Äntligen i Älvdalen

I Brittas stuga sover jag bort min första dag. Himlen har färg av omogna lingon när jag drar på gympaskorna för att gå ner och handla. Från älven lyfter dimman, formas till moln tunna som mjölkörtens fröer. Jag lyssnar efter ljud, men det enda jag hör är bilar och skällande hundar. Det borde ju ha funnits ett torg.

Moln av mjölkörtsfrö

Moln av mjölkört svävar över älven

I stugan finns elelement – men det händer något i mig när jag lever enkelt. Femgrader hade det varit i morse. Drog på min långa kofta och kröp ner i sängen med datorn, men det var som om texten satt fast. La datorn på laddning och hittade ett läge där min rygg inte värkte. Somnade.

Österdalälven

Österdalälven

Sedan kom orden. Det blev en scen som jag aldrig skulle ha kunnat planera. Klockan var 12 innan jag var påklädd. Rullmackor i ryggsäcken, en tom plastburk och ut längs älven.

Längs älven växer lingon

Längs älven växer lingon

Burk och mage fylldes innan jag fortsatte upp till Stubrot. Naturen här uppe gör mig lika andlös varje gång.

IMG_0062

Kommer mina texter någonsin kunna göra miljön rättvisa. Länge satt jag på sittunderlaget och bara beundrade utsikten.

I skrivboken skrev jag: “Bakom mig kör bilarna. Nedanför flyter älven. Ytan är skrovlig som tallens stam. Längs horisonten reser sig bergen, Tallbar och björklöv skiftar i hjortronens färg. Ljung klamrar sig fast under knotiga rötter, blommar på torra kvistar. Vitmossan sticks.

Mellan molnen smiter solens strålar, leker tafatt över bergens granskogar.

Lingon lyser i spirande ris.

Kring hemfäbodar letar korna sopp i skogen. Först sent om kvällen kommer de hem.”

Stubrot

Stubrot

Österdalälven

Österdalälven

 

Planetens framtid 2

DN KULTURDEBATT DEN 22 AUGUSTI 2017

Skogen är skövlad - inte ens de gamla granarna vid bäcken sparades

Skogen är skövlad – inte ens de gamla granarna vid bäcken sparades

På FB läser jag kommentarerna till Alf Hornbergs artikel i DN. Alf Hornberg är professor i humanekologi vid Lunds universitet.

“Nej, grundproblemet är kapitalismen som sådan. Och kapitalismens globala logik alstras obönhörligen av idén om en självreglerande marknad som gör att man med pengar kan byta till sig vad som helst (detta som antropologer kallar ”allmänsyftespengar”). Sedan 1700-talet har sådana pengar gjort det oklanderligt att i allt snabbare takt byta konsumtionsvaror mot de naturresurser och ekologiska sammanhang som förbrukas för att framställa dem. De låter oss nu byta regnskogar, korallrev och oljereserver mot Coca-Cola och tv-spel.”

När jag läser om Älvdalens historia ser jag hur två synsätt kolliderar med varandra. I Älvdalen ägdes skogen inte av någon – den brukades tillsammans. Korna åt sig mätta utan gränser. Träd hämtades från skogen – men inte mer än man behövde. Att äganderätten inte var fastställd var Statens argument i en process om de älvdalska skogarna. Kapitalismen är inte bara av godo. Ingen kan äga frisk luft – men ger det rätt för individer att förstöra den?

“Det handlar inte endast om att sluta använda fossila bränslen, utan om det långsiktigt orimliga i en marknad som belönar en accelererande resursförbrukning med mera resurser att förbruka.”

Idag ägs skogarna i Älvdalen av enskilda individer som kan välja att skövla för egen vinning. Men djuren – vem tar tillvara deras rätt? Vad ger människan rätt att förstöra livsbetingelserna för insekter.

“Framstegsoptimisterna verkar tycka att frågan om planeten blir obeboelig är underordnad iakttagelsen att människor i Syd nu lever längre, konsumerar mera, och har bättre utbildning än sina föräldrar. Men som miljöhistorikerna Christophe Bonneuil och Jean-Baptiste Fressoz visar i sin bok ”The shock of the anthropocene” (Verso, 2015) kan vi inte förstå världssamhällets tilltagande ohållbarhet utan att se hur oupplösligt förbunden den är just med de ökande globala klyftorna. Som min kollega Andreas Malm föreslog redan 2009 borde vi i stället för antropocen tala om ”kapitalocen”.”

