Iris Rönnqvist

Tåg och busstid är bra tanketid. Idag har det blivit många timmars tankar. Det är märkligt hur hjärnan går in i flyktbeteende när jag närmar mig cancerbeskedet.

“Idag är det en vecka sedan kirurgen ringde ” skriver jag efter en och en halv sidas flödesskrivande. Sedan tar det stopp. Istället tar jag ett nytt uppslag som jag rubricerar Sociala media.

Efter läkarbesöket i Tomelilla åt jag lunch med Iris Rönnqvist. Hon fick cancerdiagnosen i januari 2014, men redan ett år tidigare hade man sett förändringar på hennes lungor. Då var det ingen som tänkte på att det kunde vara lungcancer – Iris hade ju aldrig rökat i hela sitt liv.

Nu – ett år senare – hade cancern spritt sig – Adenocarcionom icke småcellig – fas IV. Operation var inte längre möjlig.  Cancern var metastaserad till skelettet. Endast palliativa åtgärder gavs. Enligt statistiken har en sådan patient mellan tre och fem månader kvar att leva.

Jag har följt Iris sedan 2002 när jag vann första priset i Sparbanken Syds konstlotteri. Tavlan blev mitt altare där jag tillbad livet och fick mig att ta nya tag efter första utmattningsdepressionen.

När jag fått kirurgens besked tänkte jag genast på Iris. Min hjärna är fortfarande för utmattad för att kunna ta in all information, men Iris har  – mot alla odds – lyckats leva ett bra liv med cancer.

Jag skrev och frågade henne om råd.

“Absolut 0 socker av alla slag – så göder man den inte heller. Bort med rött kött, processade matvaror och drycker annat än rent vatten. Lapachote med riven ingefära och citron varje morgon. Stor dos D och B vitamin varje dag året runt. Motion varje dag!!! Att lura cancern blir till en daglig vana.”

I dag hämtade hon mig i Tomelilla utanför vårdcentralen. Under tre timmar delade hon frikostigt med sig av kostråd och positiva tankar. I min skrivbok finns tolv sidor anteckningar. Dag för dag kommer jag lägga om mina vanor och skriva om det. Förhoppningsvis kan det hjälpa fler med cancer.

Iris, jag är oändligt tacksam för all klokskap du delade med dig av! Bara att umgås med dig är ett privilegium – det gjorde mig så gott och  jag hoppas av hela mitt hjärta att få möjlighet att dela mer tid med dig.

När du steg ur bilen förvånades jag över att den enda förändring som skett sedan 2002 var att du måste ha tappat i vikt. Fortfarande minns jag föredraget du höll på Konstföreningen. Du var en av de vackraste kvinnor jag sett med en karisma som fyllde hela rummet. Dina tavlor lyser av kärlek.

När jag sedan vann förstapriset var valet av tavla självklart. Eftersom jag varit sjukskriven hade jag inte ens tittat på tavlorna innan utlottningen. Din tavla kom att bli en viktig del i min rehabilitering. Sedan dess har du varit med mig nästan varje dag.

Advokat Iris Rönnqvist

I dag har jag fått ta del av din inre styrka och klokhet. Jag är ännu en gång mållöst imponerad.

Oändligt tack!

Provcykling av elcyklar

Här hittar du filmen från provcyklingen.

Nio personer fick möjlighet att testa sju olika elcyklar med start från Jönssons Cykelaffär i Billesholm. Turen gick via en lågt sluttande uppförsbacke till de brantare backarna vid Fälleberga för att sedan verkligen känna på Söderåsens stegring upp till Stenestad. Sträckan från Billesholm till Stenestad är ca 14 kilometer.

I Stenestad bjöds på fika i Mormors bod och deltagarna fick berätta om sin favoritcykel – se gärna filmen. Sedan bar det av nerför – tillbaka till cykelaffären.

Jönssons cykelaffär prova elcykel

Ägnade lördagsförmiddagen åt att testa elcyklar med ett gäng härliga människor.

För att tillmötesgå Dmitrys önskemål om text som gör det möjligt för internationella besökare prövar jag att skriva bildtexterna på engelska.

prova elcykel

This is about a bike tour to Stenestad and the place “Grandmothers cottage”. Two person won this e-bike trip which makes it possible to try different e-bikes.

Varken jag eller Jönssons cykelaffär hade något koppling till dem som testade el-cyklarna. De utsågs genom en tävling på cykelaffärens FB-sida.

