Vem var Gullichs-Anna

Utlåtandet från lektören ger ny inspiration. Sätter mig och går igenom min “skrivdagbok” och hittade en text från i söndags:

Vem är Gullichs-Anna?

Hon är intresserad av utseende. Hon jämför sig hela tiden med andra. Hennes mor har alltid jämfört henne med Marit.

Morfar och hans bror har varit fjärdingsmän, vilket knutit dem hårdare till Pastorn och kyrkan än Gyris-bröderna. Därför har mormor lämnat naturreligionen bakom sig, hon lyssnar till Pastorns ord om helvetet och berättar hemska sagor. I Åsen pratar man mer om vargen och guenna och annat knytt.

Gullichs-Anna finns på båda ställena.

Fjärdingsmannens son är också hårdare knuten till kyrkan. Eric har sina syner som vi antar för verkliga.

Men Anna – vem är hon? Hur kommer hon fram till 25 tillfällen när hon har besökt Blåkulla? Vem är hon i juni, vad händer under sommaren då hon blir ryktbar och varför erkänner hon så många färder i september?

Vi går tillbaka till Fjärdingstinget.

Gertrud erkänner efter många påtryckningar. När hon väl kommer på knepet för frihet har hon lätt att fantisera ihop historier som Pastorn vill höra.

Erik är övertygad om att han fått uppenbarelser. Dessa omtolkas sedan av skrivaren.

Eriks lillasyster hänger bara på, har hört Erik och sin mors berättelser. Hon vill också vara en hjälte.

Lissle-Mats ord fälldes i vredesmod, var en utveckling av Hans Hanssons historia, inspirerad av Jesus när han gick över vatten. Där är inget konstigt med de historierna. När de väl hade sagt A fick de säga B.

Från predikstolen och på kyrkbacken målar Pastor Elvius bilder av helvetet. Han talar om Eric som en hjälte. För sitt inre är det lätt att se bilderna framför sig.

Hemma berättar Gullichs-Anna sagor för småsyskonen om Blåkulla. Sagor inspirerade av mormors berättelser. Fler och fler läggs till. Fler och fler lyssnar på henne. Hon drömmer om nätterna, berättar om sina drömmar på morgonen (jmf när jag i tonåren skrev ner mina drömmar som berättelser). De förs till Satan på natten, de upplever saker. Vad är dröm och verklighet. Hon kan dra sig till minnes drömmar hon haft tidigare, drömmar inspirerade av Pastorns predikningar, morfars ord om helvetet och hans tro på Blåkulla.

Morfar och Pastorn tror på hennes drömmar, tar dem på allvar, Anna ska rädda världen. När hon träffar Gertrud kan de jämföra sina drömmar – eller så är det förhörsledarna som lägger ihop vad som sagts under förhören, jämkar ihop berättelserna utan att veta.

I vanliga fall har Anna ett stort ansvar för småsyskonen – en stor del av hennes tid går åt till att hålla dem lugna genom berättelser – därför är hon en van berättare – van att göra berättelserna verkliga. DET skulle jag kunna gestalta i vagnen på väg till kyrkbyn.

Samtidigt är hon ”stor” på bröllopet – får lämna småsyskonen till Karin. Har ansvar för feststugan.

Första vagnen: Brudgummen och hans ??? (kolla boken)

Andra vagnen: Far, morfar, morfars bror och brodern

Tredje vagnen: Mormor, morfars brors fru, mor, Karin och Anna med småbröderna i knäet.

Hämta boken – kan jag se det här framför mig. Jag måste kunna se det framför mig för att kunna skriva.

Åh, så snöar jag in på FB – försvinner i humlor och politiska partier – tappar fokus.

Tillbaka till Gullichs-Anna. Det är i Loka hon börjar, i sin familj. Kanske ska man få följa henne ännu ett steg – upp i vagnen, i dialogen med familjen, i dialogen med småsyskonen. I Loka är pojkarna mer värda än flickorna.

2:a vagnen, Mor o far, morfar och morfars bror, brodern.

3:e vagnen, mormor, morfars fars fru, Anna och Karin, småbröderna. Just det här med kvinnorollen skulle jag vilja lyfta fram genom hela boken.

Det är i den här vagnen diskussionerna är intressanta för att ”sätta” Gullichs-Anna. Låt det matriarkala finnas kvar mer i Åsen, det är ingen som vet hur det var 1520.

Nåväl, kan jag se bilden framför mig? Hur Anna hoppar upp i vagnen? Vi gör ett försök att skriva. Kanske här och sedan klippa in.

Men ändå hängde det upp sig. På måndag åker jag till Universitetsbiblioteket i Lund för att ta reda på mer om 1600-talets vagnar och vägar.

Dagens skrivtid ägnas åt lektörsutlåtanden och att uppdatera hemsidan med fler karaktärer mm.

Äntligen!