Min filosofiuppsats på gymnasiet hade rubriken “Människans förtryck av djuren.” Frågorna jag ställer mig är de samma nu som då.

“Ett kontrakt med naturen måste innehålla löftet att inte låta allmänsyftespengarna fortsätta att bryta ned biosfären.”

Planetens framtid

DN KULTURDEBATT DEN 7 AUGUSTI 2017

Sverker Sörlin om klimathotet: Nu skrivs en ny historia om planetens framtid

IMG_1643

På DN läser jag en lång artikel om klimathotet och antropocen.

“Mer och mer kommer vi att inse att stora delar av det regelverk som styr våra samhällen bygger på principer från kapitalismens barndom som är helt i strid med hållbarhet. Varför ska vi ge skattesubventioner till dem som köper nya apparater och kasserar gamla som fungerar? Varför ska vi inte kraftfullt belöna hållbar design och bestraffa ohållbar? Varför ska samhällen vara neutrala inför hållbarheten på produkter och tjänster? Ställda inför hotet om ”en obeboelig planet” kommer vi att behöva tänka djupt annorlunda om samhällets drivkrafter så att alla arter, nationer och samhällsklasser kan leva väl under antropocen.”

I morgon kommer vi cykla i bensinångor. Veteranbilar från hela Skåne samlas och spyr ut sina avgaser på sin färd. Länge hänger molnen kvar. Att veteranbilar inte är belagda med någon form av miljöavgift är ofattbart.

Lika ofattbart som att skattepengar kan användas till rökning.

Varför är kostnaden för arbete så hög att det är ekonomiskt försvarbart att köpa nytt istället för att reparera? (Visserligen har mervärdeskatten sänkts för bl a cykelreparationer, men arbetsgivareavgifter och skatt gör att det fortfarande är billigare att köpa lågprisvaror från utlandet där arbetskraften är billigare.)

Varför betalar inte flyg, båtar, lastbilar för den miljöbelastning de innebär? (Om frakterna blev dyrare skulle det bli förmånligare att handla lokalt producerade varor. Dessutom skulle fler köpa kvalitet istället för slit-och-släng som snabbare hamnar på sopberget.)

Varför är nytt normen? Är BNP verkligen ett bra mått?

Sverker Sörlin hänvisar till David Wallace-Wells artikel ”The uninhabitable earth” i New York Magazine där han skriver att ”Delar av jorden kommer med stor sannolikhet att bli obeboeliga, andra fasansfullt ogästvanliga, redan i slutet av det här århundradet”. “I sin maratonessä berättar han i detalj om hur människors kroppar i slutet av 2000-talet bokstavligen kommer att koka av hetta i tropikerna och Mellanöstern, om havsnivåer som stiger flera meter, om hur Kolkata och Karachi blir obeboeliga, Miami och Amsterdam står under vatten, hur jordar blir obrukbara och matkris härjar.”

I David Wallace-Wells artikel förutsätter han att människan fortsätter i gamla hjulspår. Men vad händer om vi tillsammans gör en förändring?

“Människor påverkar nu jorden så mycket att vi blivit dess största verkande kraft. Jag kallar det ”mänskligheten som summa”. Men var och en påverkar olika, vi nu levande mest, de rika allra mest. De som ska leva i framtiden måste påverka jorden oändligt mycket mindre än vi och i skonsammare former. Men det är vi som lever nu som måste börja omvandlingen, och de rika måste minska mest. Det går inte utan en viljeakt.

Sverker Sörlin ser bevis för att människan vill förändra situationen. På marknaden finns ny teknik som gör en förändring möjlig.

Cleantech Invest 

Analyserar “hur dess portföljbolag förbättrar jordens ekosystem. Traditionellt har stora företag mätt ekologiska fotavtryck d.v.s. hur mycket (eller lite) utslöpp deras egen verksamhet ger upphov till. I denna nygjorda analys, har Cleantech Invest istället fokuserat på sitt ekologiska handavtryck d.v.s. hur mycket växthusgaser och vattenanvändningen minskas i världen, genom att slutkunder använder deras produkter.”