Prova elcykel

On the top of Söderåsen you find this small cottage. Karin bake all the cookies her selves. She also sell small things.

Nu lägger jag ut en ny tävling på Cykelaffärens FB-sida. Den här gången blir det en person som vinner provcykling för fyra personer. Datum bestäms tillsammans med vinnaren utifrån väderprognos.

Prova elcykel

Time for Swedish “fika”. Coffe or tea, sweat strawberry-juice, sandwich and genuine cookies.

Tack

Stort tack till deltagarna på provcyklingen! Ingen hade kunnat beskriva cyklarna bättre än ni gör!

Även stort tack till Sara Johansson och Ann för att jag fick låna era bilder!

Och vinnarna är …

Nya Svea finns i färgerna Vit, Turkos, blanksvart och mattsvart.

Förra veckan ordnade jag den första tävlingen på FB.

“Vilken elcykel är du nyfiken på att testa?

Lördagen den 19 maj kl 10-13 får kan du få möjlighet att pröva flera olika elcyklar upp till Söderåsen. Jönssons cykelaffär bjuder åtta “testcyklare” på förtäring i Mormors Bod (Stenestad) och lån av elcykel.

Tagga tre personer du vill cykla tillsammans med, gilla och dela inlägget.

Två vinnare utses måndagen den 14 maj.”

Med en mittmotor får du större effekt när du trampar hårdare, dvs mer cykelkänsla. Köper du elcykel för att du har svaga knä är det ofta bättre med en framhjulsmotor.

Vinnarna är

Sara Johansson, Klippan

och

Linda Viebke Linder, Vejbystrand

Elcykel Batavus Stratos med snygga detaljer

Till vinnarna!

Vi samlas vid cykelaffären klockan tio. Du och dina tre medcyklister provar ut vars en elcykel (vi har förslag så ni får en variation). Sedan cyklar vi upp till Stenestad och Mormors bod via Fälleberga. Jag följer med och kan hjälpa till vid frågor eller ändra inställningar om ni byter cyklar med varandra.

I mormors bod bjuder vi på förtäring (finns enklare smörgåsar, kaffe och kakor).

Om ni vill kan vi även ta en tur till Stenestads park där rhododendron och magnolior blommar.

Vi beräknar vara tillbaka vid Cykelaffären före klockan ett.

Medtag cykelhjälm.

Om det blir regn flyttar vi fram cyklingen till senare datum som vi bestämmer gemensamt.

Här hittar du de olika elcyklarna

www.nycykel.se

Här hittar du vägbeskrivning till Jönssons cykelaffär

www.fixacykel.se

Ser verkligen fram emot att träffa er! Det här är första tävlingen – och jag hoppas att det blir fler!

Här hittar du mer om cykling på Söderåsen

29 april 2018

Tåg till Kristianstad

Legibus et armis – “åt lagar och vapen”. Mellan 1841 och 1917 låg Hovrätten här. Mer om Kronohuset.

Solen sken när jag trampade iväg till tåget, som kom och gick i tid. Vid bytet i Hässleholm passade jag på att göra axelövningar (jo, det såg konstigt ut – men betydligt bättre för kroppen än att hänga över mobilen). En äldre dam kom fram och kommenterade och ledde till ett samtal om cykling, sociala medier som fortsatte på tåget och hela vägen till Kristianstad. Tänk så många intressanta samtal vi missar när vi hänger över mobilen.

Rose Garden i Kristianstad.

Vid stationen väntade Sonen. Han har upptäck hur praktiskt det är att cykla.

“Folk lägger lätt 100.000 kr på en bil men tycker att 10.000 kr för en cykel är för mycket”, konstaterade han. “Och med en cykel slipper man både parkeringsavgifter, försäkring och drivmedel.”

Klok har han alltid varit. Jag får aldrig nog av att tala med honom, hans reflektioner får mig att tänka nytt och jag älskar när han berättar som sina studier. Det blev lunch på Rose Garden. (Vilken buffé och mjukglass.)

Himlen var alldeles klarblå och vi följdes åt längs kanalen.

Rester av fästningen i Kristianstad.

Trots mina två år i Kristianstad har jag aldrig reagerat över hur vackert här är. Vid Bastion Konungen fanns flera informationsskyltar om Kristianstads historia.

