Helhetsakademin

Långe Boke, Svarte Aske och Eka Papiljott. Så döpte mulle-ledarna träden.

Vid eken stannar jag i nuet. I morgon är det fredag. Psykologtid. Hittills har jag inte suttit i psykologens fåtölj utan att gråta. Hur kan det finnas så mycket tårar i en kropp?

Efteråt kryper jag upp i hörnet med min skrivbok. Flödesskriver. När det onda är uttömt övergår orden till Marit. De senaste veckorna har jag tagit med lunch och ätit på Helhetsakademin.

I entrén frestar inbjudningar till massor av aktiviteter. Det händer att foldrar får följa med hem, men hittills har det stannat vid det. Förutom när jag inte kunde låta bli att lyssna till ett samtal. Det slutade med att jag bokade en energiterapi utan att rådfråga psykologen, men mer om det en annan gång.

Dagens tacksamhetstanke går till Helhetsakademin och dess personal, den omtanke och det lugn som lokalen förmedlar.

Tack för att ni ser mig! Tack för alla timmar ni inspirerat mitt skrivande.

Duktiga Dotterns näsa

Bomullstussar singlar från himlen. Andetagen kyler insidan. Tacksamhetstankarna ilar till Lund i förväg.

Duktiga Dottern är allt det som jag ville vara men inte trodde att jag var. Genom henne lever jag om mitt liv. Kan man älska ett barn för mycket?

Hon har lärt mig älska delar av mig själv. Det började med näsan.

Det var en fredag i första klass. De stora slutade tidigt. Bussen var full. Det fanns bara en plats ledig, där bak. Inte allra längst bak – utan på sätet som löpte längs bussens långsida.

Röd gallon. Den Elake hade stålbågade glasögon. Han sa att min näsa såg ut som en skidbacke.

Jag trodde honom.

Yogan en viktig del av mitt liv

“En liten gnutta av doften från rosorna dröjer sig alltid kvar vid den hand som överräckt dem” – När man anstränger sig för att förbättra andras liv lyfter man samtidigt sitt eget liv till en högre nivå.” Ur Munken som sålde sin Ferrari

Morgonpromenadens tacksamhet gick till yogan och min yogalärare Merethe på Mpiyo.

Att börja på yoga var inget genomtänkt beslut. Jag anmälde mig till en kurs på uppmaning av min psykolog. Målet var att förbättra min andning. Min massör, Cecilia Lindqvist, tipsade om Mpiyo. Jag hittade en intensivkurs i Ashtangayoga utan att fundera över vad det innebar. Det var en tid av extrem förvirring och jag överlämnade besluten till andra.

Sedan dess har jag gjort yoga regelbundet. Vissa perioder har jag gått på mysore-pass, andra perioder har jag bara gjort ställningarna i min ensamhet. I höstas började min rygg krångla. När jag satt på tåget efter mötet med Försäkringskassan var jag helt nerkörd, ryggen värkte så att jag inte visste var jag skulle bli av. Var tanken kom ifrån vet jag inte, men jag gick in på Mpiyos sida och hittade en massagetid redan dagen efter. På tre behandlingar hade Merethe fått bukt med det onda. Samtidigt satte massagen igång en massa andra processer i mig.

Nu förstår jag vad det innebär att ha en yogalärare och försöker boka in mysore-pass varje vecka. Det är fantastiskt att ha yogalärare och massör i en och samma person. Dessutom utstrålar Merethe den där positiva energin som jag så väl behöver. Jag mår bra bara av att sitta i korgstolarna utanför yogalokalen. Där har många av bokens texter blivit skrivna.

Tack Merethe för att du är den du är!!!

Yoga

Den 21 juli 2014 började jag med ashtangayoga. Här hittar du blogginläggen (tryck på näst så kan du följa dem. De blandas med äldre inlägg från tiden som ambassadör för kvinnors företagande, men det är bara att bläddra förbi.)

Här hittar du blandade inlägg om yoga.

Tjäna andra utan själviska motiv

Här hittar du länk till ett utdrag ur boken Munken som sålde sin Ferrari

Mannen i mitt liv

Det finns tillfällen när alla ord blir fjuttiga. Så är det när jag ska beskriva hur tacksam jag är för Mannen i mitt liv. Hur det hade gått om vi inte hade träffats vill jag inte tänka på.

En av de första helgerna vi tillbringade tillsammans upptäckte Han att jag hade feber. Jag tyckte att Han var tramsig som tvingade med mig till akuten, men var för matt för att orka protestera. På akuten blev det antibiotika via dropp.

Hur många gånger jag sov bort helgerna hos Honom vet jag inte. Frukost på sängen, omtanke, kärlek. Hans husläkare var guld värd när det behövdes akuta antibiotikakurer för mina återkommande urinvägsinfektioner och allt annat som strulade med min kropp. Mitt immunförsvar var nedsatt, men jag vägrade att erkänna nödvändigheten av en förändring.

