Förlängd sjukskrivning

Slånbär

“Har du inte gått i terapi innan?”, hennes lugn känns oändligt – det är som om vi har all tid i världen.

“Jo”, snyftar jag. “Antagligen hade jag min första utmattningsdepression redan när jag satt ting 1994. 1999 gick jag “Våga växa” för Ulla Sturesson och jobbade med min självkänsla. 2002 var jag sjukskriven för utmattningsdepression. Därefter har jag även gått i gestaltterapi för Ulrika Franke.”

Det är som om tårarna aldrig vill ta slut. Två geggiga maskar letar sig ner mot min överläpp och jag reser mig upp för att ta papper och snyta mig i. Det är skönt att sträcka på mig. Det är som om någon opererat in ett kvastskaft i ryggen på mig.

“Men – egentligen mår jag så mycket bättre nu, det är bara det att jag skäms så för allt. Jag skäms för att jag blev sjuk och var tvungen att lägga ner företaget. Det fanns så många som litade på mig. Men allra störst är skulden över skilsmässan. Det var jag som ville skiljas. Jag tycker så synd om barnen som växt upp med alla dessa konflikter”.

Det är alldeles tyst i rummet när jag reser mig för att ännu en gång hämta papper att snyta mig i. Lena Oeske, min läkare, väntar ut mig, ger mig tid. Hon får mig att känna det som om hon har all tid i världen för mig.

“Ja, och så jobbade jag ju med konflikter. Jag har kommit på att jag nog är högsensitibel – eller vad det heter – ja, högkänslig. Hittade en sida på Facebook. Såg att man är extra känslig då. Det är som om andras känslor går rakt in. Ja, och jag har ju jobbat mycket med konflikter. Det är som om alla mina klienters konflikter lämnat spår i mig. Ja, jag vet inte.”

Tystnaden är inte längre jobbig. Hennes ögon är snälla och förstående. Hennes händer vilar tryggt i hennes knä.

“Jag försöker verkligen bli frisk – men nu har jag accepterat att det tar tid. Jag kämpar inte längre. Jag har blivit mycket bättre – men fortfarande händer det att jag rasar – och fortfarande rasar jag väldigt djupt.”

“Har du fortfarande självmordstankar?”

“Nej, inte när jag är hos min älskade. Han tar hand om mig. Där är jag trygg – ingen känner igen mig där. Jag känner inte någon skam och skuld. Och i Älvdalen var det helt fantastiskt. Där klarade jag läsa i böcker. Det är som om de andra på skrivretreaten blivit vänner. För dem behöver jag inte skämmas. Annars har jag bara kontakt med två av mina gamla vänner. Jag känner så mycket ångest över att allt gick fel – jag skäms – känner mig värdelös. På Tre Björnar i Älvdalen har jag hittat hem. Men jag behöver att någon ser till att jag äter – annars glömmer jag bort det. Jag är inte så bra på att ta hand om mig själv.”

Mina händer vilar utsträckta över knäna. Jag blundar. Andningen är så där ytlig och jag får anstränga mig för att luften ska komma långt ner i lungorna. Blundar.

“Men här i Ystad är jag rädd för mig själv. Jag är rädd för att rasa. Jag vill inte dö – men nu vet jag att depressionen skulle kunna få mig att ta mitt liv. När jag är här ägnar jag mycket tid åt yoga, går på avslappning och massage hos Milda makter, träffar min psykolog – och i förra veckan var jag på en fantastisk hälsoanalys hos Nina på Ystads hudklinik.”

Hon nickar och hennes ögon får mig att tänka på Lady i Kalle Ankas julafton.

“Det viktigaste nu är att ta hand om dig själv. Jag sjukskriver dig januari ut. Tyvärr har vi inte fått nya tider för nästa år. Kan du ringa och boka en ny tid till i mitten av januari.”

När hon räcker mig sjukintyget skulle jag bara vilja krama om henne. Men jag sträcker bara fram min hand i avsked. Halvtimmen hos läkaren väckte nya frågor. Jag googlar och hittar sidor som jag hoppas ska kunna hjälpa andra. Vem vet – kanske kommer det en dag där mina erfarenheter inte var förgäves.

