Bakken – världens äldsta nöjespark

We follow bike route 9 to Klampenborg and the worlds oldest amusement park. No entry, serval restaurants – and outside the park a just amazing wood with beautiful trees.

Visste du att bakken är världens äldsta nöjespark?

Det finns fullt med informationsskyltar och några av dem berättar om Kirsten Piils källa – men ingenstans hittar vi information om var den ligger.

Bakken is situated in Jaegersborg Dyrehave. If you love trees you must spend time in this park. 1669 the king of Denmark (Fredrik III) started building a animal park at this place. 1670 his son (Christian V) build it much bigger. He love parforcehunting. It mean that the drove the wild animal to inanition so they could kill the animal with a knife. Then they need big areas. The people who live in the small village Stokkerup has to move. 1746 the kin Fredrik V official opened the park and said that there should be no entrance.

Fram till 1700-talet var Nordsjälland täckt av täta skogar. I Boveskogen låg byn Stokkerup. Enligt legenden gick Kirsten Piil vilse i Boveskogen år 1583 då plötsligt en källa sprang upp ur en kulle och visade henne vägen ut ur skogen.

Innan kristendomen trodde människan att det fanns heliga källor med hälsobringande vatten. Till källan i Boveskogen vallfärdade man mellan Sankt Hansafton den 24 juni och fram till For Frue Dag den 3 juli.

There is a legend about Kirsten Piils, a young girl who get lost in the wood. There she found a spring and survive. People thought it was a holy place and start to visit the well between 24 of June and 3th of July. Restauraters and jokers also find a place to earn money. Bakken is in the same place – and the worlds oldest amusement park.

Om du vandrar utanför Bakken kan du nästan föreställa dig hur det var att komma till källan. Det första du ser är kryckor, indränkta bandage och käppar som botade besökare lämnat efter sig. Givetvis vill du också bli frisk och offrar ett mynt i källan. Vid källan står Källfrun. Du bockar eller niger, ger henne en skilling och hon frågar om du tagit med dig ett krus som ingen annan druckit ur tidigare. Du nickar. Källfrun fyller kruset med källvatten och du dricker. När du druckit ur källvattnet pekar hon på marken där du ser en massa skärvor av krus. Du krossar kruset precis som du vill att sjukdomen krossas. Källfrun ger dig ett tygstycke med jord från källan. Nu är det bara att hitta en sovplats för natten. Sedan är du frisk.

Du är inte ensam. Ni är många som slår läger kring källan. Alla har tygknyten med källjord att sova på. Men varför sova när det finns så mycket spännande att titta på? Gycklare, krämare och mat i mängder?

There are 32 different rides, 26 restaurants and serval other places for drink and food. It’s free entrance but of course you have to pay for ride. (Se link below.) The roller-coaster is from 1932.

1669 började kung Fredrik III anlägga en djurpark i området. 1670 avlöstes kungen av sin son, Christian V, Han hade vistats vid solkungens hov i Frankrike och älskade parforcejakt. Då behövdes stora arealer så att jägarna kunde driva djuren till utmattning innan de dödade dem med en lång jaktdolk.

Byn Stokkerup måste flytta. På Nordsjälland fanns många övergivna gårdar efter krigen mot svenskarna 1658-60. Kirsten Piils källa hamnade inom djurparken. Gycklarna och krögarna fortsatte slå upp sina tält vid Kirsten Piils källa.

1746 öppnades parken officiellt av Fredrik V. 1756 beviljade han fritt inträde “… liksom i gamla tider må det vara tillåtet för allt dugligt folk att passera och divertera sig i den kungliga djurparken”.

Det är häftigt att tänka att människor vallfärdat till Bakken i flera hundra år. Så här står det i informationsbroschyren.

“Dyrehavsbakken var en levande liten by under hela säsongen. När de många tältinnehavarna och gycklarna kom ut till skogen under källperioden slog de sig ned i tält och enkla husvagnar. Det var ganska långt in till Köpenhamn och mer praktiskt att bo härute så länge Bakken hade öppet. Här bodde och arbetade de under källperioden. 

Vatten för personlig hygien hämtades i hinkar och kar i en sjö nära källan. Belysningen i tälten var stearinljus eller fotogenlampor. Under gamla tider lagades det mat över öppen eld. Men med tiden kom det gasflaskor och elektricitet till både belysning, uppvärmning och matlagning.”

“En resa till källan i Dyrehavsbakken var omkring år 1800 en omständlig historia. En tjänsteflicka i Köpenhamn tog aldrig fast anställning innan hon hade försäkrat sig om en hel fridag mitt på sommaren för en tur till Bakken. Den planerades i god tid. Familjer eller sällskap körde dit med häst och vagn. Några red, och andra vandrade hela vägen. ”

Så småningom sattes ångbåtar i trafik mellan Köpenhamn och Bellevue.

1863 öppnade järnvägen till Klampenborg. Fortfarande kan du åka hästdroska från stationen till Bakken.