Det var Han som insåg att något var fel den där morgonen i februari när vi pratade i telefon. Han ringde mina föräldrar och berättade om sina farhågor. Utan det där samtalet hade jag inte levt idag. På sjukhuset lovade han att ta hand om mig, lovade att jag skulle bli frisk. Det är tack vare Honom allt mer av min tid ägnas åt skrivande.

Tillsammans upptäcker vi världen med barnets ögon, förundras över dofterna, insekterna, växtkraften. Det är lätt att glömma känna tacksamhet över vardagen.

Det är inte de stora händelserna jag känner störst tacksamhet för utan vardagens guldkorn. Lyssna på musik framför den sprakande kakelugnen under en gosig filt i Hans famn. Cykla över knotiga trädrötter eller utmana varandra i vem som kan rulla längst nerför backen. Sitta på bron över bäcken och titta på kräftor. En arm runt midjan när vi i ett steg promenerar längs vägen och studerar fåglarnas flykt över himlen. Att vakna och somna tillsammans – nära. Att kunna säga sitt hjärtas mening, höja rösten – diskutera utan ovänskap, utan nedvärderande uttryck eller förakt. I varje beslut sätter Han mitt välbefinnande framför sitt eget.

Lycka för mig är att få leva med den Man som får mig att njuta av varje ögonblick vi tillbringar tillsammans och varje dag känna Hans starka kärlek.

Ingen har någonsin tidigare fått mig att känna mig så älskad.

De viktigaste

Innan jag mötte Dig visste jag inte vad kärlek var. Från första stund ville jag ge Dig allt. Ett syskon att dela Din barndom med, men innan Du förstod att Du även behövde dela med Dig av allt Du hade.

När jag ser tillbaka på mitt liv har jag delat de lyckligaste stunderna med Er.

Mer än en gång har jag fått höra att jag överarbetar saker. Även Er uppväxt tänkte jag igenom, bestämde mig att fokusera på morgon- och kvällsrutinerna. Varje morgon väckte jag Er med att berätta hur mycket jag älskade Er och att ni var unika. Det skulle finnas gott om tid att äta frukost. Vintertid havregrynsgröt med jordgubbssylt, gjord på jordgubbarna vi plockat under sommaren.

När Ni var små arbetade jag på bank i Ystad. Det var inte alltid jag hann hem till kvällsmaten – men sagostunden missade jag sällan. Det hände att vi satt i timmar, läste, sjöng, pratade. Det är de finaste stunderna i mitt liv.

Eller de långa sommarloven när vi stannade på badet så länge Ni ville. Packade lunchen och körde ner till stranden. Fikade under körsbärsträdet. Nils och Sofia var som två extra barn. Christine och jag planerade tillvaron. Ibland var Ni hos oss, ibland hos dem. Tack vare Christines stöd blev sommarlovet långt även när jag drev eget företag.

Jag är oändligt tacksam för varje sekund jag fått dela med Er.

Många prövningar har Ni fått utstå. Men Ni har utvecklats av dem till två helt otroliga individer. För en tid sedan visade Ni er omtanke i handling på ett sätt som jag för alltid kommer bära med mig. Att Ni finns får mig att vilja leva. Genom Er upplever jag världen på nytt.

Tack för att Ni finns!

Lektör Helena Hansen

Tacksam

När jag läser böcker inser jag hur mycket du har lärt mig sedan vi fick kontakt i november 2016. Perspektiv, gestaltning, dialoger. Allt har du förbättrat och fått mig förstå. Tack vare dig fick jag del av utbildningen i Lund som jag aldrig skulle haft energi att gå.

Men det viktigaste av allt är allt pepp du ger mig. Du har fått mig att se på mig själv som värdefull igen. Det finns något som jag gör bättre efter sjukskrivningen än innan. Mitt känsloregister har blivit större. En fördel med depressionen.

Tack vare dig blir det några sidor varje månad. Tidigare var jag aldrig nöjd. Nu bestämmer jag leveransdag och skickar det som blivit oavsett hur dåligt jag tycker att det är. Du har en förmåga att hitta guldkorn och kan konsten att få mig att se förbättringsmöjligheter på ett positivt sätt.

Vårt samarbete har betytt obeskrivligt mycket för min rehabilitering.

Helena, du är helt fantastisk! Tack för att du finns!!!

Alla hjärtans dag

Det är fyra år sedan jag tillbringade tio dagar på psykiatriska kliniken. Idag har jag  reflekterat över livet och hittade några länkar till tankar från då.

Bloggen har varit med mig så länge. När allt annat avvecklades samlade jag mitt liv här.

Fyra år. Jag är så evinnerligt trött på de negativa tankarna, på tröttheten, på att stå och stampa.

I slutet av året hände saker i raketfart – saker som kan komma att påverka mitt mående i positiv riktning. Det känns som om det är något nytt på gång och jag känner större framtidstro än jag gjort på många år.

Det finns många fantastiska människor som bidragit till detta. En av dem är Bob Hansson.

Stort TACK Bob för alla insikter du gett mig! Fem dagar i veckan går jag din meditationspromenad. Varje gång känner jag djup tacksamhet till dig. Inspirerad av dig tänker jag dela med mig av tacksamhetstankarna här på bloggen under resten av februari.

