Cykling på Bjärehalvön

När jag växte upp var Mårtensfirandet en lika viktig tradition som julfirandet. Till Mårten skulle betorna vara uppe. För min del kan det lika gärna vara stekt kyckling som gås. Det viktiga är rödkålen, brysselkålen, äppelmos och katrinplommon.

När jag växte upp var Mårtensfirandet en lika viktig tradition som julfirandet. Till Mårten skulle betorna vara uppe. För min del kan det lika gärna vara stekt kyckling som gås. Det viktiga är rödkålen, brysselkålen, äppelmos och katrinplommon.

På Bjäre pågår projektet “Aktiv Livsstil Båstad Bjäre”. Efter en cykelhelg med utgångspunkt från Båstad kan vi intyga att det är fantastiskt att cykla på Bjäre även i början av november.

Det behövs bättre skyltning av cykellederna. Vi cyklade vilse, enligt google-maps hamnade vi i väglöst land.

Det behövs bättre skyltning av cykellederna. Vi cyklade vilse, enligt google-maps hamnade vi i väglöst land.

Lördag morgon lastade vi cyklarna i bilen och körde till Förslöv. Vi kunde ha tagit tåget – men då Skånetrafiken flera gånger visat sig opålitliga (både med inställda tåg, att man inte fått ta med cyklarna, ersättningsbussar som inte alltid tar med cyklar osv) kan vi inte riskera att förlora värdefull upplevelsetid på irritation över Skånetrafiken.

Enligt cykelkartan passerar cykelleden “Bjärehalvön runt” utanför Förslöv. Tyvärr är inte cykelleder skyltade, men med hjälp av kartan hittade vi rätt – till en början. Så småningom hamnade vi helt vilse och fick cykla tillbaka på dåliga underlag. Asfalt är det bästa underlaget – men även grus kan fungera. Det är stor skillnad på grus och grus – stora stenar är helt hopplös cykling, eller i vart fall en stor utmaning för de flesta.

Vi följde gamla riksvägen mellan Köpenhamn och Oslo och stannade vid informationsskyltar där vi läste om postrånet 1757 och Milstenen i Tvehöga innan vi rullade ner för Hallandsåsen till Östra Karup. Exakt vilka vägar vi körde lär vi aldrig få veta – men det var fantastisk cykling, särskilt genom reservatet Hallandsåsens nordsluttning.

Vi hamnade i Malen och cyklade massor av vilse, stannade vid porlande bäckar, rullade nerför underbara backar och kämpade oss uppför innan vi insåg att vi nog fick ta en stor väg tillbaka till Förslöv och hämta bilen innan det blev mörkt. I Nöttebacken uppskattade jag att cykeln har många växlar, för att inte tala om hur bra det skulle ha varit med en elcykel.

Skånsk äppelkaka på Pensionat Enehall i Båstad

Skånsk äppelkaka på Pensionat Enehall i Båstad

Enehall väntade varm bastu innan gåsmiddagen. Någon har beskrivit Pensionat som en sorts hotell fast lägre standard. Jag håller inte med. Maten var vällagad och sängarna sköna. Här fick vi en av de bästa frukostarna vi ätit; ost från Skottorp, skinka från Heberlein. Vi värdesätter lokala kvalitetsprodukter framför ett gigantiskt utbud. Hela stället hade en lugn och gemytlig atmosfär.

Men det allra bästa var ändå bastun efter en lång dags cykling. Jag vet inte om det var alla uppförsbackar, den stora gåsmiddagen, den sköna sängen eller bastun – men sov som en stock gjorde jag!

Någon som vet vad detta är! Doftade ljuvligt och vi såg blommande buskar på två olika ställen i Båstad.

Någon som vet vad detta är! Doftade ljuvligt och vi såg blommande buskar på två olika ställen i Båstad.

Redan vid niotiden satt vi på cykelsadlarna. Vi följde stigarna längs havet till Kattvik. Fantastisk utsikt och bilfritt. Båstad ligger som i en gryta och det var alldeles lugnt.

I Båstad hade löven ännu inte blåst av. Vilka färger!

I Båstad hade löven ännu inte blåst av. Vilka färger!

Cyklingen från Kattvik till Haga krävde rejäla benmuskler och balans i uppförsbackar och genom gyttja. Gyttjan tillhör inte vanligheterna – och med en elcykel skulle även den otränade klara rundan.

I november är bilarna få - vilken njutning med slingrande - nästan bilfria - asfaltvägar.

I november är bilarna få – vilken njutning med slingrande – nästan bilfria – asfaltvägar.

Efter gårdagens steniga underlag prioriterade vi asfaltsunderlag före den kustnära Skåneleden längs havet. Istället gjorde vi avstickare ner till Gröthögarna via en härlig nedförsbacke. (Hovs hallar har vi besökt tidigare – men miljön där är ett måste för förstagångsbesökaren.)

Cykling på Bjäre innebär många pauser där vi bara står och beundrar utsikten.

Cykling på Bjäre innebär många pauser där vi bara står och beundrar utsikten.

Bjärehalvön skulle verkligen vinna på ordentlig skyltning för cyklister. Jag har aldrig sett något namn på den cykling vi gör. Det handlar inte om landsvägscykling som ska gå så snabbt som möjligt, inte om mountainbike som är ute i skogen. Nej, vår cykling handlar om att njuta. Det bästa är om du slipper läsa kartan och kan följa vägskyltar. Bjäre är perfekt för vårt sätt att cykla. Det är aldrig långt mellan matställena, det finns många smala asfalterade vägar och i lågsäsong går det att hitta prisvärda boenden.

Via Västra Karup nådde vi Salomonkrog. Deras buffé är den bästa jag vet! Massor av kreativa grönsaksrätter, ägg, lax, kallskuret – och efteråt ett dignande dessertbord. I går kostade brunchen 155 kr/person. Atmosfären är avslappnande – och det är bara några trevliga böcker och tidningar som fattas vid brasan för att göra upplevelsen komplett.