Lämna det gamla

Vattentornet i Ystad

“Tacksam för återkoppling på min inlaga…” sms:ar en av mina advokater.

När jag låg på psykiatriska kliniken kom vi fram till att jag behövde en konfliktfri zon. Därför lämnades konflikterna till advokater. I ett av ärendena har jag blivit stämd. Jag var bodelningsförrättare och en av parterna ansåg att hanteringen dragit ut på tiden.

Min advokat har gett in handlingar till tingsrätten som visar att jag inte var försumlig. När jag går igenom dem vänder det sig i magen och all ork tar slut.

Fy, vad jag kämpade! Jag minns sena kvällar med långa inlagor. Jag minns högarna av arbete som aldrig ville ta slut.

Det är ett annat liv nu!

Fastigheten är såld. Mina föräldrar har hämtat mina kvarvarande saker.

IMG_6197

Utanför skiner solen.

På instagram delade jag en morgonbild med haiku. Sakta hittar jag nya rutiner.

Nu ligger jag nerbäddad under tjocka täcken med kuddar bakom ryggen. Tröttheten får finnas – för jag vet att den kommer att försvinna. Jag vet att det är ett annat liv nu.

Det är tid att bara vara.

hyacinter

Föräldraledighet – ambassadör (19)

Måndag morgon Redigera inlägg

Jag har haft tur i valet av personal! Alla är ansvarstagande och självgående!

“Hej. Hur e de i morgon, några bevittningar? Båda tjejerna har feber. Jag kommer om du behöver ha något bevittnat.”

Hur många anställda ställer upp så för sin arbetsgivare? Jag lägger in ett meddelande på telefonsvararen att vi inte kan svara idag.

Drömmen är att skapa en arbetsplats där familjen är viktigast. Där de anställda skall kunna vara hemma med sjuka barn utan att ha dåligt samvete. Där de skall kunna berätta att de väntar barn med den glädje som de känner – utan vånda för arbetsgivarens reaktion. En arbetsplats som uppmuntrar många barn.

Samtidigt – det är inte lätt. För hur det än är så förändras situationen om någon är hemma.

Jag har en vision om den goda arbetsplatsen där vi kan täcka upp för varandra på ett sätt som inte är ansträngande.

Några tips?

Erfarenhet

Tänk så blåögd jag var. Då hade jag inte funderat över konsekvenserna av föräldraledig personal.

Föräldraledig personal leder till höga kostnader för företaget

– semesterersättning även för föräldraledig tid

– kostnad för försäkringar

– kostnad för att lära upp vikarie och kostnad för att uppdatera ordinarie personal när den kommer tillbaka från föräldraledigheten.

För ett år sedan insåg jag att det enda sättet att bli frisk från min depression var att avveckla verksamheten. Föräldraledig personal kunde emellertid inte sägas upp förrän de återgått i arbete. Det innebär lönekostnader under uppsägningstiden.

Insikten om hur blåögd jag varit och en ny arbetsrättslig konflikt som rev upp gamla sår var några av orsakerna till mitt verkliga ras under hösten.

Idag förstår jag varför unga kvinnor har svårt att få fasta anställningar. Det är ett grundläggande fel i systemet!

Klimatsmart skrivande

 

Magnolia

Diskussionen med tjejerna väckte tankar. Innan har jag ju alltid sagt att mitt livsändamål vara att hjälpa. Var blev den hjältemodiga visionen av?

Kanske hade jag mer fokus på att hjälpa andra än att ta hand om mig själv och mina relationer. Som advokat jobbar du med andras konflikter – jag var troligen för engagerad – hade svårt för att stänga av.

Skulle jag kunna hjälpa andra utan att bränna ut mig själv?

Min dröm har ju alltid varit att skriva. Nu har jag ju den här bloggen – varför inte skapa strukturer så att bloggen blir som att läsa en bok? Då skulle jag kunna hjälpa alla dem som söker kunskap inom ämne som jag har erfarenhet av.