Det heter ju ALLA hjärtans dag

"Det heter ju inte hjärtat på den jag ligger med dagen." Dags att ta ALLA hjärtans dag på allvar och levla upp menar Bob Hansson!Fler snälla tankar hittar du här: https://goo.gl/ZNMcBY

Publicerat av Ordfront förlag den 12 februari 2018

 

“Det är i motvind drakarna lyfter” – sammanfattning den 5 april 2014

På väg den 3 maj 2014

Häxorna i Älvdalen den 9 maj 2014

Älvdalen den 12 maj 2014

Från Älvdalens snö den 15 maj 2014

Som en snigel 29 maj 2014

Nytt liv den 14 juli 2014

Edgångssammanträde den 16 juli 2014

Research på bloggen

Förra veckan hände något märkligt. Jag var på väg från Ystad till Malmö. Klockan var omkring åtta. Solen sken från klarblå himmel. Trafiken på motorvägen var lugn, men tät. Plötsligt ser jag fyra vildsvin pressa sig under räcket på motsatt körbarna. Jag bromsar in. Vildsvinen fortsätter under mitträckena, det dunkar i plåten och passerar min körbana precis framför bilen. Återigen dunkar det i plåten när de trycker sig ner under vägräcket och ut på åkern.

Darrande trycker jag ner gaspedalen och ökar farten.

Öppna böljande fält så långt ögat når – på båda sidor. De enda vildsvin jag tidigare sett var på Christinehof och Skånes djurpark.

Varken skog, skymning eller gryning. Fyra vägräcken passerade de. Hela händelsen känns märklig.

Hela Malmö är en enda röra pga vägarbete och jag väljer att parkera vid Triangeln. På väg till mitt möte passerar jag Sök & Finn. Hela händelsen med vildsvinen var så märklig och jag bestämmer mig för att gå in och köpa “Djurens språk” på tillbakavägen.

Redan innan jag betalt slår jag upp ordet “Vildsvin”;

“Lär känna dig själv och din fulla kraft för att kunna leva din dröm här och nu i kärlek. Min gåva till dig är allt! 

Gåvan kommer ur uttrycket – allt eller inget. Med andra ord – gå inte på illusionen om att du inte skulle klara av allt/få allt/ lyckas med allt osv. Det gäller bara att medvetet använda dig av din egen kraft. Lätt eller hur!”

Orden väckte tankar i mig. De senaste veckorna har jag varit irriterad utan att kunna förklara varför. Kanske över insikten att depressionen orsakat bestående skador på hjärnan (som ökad stresskänslighet, dåligt närminne).

Helenas mail och kommentarer får mig att se ljust på framtiden. För kanske har depressionen även lett till något gott. Gång på gång läser jag hennes kommentarer:

“Självklart är orden direkt riktade till dig och de gäller din text, som jag tycker är unik. Jag menar precis allt jag skriver. Jag har ju fått fördelen att följa med dig i ditt skrivande sedan vi träffades tack vare förstakapitel-analysen på Skriv2016 – och därför känner jag mig väl insatt i hur du skriver och den stora förmågan att skapa bra text som du har….. Lita på din förmåga! Du är en otroligt duktig författare och jag är helt säker på att det här kommer bli inte bara en bok utan en riktigt bra sådan! (Några hundraprocentiga garantier för att boken ska bli utgiven kan man ju som lektör aldrig ge, eftersom det ofta beror på vad förlagen letar efter just då, men jag skulle bli mycket mycket förvånad om din bok inte blev utgiven!)”

Min utmaning är att hitta ett hållbart sätt att leva, att inte pressa mig, att anpassa mitt liv efter den hjärna jag har – och inte den kapacitet jag en gång hade.

Bloggen är min anteckningsbok. Här samlar jag min research. Då blir skrivandet meningsfullt utan att jag behöver pressa mig att bli klar, utan att jag behöver pressa mig att det ska bli bra. Skrivandet är min tillfriskningsprocess.

På Facebook har jag hittat andra historienördar i följande grupper:

Historiska romanförfattares gille

Stormaktstiden i bilder

Stormaktstiden

De grupperna har inspirerat mig att lägga upp en litteraturlista.

TACK!!!

Capellagården

Capellagården

Tack för alla grattisröster!

Alla de som ringde men inte kom fram.
Alla de som skickade sms och meddelande på FB
Ala de 218 som tog tid av sin dag att skriva på min tidslinje.

Till er vill jag verkligen säga tack. Stunden med internet är kort – så förlåt att jag inte har ägnat tiden åt att trycka gilla. (Men jag scrollade igenom på mobilen innan jag somnade i natt.) Istället fick veckan former som jag varken hunnit se eller känna.

Men allra störst tack vill jag säga till de 22 röster som lekte bland tulpanträdets lotusliknande blommor, dallrade över solvarm Ölandssten i en gratulationssång lika vacker som veckans gemenskap. Stort tack för den sången och en magisk vecka som ledde mig till magiska platser som jag inte visste fanns i mitt inre!

TACK!