Om vi hittade Kirsten Piils källa? Ja, den ligger utanför nöjesområdet – bakom restaurangen med ett liknande namn. Tog tyvärr inte någon bild av restaurangen – men det var ett stort vitt hus som låg norr om parken. Något krus hade jag inte med mig – men jag drack vatten ur handen och är nu övertygad om att all cancer har lämnat min kropp.

Här hittar du mer från cyklingen den 7-8 juli 2018

Källa: Informationsbrochyr på svenska med materialet som finns under Bakkens historia nedan

Länkar

Bakken

Bakkens historia

#mitbakken

Farhult – Arild – Kullens Fyr t o r (5,5 mil)

Betande får längs vägen

Det finns turer som är svåra att beskriva med ord.

Paradis cykeläventyr

Kullahalvön har många småvägar att upptäcka. Vi valde att följa en väg efter “Nabben” och upptäckte ännu ett paradis – Lockensgrund

Söndagens cykling är en sådan.

Paradis cykeläventyr Kullahalvön

Vi ställde cyklarna och bara njöt av utsikten

Fastän vi cyklat på Kullahalvön så många gånger förr upptäckte vi massor av nya vägar, nya platser och fick nya restaurangupplevelser.

Lockensgrund Kullahalvön

Stråk av rosendoft mötte oss när vi följde Skåneleden till fots

Så klart gör vädret mycket för cykelupplevelsen – och vädret kunde inte vara bättre. Klarblå himmel – högsommarvärmen – redan i maj!

Vår maj Skåneleden

Vi följde Skåneleden mot Arild till fots

Vi var totalt oförberedda när vägen vi valt slutade i en återvändsgränd med fantastisk utsikt. En sådan plats måste utforskas. Vi parkerade cyklarna, låste fast hjälmarna och följde stigen nerför branten.

Lockensgrund

Vart vi än vände oss fick vyerna oss att tappa andan. Efter att ha tagit in bergen, havet och kullarna började jag se detaljerna, gnida blad mellan tummen och pekfinger, lukta och artbestämma.

Lägga mig på knä i gräset för att föreviga de lila blommorna. Orkidéer?

Och havet – ständigt det närvarande havet.

Från Lockensgrund till Arild var det ok att cykla längs Skåneleden

Mannen konstaterade att underlaget inte var sämre än att vi kunde cykla. Så klart hämtade vi cyklarna.

Kattegattleden passerar i utkanten av Arild. Gör en avstickare ner till hamnen. Mysiga gränder och fina hus.

I vanliga fall följer vi Kattegattleden genom Arild. Nu kom vi ut vid hamnen. Vilken plats. Det kändes mer som Danmark än Sverige. Planlöst cyklade vi genom de smala gränderna, beundrade husen, trädgårdarna. Andades in doften av Syrén och Liljekonvalj.

Från hamnen i Arild paddlade kajaker ut i havet.

I Arild finns två restauranger med höga betyg hos TripAdvisor. Vi valde Hotell Strand vars mat jag kom ihåg från min kusins bröllop. (Mer om Hotell Strand hittar du på Tripadvisor.)

På Strand hotell hade de känsla för detaljer. Massor av färska blommor.

Köket kunde fixa vegetariskt och gick in.

Utsikt från verandan på Strand hotell

Vi valde att sitta på verandan eftersom vi varit ute hela dagen.

Vi valde ett litet hörnbord. Bättre utsikt är svårt att tänka sig.

Maten var fantastisk!

Nedanför Strand hotell ligger kapellet i Arild. Höjdskillnaden är stor.

Efter två rätter lämnade vi Hotell Strand gav vi oss ut på melonjakt. När jag letat efter min skrivbok i korgen lyckades vår medhavda vattenmelon smita. Är det inte typiskt att det skulle ske just här? Jag hade inte en chans att stoppa den när den rullade ner för branten.

Nu hittade vi en trappa ner till Arilds kapell. Medan jag kröp omkring på knä lyckades jag nässla knäet. Att det kan svida så? Så småningom hittade vi melonen och efterrätten var räddad.

Vi följde Skåneleden från Arild mot Kullaberg

Vi återvände ner till hamnen och Skåneleden.

Stensättningen tydde på att det var en gammal väg

Vilken vacker sträcka! Här måste den gamla vägen ha gått. Tätt liggande kullerstenar, härligt slingrande. Grottorna på Kullaberg lär ha varit bebodda redan på Stenåldern. Jag kan tänka mig hur stenåldersmänniskan följde djurens stigar, stigar som så småningom blev vägar.

Arilds källa hittade vi aldrig. Kanske den torkat ut. Men det var värt promenaden dit för utsikten

I skogen stod en skylt till Arilds källa. Den hittade vi aldrig – men väl en underbar utsikt. (Under länkar hittar du mer om Arildslegenden.)

Här skulle man kunna vila middag

När vi cyklar i maj tar vi oss tid att njuta, stanna på vackra platser, krypa på knä och lukta på blommorna.

Här behövs det många växlar och bredare däck. Men du klarar dig med en trekkingcykel.