Kristianstad anlades som en fästning i början av 1600-talet. (Bild informationsskyltar vid Bastion Konungen.)

Tack vare att tåget var punktligt kom jag i god tid till kvällens cykling över Stenestad. Mer om det i morgon.

Kanalen i Kristianstad

Dagens tack till Skånetrafiken som var punktligt i båda riktningarna och till Sonen för att du är den du är!

Länkar

När Skåne blev svenskt. 

Present till en 23-åring (testar att vlogga – del 4)

Utsikt i slutet av korridoren

Vad köper man i 23 års present? Ännu en pinal som ska ta plats i skåpen? Jag tog fram smyckeskrinet och packade in guldhjärtat jag fått av min farmor o farfar i doppresent. Kanske går mitt miljöengagemang till överdrift, men jag tar tillvara omslagspapper och återanvänder. Dottern konstaterade att jag nog råkat använda ett julpapper.

Havets närvaro

Det viktiga är inte tingen vi ger utan tiden vi delar. Två hela dagar tillbringade vi tillsammans, njöt av vällagad mat och vackra vyer (mer kommer du kunna se i vloggen).

Det bästa var ändå Torekovs Warmbadhus. Vilken byggnad!

Ett hus med anor där linoljefärg är ett krav.

Vi fick veta att huset byggts av virke som flutit iland från förlista skepp. Här har det erbjudits SPA-behandlingar sedan 1876 (fast då hette det warmbad).

På ovanvåningen sjönk vi ner i vilstolarna medan badvattnet förbereddes.

Warma bad i anrika behandlingsrum

I Dotterns behandling ingick skrubbning.

SPA-behandling på naturligt vis.

Djupare och djupare sjönk jag in i avslappning medan lavendel och citrondoften fyllde rummet. Hit återvänder vi gärna, både för de anrika lokalerna, atmosfären och behandlingarna.

“Tången är rik på på mineraler, spårämnen, vitaminer och alginater, en polysackarid som finns hos brunalger, som tillsammans med det varma badvattnet öppnar hudens porer och mjukgör och återfuktar huden.
Tångbad anses också ha goda effekter som tex att lindra värk och öka blodcirkulationen.”

Citat från Torekov Warmbadhus hemsida

Utsikt från behandlingsrummet.

Inlägget har gjorts i samarbete med Torekov Warmbadhus.

Här hittar du första inlägget från Bjärecyklingen med Dottern. Sedan är det bara att klicka “Nästa”.

Tack Stenestads Park

I Stenestad park blommade snöklockorna.

Morgonens tacksamhetstankar gick till Viktor på Stenestads Park. I lördags fick jag veta att han är mycket sjuk. Sedan dess har jag tänkt på hur mycket han inspirerat oss.

Varje gång vi besökt Stenestad Park har Viktor på sitt kunniga sätt berättat om valnötter, äpplen och andra fruktträd. Det var han som inspirerade oss till trädplanteringen. Nu är snart hela gräsmattan igenplanterad. Flera träd har han importerat till oss från andra länder. Hans kompetens och kontaktnät imponerade.

Tills vidare är Stenestads Park stängt för besökare. Tyvärr blev det aldrig av att jag gick någon av Viktors guidade rundor i parken. Det är lätt att skjuta upp saker för länge. Därför är jag extra tacksam att Karin erbjöd Naturskyddsföreningen att besöka parken den 19 maj – dock utan guidning. Däremot är det möjligt att ta med egen kaffekorg och njuta av de blommande magnoliorna i parken.

Pion är en av mina favoritblommor.

Resten av dagen kommer jag tillbringa i trädgården. Finns det någon bättre plats att vistas på när växterna spirar? Jo, det skulle vara i cykelsadeln.

Hovs hallar påsken 2018.

I morgon ska jag och hämta upp Dottern på stationen i Ängelholm för två dagars el-cykling på Bjäre. Enligt SMHI blir det sol och vi får massor av tid att prata sociala medier och vloggar. Förhoppningsvis får ni se resultatet här på bloggen i slutet av veckan.

Våren är på ingång

I går grävde jag om i komposterna och la kogödsel i odlingslådorna. Mängden av maskar i kogödseln fascinerar mig. Vilket enormt jobb de gör. Det enda som finns kvar i komposten är de små klistermärkena som sitter på äpplen och apelsiner.

Med den här värmen dröjer det inte länge innan slånen slår ut. Ibland blommar de över på någon dag.