Medan vi åt började det regna och vi tog den kortaste vägen ner till Båstad genom Sinarpsdalen – en av våra absoluta favoritsträckor!!! Det är sååå vackert att jag bromsar bara för att hinna njuta av utsikten!

Totalt blev det 10 mil fördelat på två dagar – så mycket upplevelse till så lite klimatbelastning. (Med en fungerande kollektivtrafik skulle det ha blivit ännu bättre.)

Tips till “Aktiv Livsstil Båstad Bjäre” och andra cykeldestinationer

1. Skylta cykelleder med Skåneledens fungerande skyltning som förebild

2. Ta fram “skötselplan” för cykelstigar med råd om vilka material som ska väljas för att det ska bli lättcyklat.

3. En fungerande kollektivtrafik med möjlighet att boka cykelbiljett så att du är säker på att få ta med cykeln.

4. Låt cykellederna utgå från kyrkorna. Kyrktornen är lätta att ta sikte på.

5. Ta fram vägskyltar med avståndsangivelser till större orter och gör det lättare för cyklister att använda småvägar.

I Ängelholm finns vägskyltar som visar hur långt det är till olika ställen. I Danmark har cykelvägarna nummer – enkelt att följa och man vet slutdestination.

Alghero, Sardinien

För att förebygga depressioner tankar jag solljus. Efter en solfattig sommar bokade vi en sista-minuten-resa till Alghero (efter att tågresa till Bodensjön visade sig så komplicerat).

Vi hyrde våra cyklar på www.cicloexpress.com

Vi hyrde våra cyklar på www.cicloexpress.com

Säger bara WOW – hit återvänder jag gärna! Alghero har vita sandstränder mitt i stan, strandpromenad för gående och cyklister, en gammal stad med gränder och stadsmur – och framförallt cykelvänliga omgivningar.

Utanför Alghero cyklar många MTB i naturområdena. Från uteserveringarna kan du njuta av solnedgången över Capo Caccia.

Utanför Alghero cyklar många MTB i naturområdena. Från uteserveringarna kan du njuta av solnedgången över Capo Caccia.

Men att hyra cykel ska vara så dyrt! För 1.500 SEK kan du hyra bil i en vecka. Vi betalade 90 EUR/cykel för våra trekkingcyklar (www.cicloexpress.com). Men det var det värt!

28 september 2017

Att hitta bra cykeluthyrare är inte lätt. Vid småbåtshamnen hittade vi Cicloexpress som hyr ut massor av olika cyklar, men även elbilar. Ägaren var kunnig och servar cyklarna mellan uthyrningarna.

Första cykeltur gick via Fertilia – en sovande stad som med sin närhet till flygplatsen vore perfekt för ett cykelhotell. Vi följde kusten och njöt av utsikten mot Capo Caccia och resans bästa pizza från El Faros poolbar.

Mirador hade fantastisk utsikt men usel mat.

Mirador hade fantastisk utsikt men usel mat.

På kvällen valde vi restaurang efter utsikten utan att kolla tripadvisor. Det var ett misstag, och via Tripadvisor hittade vi ett ställe med bättre recensioner. Varför inte testa efterrätten innan vi tar en hel meny? Vi frågade personalen på Nautilus om det gick bra att bara beställa efterrätt. Och det gjorde det givetvis – men med 5 EUR i kuvertavgift – för en efterrätt – valde vi att inte återvända för att pröva deras övriga rätter.

29 september 2017

Fredag: Kustvägen Alghero-Bosa: 46 km Slingrande, nästan bilfria, aslfaltsvägar längs havet. Först massor av uppförsbackar - men rullningen ner till Bosa var obeskrivlig.

Fredag: Kustvägen Alghero-Bosa: 46 km
Slingrande, nästan bilfria, aslfaltsvägar längs havet. Först massor av uppförsbackar – men rullningen ner till Bosa var obeskrivlig.

Med minimal packning gav vi oss ner till Bosa. Längs vägen finns flera fina sandstränder med små matställen. Vi köpte bröd, ost och skinka i en butik och åt nere vid floden som går genom Bosa.

Färgglada hus och slingrande gränder.

Färgglada hus och slingrande gränder.

I Bosa fann vi en sagostad. Utanför den gamla staden fann vi en grönskande gavel och kollade hotellet via TripAdvisor.

http://www.palazzosapischedda.it

http://www.palazzosapischedda.it

Personalen var extremt vänlig och hotellet kändes lyxigt efter vårt sunkiga lägenhetshotell i Alghero.

Bosa- sagostaden vid floden

Bosa- sagostaden vid floden Temo

Bosa borde platsa på UNESCOs världsarvslista.

Bästa brödbutiken hittade vi i Bosa

Bästa brödbutiken hittade vi i Bosa

IMG_0219

Under medeltida valv säljs färsk pasta och konstnärliga bakverk

Kommersen var intensiv. Många Bosa-bor tycktes ha förbeställt pasta. Mellan kunderna passade “bagaren” på att bjuda oss på kakor.

IMG_0216

Brödkonst

Många hus var i behov av underhåll - ändå var Bosa hänförande.

Många hus var i behov av underhåll – ändå var Bosa hänförande. Här en slingrande vinranka.

IMG_0209

Slingrande gränder upp till borgruinen.

IMG_0210

Skulle kunna skriva hur mycket som helst om Bosa – men tänker att bilder säger mer än ord.

IMG_0211

Det är något speciellt med vatten. Gamla staden ligger en bit in i landet – men Temo rinner utanför.

IMG_0214

Till vänster – gamla garverier. Till höger gamla stan.

30 september 2017

En sak har vi lärt oss – att fråga den som inte cyklar om sevärdheter är meningslöst – hur hjälpsam hen än vill vara. I hotellreceptionen fick vi information om tåg på Sardinien och valde vägen till Macomer.

Bosa - Macomer: 30 km Inledningsvis slingrande väg, men efterhand tråkiga raksträckor med intensiv biltrafik.