Simris Alg

“Fiskolja och fiskmjöl står för den absolut största fångsten ur världshaven, i volym räknat. Fiskolja är råvaran för cirka 95 procent av den omega-3 som säljs i världen, en snabbt växande marknad inom livsmedel, kosttillskott, läkemedel och foder.”

Heliospectra

Världsledande belysningsteknik som effektiviserar odling.

Cortus Energy

Har utvecklat ny teknik inom biogas som kan producera energi

SolTech Energy Sweden

Varför inte utnyttja fönster och tak för energiutvinning?

I årtionden har” historiker “skrivit viktiga böcker om ”naturens död” och ”ekologisk imperialism”. Nu skriver de alltså om hopp. På ett europeiskt historikermöte i Zagreb i juli mötte jag också en ovanligt stor mängd paneler som handlade om hur kriser och utmaningar tagits om hand och till slut lett till förbättringar.”

 

Cykling och tanketid

Äntligen satt vi på cyklarna igen! Juli har bestått av hosta, halsont och trötthet. Alla dessa cykeldagar som ersatts av återhämtning.

Jag inser hur viktig cyklingen är för mitt skrivande. Omgiven av naturen växer bilder fram som jag delar med min älskade. Han bollar tillbaka oändligt med frågor som jag inte tänkt på. Som den här med svälten. “Men om de kunde fiska hade de väl alltid mat.” Det har han ju rätt i. Men ändå finns det många skildringar av hur ont de hade om mat när skörden slog fel.

Skrivandet har också fått mig att bättre ta tillvara naturens skafferi.

Den senaste veckan har kvällsmaten bestått av körsbär.

5 liter vildkörsbär blev sylt - med kärnor.

5 liter vildkörsbär blev sylt – med kärnor.

Måndagen den 12 juni

I går cyklade jag längs Rotälven till resterna av Långöns Liebruk. Härlig asfalt och nästan ingen biltrafik. Annorlunda är det nere i kyrkbyn. Trafiken längs bygatan är tät – men det värsta är de gamla “raggarbilarna” som kör runt på helgerna. I fredags låg det tjocka gummimoln långt efter att bilarna burnat i rondellen.

Nattetid dundrar de fram genom byn. Finns det ingen gräns för hur mycket det får låta?

Jag har så svårt att förstå ungdomarnas val, det är ju de som ska leva med miljökonsekvenserna? Försöker skärma av och lägga fokus på mitt skrivprojekt. Gång på gång läser jag utlåtandet från Lektören; “Vad som också är väldigt bra är att du, som vanligt, låter miljön bli en suggestiv faktor i texten som ackompanjerar och förstärker händelseförloppet. Även detta skapar en stor dynamik i texten.”

Och jag tänker att även om jag inte skriver så många ord så är inspirationen också en viktig del.

Fredagen den 9 juni

Himlen är grå utanför fönstret. Orden kom med svårighet. Det var så mycket jag ville beskriva i de inledande kapitlen. Till slut bestämde jag mig för att skicka texten ofärdig till Lektören. Jag vill gestalta brevet som Länsman skrev den 22 maj 1668, berätta om skitsnacket som växte efter rannsakningen 1664 och plantera vad som hände vid tumultet i mars 1667. Kanske är det alldeles för mycket fakta för en inledande text.

Nu ska jag ge mig ut på promenad innan jag vilar middag.

I går höll Tini mig sällskap på promenaden. Vi följde gamla buförsstigar från Stop och förfärades över skogsmaskinernas framfart.

Vem ger människan rätt att skövla skogen? Varje träd bidrar till att rena koldioxidutsläpp. Borde inte rätten att andas frisk luft vara överordnad ekonomiska intressen? När vi satt jordens jämvikt ur spel borde vi snarast begränsa skogsavverkning internationellt.

Jag vill gestalta byarna mellan Åsen och Östermyckeläng; dvs Rot, Loka och Brunnsberg. Stop och Brindberg är hemfäbodar under Brunnsberg. Än idag kan du höra koskällor i skogen.

Skärpning Skånetrafiken!

Resan till Ystad förlöpte bra.

Hudkliniken fick jag tips om att testa Reiki-massage för att återfå energi. Massören finns numera i samma hus som Hudkliniken och Nina kollade – jo, det fanns en tid. Jag hade inte en aning om vad Reikihealing innebar – och fattar väl egentligen fortfarande inte. Men det funkade. Sedan dess är en stor del av min trötthet borta. Direkt efter var jag “hög”  – ja, samma känsla som jag beskrev för Sydnytts reporter då för länge sen. “Det känns som om jag druckit en halv flaska champagne, men det har jag inte.”