Varför ha bråttom? Det är inte antalet mil vi jagar utan upplevelser. Och upplevelser kan bara upplevas i nuet.

Sista helgen med blommande rapsfält

Vi maximerar upplevelsen genom att söka det vackra som finns nära. Jag hatar att sitta i bilen.

Liljekonvaljdoften fick oss att parkera cyklarna. Hela skogen var fylld av liljekonvalj. Du behövde inte ens böja dig ner för att känna doften.

Från bilen får du inte mer upplevelse än att se en film, egentligen ännu mindre – ser du en naturfilm kan du åtminstone uppleva ljuden.

Skåneleden vandrare

Vi mötte och passerade många vandrare – de flesta från Danmark.

Vi tappade bort Skåneleden och följde en härlig skogsväg till Mölle.

Vi tappade bort Skåneleden och följde den röda leden tills vi kom ut vid strax ovanför Mölle.

Tyvärr förstör biltrafiken cykelupplevelsen upp till Kullens fyr – men utsikten kan biltrafiken inte förstöra.

Kullens fyr

Efterrätt på en bänk vid Kullens fyr

Med ryggen mot fyren och benen i skuggan var det dags för efterrätt. Finns det något bättre än färsk frukt?

Att cykla Skåneleden från Kullens Fyr mot Arild rekommenderas inte.

Vi var båda nyfikna på Skåneleden och följde de brandgula skyltarna in i skogen.

Största delen av sträckan behöver du leda cykeln.

Inte helt lättcyklat. Eller rättare sagt – omöjligt att cykla med våra trekkingcyklar. Undrar om ens MTB klarar det.

Naturen är fantastisk! Missa inte att gå en runda längs Skåneleden

Kullaberg

Endast korta sträckor klarade vi cykla.

Efter 30 minuter hade vi endast passerat 2,4 kilometer (men tripmätaren registrerar inte när det går för långsamt)

Ändå ville jag fortsätta. Vyerna var hänförande. Fågelsången intensiv – och alla dessa dofter; nattviol, ramslök, liljekonvalj.

Berget stupade brant ner i havet

Vilken dofttur. Nattviolen fyllde luften

Svetten rann längs ryggen, men att lämna leden föresvävade mig inte.

När vi fann en ny led vid Sofienlust valde vi återvända till asfaltsvägen. Det är nog första gången jag varit tacksam för att höra ljudet av bilar.

Kullaberg

Aldrig har jag sett så mycket ramslök

Efter den strapatsen var skogsvägarna tillbaka till Arild rena barnleken.

När det dök upp en gul ledmarkering föreslog Mannen att vi skulle lämna Skåneleden.

Om du cyklar på Kullahalvön – var inte rädd för att testa nya vägar och stigar. Men undvik de hårt trafikerade bilvägarna. Det finns andra alternativ!

Från Arild till Farhult cyklade vi asfalt

Dagens cykling

Farhult – Jonstorp – Södåkra: Asfalterade härliga småvägar (skulle inte kunna beskriva närmare exakt var vi cyklade. Vi började på Kattegattleden men gjorde avstickare och fann nya småvägar).

Nabben: Tog en liten väg ner mot havet och hittade Lockensgrund.

Lockensgrund – Arild: följde Skåneleden (var beredd på att det behövs bra balans på sina ställen – men det går ju att leda cykeln)

Arild-Mölle: Vi började på Skåneleden som visade sig gå med en röd led. Dagens bästa cykling. Är du ovan vid att cykla i terräng kan du behöva leda cykeln vissa sträckor – men det är det värt! Fantastiska vyer. Följ den röda leden och du hamnar strax ovanför Mölle – vid porten till Kullaberg.

Mölle-Kullens Fyr: Vi följde bilvägen upp – tyvärr är det mycket biltrafik här vilket förstör cykelupplevelsen.

Kullens Fyr – Mölle: Här gjorde vi misstaget att följa Skåneleden – inte att rekommendera med trekkingcykel. Riktigt jobbigt, det var inte tal om att leda cykeln utan snarare att bromsa, lyfta … Fantastisk nedsträcka – men lämna cykeln och satsa på en promenad.

Josefinelust – “Porten till Kullaberg”: Asfalterad bilväg. Den här gången störde bilarna inte oss.

Vi rullade asfalt bland bilar ner till ingången till Naturreservatet Kullaberg och fann vägen vi kommit.

Porten till Kullaberg – Arild: Den röda leden som vi cyklade på från Arild. Den här sträckan kan man cykla många gånger utan att tröttna.

Vill du se Nimis ska du hålla utsikt efter den här skylten

Arild – Farhult: Vi började med att följa Kattegattleden men letade asfalterade vägar ner längs kusten. Kullahalvön är full av nya upptäckter.

Länkar

Farhults blomstergård

Skåne online – Himmelstorp och Arild

Arilds byaråd – sägnen om Arild

Helsingborgs dagblad – sägnen om Arild

Meditationsvandring i Arild

Kullens fyr