Bosa – Macomer: 30 km

Inledningsvis slingrande väg, men efterhand tråkiga raksträckor med intensiv biltrafik.

Inledningsvis slingrande väg, men efterhand tråkiga raksträckor med intensiv biltrafik.

Macomer - en stad där biltrafiken dominerar.

Macomer – en stad där biltrafiken dominerar.

Vi var i god tid till tåget och frågade oss fram till en Supermercati där vi köpte bröd, ost, vatten och tonfiks att äta på tåget.

Tåg på Sardinien.

Tåg på Sardinien.

Det stod några lokförare på perrongen som hjälpte oss lösa biljetter. Det gick att välja engelska som språk i automaten – men för cykelbiljett fick man lösa i en annan automat. Nåväl, tågresan gick smidigt när väl cyklarna var upphängda på tågväggen. (Dvs packningen fick tas ur cykelkorgen.)

Runt Sassari odlades kronärtskockor - men butikerna var dåliga på att märka upp lokalodlad mat. Trots att granatäpplena mognade på träden - hittade vi granatäpple från Peru i en butik.

Runt Sassari odlades kronärtskockor – men butikerna var dåliga på att märka upp lokalodlad mat. Trots att granatäpplena mognade på träden – hittade vi granatäpple från Peru i en butik.

När vi kom till Sassari var det siesta. Vi vilade på bänken vid kyrkan och bestämde oss för att cykla tillbaka till Alghero efter att ha läst om hamnstaden Porto Torres i guideboken.

Sassari-Alghero: 34 km Resans tråkigaste cykling. Raka vägar. Aggressiv biltrafik.

Sassari-Alghero: 34 km
Resans tråkigaste cykling. Raka vägar. Aggressiv biltrafik.

1 oktober 2017

Efter tråkig cykling längs trafikerade vägar behövde vi vila. Jag ville ha lyx och hittade ett hotellrum med frukost runt tusenlappen på El Faro via booking.com. Jag övertalade min älskade att vi skulle cykla via Nuranghe-folkets ruiner Palmavera.

Besök på en historisk plats gör resan komplett. Den här gången fick det bli Nuraghe mellan Alghero och Capo Caccia.

Besök på en historisk plats gör resan komplett. Den här gången fick det bli Nuraghe mellan Alghero och Capo Caccia.

Ca 1.500 f Kr byggdes det första kalkstenstornet. Fram till ca 800 f Kr utfördes förbättringar och tillbyggnader.

Ca 1.500 f Kr byggdes det första kalkstenstornet. Fram till ca 800 f Kr utfördes förbättringar och tillbyggnader.

I timmar kan jag gå omkring och fantisera om hur det en gång såg ut.

I timmar kan jag gå omkring och fantisera om hur det en gång såg ut.  Och ja – du ser rätt. Det är molnigt på bilden. Faktiskt den enda dagen på resan när himlen inte var klarblå.

Tyvärr var de mindre rummen bokade när vi kom fram till El Faro. (Av det lärde vi att boka rummen i förväg.) Eftersom det ingick en timmes SPA (och vi verkligen behövde vila) bokade vi ett rum med egen solterrass. Resans absolut lyxigaste boende och vi njöt i fulla drag. Jag varvade bastu med långa simturer i havet. (Eftersom jag redan skrivit omdöme om lunchen gick det inte att skriva om boendet – men det skulle blivit full pott.)

Bästa hotellvistelsen! SPA och närheten till havet. Vi lärde oss att kroppen behöver vila var 4:e dag och sov bort massor av tid på detta avkopplande hotell.

Bästa hotellvistelsen! SPA och närheten till havet. Vi lärde oss att kroppen behöver vila var 4:e dag och sov bort massor av tid på detta avkopplande hotell.

Middagen åt vi i hotellets restaurang – gott – men inget som imponerade.

2 oktober 2017

Närhet till havet och lyxig miljö - ändå lockade cyklingen. Därför blev det inget morgondopp.

Närhet till havet och lyxig miljö – ändå lockade cyklingen. Därför blev det inget morgondopp. Dagens första mål var Capo Caccia – klippan nästan mitt i bilden. 14 km enligt google.maps.

Vägen till Capo Caccia går längs havet. Under lågsäsong är det inte mycket biltrafik.

Vägen till Capo Caccia går längs havet. Under lågsäsong är det inte mycket biltrafik.

Vi hyrde trekkingcyklar med 21 växlar och utan fotbroms. En sjuväxlad cykel är inte att rekommendera om du ska ge dig utanför Alghero.

Vi hyrde trekkingcyklar med 21 växlar och utan fotbroms. En sjuväxlad cykel är inte att rekommendera om du ska ge dig utanför Alghero.

Väl uppe på Capo Caccia var trappan till Neptunusgrottan avstängd och turister vände och körde därifrån. Det visade sig emellertid att grottans nedgång började bakom en servicebyggnad.

Uppförsbackarna och sedan 646 trappsteg ner till Neptunusgrottan fick det att darra rejält i benen.

Uppförsbackarna och sedan 656 trappsteg ner till Neptunusgrottan fick det att darra rejält i benen. För den som inte orkar finns båtalternativet.

Sardiniens mest spektakulära grotta enligt Berlitz. Jag lyckades inte fånga dess skönhet på bild - men gå in på instagram och sök "grottadinettuno" så förstår du.

Sardiniens mest spektakulära grotta enligt Berlitz. Jag lyckades inte fånga dess skönhet på bild – men gå in på instagram och sök “grottadinettuno” så förstår du.

Miljöbanditer! Vi åt vilade benen i skuggan och åt melon när vi kom upp ur grottan. Tyvärr förpestades luften av turistbussar som höll och väntade med motorn igång.

Miljöbanditer!
Vi åt vilade benen i skuggan och åt melon när vi kom upp ur grottan. Tyvärr förpestades luften av turistbussar som höll och väntade med motorn igång.

Bilar tar plats. Vägen upp till grottan ockuperades av bilar. Tänk så många cyklar som skulle ha fått plats på samma yta.

