Trolldomskrisen började i Älvdalen år 1668

Tini och Lennart träffades på Stop, där de båda har fäbodar. Hela Älvdalen är fullt med fäbodar med olika karaktär. Några har blivit som små semesterbyar med rödmålade stugor och parabolantenner, andra lever fortfarande, som Torrilds, Gessi eller Hedbodarna. Och så har vi Stop. Där är husen fortfarande grå av väder och vind, någon elektricitet finns det inte. Allra finast ligger Tinis stuga med anor från 1600-talet.

Östermyckeläng

Östermyckeläng

För två år sedan var jag på en middag Tini ordnade i Stop. Det var som att kliva rakt in i 1600-talet. Förr flyttade man upp till fäboden i mitten av maj, då skulle luckorna öppnas och djuren betade gräset inne på vallen. Några bodde kvar på fäboden hela sommaren medan andra drog vidare till långfäboden med korna. I september flyttade man hem till byn igen. Då skulle luckorna sättas för fönstren.

Morgonpromenad i Östermyckeläng

Morgonpromenad i Östermyckeläng

I söndags följde jag med Tini o Lennart för att stänga luckorna i Tinis fäbod. Även grindarna hängdes av för att älgarna skulle kunna passera genom fäboden. Tini hämtade den stora nyckeln och öppnade in i ladan. Jag kom att tänka på bröllopsfesten som jag försöker gestalta och allt jag läst om älvdalningarnas fester.
”Tänk att ha fest här!”
”Varför inte?”, sa Tini.
Men av tre personer blir det ju inte någon fest, nej en 20 stycken borde vi vara. Vi bestämde att när jag kommer upp i juni ska Tini och Lennart ta ledigt två dagar så att vi verkligen hinner åka runt till alla platser jag skriver om. För några år sedan gjorde vi en utflykt till Slängbodarna. Dit hade varken Tini eller Lennart varit.

Stigen längs Älven (lättast att hitta från Campingen där den löper åt båda håll.)

Stigen längs Älven (lättast att hitta från Campingen där den löper åt båda håll.)

”Kanske är det mer än jag som är intresserad?”
”Ja, det hade väl bara varit kul”, sa Tini.
”Då skulle vi släppa av er så ni fick gå till Stop via källan och ta med ert eget vatten”, Lennart skrattar.

Och vi pratar om allt man skulle kunna göra här uppe. Nästa år är det 350 år sedan rannsakningarna i Älvdalens sockenstuga. Trolldomskrisen spred sig härifrån till bl a Lillhärdalen och Norrland. Innan det år 1676 upptäcktes att de vittnande barnen ljög hade ca 300 personer avrättats.

Kyrkan i Älvdalen om ombyggd, men låg på samma plats år 1668. Det var på den här platsen Pastor Elvius predikade om Satan med sådan glöd att byborna var beredd att avrätta grannar och släktingar.

Kyrkan i Älvdalen är  ombyggd, men låg på samma plats år 1668. Det var på den här platsen Pastor Elvius predikade om Satan med sådan glöd att byborna var beredd att avrätta grannar och släktingar när trolldomskrisen pågick som värst,

Nu är det upp till Tini att hitta ett lämpligt datum i början av juni, planera en meny och räkna ut ett pris för paketet.

Idag brinner pelletsen i Märbäck. Röken stiger från den plats bålen en gång brann och syns ända till kyrkbyn.

Idag brinner pelletsen i Märbäck. Röken stiger från den plats bålen brann under trolldomskrisen. På långt håll syns röken som en påminnelse om alla de oskyldiga som led och avrättades.

Är du intresserad? Gör en intresseanmälan på trebjornar@telia.com eller 0251-10482 (antalet platser är begränsat till 16).

Märkligheter

Hittade ännu en trolldomsnörd i en bokhandel i Kristianstad

Hittade ännu en trolldomsnörd i en bokhandel i Kristianstad

Ofta känns det som om jag får hjälp från de trolldomsanklagade i researchen.