Under rubriken skrivande har jag börjat skissa. Gå gärna in och titta och kommentera hur jag skulle kunna göra för att göra det enkelt att hitta. Vilka frågor skulle du vilja ha svar på?

Vad gör konflikter med oss?

När jag länkade upp förra blogginlägget blev jag ju så klart nyfiken på de andra tävlingsbidragen och klickade på några länkar. Där hittade jag det här inlägget om sorgen efter en separation.

Ja, det är märkligt hur länge den sorgen sitter i – oavsett om du är den som blir lämnad eller den som tar initiativet till skilsmässan.

I sommar är det sex år sedan jag och barnens far gick skilda vägar. Eller kanske rättare sagt – sedan jag gick. För det var egentligen vad som hände.

För barnens skulle ville jag att förändringarna skulle vara så små som möjligt. Hemmet skulle kännas orört, de skulle fortsätta umgås med de gemensamma vännerna utan mig – jag drog mig bara undan – drack te och läste böcker under äppelträdet.

Ändå blev det år fyllda med konflikter.

Fortfarande gör det så ont i mig när jag tänker på drömmen om den lyckliga familjen som krossades. Hade det funnits andra vägar?

Antagligen är det tankar som jag delar med många andra som separarat. Kanske kommer de alltid att finnas där.

I blogginlägget läser jag även om Facebook. Tyvärr är de nya kommunikationsformerna en grogrund för förvärrade konflikter. Det är lätt att slänga iväg ett mail, ett sms eller ett meddelande på Facebook. De där korta orden kan lätt misstolkas.

När jag arbetade som advokat kunde jag se ärenden där parterna baktalade varandra genom Facebook. Det är inte bra för någon! Att bara läsa om den andres liv kan så klart också vara oerhört smärtsamt.

Det är en ny värld med nya sorters konflikter. Tulpan

Sociala media

Mail, sociala media, sms – idag är det lätt att nå ut med sitt budskap till många. Sedan länge har vi sett en utveckling där antalet vårdnadskonflikter ökar. Vilken betydelse har våra nya kommunikationsvanor?

Några ord lösryckta ur sitt sammanhang ger stort utrymme för misstolkningar. Den här filmen som delas på FB är ett bra exempel på det.

Nu börjar vi också se en del rättsfall där domstolarna dömer ut skadestånd till dem som utsätts för trakasserier på nätet. Men rättspraxis spretar.

Att många kränkningar inte ens anmäls är uppenbart!

Idag lever ungdomar i sociala media. Det är väldigt enkelt att skriva något “om någon annan” och på det sättet sprida klandervärd information på ett sätt som förr inte var möjligt.

Att i en chatt säga “sanningar” är inte samma sak som att säga saker ansikte mot ansikte. Egentligen är det samma sak som att prata bakom ryggen på någon.

Nedanstående checklista kan vara klok att gå igenom innan du skickar iväg.

20140114-213703.jpg

Att hjälpa någon med ekonomin

Varje lagbok börjar med “Sveriges Rikes lag gillad och antagen av riksdagen år 1734, stadfäst av konungen den 23 januari 1736.” Systemet med balkar är kvar sedan den tiden – även om de flesta lagarna förändrats. Men fortfarande finns det rester av ursprungslagen som fortfarande tillämpas.

Handelsbalken 18 kap 9 § är en sådan lag;

“Var som å sysslomans förrättning tala vill; göre det lagligen inom natt och år, sedan vid sysslan skildes, och redo och räkning är av honom, eller av hans arvingar, eller där han död är. Haver man laga förfall; njute samma tid därefter.”

Vad betyder det här då?

Om du hjälper någon med ekonomin är det viktigt att redovisa uppdraget när det avslutas. Därefter har den du hjälpt ett år på sig att väcka talan om det skulle vara något fel.

