Yogan en viktig del av mitt liv

“En liten gnutta av doften från rosorna dröjer sig alltid kvar vid den hand som överräckt dem” – När man anstränger sig för att förbättra andras liv lyfter man samtidigt sitt eget liv till en högre nivå.” Ur Munken som sålde sin Ferrari

Morgonpromenadens tacksamhet gick till yogan och min yogalärare Merethe på Mpiyo.

Att börja på yoga var inget genomtänkt beslut. Jag anmälde mig till en kurs på uppmaning av min psykolog. Målet var att förbättra min andning. Min massör, Cecilia Lindqvist, tipsade om Mpiyo. Jag hittade en intensivkurs i Ashtangayoga utan att fundera över vad det innebar. Det var en tid av extrem förvirring och jag överlämnade besluten till andra.

Sedan dess har jag gjort yoga regelbundet. Vissa perioder har jag gått på mysore-pass, andra perioder har jag bara gjort ställningarna i min ensamhet. I höstas började min rygg krångla. När jag satt på tåget efter mötet med Försäkringskassan var jag helt nerkörd, ryggen värkte så att jag inte visste var jag skulle bli av. Var tanken kom ifrån vet jag inte, men jag gick in på Mpiyos sida och hittade en massagetid redan dagen efter. På tre behandlingar hade Merethe fått bukt med det onda. Samtidigt satte massagen igång en massa andra processer i mig.

Nu förstår jag vad det innebär att ha en yogalärare och försöker boka in mysore-pass varje vecka. Det är fantastiskt att ha yogalärare och massör i en och samma person. Dessutom utstrålar Merethe den där positiva energin som jag så väl behöver. Jag mår bra bara av att sitta i korgstolarna utanför yogalokalen. Där har många av bokens texter blivit skrivna.

Tack Merethe för att du är den du är!!!

Yoga

Den 21 juli 2014 började jag med ashtangayoga. Här hittar du blogginläggen (tryck på näst så kan du följa dem. De blandas med äldre inlägg från tiden som ambassadör för kvinnors företagande, men det är bara att bläddra förbi.)

Här hittar du blandade inlägg om yoga.

Tjäna andra utan själviska motiv

Här hittar du länk till ett utdrag ur boken Munken som sålde sin Ferrari

Koldioxidutsläpp

Äntligen har jag hittat ett enkelt sätt att “betala” för klimatutsläppen!

Just nu ger SolTech ut en obligation. Kapitalet ska finansiera utbyggnaden av solenergi i Kina.

Varje obligation kostar 5.000 kr. Enligt SolTechs beräkningar bidrar varje obligation till att minska koldioxidutsläppen med 540 kg/år. Minsta teckning är fyra obligationer (20.000 kr) vilket minskar koldioxidutsläppen med 2.160 kg/år eller 2,16 ton/år.

När jag googlar hittar jag följande beräkningar av koldioxidutsläpp.

2,5 ton koldioxidutsläpp motsvarar enligt Vagabond

En tur och returresa för en person till Thailand

2,7 års genomsnittlig köttkonsumtion för en person.

Fyra Mallorcaresor.

1.500 mil i en normalstor bensinbil.

Här hittar du länk till Transportstyrelsens beräkningsmodell

Naturskyddsföreningen menar att det enda hållbara är att minska våra egna utsläpp. Min hälsa är beroende av solljus för att jag inte ska bli deprimerad i februari. Därför prioriterar jag en resa till solen i januari/februari. Genom att köpa SolTechs obligationer kan jag spara koldioxid för att kunna resa med bättre samvete.

Cykling i nysnö

Cykling är en stor del av vårt liv. Vintertid krävs karaktär för att komma ut. Men när man väl har gett sig ut är det så skönt.

Vi har några “säkra kort”. Trevlig cykling (slingrande vägar, bra underlag, få bilar) och god mat. Då är det bara att göra det utan att tänka.

När vi väl sitter på sadeln blir vi alltid överraskade över hur härligt det är.