I går var jag i Kristianstad och fick för mig att besöka en bokhandel. Varför vet jag inte – för jag hade absolut inget ärende in. Men jag gick in. Biträdet var trevligt och jag köpte en ännu en skrivbok. Av någon anledning nämnde jag trolldomsprojektet. Det blev ett långt samtal om varför individer eller grupper förföljs.

Biträdet (som jag inte ens fick namnet på) hade gjort sitt examensarbete om häxprocesserna och uppmanade mig att även göra jämförelser mellan de svenska och danska trolldomsprocesserna.

Inom beteendevetenskap hade hon skrivit två uppsatser som tangerade frågeställningar som jag ställer mig.

“Hur kan en liten grupp klara sig mot en stor – om judisk humor.”

“Varför en udda religiös grupp kan vara omtyckt – Amish-folket”

Vi diskuterade även varför förföljelse uppstår – en fråga som är lika aktuell idag som för 350 år sedan.

  1. Någon form av kris (resursbrist – som svält, ekonomi – eller tex sjukdomar)
  2. Människor söker förklaring. Förklaringen kan ha a) religiös koppling b) vidskeplig koppling c) ekonomisk koppling d)när det gäller mat t ex söker felet i salt, socker, kolhydrater
  3. Grupp/individ/produkt “förföljs”

Hon tipsade även om boken “En mörderska bland oss” av Hannah Kent.

Äntligen i Älvdalen

I Brittas stuga sover jag bort min första dag. Himlen har färg av omogna lingon när jag drar på gympaskorna för att gå ner och handla. Från älven lyfter dimman, formas till moln tunna som mjölkörtens fröer. Jag lyssnar efter ljud, men det enda jag hör är bilar och skällande hundar. Det borde ju ha funnits ett torg.

Moln av mjölkörtsfrö

Moln av mjölkört svävar över älven

I stugan finns elelement – men det händer något i mig när jag lever enkelt. Femgrader hade det varit i morse. Drog på min långa kofta och kröp ner i sängen med datorn, men det var som om texten satt fast. La datorn på laddning och hittade ett läge där min rygg inte värkte. Somnade.

Österdalälven

Österdalälven

Sedan kom orden. Det blev en scen som jag aldrig skulle ha kunnat planera. Klockan var 12 innan jag var påklädd. Rullmackor i ryggsäcken, en tom plastburk och ut längs älven.

Längs älven växer lingon

Längs älven växer lingon

Burk och mage fylldes innan jag fortsatte upp till Stubrot. Naturen här uppe gör mig lika andlös varje gång.

IMG_0062

Kommer mina texter någonsin kunna göra miljön rättvisa. Länge satt jag på sittunderlaget och bara beundrade utsikten.

I skrivboken skrev jag: “Bakom mig kör bilarna. Nedanför flyter älven. Ytan är skrovlig som tallens stam. Längs horisonten reser sig bergen, Tallbar och björklöv skiftar i hjortronens färg. Ljung klamrar sig fast under knotiga rötter, blommar på torra kvistar. Vitmossan sticks.

Mellan molnen smiter solens strålar, leker tafatt över bergens granskogar.

Lingon lyser i spirande ris.

Kring hemfäbodar letar korna sopp i skogen. Först sent om kvällen kommer de hem.”

Stubrot

Stubrot

Österdalälven

Österdalälven

 

Tack för ert engagemang!

IMG_1655

På Facebook är jag med i några olika skrivargrupper. Historiska romanförfattares gille är min favorit. I gjorde jag följande inlägg:

Skrivstopp igen. Var gång jag sätter mig med protokollet från trolldomsprocessen 1668 dyker det upp nya funderingar. Delar blogginlägg med länkar till info (om det är fler som håller på med 1600-tals processer).

Med tacksamhet läser jag kommentarerna från författare:

Ann Maria Neverdal Intressant och fascinerande det här. Jag har tänkt mycket på det. Kommer fram till att allt var suggestivt och att det inte fanns någon rim och reson. Grupptryck enkelt uttryckt. Var det till någon hjälp?

Pia de Lerigon Har du läst Agneta Nyholm Winqvist bok Där mörker möter ljus. Ni skriver om samma saker.