Bilar tar plats. Vägen upp till grottan ockuperades av bilar. Tänk så många cyklar som skulle ha fått plats på samma yta.

Efter misstaget att inte boka rum på El Faro bokade jag ett nytt boende innan vi lämnade hotellets wi-fi. På Agriturismo Cuile de Molino erbjöds övernattning med frukost för 51 EUR (så genomsnittspriset för turen blev bra).

Vi passerade många skyltar om agriturismo längs vägen, däremot inte så många butiker eller matställen. Men värdarna improviserade en välsmakande kvällsmat.

Vi passerade många skyltar om agriturismo längs vägen, däremot inte så många butiker eller matställen. Men värdarna improviserade en välsmakande kvällsmat.

Vi frågade om vi fick smaka vindruvorna - och de skar ner en hel klase. Vilken efterrätt!

Vi frågade om vi fick smaka vindruvorna – och de skar ner en hel klase. Vilken efterrätt!

IMG_0290

Enorma rosor och pelargoner – bara älskade att ströva runt på gården.

IMG_0291 2

Höns, katter, hundar, kor, får och grisar. Här finns det mesta. Svärdottern talade bra engelska och berättade att de förädlade gårdens produkter för att bjuda gästerna på egenproducerad mat som ost, marmelader, kakor och frukt.

Jag hade planerat en cykeltur på 38 kom från Capo Caccia till boendet – men troligen blev det betydligt längre. Det var inte mycket trafik, men vägarna var spikraka. Vi föredrar slingrande vägar även om de innebär uppförsbacke. Därför bestämde vi oss från att avstå från att besöka Stintino (som bara ligger 23 km från Cuile de Molino).

3 oktober 2017

Det finns säkert de som skulle säga att frukosten på Cuile de Molino var dålig; bröd direkt från bageriet, hembakta kakor, smör, hemgjorda marmelader och frukt från gården. Kaffe/te.

Det finns säkert de som skulle säga att frukosten på Cuile de Molino var dålig; bröd direkt från bageriet, hembakta kakor, smör, hemgjorda marmelader, ost och frukt från gården. Kaffe/te.

Vi kunde inte fått en bättre frukost. Vindruvor, granatäpple, valnötter, hasselnötter och mandel odlade på gården. Som alltid dricker vi bara vatten till frukost.

Vi kunde inte fått en bättre frukost. Vindruvor, granatäpple, valnötter, hasselnötter och mandel odlade på gården. Som alltid dricker vi bara vatten till frukost.

IMG_0300 2

Lärdom: köp en ordentlig karta. Det är inte alltid internet fungerar när man som bäst behöver det. Jag gjorde en enkel kartskiss över vägen tillbaka. 35 km till Alghero.

"Farmor" berättade att de hette Molino, och att familjen bott på platsen i många generationer. De äldre husen fanns kvar. Vi tog med oss en klase vindruvor och gick för att titta.

“Farmor” berättade att de hette Molino, och att familjen bott på platsen i många generationer. De äldre husen fanns kvar. Vi tog med oss en klase vindruvor och gick för att titta.

Nedanför de äldre husen låg fruktlunden. På träden hängde spruckna granatäpple och små fikon som inte plockats. Vilken lyxa att få plocka direkt från träden.

Nedanför de äldre husen låg fruktlunden. På träden hängde spruckna granatäpple och små fikon som inte plockats. Vilken lyxa att få plocka direkt från träden.

Nästa gång vi reser till Italien kommer vi söka boenden på www.agriturismi.it. Att äta av det området producerar istället för importerade varor är ett mer klimatsmart sätt att resa. Dessutom blir det mer på riktigt.

"Farmor" berättade (med teckenspråk) att hon själv planerat dessa imponerande rosor. Ett besök hos familjen Molino kan varmt rekommenderas!

“Farmor” berättade (med teckenspråk) att hon själv planerat dessa imponerande rosor. Ett besök hos familjen Molino kan varmt rekommenderas!

Söderut fann vi asfalterade vägar med ytterst lite trafik. Härlig värme. Vackra omgivningar - men tyvärr alldeles för raka vägar. Längs vägen låg enstaka hus - men vi passerade inte några byar. Däremot hittade vi en grönsaksförsäljare längs vägen. Piel del Sapo för 1 EUR/kg. Och jag som tyckte affärens 1,19 EUR/kg var urbilligt (antagligen levererade från samma ställe).

Söderut fann vi asfalterade vägar med ytterst lite trafik. Härlig värme. Vackra omgivningar – men tyvärr alldeles för raka vägar. Längs vägen låg enstaka hus – men vi passerade inte några byar. Däremot hittade vi en grönsaksförsäljare längs vägen. Piel del Sapo för 1 EUR/kg. Och jag som tyckte affärens 1,19 EUR/kg var urbilligt (antagligen levererade från samma ställe).

I Fertilia kompletterade vi lunchen på Supermercado. Nere i hamnen fann vi ett bord i skuggan.

I Fertilia kompletterade vi lunchen på Supermercado. Nere i hamnen fann vi ett bord i skuggan.

MTB och landsvägscykling har blivit stort - men vårt sätt att cykla hör man aldrig något om.

MTB och landsvägscykling har blivit stort – men vårt sätt att cykla hör man aldrig något om.

 

I Fertilia kompletterade vi lunchen på ett Supermercado och hittade ett bord i skuggan nere i hamnen.

Sista kvällen valde vi en restaurang för dess mysiga valv och recensionen på TripAdvisor. Jag har redan glömt vad stället hette. Jag tog en pizza med svamp – men det var burksvamp. Maten var inte direkt dålig – men vi konstaterade att den resans godaste mat var det vi köpt i butikerna och ätit ute på våra cykelturer.

 

Solnedgång från murarna i Alghero

Solnedgång från murarna i Alghero

Alghero är verkligen mysigt, med smala gränder, gamla hus och små torg. Ett extra plus för cykelvägarna i centrum! Just nu var hela Alghero dekorerat med cyklar för att hylla Giro d'Italia av någon anledning.