Små investeringar som gör stor skillnad. 1. Nätet att spänna över cykelkorgen. Vi förvarar cykelkartan i en kraftig plastpåse överst i korgen. Tack vare cykelnätet hålls kartan på plats. Dessutom blir “kartpåsen” som ett regnskydd. Kostar mindre än hundralappen. 2. “Muffar” är skönt för den som alltid fryser om händerna. Spänns på handtagen. De skyddar framförallt mot vinden, men även mot väta. Kostar några hundralappar. 3. Vintertid är det även gott att ha med en termos med något varmt att dricka.

Kläder:

Sportlinne, underställströja, gula cykeljackan, regnjacka.

Cykelbyxor, underställ, vildmarksbyxor.

Raggsockar, kängor.

Dubbla cykelmössor, tumvantar, buff.

Jag var alldeles för varm. På Stationen drog jag av det understa klädlagret och hängde på elementen för att det skulle torka. Troligen var regnjackan problemet. Finns det regnjackor där man kan knäppa av ryggen?

Det är spännande att ge sig ut på smala skogsvägar. Ibland kommer man fram, ibland får man vända. Framförallt slipper man bilarna.

När vi cyklade från Örkelljunga föll stora snöflingor. Vi har inte dubb-däck, men det fungerade ändå. Vilken tystnad det blir av snö!

Dagens cykling 6,2 mil

Från klippan på småvägar upp till Stidsvig, Eket och Örkelljunga.

Lunch på Stationen i Örkelljunga.

Sedan vägen över Flinka och Söndraby tillbaka till Klippan.

Positivt

Nästan bilfritt! Så skönt jämför med Teneriffa. När man hittar nästan bilfria vägar blir cyklingen en njutning. Bilarna på Teneriffa bidrog till min trötthet.

Wow, det fanns ju inte några uppförsbackar jämfört med Teneriffa!

Yes – vi kom ut – trots att det såg kallt och ruggigt ut inifrån.

God mat, varm choklad och bakelse på café.

Saknade

Åh, vad vi saknade Teneriffas värme!!!!

Cykla i Danmark

Gavnö slott

Vi cyklade på södra Själland när tulpanerna började blomma. Någon gång ska vi besöka Keukenhof i Holland – men först passar vi på att titta på tulpanerna på närmare håll.

I Danmark har vi vår favoritcykling. På färjan är det gratis att ta med cyklarna. Sedan är det bara att sätta igång.

I Danmark är cykelvägarna väl skyltade. Det är enkelt att följa den längs kusten – antingen söderut till Köpenhamn eller norrut mot Gilleleje.

När jag letade bilder hittade jag bara den här från Gavnö slott. Det får bli bättring i sommar. Håll ut!

Här kan du läsa mer om Danmarks största tulpanfestival. 

Hemma igen

Teide – 3.718 m ö h – men pga klimatförändringar var det inte någon snö på toppen.

När man kämpar uppför bergen med full packning finns det bara en tanke i huvudet – ett tramptag till, jag klarar upp till nästa krök. Och vi bestämmer att vi ska ha paus var femte kilometer – men jag orkar inte – måste bara gå med den förbannade packningen som nästan rullar nerför vägen av sig själv. Utmattad slänger jag mig i pinjebarren. Solen bränner. Andas.

En apelsin. Några klunkar vatten och visst orkar jag.

Ytterligare en kilometer ända tills vi kan sätta oss på muren vid Boca de Tauce (2.328 m ö h – men vi sitter nog några meter längre ner.)

Och sedan rullar vi genom månlandskapet. Skallen är alldeles tom och det finns hur mycket plats som helst för alla intrycken, bergens färger, den blå himlen.

Vi är hemma igen. Och den här gången ska jag dela med mig av alla förberedelser, alla tankar och erfarenheter. Hur det ska göras vet jag inte riktigt än. Men troligen lägger jag upp en resedagbok i efterhand, lite packlistor etc och uppdaterar i det här inlägget.

Den här resan hade vi aldrig klarat utan regelbunden cykling. För fler tips och inspiration – se under fliken cyklat.

Bananpaus utanför Puerto de la Cruz

Tejina – La Laguna – Santa Cruz (dag 8)

Boendet i Tejina bokade vi via booking.com. När vi summerar resan konstaterar vi att man får mest för pengarna via Airbnb.