Birgitta Stillman Verkar otroligt idag men helt förståeligt,faktiskt logiskt, med då-tidens kvinnosyn, tro och referensramar. Det är otroligt starka krafter som sätts igång när makt utövas på ett katastrofalt sätt. (jämför Kevin-fallet) Intressant att studera frågorna till svaren! Antagligen ledande. Uppfattningen var också att om du erkände hade du en garanterad plats i paradiset, inledningsvis fick ingen avrättas mot nekande, men det följdes inte alltid. Ändrades efter hand. Men tortyr eller “pinligt förhör” användes ofta “till gagn” för den åtalade . Det skulle hjälpa denne komma till himlen vid erkännande. Brottet var också av sådan art att det ansågs nödvändigt med tortyr. Satan skulle ta över världen. (Faktiskt samma argument som vid Guantanamo) Den kristna reformerta kyrkan och staten hade som huvuduppgift att krista befolkningen och utrota trolltron som bestämdes vara Satansverk. Ankarloo beskriver detta mkt bra i sina böcker.

Och så klart blir jag nyfiken på dessa författare. Mer om Pia Lergion hittar du på hennes blogg. Birgitta Stillman har nyligen utkommit med boken Förbannelsen. Även den en bok att på min “vill-läsa-lista”. Kanske skulle jag lägga upp en sida med alla böcker om trolldomsprocesser som jag har på min “vill-läsa-sida”. Faktaböcker som jag använt mig av har jag redan lagt upp här.

I fyra år har jag studerat protokollen från september 1668, försökt tränga in i personerna. Jag har valt ut två kusiner – Marit (18-19 år) och Anna (16 år) – som förhåller sig helt olika genom processen. Marit står fast vid sin oskyldighet – trots tortyr. Det finns ingenting som tyder på att Anna utsatts för tortyr. Ändå är Anna en av dem som har utförligast berättelser om Blåkulla. Hon anklagar flera andra för att ha varit i Blåkulla. Jag kan förstå att hennes farmor, Gyris-Marit, erkände för att slippa tortyr och säkra en plats i himlen. Men Anna – vad får henne att erkänna? På min blogg har jag försökt beskriva dåtidens processrätt. Jag har funderat på paralleller till IS-krigare. Men ännu har jag inte hittat en förklaring som känns rätt.

Birgitta Stillman Detta är jätteintressant! jag tror att förklaringen finns i att vi är olika. Varje människa har sitt psyke och sätt att hantera farliga situationer. Också när det gäller att få “kickar” av att skapa uppmärksamhet för sin egen person, (ser vi också dagligen på Sociala medier.) Hon gjorde sig till huvudperson genom att berätta och fanatisera, kunde på så sätt vara med och styra. ( jämför Gävlepojken) Undvek kanske också tortyr genom att vara utredningen behjälplig. Gamla oförätter till dem hon anklagade kom på plats. En kortsiktig strategi! Kanske hoppades hon bli skonad, det kunde finnas förlåtelse och botgöring. Riset och katekesläsning! Trolldomsbrott var vanliga då, hon kanske kände sig skyldig för något hon faktiskt gjort. Hon kanske var psykiskt labil, lättpåverkad av tidsandan, många vid den här tiden. Några tänkbara förklaringar, men du kanske redan lagt dessa åt sidan.

Nej, Birtigga, jag har inte lagt dem åt sidan. Alla finns fortfarande kvar – men det känns som om jag ändå fattas bitar. Kom precis på det här om ramen för processen.

Samtalen på FB får nya insikter att fladdra förbi. För att hinna fånga dem ska jag tillbringa resten av dagen i trädgården.

Varför erkände Gullichs-Anna?

IMG_1658

Redan innan den rejäla uppförsbacken var orken slut, vaderna spände. Trampa, trampa malde mina tankar. Där och då fanns ingen ork att tänka på Gullichs-Anna. Men när uppförslutet avtog fanns genast tankarna på förhöret av Gullichs-Anna i september 1668. 