Min älskade har varit och räddat påskliljor. En odlare hade planterat alldeles för många. Efter påsk är de omöjliga att sälja. Vi fick dem för en spottstyver. Idag får jag hjälp i trädgården att gräva, för min rygg värker och är stel.

Dagens tacksamhetstankar gick till en person som funnits och stöttat under många år. Hon hjälpte mig tillbaka till juridiken efter förra depressionen. Hon var den jag anförtrodde mig åt under skilsmässan. Under alla år är det hon som varit mest insatt i mina problem och lotsat mig så att jag fått det stöd jag behövde.

Hon är inte den spralliga typen, men har ett lugn och en stabilitet som jag behöver. När hon fick reda på att jag varit på psykiatriska kliniken ringde hon. Just då hade jag lastat in alla mina saker i stora rummet hos mina föräldrar. Kläderna hängde på klädstänger och jag rensade ut – lämnade till Erikshjälpen. Det var slut med mitt gamla liv.

Varför jag svarade minns jag inte, inte heller vad som sades. Antagligen grät jag. Känslan kommer alltid finnas kvar. Hon trodde på mig, och förmedlade en tillit till att jag skulle bli frisk igen, att jag skulle få ett bra liv och att hon fanns där för mig när helst jag var redo.

Och det har hon gjort. I det lilla har hon gång på gång visat att hon är min vän. Du ska veta att jag räknar dig till en av mina allra närmaste även om vi just nu inte har så nära kontakt.

Oändlig tacksamhet

Lika skör som tulpanens blad. Minnen av styrka sköljde över mig när jag körde mot Malmö.

Idag är jag fylld av tacksamhet. En enda kväll gjorde större nytta än fyra års terapi. Det behövdes inga ord. Varje kram sa så mycket mer. Och jag stannade i ögonblicket. Kände mig älskad precis som den jag är.

I fyra år har skammen haft mig i sitt grepp. Skam för vad? För att jag inte klarade nå mina egna högt uppsatta mål?

Dessa underbara människor har funnits där hela tiden. Sms och mail med inbjudningar, en möjlighet utan förväntan, utan skuld. Men jag har inte orkat, inte varit redo. De har haft tålamod att vänta utan att fördöma.

Bara att köra bil var en prestation – att ta tåget var inget alternativ. Om det än en gång varit inställt eller försenat skulle jag vänt om och aldrig träffat dem igen. Men var skulle jag parkera. jag ringde min syster. Hon svarade inte.

Någonstans finns det en text från min första dag på tingsrätten. Jag kom i god tid. Satte mig på bänken ute vid kanalen och skrev. Det fanns en oro i min kropp. Det var i början av juli år 1992 och jag tilldelades rummet bakom expeditionen. Två skrivbord mitt emot varandra, framför mig satt den perfekta sommarnotarien. Vi hade börjat på juristlinjen samtidigt. Hon tillhörde “innegänget” – men jag läste dubbelt och tog min examen nästan ett år före beräknad tid. Det var sommar. Kaffe i solen utanför glasgången sittande på muren. Jag minns Håkan Klagsmark med ljusblå kostym och en Trump-liknande hårman. Lars Lundgren blev min första domare. Jag kände mig bara dum, klumpig och bonnig. Hur skulle jag någonsin kunna bli som de riktiga juristerna, de världsvana, säkra och med den där juridiska jargongen?

Första veckan fick jag gå bredvid, koka kaffe och lyssna på förhandlingar. Lena hade en förhandling med tre häktade män från Afrika. Jag minns fortfarande när hon ropade upp namnen i högtalaren.

“Mål mellan åklagaren och Baddibanga … i sal nummer ett.”

Och jag minns ett mål med två häktade från Malta. Den ena var säkerhetsansvarig. De hade köpt biljetter för att se någon fotbollsmatch, men blivit så lockade av alla sakerna i affärerna att de hade snott en massa. Flyktfaran gjorde att de blev häktade och missade matchen.

Och så fick jag avlägga domared.