Under natten hade det regnat och vi var rejält blöta innan vi nådde Tegueste.

Marknaden i Tegueste var inte så stor, alla tycktes hålla samma priser.

 

Bra hus för överskott! Borde finnas på fler ställen.

Planen var att cykla längs TF-12 över Anagabergen till El Bailadero och sedan ner längs kusten över San Andrés och till Santa Cruz.

I duggregn kämpade vi oss upp till husen på berget, Las Mercedes. Byns butik var öppen och vi gick in, bytte några ord med butiksinnehavaren. Jo, det kunde nog regna hela dagen. Anagabergen är vackra, men kanske inte så attraktiva i regn för cyklister. Det avgjorde. Vi rullade ner till La Laguna istället.

I La Laguna var det folkfest. Ett två kilometers lopp för bröstcancer. Massor av människor i rosa tröjor på torget, musik och gympapass. Här regnade det inte.

Vi passade så klart på att besöka marknaden i La Laguna som är öppen alla dagar 7-19. Här fanns det allt, kläder, nötter, blommor – men inte den lokala prägel som tidigare marknader.

La Laguna finns med på UNESCO:s världsarvslista. Här har man förstått värdet av bilfria gator. Vilket lugn jämfört med Orotava! Här flanerade människor omkring på gatorna. Vilket lugn!!!

Mer om La Laguna.

Ner till Santa Cruz gällde det att hålla på bromsarna.

Även Santa Cruz var invaderat av bilar. Lägg märke till de enorma höjdskillnaderna och föreställ er utsläppet av avgaser. Ingen plats för cyklister.

Det fanns en cykelbana längs kusten som passerade konserthuset. I träden utanför hotellet flög vilda papegojor. Vi hittade en fiskrestaurang via tripadvisor. Vällagat – men inte prisvärt i förhållande till den fisk vi köper och steker “hemma”.

Dagens cykling: 3 mil

TF13 till Las Mercedes och sedan småvägar ner till La Laguna.

Marknadsdag (dag 7)

Lördag och söndag är de stora marknadsdagarna på Teneriffa. Längst nordkusten är det marknad i nästan varje by.

Santa Ursula
En liten marknad med det nödvändiga, grönsaker, honung, vin.

La Matanza de Acentejo
En relativt stor marknad med massor av frukt och grönsaker.

Tacoronte
Den största marknaden av de tre. Massor av det mesta.

Dagens cykling: 3,4 mil och 3 marknader (cyklade 8.30-16)

TF-217 var inte så starkt trafikerad eftersom motorvägen går parallellt. Trevliga vyer och bra underlag. Svagt uppforslat.

 

Klimatbudget

I höstas fick jag frågan varför vi flög när jag delar inlägg om flygets klimatpåverkan.

Depressionen har gjort att jag behöver tillskott av serotonin. Det bildas bl a av solljus. Därför unnar vi oss resor till solen.

Jag tänker mig en klimatbudget med intäkter och utgifter. För att finansiera flygresan (utgift) kan jag öka intäkterna (bidra till biologisk mångfald genom trädplantering och växter som är bra för fjärilar, bi och humlor). Jag kan också minska övriga miljöutgifter t ex genom att minska bilresandet, äta klimatsmart mat). Överhuvud taget tänker jag idag efter innan jag köper något. Det är sällan vi köper nya klädesplagg.

Någon mall för det här med klimatbudget har jag inte sett och än så länge är det mer riktlinjer för mig.

I min klimatbudget har jag lagt in två resor om året inom Europa. Hur jag ska kompensera för en resa till Nya Zealand har jag inte kommit på än.

Väl på resmålet handlar vi i lokal färsk fisk och grönsaker som odlats på plats.

Resans favoritkombinationer:

Röd paprika och ost.

Tomater och getost (den där vita som producerats småskaligt och man kan hitta på markander.)

Passionsfrukt och papaya

Flygets klimatpåverkan

Per Grankvist

Isabella Lövin

Under advokadoträdet på Hacienda Grande

I januari brukar bergen vara gröna på Teneriffa. I år slokar till och med kaktusarna. Vinterregnen har hittills uteblivit. Det har inte regnat sedan i mars 2017.