Det innebär att om ett barn hjälpt en förälder sköta ekonomin och syskonen anser att det försvunnit pengar kan de väcka talan ett år efter att uppdraget avslutats och redovisningen gjorts.

Hur gör man redovisning efter kanske tio års hjälpande?

Bra fråga – därför kan det vara klokt att istället förordnas som god man. Som god man skall du årligen avge redovisning till överförmyndaren.

 

En berättelse om separation

När jag fick nedanstående mail kände jag att det kunde hjälpa andra. Brevskrivaren har gett ok på att jag publicerar det avidentifierat. Tyvärr är det många barn och föräldrar som mår dåligt av segslitna konflikter.

Åh, Annika, jag råkade hamna på din hemsida av en slump och kunde inte slita mig ifrån den. Äntligen kände jag att någon där ute faktiskt förstod det verkliga problemet. Jag kände att jag ville dela med mig av min historia, läs om du orkar, radera om du vill.

Mina erfarenheter av rättssystemet:

Jag minns det fortfarande som igår… Det var på våren, den där allra första våren. Frost låg på knopparna på magnolian i trädgården.Viktor låg och sov så vi spenderade förmiddagen i sängen, när Viktor som nu var 10 månader vaknade, gick vi upp och åt en frukost. Sedan åkte Peter iväg för att hjälpa sina föräldrar att flytta. Det var fredag och eftersom Peter skulle vara ledig hela helgen passade jag på att gå och handla fin mat som jag tillagade.

Han kom hem på kvällen när jag stod och öppnade en flaska vin. “Maria, jag vill separera”… Jag satte försiktigt ner korken i vinflaskan igen, lät orden sjunka in. Men Viktor tänkte jag… Hur gör vi med honom, han är ju bara en bebis.

Föräldraledig och arbetslös i grunden hade jag inga möjligheter att ta hand om huset. Jag fick packa det som fick plats i bilen och ta med Viktor till min far. Tårarna rann längs med kinderna… Här gällde det att ta en dag i taget.

Det blev inget med det… På omvägar hörde jag att Peter hade flyttat in till sitt ex och lämnade en stämning att han skulle ha boendet på Viktor som då var dryga året. Efter det följdes ÅR av processande, och jag skäms av att erkänna det, men jag var inte alltid bästa barnet. Men som tur var började jag på juristutbildningen. Helt plötsligt insåg jag vilket destruktivt beteende vi höll på med. Jag skämdes när jag läste rättsfall vilka anklagelser föräldrar kastade på varandra. Från den dagen bestämde jag mig för att JAG minsann inte skulle sjunka en gång till ner till den sandlådenivån som rådde mellan oss.

Tyvärr blev övergreppen grövre. Utan min vetskap togs Viktor på polisförhör. En utredning startades utan min vetskap. Peter nya sambo hade anmält mig för misshandel. Jag filmades, alla myndigheter som gick kontaktades och försäkringskassan kom på besök. Jag anklagades för att vara psykiskt sjuk, manipulativ, en dålig mor och trakasserades och hotades via mail och sms. Målet var att jag skulle må så dåligt som möjligt så jag hamnade på psyket.

Jag vägrade låta mig dras ner i den neråtgående spiralen och när han stämde mig igen fick vi möjlighet att delta i ett projekt om försoning. Jag sa att jag var villig att utöka umgänget om vi kunde lösa konflikten nu en gång för alla. Peter lovade dyrt och heligt att han minsann skulle visa mig att han menade allvar. Socialsekreteraren trodde honom. Jag var misstänksam. I rätten himlade socialsekreteraren med ögonen och hotade att ta boendet ifrån mig om jag inte gick med på alla Peter krav. Jag gick med på det… Det hade ju ändå varit lugnt ett tag.

De tog tre veckor, domen vann laga kraft. Då kom första mailet. Där HON, numera hans fru, berättade för mig vilken hemsk och obehaglig person jag är. Hur Viktor skulle hata mig när han blev äldre och hade möjlighet att välja bort mig. Mailen fortsätter komma då och då. Jag svarar inte. Läser dem, tycker synd om Viktor som uppenbarligen tvingas bo i all det där hatet. Peppar mig och tänker att de kanske inte drar in Viktor. Hjärtat sjunker när Viktor kommer hem och säger att “Lena hatar dig och säger att du ska dö!” Tänker att det blir väl bättre.

