen betalas ut. I ett litet aktiebolag som ägs av en person innebär det i praktiken minskad lön för ägaren och dubbel arbetsbörda för att lösa situationen.

Ja, jag var naiv. Jag trodde på den enskildes ansvar och delaktighet. Jag trodde att vi kunde göra något bra ihop. Och ja – det har funnits många bittra tankar. Det värsta är att min arbetssituation gjorde att jag försummade de viktigaste personerna i mitt liv – mina barn!

Fortfarande har jag sviter av flera års orimlig arbetsbörda och ansvar. Trots en extremt sund livsstil (regelbunden motion i dagsljus, yoga, ekologisk mat gjord från grunden, massor av antioxidanter dagligen) blir jag sjuk vid minsta nysning. Idag tar jag tröttheten på allvar. Sover och vilar. Sveriges hjältar är inte idrottsstjärnor eller politiker som ryter till. Nej, Sveriges hjältar är alla de småföretagare som trots byråkratiska berg lyckas resa sig varje morgon och fortsätta kämpa för det de tror på. De som den 12:e varje månad fyller på den sinande kassakistan ur vilken byråkratin hämtar pengar till de nitiska tjänstemännens löner, flyktingmottagandeavgångsvederlag till statsråd och andra utgifter som de folkvalda anser vara viktigare än att resurser arbetar vidare i företagen. Jag avslutar med ett citat från Fäbodkullan.

“Att försöka göra rätt, vitt och riktigt i det här fallet har kanske varit mitt livs största misstag, maktrubriken till trots. Det har kostat mig enorma mängder energi. Energi som jag hade velat lägga på att utveckla Karl-Tövåsens fäbod, göra mera och godare ostar och föra kunskapen vidare till kommande generationer.”

Det enda jag skriver i Älvdalen är blogginlägg

IMG_6851

Här i Älvdalen får jag distans till livet. Första gången jag var här hade jag bestämt mig för att bara skriva blogginlägg. Nu vandrar jag mållöst och det blir naturligt att skriva här på bloggen.

Orden på bloggen ger inspiration till skrivuppgifter.

IMG_6852

I dag känns det som snö i luften. Solen förmår inte smälta isen, men en av pölarna är torrlagd efter gårdagens framskrapade rännor.
IMG_6853

Tänk så olika is ser ut. Vid tillfälle ska jag sätta namn på de här isarna.

IMG_6854

Tänker på trolldomsprocesserna.

IMG_6871

Det började som vårpölar. Isolerade, fyllda till bredden med historier. Biskopen i Västerås uppmanade pastor Elvius att bygga rännor för att få bort de stagnerade pölarna. Pastor Elvius grävde och grävde utan att få vattnet att börja rinna. Men när väl vattnet började sippra följde sandkorn med vattnet. Han rensade fåran, fick den djupare. Grus och småsten drogs med av den allt strömmensom snart själv förmådde bredda och fördjupa.

Rännilar blir bäckar, blir åar på sin väg mot älven. Samlade får de oanade krafter, omöjliga att tygla. Längs Österdalälven fick de lära den hårda vägen.

1659: Österdalälven översvämmas. Vattnet stiger 5 meter och gården Sebbenboda spolas bort. Älven tar en ny riktning kring Mora. Stora skador.

IMG_6855

Här, i Älvdalen var isarna viktiga. Med en släde gick färden snabbt över djupfrysta isar. Men vägen kunde bli farlig när våren kom. Isar kunde spricka och sluka.

Nässjön, mars 2015

Nässjön, mars 2015

När solen smälter blir myrar och marker till ogenomträngliga partier.

Av dagens värme och nattens kyla blir isen tjock och spegelblank. Kanske var det så Pastorn och Länsman fick Gertrud att erkänna.

IMG_6862

Men det finns också isar, sköra som det ömtåligaste glas.
IMG_6863

Jag trampar igenom den sköra isen som nästan inte syns, och sedimenten bubblar upp till ytan.

Istappar, bild hämtad från STF Tre Björnars FB sida

Istappar i Stop, bild hämtad från STF Tre Björnars FB sida

Lika omöjligt som det är att hitta istappens ursrpungsdroppe – lika omöjligt är det att säga varför ett rykte uppstår. När solen värmer smälter snön rinner ner från tak och grenar. Kyliga vindar fryser vårens droppar till is. Liksom onda tungor kan förvandla goda gärningar.

Är det solen eller kylan som skapar isdroppen?

IMG_6866

Älvdalens helande kvinnor var de som dömdes av nämnden. Onda tungor förvandlade beundran till trolldom och Satans pakter.

IMG_6872

Ett förlupet ord, kanske sagt i all välmening eller i skämt och gamman, kan frysas till istappar när solen går i moln.

IMG_6867

Det är enklare att följa andras stigar, likt vårens rännilar på sin väg mot älven. Varje vattendroppe är rädd för ensamheten, säkrast att följa strömmen.

IMG_6868

Vintern förmår frysa vattenytan, men får den ensam isar att bära?

När solen tinar snön till rännilar som söker sig till bäckar, sjöar och kärr får kylan mera droppar att frysa. Varken kyla eller sol skapar ensam isar som kan bära foror fyllda med liar och pälsar.

IMG_6874

Pastor Lars Elvius han lärde av isen. Hans hot om helvetet kunde inte skrämma till bekännelser, men lockande ord om hjältedåd och frälsning fick tungor att släppa. Kunde hastiga väderomslag får berättelser att bära, ge honom möjlighet att fullfölja Biskopens uppdrag.

IMG_6877

Konsekvenser av sträng lagstiftning

Svenska produkter utgör en allt mindre del på hyllorna i matbutiken. Hur hamnar de där? Jo, genom långa transporter – som bidrar till miljöförstöringen.

Den senaste tiden har allt fler uppmärksammat att köttkonsumtionen i stor utsträckning bidrar till miljöförstöringen.

I en artikel i Sydsvenskan från den 23 mars 2014 finns bra förklaringar till varför svenskt kött är dyrare än danskt. Artikelförfattarna skriver att om inte konsumenterna är beredda att betala ett högre pris för svensk produkter kommer svenskt jordbruk att slås ut. Vilken effekt får då de stränga svenska reglerna?

Regelverket behöver ses över. De reglerna som gäller för svenska företag bör även gälla för produkter som importeras. I annat fall måste svenska regler mildras för att svensk produktion ska överleva. I förlängningen handlar denna fråga också om arbetsmarknad.

Kanske borde det istället finnas en internationell certifiering där en viss standard måste uppfyllas. Hur det ska lösas vet jag inte – men det måste lösas snabbt.

Den senaste tiden har allt fler insett att köttkonsumtionen kraftigt bidrar till miljöförstöringen. (NaturskyddsföreningenNy teknik den 24 februari 2016). Det är dags att även se hur svenska “skyddsregler” bidrar till miljöförstöringen genom att den snedvridna konkurrensen ökar utsläppen pga att importerad mat har längre transporter.