Plötsligt ligger det bara där i mailkorgen och väntar. Lektörsutlåtandet!

Sex sidor löpande text där Helena behandlat karaktärer, språk, struktur och en massa annat. Dessutom mina 22 sidor text där hon markerat och gjort små kommentarer som “Spännande”, “Jätteintressant fråga” – men även förbättringsmöjligheter som “Här är det lite otydligt vad du menar” och “Fundera på hur viktiga barnen är här. Behöver du nämna dem vid namn.”

Återigen hittar hon guldkorn som får mig att se positivt på projektet. Tror inte hon förstår hur mycket hennes ord betyder!

Dagen har jag tillbringat i trädgården – förutom att jag återigen har klippt håret riktigt kort.

När det gäller researchen får det bli en tur till Lund snart. Böcker är beställda – både om hästkärror och Dalarnas sommarvägnät.

Från Vagnhistoriska sällskapet fick jag följande svar:

“På den tiden fanns det på landet endast enkla vagnar, 
såsom åktrillor och vad man kallade schäs, som kunde var enaxlad en tvåaxlad. Det var ofta grovt konstruerade, inte sällan utan fjädring, alltså
ganska obekväma. Färderna var inte så långa så man stod ut. Det finns beskrivningar, t. ex Linné och andra som reste i landet och de beskrev ofta
färderna och vagnarna. Sök på biblioteken efter resebeskrivningar från den tiden, Skisser kompletterar berättelserna, fotografier kom senare.
Mvh
Odd Jansson
sekreterare VHS”

Research

Klockan är 12.42 och jag som bara skulle fila lite på scenen med Gullichs-Anna. Hängde upp mig på hur hästvagnarna såg ut, på om det gick att ta sig fram med häst och vagn mellan Loka och kyrkbyn.

Halvt uppgiven skrev jag till Lennart på Tre Björnar. Han ifrågasatte också om det gick att ta sig fram med häst och vagn.

Så nu ger jag mig ut på min meditationspromenad (den första enligt Bobs meditation). I shorts-fickan ligger skrivboken och väntar på 3 sidors flödesskrivande.

Följande har jag gjort och väntar svar på:

  1. Jag har skrivit till UB1 i Lund och frågat om boken om Dalarnas sommarvägnät på 1600-talet går att låna hos dem. Någonstans i bakhuvudet har jag att du kunde ta dig med häst och vagn till Loka men inte till Åsen.
  2. Jag har skrivit till Vagnshistoriska sällskapet och frågat om de har någon information.
  3. I olika FB grupper som Historiska romanförfattares gille, Stormaktstiden i bilder, Älvdalen i bilder har jag lagt ut förfrågan. Har hittills fått följande svar: “Fanns många olika modeller. Allt från oxkärror till eleganta fyrspännare som sociteten åkte i. I Mobergs trilogi om utvandrarna beskrivs ett antal olika typer.” Som ledde mig till utvandrarna där jag läste några sidor. Började fundera över Vilhelm Mobergs sätt att skriva. Insåg att den introducerande texten har jag här på hemsidan.
  4. Från Lars-Erik Lindhamn har jag fått följande svar:
    “På rots skans i lidret finns en gammelvagn
    från 1800 talet med trähjul och enligt berättelser så här man åkt ändå till Falun med den.”
  5. Skrev till Dalarnas museum.

Konstaterar att jag inte kommit ett dugg längre i bokprojektet. Fastän jag ägnat det fem timmar idag har jag nu fler frågor än när jag började.

Kanske dags att ta en paus från skrivandet tills jag fått utlåtandet från Helena. Hennes ord brukar peppa mig.

Capellagården 2017

Jag sa till mig själv att jag inte skulle skriva några blogginlägg, att jag skulle spara orden till mitt bokprojekt, att allt överflöd kommer när vi flödesskriver. Men jag saknade bloggen. Den är en del av mig – som en vän som alltid lyssnar.

Capellagården

Så nu sitter jag här med datorn när de andra jobbar med skrivövningar.

Förra året drabbades jag av känslodiarée. Men i år är det ett lugn – en fridfullhet inuti mig. Jag känner skillnaden och njuter av den. I flödesskrivandet är orden annorlunda.

“Jag ska passa på att tacka Bob idag. Berätta hur mycket första Capellaveckan betydde för mig. Berätta om vilken enorm skillnad som känns i min kropp. Hur förra året skalade av.” 

Den sista meningen är knappast läsbar. Just då sa Bob att vi skulle övergå till att skriva ett tackmail till någon.

Rosengården i Vickleby, Capellagården

Nu ska jag bege mig till Rosenträdgården och skriva, försöka hålla mig ifrån bloggen. Vid tillfälle blir det fler bilder från morgonpromenaden på instagram – men i första hand är jag här för att skriva på mitt bokprojekt. Just nu är det Gullichs-Anna jag försöker hitta.