Alghero är verkligen mysigt, med smala gränder, gamla hus och små torg. Ett extra plus för cykelvägarna i centrum! Just nu var hela Alghero dekorerat med cyklar för att hylla Giro d’Italia av någon anledning.

4 oktober 2017

Fritidsresor skulle ha 500 SEK för transfer. Om du köper bussbiljett på busstorget kostar bussen till flygplatsen 1 EUR/person. Den går varje hel timme från flygplatsen till Alghero där den vänder och går tillbaka till flygplatsen.

Planet skulle gå 21.15 och vi räknade med att behöva ta bussen 18.30 för att hinna i tid.

Efter de raka vägarna i norr ville vi ha slingrande utmaningar. Vi beräknade att det skulle vara ca 2,4 mil till Villanova- men rejält mycket uppförs-lut. Vad kan passa bättre när man sedan ska sitta resten av dagen?

När vi checkade ut fick vi veta att det var marknad i Alghero. Och vilken marknad!

Massor av mandlar och frukt från Sardinien. I Alghero verkar de bofasta handla det mesta på marknaden.

Massor av mandlar och frukt från Sardinien. I Alghero verkar de bofasta handla det mesta på marknaden.

De rökta ostarna som skulle "hänga" hittar du i de flesta affärer. På Sardinien föredrog vi dock den kokta skinkan framför den rökta.

De rökta ostarna som skulle “hänga” hittar du i de flesta affärer.

Meter efter meter med ostar. Sarderna tycks verkligen älska ost i alla dess former. Och det förstår jag, har nog aldrig ätit så mycket ost som den här veckan.

Meter efter meter med ostar. Sarderna älskar ost i alla dess former. Och det förstår jag, har nog aldrig ätit så mycket ost som den här veckan.

Vi fick ta en tur tillbaka till bagage-rummet för att packa ner nötter och färska fikon från Sardinien innan vi började klättringen upp till Villanova.

Resans bästa cykling - trots uppförsbackarna. Med vars en PET-flaska på pakethållaren klarade vi oss även om dricka-pauserna blev många i värmen.

Resans bästa cykling – trots uppförsbackarna. Med vars en PET-flaska på pakethållaren klarade vi oss även om dricka-pauserna blev många i värmen.

Uppskattade verkligen skuggan under korkekar.

Uppskattade skuggan under korkekar.

När det går uppför hinner man verkligen beundra omgivningarna som är olika i varje dal.

När det går uppför hinner man verkligen beundra omgivningarna som är olika i varje dal.

Två timmar och 15 minuter tog det upp till Villanova! Jag var rejält trött innan vi var uppe. Min älskade hade fått strul med växlarna och trampade på av bara ilskan. Han som alltid brukar komma på efterkälken i uppförsbackar.

Två timmar och 15 minuter tog det upp till Villanova! Jag var rejält trött innan vi var uppe. Min älskade hade fått strul med växlarna och trampade på av bara ilskan. Han – som alltid brukar komma på efterkälken i uppförsbackar – kom först upp!

I Villanova fick vi sällskap av en hungrig katt när vi skulle äta vår medhavda baguett och tonfisk. Därför valde vi att äta melonen på vägen ner. Vi lärde oss att det är klokast att ha nödproviant med i bagaget. Siestan gör att det kan vara svårt att hitta mat och dryck i småbyarna.

I Villanova fick vi sällskap av en hungrig katt när vi skulle äta vår medhavda baguett och tonfisk. Därför valde vi att äta melonen på vägen ner. Vi lärde oss att det är klokast att ha nödproviant med i bagaget. Siestan gör att det kan vara svårt att hitta mat och dryck i småbyarna.

Långt där nere kunde vi se Capo Caccia. Inför nedförsbackarna var jag laddad med endorfiner som efter något av de alla löpar-lopp jag deltog i innan jag träffade min cykelälskande själsfrände.

Långt där nere kunde vi se Capo Caccia. Inför nedförsbackarna var jag laddad med endorfiner som efter något av de alla löpar-lopp jag deltog i innan jag träffade min cykelälskande själsfrände.

Cyklingen på Sardinien gav mersmak!

Cyklingen på Sardinien gav mersmak!

Den perfekta cyklingen - slingrande asfaltvägar med vacker utsikt och nästan bilfria.

Den perfekta cyklingen – slingrande asfaltvägar med vacker utsikt och nästan bilfria.

Det bästa med uppförsbackar är att det alltid kommer en nedförsbacke efteråt. Här började 9 km nedförsbacke, där jag bara behövde trampa en kort bit när det planade ut. Det röda huset är en kvarleva från bilarnas barndom då huset var bemannat för att kunna hjälpa till vid bilproblem. Då fanns det även möjlighet att övernatta och få en bit mat.

Det bästa med uppförsbackar är att det alltid kommer en nedförsbacke efteråt. Här började 9 km nedförsbacke, där jag bara behövde trampa en kort bit när det planade ut. På 45 minuter var vi nere i Alghero igen.
Det röda huset är en kvarleva från bilarnas barndom då huset var bemannat för att kunna hjälpa till vid bilproblem. Då fanns det även möjlighet att övernatta och få en bit mat.

I cykelsadeln får man tid att tänka. Efterhand som vi cyklade insåg vi nyttan med TripAdvisor och jag delade allt fler bilder på instagram. På FB skrevs kommentaren “Du säger ju att man ska undvika att flyga” – och någon gång i framtiden ska jag skriva mer om den frågan och hur jag tänker kring att “kompensera” för flygresan. Men inte nu.

På instagram fick jag frågan om hur vi hade planerat resan och insåg hur lite information jag hittar om cykelsemester.

Biltrafik kräver stort utrymme. Tänk så mycket bättre semestern skulle bli om fler bytte bil mot cykel. Kanske kan jag inspirera fler att cykla på semestern.

Cykelsemester är klimatsmart

Cykelsemester kan – men måste inte vara – lågbudget. Varför inte cykla mellan lyxhotell?