Läkaren sa att hon inte trodde på det där med healing – men hon konstaterade att jag mådde bättre – den här gången forsade inte tårarna. Ny tid är inbokad på försäkringskassan – nu ska jag bara hitta orken att fixa fram arbetsträning. Jag vet vad jag vill… men sparar min energi. Det är helt underbart att inte gå omkring som en zombie.

Under sjukskrivningen har jag fått tid att tänka, lägga om mina vanor till ett mer klimatsmart liv. Därför kånkade jag omkring på en vattenflaska hela dagen i Ystad. Ändå bidrog jag till massor av skräp då jag köpte en sallad till lunch och en korv med mos att äta på tåget hem.

Trots healing fick jag ett smärre sammanbrott av tågresan.

Tåget av gick i tid – men tvingades vänta in två mötande tåg – vilket innebar att vi kom fram rejält försenade. Min stresströskel är fortfarande så låg att fastän jag inte hade några tider att passa dunkade stressen vid tinningarna och jag kan inte tänka på annat än det försenade tåget.

Av någon outgrundlig anledning hann jag ändå med tåget mot Helsingborg. I efterhand var det synd – för detta tåget hamnade bakom ett långsamgående tåg som gjorde det så försenat att jag inte hann med mitt nästa tåg utan fick vänta på nästa avgång.

Jag blir så in i HELVETE förbannad av förseningar. Respektlöst är bara förnamnet.

Vi behöver verkligen klimatsmarta transporter – se bara på motorvägarna! Men första steget för att folk ska välja tåget är att man kan lita på att tåget är punktligt. Ska det vara så himla svårt?

Eller är det bara min stresskänslighet som gör mig instabil. Som det är nu överväger jag att låna bil nästa gång jag ska till Ystad. Jag vet – ett klimatvidrigt agerande!

Från salladsbaren och korvkiosken

Från salladsbaren och korvkiosken

Idioter

När ska människan förstå?

Vi har passerat gränsen för vad jorden klarar i utsläpp. Fatta att Arktis isar smälter!!! 

“Nöjeskörning”

Men motorcyklar, mopeder och veteranbilar luftas på söndagarna. Bensinångorna hänger tunga. Vad är “miljökostnaden” per kilometer för vrålåket?

Borde inte det sk. “Miljöpartiet” ta upp frågan om Veteranbilarnas skattebefrielse.

“Under milen aldrig bilen”

Cykel är ett fantastiskt transportmedel som ger både välbehövlig rörelse och frisk luft (under förutsättning att man inte måste cykla i biltrafik). Visste du att bränsleförbrukningen är betydligt högre för korta sträckor. Ändå är trafiken intensiv utanför skolorna på morgonen.

Pool

Jag har inte förstått det här med egen Pool. Vi ser dem i allt fler trädgårdar, men vi ser dem inte användas. På Folkpools hemsida läser jag “Vattenbrist behöver inte påverka poolbygget”. Snacka om idioter som föreslår att vatten ska transporteras på lastbil till en pool.

Vattenbrist

Den 22 maj 2017 skrev Metro att vattenbristen hotar förvärras.

Det är dags att vi inser att “Många bäckar små…”

Min livskvalitet försämras om träd och skogar dör på grund av torka. Det motiverar mig att ta cykeln även om det blåser och regnar.

Dricksvatten en nödvändighet – långt mycket viktigare än egen pool i trädgården. Den som skrev på Folkpools hemsida fattar ju ingenting om klimatet. Där vi är nu har varje lastbilstransport betydelse.

Vi har redan börjat se effekterna av miljöförstöringen. Det kommer påverka oss alla – oavsett var vi befinner oss och vår ekonomiska situation.

Är det inte tillräckliga argument för att alltid välja klimatsmarta alternativ?

 

Cykelstrategi

Över himlen stryker tunna moln, som färgen inte täckte när de målades. Raps, liljekonvalj och syrén når oss i fläktar. På sadeln känner jag mig som elva år, fri och lycklig. Tänk om fler insåg cyklingens många fördelar. Cykling borde kunna skrivas ut på recept till deprimerade. Senast läste jag att forskning visar att huden bli tio år yngre med regelbunden motion som t ex cykling.