Den överenskomna kontakten Viktor skulle få ha med båda föräldrarna försvinner när han vistas hos sin pappa. Peter menar att Viktor frågar inte efter det. Men vi kom överens om att vi skulle verka BÅDA TVÅ för att han skulle få ha kontakt med båda föräldrarna. Han har slutat svara om jag ringer… Kontakten är bruten.

Fem år med tvistande… Och vi är på ruta 1 igen…

Han ringde för några veckor sedan. Nu handlade det om julen.

Jag kallades för idiot och psykfall och nu visste han vilken grym och elak människa jag är. Att jag inte fattade hur viktigt det var med Viktors SYSKON! Det var ingen mening att påpeka att Viktor hade en mamma och en familj på min sida, kusiner och släkt som han också har rätt att träffa. Det tar konfliken ytterligare ett steg djupare… Och mitt emellan står Viktor som älskar både sin mamma och sin pappa, och förtjänar inget av detta. Och jag kan inget göra. För samarbete bygger på frivillighet från båda föräldrarna. Och jag kan inte tvinga någon… Bara försöka stötta Viktor så mycket det går i situationen och alltid hålla mitt huvud högt. Tror att när han blir äldre så kommer han att uppskatta att han inte fick höra något elakt om sin pappa från mig. Att hos mig tilläts han älska båda sina  föräldrar.

Lycka till med ditt viktiga arbete.

MVH

Maria

 

Hur delar vi upp julen?

Barnen kommer till mig redan på lördag. De gillar inte när vi ändrar i dagarna – de vill ha framförhållning. Samtidigt tycker jag att det är bra när vi kan vara flexibla. Den första advent kan de t ex följa med sin far på traditionellt julbord även om de egentligen skulle ha varit hos mig. Det stora problemet just nu är julen.

I lördags var vi och mina syskon hemma hos mina föräldrar på gåsmiddag (fast vi åt kalkon). Sedan tidigare har det varit bestämt att vi skulle fira lillejulafton som julafton med mina föräldrar och att barnen skulle fira julafton med med sin far.

I lördags visade det sig att min bror och hans fru skulle fira julen hos mina föräldrar. De skulle komma dit efter jobbet på lillejulafton. Därför föreslog min mor att vi inte skulle ha helt julbord utan nöja oss med lutfisk, prinskorv och köttbullar.

”Då får vi ju aldrig fira med tillsammans allihop”. Han ville vara själv och somnade efter en stund.

Helst hade jag önskat att barnen alltid finge fira julafton med mig och övriga helgdagar med sin far.

Hittills har han inte accepterat det. Själv mår jag illa av de standardiserade varannanårslösningarna som vi jurister skriver.

Som jag ser det blir det så mycket saknad. Varför inte låta barnen ha årliga traditioner. Julen med mig, nyår och trettonhelg med sin far, Långfredag med mig och övriga påskdagar med sin far – eller midsommar.

Kanske är jag egoistisk, men jag tror att det är bra med viss struktur…och varför skall barnen behöva avstå från etablerade traditioner för att vi skiljer oss?

Växelvis strul, fortsättning

Stön… allt blir så komplicerat. 

Vi måste köra och hämta de bortglömda kläderna. Den senaste tiden har jag insett att jag mår bäst när jag inte kör dit överhuvudtaget. Jag la min själ i vårt hem. Ritade, målade…. Det är det projekt jag engagerat mig mest i! Det är en sorg att ha lämnat huset. Fortfarande kan jag minnas hur jag gick runt i huset och tog avsked av rummen och träden.

Feng shui var en hjälp. Utan den livsfilosofin hade jag nog aldrig kunnat ta mig loss… var nog mer bunden av tingen än som är hälsosamt.