Jämför en flygresa till Sardinien med boenden på agriturismo med en flygresa till Karibien för att kryssa mellan öarna. Vilken resa ger störst klimatavtryck?

Cykelsemester är frihet

Med cykel hittar du alltid parkering. Du tar dig fram i smala gränder. Och du tar dig med lätthet fem mil om dagen (om du är lite tränad).

Cykelsemester är upplevelser

Om du ska sitta i en plåtlåda och uppleva omgivningen genom fönstret kan du lika gärna sitta hemma framför skärmen och titta. Med cykel får du motion samtidigt som du ser, hör och känner även tillvarons minsta nyanser.

Ofta är det inte särskilt långt mellan upplevelserna på semesterorten.

Se till att ha med dig en sarong och badkläder om du hittar en trevlig badvik eller ett hotell du gillar.

Jag har sååå många fler superlativ om cykelsemester. Men redan nu är inlägget alldeles för långt enligt min dotter. Så jag nöjer mig här och hänvisar till vad jag skrev när jag var på Sardinien.

instagram “andebark”

tripadvisor

 

Äntligen i Älvdalen

I Brittas stuga sover jag bort min första dag. Himlen har färg av omogna lingon när jag drar på gympaskorna för att gå ner och handla. Från älven lyfter dimman, formas till moln tunna som mjölkörtens fröer. Jag lyssnar efter ljud, men det enda jag hör är bilar och skällande hundar. Det borde ju ha funnits ett torg.

Moln av mjölkörtsfrö

Moln av mjölkört svävar över älven

I stugan finns elelement – men det händer något i mig när jag lever enkelt. Femgrader hade det varit i morse. Drog på min långa kofta och kröp ner i sängen med datorn, men det var som om texten satt fast. La datorn på laddning och hittade ett läge där min rygg inte värkte. Somnade.

Österdalälven

Österdalälven

Sedan kom orden. Det blev en scen som jag aldrig skulle ha kunnat planera. Klockan var 12 innan jag var påklädd. Rullmackor i ryggsäcken, en tom plastburk och ut längs älven.

Längs älven växer lingon

Längs älven växer lingon

Burk och mage fylldes innan jag fortsatte upp till Stubrot. Naturen här uppe gör mig lika andlös varje gång.

IMG_0062

Kommer mina texter någonsin kunna göra miljön rättvisa. Länge satt jag på sittunderlaget och bara beundrade utsikten.

I skrivboken skrev jag: “Bakom mig kör bilarna. Nedanför flyter älven. Ytan är skrovlig som tallens stam. Längs horisonten reser sig bergen, Tallbar och björklöv skiftar i hjortronens färg. Ljung klamrar sig fast under knotiga rötter, blommar på torra kvistar. Vitmossan sticks.

Mellan molnen smiter solens strålar, leker tafatt över bergens granskogar.

Lingon lyser i spirande ris.

Kring hemfäbodar letar korna sopp i skogen. Först sent om kvällen kommer de hem.”

Stubrot

Stubrot

Österdalälven

Österdalälven

 

Planetens framtid 2

DN KULTURDEBATT DEN 22 AUGUSTI 2017

Skogen är skövlad - inte ens de gamla granarna vid bäcken sparades

Skogen är skövlad – inte ens de gamla granarna vid bäcken sparades

På FB läser jag kommentarerna till Alf Hornbergs artikel i DN. Alf Hornberg är professor i humanekologi vid Lunds universitet.

“Nej, grundproblemet är kapitalismen som sådan. Och kapitalismens globala logik alstras obönhörligen av idén om en självreglerande marknad som gör att man med pengar kan byta till sig vad som helst (detta som antropologer kallar ”allmänsyftespengar”). Sedan 1700-talet har sådana pengar gjort det oklanderligt att i allt snabbare takt byta konsumtionsvaror mot de naturresurser och ekologiska sammanhang som förbrukas för att framställa dem. De låter oss nu byta regnskogar, korallrev och oljereserver mot Coca-Cola och tv-spel.”

När jag läser om Älvdalens historia ser jag hur två synsätt kolliderar med varandra. I Älvdalen ägdes skogen inte av någon – den brukades tillsammans. Korna åt sig mätta utan gränser. Träd hämtades från skogen – men inte mer än man behövde. Att äganderätten inte var fastställd var Statens argument i en process om de älvdalska skogarna. Kapitalismen är inte bara av godo. Ingen kan äga frisk luft – men ger det rätt för individer att förstöra den?

“Det handlar inte endast om att sluta använda fossila bränslen, utan om det långsiktigt orimliga i en marknad som belönar en accelererande resursförbrukning med mera resurser att förbruka.”

Idag ägs skogarna i Älvdalen av enskilda individer som kan välja att skövla för egen vinning. Men djuren – vem tar tillvara deras rätt? Vad ger människan rätt att förstöra livsbetingelserna för insekter.

“Framstegsoptimisterna verkar tycka att frågan om planeten blir obeboelig är underordnad iakttagelsen att människor i Syd nu lever längre, konsumerar mera, och har bättre utbildning än sina föräldrar. Men som miljöhistorikerna Christophe Bonneuil och Jean-Baptiste Fressoz visar i sin bok ”The shock of the anthropocene” (Verso, 2015) kan vi inte förstå världssamhällets tilltagande ohållbarhet utan att se hur oupplösligt förbunden den är just med de ökande globala klyftorna. Som min kollega Andreas Malm föreslog redan 2009 borde vi i stället för antropocen tala om ”kapitalocen”.”

Min filosofiuppsats på gymnasiet hade rubriken “Människans förtryck av djuren.” Frågorna jag ställer mig är de samma nu som då.

“Ett kontrakt med naturen måste innehålla löftet att inte låta allmänsyftespengarna fortsätta att bryta ned biosfären.”

Planetens framtid

DN KULTURDEBATT DEN 7 AUGUSTI 2017

Sverker Sörlin om klimathotet: Nu skrivs en ny historia om planetens framtid

IMG_1643

På DN läser jag en lång artikel om klimathotet och antropocen.