Det är glädjande att politikerna börjar få upp ögonen för cyklingens fördelar. Men när jag läser om cykelstrategin på regeringens hemsida känns det som om mer pengar läggs på konsulter och tjänstemannalöner än på saker som vi cyklister har nytta av.

  • Regeringen ger Trafikanalys i uppdrag att med berörda aktörer ta fram en enhetlig metod för mätningar av cykeltrafik på lokal respektive regional nivå samt lämna förslag på hur man kan främja en enhetlig tillämpning.
  • Regeringen beslutar att Trafikverket får i uppdrag att under 2017 fördela 9 miljoner kronor till ideella organisationer för informations- och utbildningsinsatser som främjar ökad och säker cykling.

Tänk om vi istället skulle ta tillvara de resurser som finns och göra något konkret för cyklisterna NU.

Här är några enkla förslag:

  1. Uppmana byalag och föreningar att sammanställa förslag på vägar som är bra att cykla på. (Genom att följa cykelkartor upptäcker vi massor av asfalterade eller grusade småvägar som är betydligt trevligare att cykla än cykelbanor nära bilvägar.)
  2. Skylta dessa vägar så att även “utombyare” hittar dem. I Danmark är man duktig på skyltar för cyklister. Regelbundet finns det avståndsangivelser till större orter vilket gör det enkelt att ta sig fram även utan karta. Förslagsvis kan alla cykelvägar skyltas med utgångspunkt från tågstationerna.
  3. Ge vägsamfälligheter bidrag för att underhålla vägar på ett sätt som främjar cykeltrafik. Det finns många bra enskilda vägar. Vissa har skyltar att motortrafik är förbjuden med undantag för boende i området. Kanske kan det vara ett alternativ i väntan på att nya trafikregler beslutas. (T ex borde det finnas en regel som motsvarade gårdsgata där cyklisterna kommer i första hand och biltrafiken måste ha samma försiktighet som på en gårdsgata.)
  4. Inrätta en cykel-infrastruktur-samordnare i varje län. När man kommer till Malmö central borde det finnas cykelväg-skyltar som anger riktning och avstånd till orter som Kristianstad, Simrishamn, Helsingborg med avståndsangivelse.

Nu håller jag tummarna för att någon politiker läser. (För säkerhets skull mailar jag länken till några utvalda politiker också. )

 

 

Bilar, bilar, bilar

Många cykelvägar följer hårt trafikerade bilvägar. Vi väljer hellre slingrande vägar  där det är långt mellan bilarna. Då kan vi både prata med varandra, höra fågelsången och känna liljekonvalj och syrén.

I lördags hjälpte det inte att välja småvägar. Stora veteranbilar kämpade sig upp över Söderåsen och lämnade kvar moln av avgaser som hängde kvar länge. För mig är det ofattbart att innehavarna inte åläggs miljöavgift. Eller att det fortfarande finns arrangemang som de här:

Bjuvsburnouten

Musik & Motorveckan i Älvdalen

Veteransbilsträffar

Crusing i Ystad

Beatrice Rindevall skriver i ETCs ledare att största delen av mikroplasten i naturen orsakas av bilarna.

“Mängden mikroplastpartiklar från trafiken uppskattas till 13 500 ton per år. Långt därefter kommer granulat från konstgräsplaner med under 3 900 ton.

Hur mycket nedskräpningen står för finns det inga siffror på, men den är också en stor källa. Utsläppen från hygienartiklar, något som oftast får stor uppmärksamhet i media, står för i sammanhanget blygsamma 66 ton.”

En stor del av bilresorna är under en mil. “Bränsleförbrukningen för tre kilometrar kan öka med 129 procent.” enligt Helsingborgs dagblad.

Trots att jag älskar sommarvärmen oroar det mig att temperaturen på jorden stiger. Enligt Johan Rockström har vi redan passerat stadiet när jorden orkar kämpa mot våra miljöförstöring.

Varför hör jag inte ungdomarna i miljödebatten? Om det är någon som tvingas leva med miljöförstöringen så är det de unga? Fattar de inte sambandet mellan flygresor och smältande isar, slängda sugrör och att man beräknat att år 2050 kommer det finnas mer plast än fisk i havet.

Skulle jag också kunna leva i min egen bubbla utan att bry mig?