Utgångspunkten i trolldomsprocesserna var en ackusatorisk process (två jämbördiga parter där domstolen har en neutral roll – jämför svensk processrätt idag). De skadelidande var de bortförda barnen och Gud (som trollkonorna vänt sig ifrån). De skadelidande företräddes av Länsman och Pastorn (den här vinklingen har jag inte tänkt på tidigare. Den får jag fundera på nästa cykelrunda.)

Huvudregeln var att kvinnor inte fick föra talan inför domstol. (De företräddes av husbonde eller förmyndare). I trolldomsmål fick de dock uppträda inför rätten. Först 1697 blev det officiellt tillåtet för kvinnor att vittna (men det förekom redan tidigare).

Om Gullichs-Anna varit offer för ett brott skulle hennes far ha fört hennes talan inför domstolen. Men när det gällde ett av lagens allvarligaste brott förväntades hon föra sin egen talan. Rättegångsombud var inte tillåtet, så någon hjälp fanns inte att få.

När jag studerar dåtidens rättegångsförfarande blir vikten av rättssäkerhet tydlig.

Omedelbarhetsprincipen tillämpades inte. Därför kunde uppgifter som Länsman eller Nämndemän refererade läggas till grund för beslutet.

Hur jävsreglerna var formulerade har jag inte hittat – om det ens fanns några. När jag läste juridik tyckte jag att delikatessjäv var väldigt flummigt. Enligt RB 4:13 punkt 10 är det delikatessjäv “om eljest särskild omständighet föreligger, som är ägnad att rubba förtroendet till hans opartiskhet i målet”. Om dagens jävsregler hade tillämpats skulle troligen nämndemannen från Loka varit jävig. (Han förhörde parter utanför domstolen och refererade sedan förhören inför rätten.)

Att gestalta förhöret av Gullichs-Anna är en större utmaning än vad jag hade trott. Hon får nog följa med på många cykelrundor innan det kommer ut någon text.

Till lektören

Under åren har jag investerat mycket i min hälsa; yoga, psykologsamtal, reikihealing, massage, trädgårdstid. Just nu är lektörsutlåtandena det som ger störst effekt. Efter veckor av totalstopp i skrivandet skickade jag iväg en liten text igår. Även om jag inte skrivit så mycket så känner jag mig nöjd och längtar tills jag får utlåtandet i början av nästa vecka.

Känner tacksamhet för dem finns runt mig och stöttar skrivandet. Framförallt Helena och Tove. Men även människor jag aldrig träffat, som Maria på museet i Dalarna.

IMG_1631

Kvällsmaten består fortfarande av körsbär och hallon. Nytt på menyn är mogna krusbär.

Vem var Gullichs-Anna

Utlåtandet från lektören ger ny inspiration. Sätter mig och går igenom min “skrivdagbok” och hittade en text från i söndags:

Vem är Gullichs-Anna?

Hon är intresserad av utseende. Hon jämför sig hela tiden med andra. Hennes mor har alltid jämfört henne med Marit.

Morfar och hans bror har varit fjärdingsmän, vilket knutit dem hårdare till Pastorn och kyrkan än Gyris-bröderna. Därför har mormor lämnat naturreligionen bakom sig, hon lyssnar till Pastorns ord om helvetet och berättar hemska sagor. I Åsen pratar man mer om vargen och guenna och annat knytt.

Gullichs-Anna finns på båda ställena.

Fjärdingsmannens son är också hårdare knuten till kyrkan. Eric har sina syner som vi antar för verkliga.

Men Anna – vem är hon? Hur kommer hon fram till 25 tillfällen när hon har besökt Blåkulla? Vem är hon i juni, vad händer under sommaren då hon blir ryktbar och varför erkänner hon så många färder i september?

Vi går tillbaka till Fjärdingstinget.

Gertrud erkänner efter många påtryckningar. När hon väl kommer på knepet för frihet har hon lätt att fantisera ihop historier som Pastorn vill höra.

Erik är övertygad om att han fått uppenbarelser. Dessa omtolkas sedan av skrivaren.

Eriks lillasyster hänger bara på, har hört Erik och sin mors berättelser. Hon vill också vara en hjälte.