“Mer och mer kommer vi att inse att stora delar av det regelverk som styr våra samhällen bygger på principer från kapitalismens barndom som är helt i strid med hållbarhet. Varför ska vi ge skattesubventioner till dem som köper nya apparater och kasserar gamla som fungerar? Varför ska vi inte kraftfullt belöna hållbar design och bestraffa ohållbar? Varför ska samhällen vara neutrala inför hållbarheten på produkter och tjänster? Ställda inför hotet om ”en obeboelig planet” kommer vi att behöva tänka djupt annorlunda om samhällets drivkrafter så att alla arter, nationer och samhällsklasser kan leva väl under antropocen.”

I morgon kommer vi cykla i bensinångor. Veteranbilar från hela Skåne samlas och spyr ut sina avgaser på sin färd. Länge hänger molnen kvar. Att veteranbilar inte är belagda med någon form av miljöavgift är ofattbart.

Lika ofattbart som att skattepengar kan användas till rökning.

Varför är kostnaden för arbete så hög att det är ekonomiskt försvarbart att köpa nytt istället för att reparera? (Visserligen har mervärdeskatten sänkts för bl a cykelreparationer, men arbetsgivareavgifter och skatt gör att det fortfarande är billigare att köpa lågprisvaror från utlandet där arbetskraften är billigare.)

Varför betalar inte flyg, båtar, lastbilar för den miljöbelastning de innebär? (Om frakterna blev dyrare skulle det bli förmånligare att handla lokalt producerade varor. Dessutom skulle fler köpa kvalitet istället för slit-och-släng som snabbare hamnar på sopberget.)

Varför är nytt normen? Är BNP verkligen ett bra mått?

Sverker Sörlin hänvisar till David Wallace-Wells artikel ”The uninhabitable earth” i New York Magazine där han skriver att ”Delar av jorden kommer med stor sannolikhet att bli obeboeliga, andra fasansfullt ogästvanliga, redan i slutet av det här århundradet”. “I sin maratonessä berättar han i detalj om hur människors kroppar i slutet av 2000-talet bokstavligen kommer att koka av hetta i tropikerna och Mellanöstern, om havsnivåer som stiger flera meter, om hur Kolkata och Karachi blir obeboeliga, Miami och Amsterdam står under vatten, hur jordar blir obrukbara och matkris härjar.”

I David Wallace-Wells artikel förutsätter han att människan fortsätter i gamla hjulspår. Men vad händer om vi tillsammans gör en förändring?

“Människor påverkar nu jorden så mycket att vi blivit dess största verkande kraft. Jag kallar det ”mänskligheten som summa”. Men var och en påverkar olika, vi nu levande mest, de rika allra mest. De som ska leva i framtiden måste påverka jorden oändligt mycket mindre än vi och i skonsammare former. Men det är vi som lever nu som måste börja omvandlingen, och de rika måste minska mest. Det går inte utan en viljeakt.

Sverker Sörlin ser bevis för att människan vill förändra situationen. På marknaden finns ny teknik som gör en förändring möjlig.

Cleantech Invest 

Analyserar “hur dess portföljbolag förbättrar jordens ekosystem. Traditionellt har stora företag mätt ekologiska fotavtryck d.v.s. hur mycket (eller lite) utslöpp deras egen verksamhet ger upphov till. I denna nygjorda analys, har Cleantech Invest istället fokuserat på sitt ekologiska handavtryck d.v.s. hur mycket växthusgaser och vattenanvändningen minskas i världen, genom att slutkunder använder deras produkter.”

Simris Alg

“Fiskolja och fiskmjöl står för den absolut största fångsten ur världshaven, i volym räknat. Fiskolja är råvaran för cirka 95 procent av den omega-3 som säljs i världen, en snabbt växande marknad inom livsmedel, kosttillskott, läkemedel och foder.”

Heliospectra

Världsledande belysningsteknik som effektiviserar odling.

Cortus Energy

Har utvecklat ny teknik inom biogas som kan producera energi

SolTech Energy Sweden

Varför inte utnyttja fönster och tak för energiutvinning?

I årtionden har” historiker “skrivit viktiga böcker om ”naturens död” och ”ekologisk imperialism”. Nu skriver de alltså om hopp. På ett europeiskt historikermöte i Zagreb i juli mötte jag också en ovanligt stor mängd paneler som handlade om hur kriser och utmaningar tagits om hand och till slut lett till förbättringar.”

 

Cykling och tanketid

Äntligen satt vi på cyklarna igen! Juli har bestått av hosta, halsont och trötthet. Alla dessa cykeldagar som ersatts av återhämtning.

Jag inser hur viktig cyklingen är för mitt skrivande. Omgiven av naturen växer bilder fram som jag delar med min älskade. Han bollar tillbaka oändligt med frågor som jag inte tänkt på. Som den här med svälten. “Men om de kunde fiska hade de väl alltid mat.” Det har han ju rätt i. Men ändå finns det många skildringar av hur ont de hade om mat när skörden slog fel.

Skrivandet har också fått mig att bättre ta tillvara naturens skafferi.

Den senaste veckan har kvällsmaten bestått av körsbär.

5 liter vildkörsbär blev sylt - med kärnor.

5 liter vildkörsbär blev sylt – med kärnor.

Måndagen den 12 juni

I går cyklade jag längs Rotälven till resterna av Långöns Liebruk. Härlig asfalt och nästan ingen biltrafik. Annorlunda är det nere i kyrkbyn. Trafiken längs bygatan är tät – men det värsta är de gamla “raggarbilarna” som kör runt på helgerna. I fredags låg det tjocka gummimoln långt efter att bilarna burnat i rondellen.

Nattetid dundrar de fram genom byn. Finns det ingen gräns för hur mycket det får låta?

