Blombuketten till Farmor (Eldarna 3)

Många märkliga händelser har kantat min väg från psykiatriska kliniken (februari 2014) till boksläpp i Älvdalen (maj 2020). Här hittar du en sammanställning till samtliga inlägg om de märkliga händelserna.

I förra veckans inlägg beskrev jag hur Susanna Alakoski föreslog att jag skulle söka in på Folkhögskola. Trots ett års sjukskrivning bedömde läkaren att jag inte var mogen för någon utbildning – inte ens på deltid. Däremot fick jag tillåtelse att gå en veckas sommarkurs på Skurup.

På inrådan av psykologer och läkare hade jag sommaren 2014 gått en kurs i Ashtangayoga för Merethe. När jag nu hittade en kurs i kreativt skrivande och yoga för Tove Folkesson såg jag det som ett tecken och anmälde mig. Här gick jag in fullständigt öppen – jag visste egentligen inte vad jag skulle skriva om – och Tove uppmanade oss att låta texterna komma till oss. Ofta “kickade” hon igång oss genom vägledda meditationer.

Än en gång var det många tårar och upplevelser. En skrivkurs för Tove leder dig alltid ut på okända stigar där känslorna svallar. Tove uppmuntrar till att ta fram de djupa och äkta känslorna som finns i oss.

Det var på en sådan vägledd meditation jag mötte Farmor. Efter meditationen fick vi i uppdrag att gå ut och plocka ett föremål och sedan skriva om det. Jag plockade en bukett blommor och visste att det var från Marit Matsdotter till farmor. Det var så den första texten kom till.

På kursavslutningen skulle vi läsa upp texter från veckan och jag läste upp texten om Marit och Farmor. Efteråt kom flera från de andra kurserna fram och berömde texten, några sa att de ville köpa boken. En av kursdeltagarna berättade att hon fått en bild av hur min röda schal hade färgats av blod. Kanske var det hennes ord som inspirerade till fängelsescenen flera år senare.

På kvällen efter avslutningen gick jag upp till rummet och orden flödade. Det blev texten om älven – den enda text som fått vara med utan redigering.

Länkar

1 juli 2015 – Blogginlägg från Skurup