Men ändå fortsätter idiotin. Det är dyrare att hyra två cyklar än en bil under en vecka. Upp till Teide går bilkaravaner av hyrbilar. Värst stinker de fyrhjuliga crossarna.

På hotellet berättar de att antalet landsvägscyklister ökat. Underlaget är helt fantastiskt upp till Teide och nedförsbackarna långa. Tänk vad fantastiskt det vore med elcykel här!

Men det behövs en skatteväxling!

Varför inte lägga upp en busslinje som avgår varje hel- och halvtimme och stannar vid turistmålen. Skapa ett “Teneriffakort” som kan köpas för 7, 14 eller 21 dagar med fria bussresor och enkla hyrcyklar som kunde finnas i anslutning till busshållplatser). Lägg en rejäl skatt på hyrbilarna och använd intäkterna till investeringsbidrag för solenergi. Det finns verkligen inte någon anledning att alla turister ska hyra en bil. Med högre pris på hyrbilar skulle det bli mer prisvärt att hyra cyklar.

Mundekulla januari 2018

Stillhet

I helgen besökte jag en magisk plats där orden flödade med lätthet. Det gör de alltid när jag träffar Tove Folkesson. Men den här gången kom orden redan innan Tove anlänt.

Meditation

På kursen blev det inte mycket skrivet. En stor del av tiden ägnades åt yoga och meditationer. Det öppnar för ord vi inte visste att vi hade. Ord som kommer från hjärtat ut i pennan utan att passera hjärnan.

Mundekulla

Dessutom ägnade vi oss åt textrespons. Både läskigt och lärorikt – men framförallt spännande att ta del av andras texter.

Länkarna jag tipsat om har jag lagt upp här.

Hur jag blev en skrivande person

Skrivinspiration

Mats Söderlund och Susanna Alakoski (för att lära hantverket)

Skrivtips

Skurups folkhögskola

Kurser i egen regi

IMG_0883

Mundekulla är en plats jag länge varit nyfiken på. Wow vilket ställe! Verksamhetsledaren berättade om visionen och det hållbarhetstänkande som präglar verksamheten. Här skulle jag vilja stanna i veckor för att promenera runt i skogen.

IMG_0997

Maten var vegetarisk och smakerna imponerand. Att äta i “Sun house” där ljuset flödade in bidrog till matupplevelsen.

IMG_0895

Alla intryck gjorde att jag var tvungen att avstå från en del av programmet. Tröttheten tog överhand.

IMG_1004

Sista uppgiften på kursen var att flödesskriva på temat “Vad vill jag bli av med…”

IMG_1011

“Jag behöver bli av med rädslan för vad andra ska säga. 

Varför bryr jag mig om vad andra säger?

Varför mår jag dåligt när andra upplyser mig om att jag tar för mycket utrymme?

Varför låter jag mig begränsas?

Jag vill bli av med rädslan för att inte duga.”

IMG_1013

Vi fick skriva ner vad vi ville bli av med och se lapparna brinna. Sedan fortsatte vi vår vandring i tystnad.

Foto: Jenny Lilja

Foto: Jenny Lilja

“Det är dags

Bygget gungar av våra rörelser

Ta inte plats!

Orden ekar i mitt huvud. 

Kjell Ekenstam sa en gång att jag inte skulle begränsa mig utan istället söka mig en omgivning där jag kunde vara mig själv. 

Tack för dessa dagar och insikter!”

IMG_1019

Medan solen gick ner över granskogen lät vi oss fyllas med det nya årets möjligheter.

IMG_1017

Som vanligt är Bob och Toves kurser ovanliga. Avskedet bestod av att vi gav varandra det vi själv önskade. Och vad önskade jag? Spontant ville jag ha mer av mig själv.

IMG_1021

I snart fyra år har jag gömt mig av rädsla för min personlighet. Det är verkligen inte lätt att vara jag. Men jag längtar efter mig själv, efter mitt driv.

På Bob och Toves kurser händer det alltid en massa i mitt inre. Vi får se vad effekterna blir den här gången.

Tack Tove och Bob! Jag längtar redan till sommarkursen på Capella!