Jag har så svårt att förstå ungdomarnas val, det är ju de som ska leva med miljökonsekvenserna? Försöker skärma av och lägga fokus på mitt skrivprojekt. Gång på gång läser jag utlåtandet från Lektören; “Vad som också är väldigt bra är att du, som vanligt, låter miljön bli en suggestiv faktor i texten som ackompanjerar och förstärker händelseförloppet. Även detta skapar en stor dynamik i texten.”

Och jag tänker att även om jag inte skriver så många ord så är inspirationen också en viktig del.

Fredagen den 9 juni

Himlen är grå utanför fönstret. Orden kom med svårighet. Det var så mycket jag ville beskriva i de inledande kapitlen. Till slut bestämde jag mig för att skicka texten ofärdig till Lektören. Jag vill gestalta brevet som Länsman skrev den 22 maj 1668, berätta om skitsnacket som växte efter rannsakningen 1664 och plantera vad som hände vid tumultet i mars 1667. Kanske är det alldeles för mycket fakta för en inledande text.

Nu ska jag ge mig ut på promenad innan jag vilar middag.

I går höll Tini mig sällskap på promenaden. Vi följde gamla buförsstigar från Stop och förfärades över skogsmaskinernas framfart.

Vem ger människan rätt att skövla skogen? Varje träd bidrar till att rena koldioxidutsläpp. Borde inte rätten att andas frisk luft vara överordnad ekonomiska intressen? När vi satt jordens jämvikt ur spel borde vi snarast begränsa skogsavverkning internationellt.

Jag vill gestalta byarna mellan Åsen och Östermyckeläng; dvs Rot, Loka och Brunnsberg. Stop och Brindberg är hemfäbodar under Brunnsberg. Än idag kan du höra koskällor i skogen.

Skärpning Skånetrafiken!

Resan till Ystad förlöpte bra.

Hudkliniken fick jag tips om att testa Reiki-massage för att återfå energi. Massören finns numera i samma hus som Hudkliniken och Nina kollade – jo, det fanns en tid. Jag hade inte en aning om vad Reikihealing innebar – och fattar väl egentligen fortfarande inte. Men det funkade. Sedan dess är en stor del av min trötthet borta. Direkt efter var jag “hög”  – ja, samma känsla som jag beskrev för Sydnytts reporter då för länge sen. “Det känns som om jag druckit en halv flaska champagne, men det har jag inte.”

Läkaren sa att hon inte trodde på det där med healing – men hon konstaterade att jag mådde bättre – den här gången forsade inte tårarna. Ny tid är inbokad på försäkringskassan – nu ska jag bara hitta orken att fixa fram arbetsträning. Jag vet vad jag vill… men sparar min energi. Det är helt underbart att inte gå omkring som en zombie.

Under sjukskrivningen har jag fått tid att tänka, lägga om mina vanor till ett mer klimatsmart liv. Därför kånkade jag omkring på en vattenflaska hela dagen i Ystad. Ändå bidrog jag till massor av skräp då jag köpte en sallad till lunch och en korv med mos att äta på tåget hem.

Trots healing fick jag ett smärre sammanbrott av tågresan.

Tåget av gick i tid – men tvingades vänta in två mötande tåg – vilket innebar att vi kom fram rejält försenade. Min stresströskel är fortfarande så låg att fastän jag inte hade några tider att passa dunkade stressen vid tinningarna och jag kan inte tänka på annat än det försenade tåget.

Av någon outgrundlig anledning hann jag ändå med tåget mot Helsingborg. I efterhand var det synd – för detta tåget hamnade bakom ett långsamgående tåg som gjorde det så försenat att jag inte hann med mitt nästa tåg utan fick vänta på nästa avgång.

Jag blir så in i HELVETE förbannad av förseningar. Respektlöst är bara förnamnet.

Vi behöver verkligen klimatsmarta transporter – se bara på motorvägarna! Men första steget för att folk ska välja tåget är att man kan lita på att tåget är punktligt. Ska det vara så himla svårt?

Eller är det bara min stresskänslighet som gör mig instabil. Som det är nu överväger jag att låna bil nästa gång jag ska till Ystad. Jag vet – ett klimatvidrigt agerande!

Från salladsbaren och korvkiosken

Från salladsbaren och korvkiosken

Idioter

När ska människan förstå?

Vi har passerat gränsen för vad jorden klarar i utsläpp. Fatta att Arktis isar smälter!!! 

“Nöjeskörning”

Men motorcyklar, mopeder och veteranbilar luftas på söndagarna. Bensinångorna hänger tunga. Vad är “miljökostnaden” per kilometer för vrålåket?

Borde inte det sk. “Miljöpartiet” ta upp frågan om Veteranbilarnas skattebefrielse.

“Under milen aldrig bilen”

Cykel är ett fantastiskt transportmedel som ger både välbehövlig rörelse och frisk luft (under förutsättning att man inte måste cykla i biltrafik). Visste du att bränsleförbrukningen är betydligt högre för korta sträckor. Ändå är trafiken intensiv utanför skolorna på morgonen.

Pool

Jag har inte förstått det här med egen Pool. Vi ser dem i allt fler trädgårdar, men vi ser dem inte användas. På Folkpools hemsida läser jag “Vattenbrist behöver inte påverka poolbygget”. Snacka om idioter som föreslår att vatten ska transporteras på lastbil till en pool.

Vattenbrist

Den 22 maj 2017 skrev Metro att vattenbristen hotar förvärras.

Det är dags att vi inser att “Många bäckar små…”

Min livskvalitet försämras om träd och skogar dör på grund av torka. Det motiverar mig att ta cykeln även om det blåser och regnar.

Dricksvatten en nödvändighet – långt mycket viktigare än egen pool i trädgården. Den som skrev på Folkpools hemsida fattar ju ingenting om klimatet. Där vi är nu har varje lastbilstransport betydelse.

Vi har redan börjat se effekterna av miljöförstöringen. Det kommer påverka oss alla – oavsett var vi befinner oss och vår ekonomiska situation.

Är det inte tillräckliga argument för att alltid välja klimatsmarta alternativ?