Lissle-Mats ord fälldes i vredesmod, var en utveckling av Hans Hanssons historia, inspirerad av Jesus när han gick över vatten. Där är inget konstigt med de historierna. När de väl hade sagt A fick de säga B.

Från predikstolen och på kyrkbacken målar Pastor Elvius bilder av helvetet. Han talar om Eric som en hjälte. För sitt inre är det lätt att se bilderna framför sig.

Hemma berättar Gullichs-Anna sagor för småsyskonen om Blåkulla. Sagor inspirerade av mormors berättelser. Fler och fler läggs till. Fler och fler lyssnar på henne. Hon drömmer om nätterna, berättar om sina drömmar på morgonen (jmf när jag i tonåren skrev ner mina drömmar som berättelser). De förs till Satan på natten, de upplever saker. Vad är dröm och verklighet. Hon kan dra sig till minnes drömmar hon haft tidigare, drömmar inspirerade av Pastorns predikningar, morfars ord om helvetet och hans tro på Blåkulla.

Morfar och Pastorn tror på hennes drömmar, tar dem på allvar, Anna ska rädda världen. När hon träffar Gertrud kan de jämföra sina drömmar – eller så är det förhörsledarna som lägger ihop vad som sagts under förhören, jämkar ihop berättelserna utan att veta.

I vanliga fall har Anna ett stort ansvar för småsyskonen – en stor del av hennes tid går åt till att hålla dem lugna genom berättelser – därför är hon en van berättare – van att göra berättelserna verkliga. DET skulle jag kunna gestalta i vagnen på väg till kyrkbyn.

Samtidigt är hon ”stor” på bröllopet – får lämna småsyskonen till Karin. Har ansvar för feststugan.

Första vagnen: Brudgummen och hans ??? (kolla boken)

Andra vagnen: Far, morfar, morfars bror och brodern

Tredje vagnen: Mormor, morfars brors fru, mor, Karin och Anna med småbröderna i knäet.

Hämta boken – kan jag se det här framför mig. Jag måste kunna se det framför mig för att kunna skriva.

Åh, så snöar jag in på FB – försvinner i humlor och politiska partier – tappar fokus.

Tillbaka till Gullichs-Anna. Det är i Loka hon börjar, i sin familj. Kanske ska man få följa henne ännu ett steg – upp i vagnen, i dialogen med familjen, i dialogen med småsyskonen. I Loka är pojkarna mer värda än flickorna.

2:a vagnen, Mor o far, morfar och morfars bror, brodern.

3:e vagnen, mormor, morfars fars fru, Anna och Karin, småbröderna. Just det här med kvinnorollen skulle jag vilja lyfta fram genom hela boken.

Det är i den här vagnen diskussionerna är intressanta för att ”sätta” Gullichs-Anna. Låt det matriarkala finnas kvar mer i Åsen, det är ingen som vet hur det var 1520.

Nåväl, kan jag se bilden framför mig? Hur Anna hoppar upp i vagnen? Vi gör ett försök att skriva. Kanske här och sedan klippa in.

Men ändå hängde det upp sig. På måndag åker jag till Universitetsbiblioteket i Lund för att ta reda på mer om 1600-talets vagnar och vägar.

Dagens skrivtid ägnas åt lektörsutlåtanden och att uppdatera hemsidan med fler karaktärer mm.

Äntligen!

Plötsligt ligger det bara där i mailkorgen och väntar. Lektörsutlåtandet!

Sex sidor löpande text där Helena behandlat karaktärer, språk, struktur och en massa annat. Dessutom mina 22 sidor text där hon markerat och gjort små kommentarer som “Spännande”, “Jätteintressant fråga” – men även förbättringsmöjligheter som “Här är det lite otydligt vad du menar” och “Fundera på hur viktiga barnen är här. Behöver du nämna dem vid namn.”

Återigen hittar hon guldkorn som får mig att se positivt på projektet. Tror inte hon förstår hur mycket hennes ord betyder!

Dagen har jag tillbringat i trädgården – förutom att jag återigen har klippt håret riktigt kort.