Jag hittade parkering. Klarade att fickparkera. Hittade till Lilla Torg och Mello Yello. Solen sken och torget var fullt av folk. Allra mest folk var det på Mello Yello. Knäna darrade, men jag klarade mig fram till en av bardiskarna. Spanade ut över människorna. Hjärtat dunkade och tårarna låg på lur. Munnen var torr, visst skulle jag kunna leta upp mina gamla notariekompisar. Nej, det gick bara inte. Skulle jag vända och köra hem? Borta vid cyklarna satt en ensam man på en bänk. Jag gick dit. Tog upp telefonen. Ringde H, men hon svarade inte. Skrev till både C och H. “Sätter mig på bänken och skriver utanför mello cello. Fixade inte riktigt att gå in och leta …” Jag tog upp min ständige följeslagare och skrev.

“Så är den dj-a panikångesten där igen. Tårarna rinner och jag tvingas vända efter att ha stått en stund vid bardisken. Huvudet dunkar. Jag försökte ringa H, men ingen svarade. Tänker att någon ser mitt meddelande så jag sitter här så länge. Det känns helt fantastiskt att jag faktiskt tog mig hit. Vet egentligen inte hur jag lyckades undvika allt i eftermiddag. Borde hunnit göra hela mitt yogapass – men det blev åtminstone en del. Klarade balansövningen och …”

Min syster ringde, tröstade och peppade tills Cissela plötsligt stod framför mig. Tårarna rann och orden fick vingar. Kramen var varm och bara gav. Helen kom också och jag fick ur mig alla tunga stenar. Med dem vid min sida gick vi till de andra. Varje kram var lika varm, de delade med sig av sin styrka, sin trygghet.

Redan i april 1993 hade de flesta notarierna ersatts av nya. Alla de formella orden fick min kreativitet att bubbla under ytan. En eftermiddag satte jag mig utanför glasgången. Orden sprutade ut ett antal hyllningssånger till dessa människor som låtit mig bli en del av dem. Allra mest beundrade jag Cissela. Hennes glädje, energi och godhet. Hon kom att bli min stora förebild genom livet. Vi fick slita hårt under notarietiden. Jag övertog hennes övernattningsrum när hon hittade ett bättre. Vi åt frukosten på tingsrätten, tog en paus på kvällen och gick ut och shoppade innan vi körde kvällspasset. Ibland lockade Jörgen och Johan med oss på en öl nere på Godsfinkan.

Avslutningsfesten för Jörgen, Johan Lindwall, Johan Sjöö, Cissela, Ylva och Henrik hölls i glasgången i slutet av april 1993. Kenta hade dragspelet med sig. Jag ledde allsången. Det var en speciell kväll. I mina album i Ystad finns bilderna kvar. Lars-Arne hade precis börjat sin tingsmeritering. Jag hade lagt märke till honom på föreläsningarna i Lund, lång och så där mystiskt snygg. Nu var jag äldstenotarie och skulle vara chef för dem som var betydligt äldre än jag. Dessutom var det väldigt många nya notarier och en ohållbar situation.

Att sitta ting på Kristianstads tingsrätt var tufft. Men det skapade också en speciell gemenskap mellan oss notarier. Idag känner jag en oändlig tacksamhet mot er alla! Det behövdes inga ord om det som varit. Skratten var de samma då som nu fastän jag inte varit med på Notarieträffen sedan vi turade Helsingborg – Helsingör 2010.

Kvällen med er betydde mer än jag kan beskriva i ord. Jag längtar redan tills vi ses nästa gång!

Notarierna

I juli 1992 började jag sitta ting vid Kristianstads tingsrätt. Sedan dess har vi träffats vartannat år. När de andra träffades 2012 låg jag med dropp. Åren därefter har jag lämnat återbud i sista stund.

Det var i Älvdalen jag fick ett meddelande från Helen och svarade som jag brukar. Att jag väldigt gärna vill komma – om det är möjligt att tacka nej i sista stund.

Fram tills igår kväll har jag undvikit att fundera på det.

Alla dessa tårar som flödar utan att jag kan stoppa dem. Vill jag sitta och gråta inför människor jag inte träffat på åtta år?

Papegojtulpan

Morgonpromenadens tacksamhetstankar gick till Helen och Cissela som skickat peppande och förstående meddelanden under dessa år.

Tack för att ni funnits där utan att ställa krav, utan att ha förväntningar. Ni har betytt mer ni någonsin kommer att förstå.

Snön smälter i Ystad

I Ystad kom det 20 centimeter snö på Påskdagen – men det är snart borta. Min mor öser snön i spannar.

I uterummet är det vår. Kvistar av Forsythia blommar med penséerna. Domherrar, bokfinkar och starar provianterar under plommonträdet. Äntligen är våren på gång.