När det gäller researchen får det bli en tur till Lund snart. Böcker är beställda – både om hästkärror och Dalarnas sommarvägnät.

Från Vagnhistoriska sällskapet fick jag följande svar:

“På den tiden fanns det på landet endast enkla vagnar, 
såsom åktrillor och vad man kallade schäs, som kunde var enaxlad en tvåaxlad. Det var ofta grovt konstruerade, inte sällan utan fjädring, alltså
ganska obekväma. Färderna var inte så långa så man stod ut. Det finns beskrivningar, t. ex Linné och andra som reste i landet och de beskrev ofta
färderna och vagnarna. Sök på biblioteken efter resebeskrivningar från den tiden, Skisser kompletterar berättelserna, fotografier kom senare.
Mvh
Odd Jansson
sekreterare VHS”

Research

Klockan är 12.42 och jag som bara skulle fila lite på scenen med Gullichs-Anna. Hängde upp mig på hur hästvagnarna såg ut, på om det gick att ta sig fram med häst och vagn mellan Loka och kyrkbyn.

Halvt uppgiven skrev jag till Lennart på Tre Björnar. Han ifrågasatte också om det gick att ta sig fram med häst och vagn.

Så nu ger jag mig ut på min meditationspromenad (den första enligt Bobs meditation). I shorts-fickan ligger skrivboken och väntar på 3 sidors flödesskrivande.

Följande har jag gjort och väntar svar på:

  1. Jag har skrivit till UB1 i Lund och frågat om boken om Dalarnas sommarvägnät på 1600-talet går att låna hos dem. Någonstans i bakhuvudet har jag att du kunde ta dig med häst och vagn till Loka men inte till Åsen.
  2. Jag har skrivit till Vagnshistoriska sällskapet och frågat om de har någon information.
  3. I olika FB grupper som Historiska romanförfattares gille, Stormaktstiden i bilder, Älvdalen i bilder har jag lagt ut förfrågan. Har hittills fått följande svar: “Fanns många olika modeller. Allt från oxkärror till eleganta fyrspännare som sociteten åkte i. I Mobergs trilogi om utvandrarna beskrivs ett antal olika typer.” Som ledde mig till utvandrarna där jag läste några sidor. Började fundera över Vilhelm Mobergs sätt att skriva. Insåg att den introducerande texten har jag här på hemsidan.
  4. Från Lars-Erik Lindhamn har jag fått följande svar:
    “På rots skans i lidret finns en gammelvagn
    från 1800 talet med trähjul och enligt berättelser så här man åkt ändå till Falun med den.”
  5. Skrev till Dalarnas museum.

Konstaterar att jag inte kommit ett dugg längre i bokprojektet. Fastän jag ägnat det fem timmar idag har jag nu fler frågor än när jag började.

Kanske dags att ta en paus från skrivandet tills jag fått utlåtandet från Helena. Hennes ord brukar peppa mig.

Capellagården 2017

Jag sa till mig själv att jag inte skulle skriva några blogginlägg, att jag skulle spara orden till mitt bokprojekt, att allt överflöd kommer när vi flödesskriver. Men jag saknade bloggen. Den är en del av mig – som en vän som alltid lyssnar.

Capellagården

Så nu sitter jag här med datorn när de andra jobbar med skrivövningar.

Förra året drabbades jag av känslodiarée. Men i år är det ett lugn – en fridfullhet inuti mig. Jag känner skillnaden och njuter av den. I flödesskrivandet är orden annorlunda.

“Jag ska passa på att tacka Bob idag. Berätta hur mycket första Capellaveckan betydde för mig. Berätta om vilken enorm skillnad som känns i min kropp. Hur förra året skalade av.” 

Den sista meningen är knappast läsbar. Just då sa Bob att vi skulle övergå till att skriva ett tackmail till någon.

Rosengården i Vickleby, Capellagården

Nu ska jag bege mig till Rosenträdgården och skriva, försöka hålla mig ifrån bloggen. Vid tillfälle blir det fler bilder från morgonpromenaden på instagram – men i första hand är jag här för att skriva på mitt bokprojekt. Just nu är det Gullichs-Anna jag försöker hitta.