 

Natt-tåget söderut

IMG_1346

Cyklade längs älven

Cyklade längs älven

Med luften fylld av liljekonvalj

Med luften fylld av liljekonvalj

Dags för hemfärd och jag vaknar tidigt.

Äter Tinis otroliga frukost med gröt och nygräddat bröd.

Cyklar till Rots skans. Ligger på en träbro och lyssnar när skolbarnen tränar på “Den blomstertid nu kommer.”

Njuter liljekonvalj hela vägen tillbaka till Tre Björnar.

Längtar redan tillbaka fastän jag ännu inte åkt.

Packar. Städar.

När allt är klart hamnar jag än en gång i protokollen.

Nu klurar jag över vilka personer som behöver gestaltas innan de första förhören.

Söndagen den 11 juni

Ytan blir taggig när vattendropparna borrar sig ner i vattnet. Skorna drar jag av mig när jag kränger på regnbyxorna. Bestämmer mig för att det är bättre att bli blöt om fötterna n om skorna, så jag drar av strumporna också.

Så står jag där barfota och känner vattendropparna mot tårna, tacksam för båthusets skyddande tak. Tänk att det skulle börja regna just här – vid vasselmun – och att det fanns ett tak jag kunde skula under. Annars hade jag aldrig upptäckt den stora stenen. Stenen som sticker ut i vattendraget.

Spikarna övergår till växande ringar. Fåglarna kvittrar. Unga rönnbärsplantor och hallonris vajar. Regn eller vind vet jag inte.

Två svalor seglar nära vattenytan. Tallstammarna har samma färg som höstlöven på marken. En grå fjäril fladdrar i vassen.

Ytans många ringar försvinner. Här och där bildas större fiskringar. Regnet är över. Takdroppet avtar. Med skorna i handen går jag mot cykeln.

Marken är sank och täckt av lysande blåbärsris och mjuk mossa. Ändå sätter jag ner fötterna försiktigt, rädd för vad som lurar i mossan, känner skrovliga grenar under fötterna.

Stigen går över slipade rötter. Att cykla är lönlöst. Jag gör myrorna sällskap. Tallbarr sticker och jorden tränger upp mellan tårna, men det går snabbare att gå här än i blåbärsris och mossa.

Lördagen den 10 juni

Vattenporl och det är som om jag är tom på ord, men jag tänker på Toves flödesskrivande – det är väl vad jag ska göra. Sitta här och låta pennan utforska pappret.

Har jag producerat något hittills?

Vet inte – men jag har sovit – hittat ett skönt lugn – bara är.

En lång vandring blir det idag – minst en mil. Handla ska jag göra på tillbakavägen. När jag kommer till stugan ska jag göra yoga. Hoppas hitta Gullichs-Anna. Har ett fragment – hon iakttar världen med avund, vill betyda något. När hon hör om Erik blir hon nyfiken. Finns där paralleller med kvinnor som blir kära i terrorister?

 

Fredag kväll

Östermyckeläng

Östermyckeläng

Här vid stenen bygger jag Bond-döttrarnas stuga. En plats där livets torftighet drivs på flykt. En plats för skratten, för öl och gamman, för nära kroppar i mörka vrår.

Här vid stenen, vid smala rönnar ska jag fläta ord från svunnen tid.

Dessa kvinnor, vars liv i skuggan, var hårt och orätt, ska växa fram.

Här kan du läsa mer

Bond-Elin

Fredagen den 9 juni

Himlen är grå utanför fönstret. Orden kom med svårighet. Det var så mycket jag ville beskriva i de inledande kapitlen. Till slut bestämde jag mig för att skicka texten ofärdig till Lektören. Jag vill gestalta brevet som Länsman skrev den 22 maj 1668, berätta om skitsnacket som växte efter rannsakningen 1664 och plantera vad som hände vid tumultet i mars 1667. Kanske är det alldeles för mycket fakta för en inledande text.

Nu ska jag ge mig ut på promenad innan jag vilar middag.

I går höll Tini mig sällskap på promenaden. Vi följde gamla buförsstigar från Stop och förfärades över skogsmaskinernas framfart.

Vem ger människan rätt att skövla skogen? Varje träd bidrar till att rena koldioxidutsläpp. Borde inte rätten att andas frisk luft vara överordnad ekonomiska intressen? När vi satt jordens jämvikt ur spel borde vi snarast begränsa skogsavverkning internationellt.

Jag vill gestalta byarna mellan Åsen och Östermyckeläng; dvs Rot, Loka och Brunnsberg. Stop och Brindberg är hemfäbodar under Brunnsberg. Än idag kan du höra koskällor i skogen.

Rhododendron

Humboldt (i förgrunden) Old Port (i bakgrunden)

Humboldt (i förgrunden) Old Port (i bakgrunden)

I trädgården får jag distans till berättelsen. De nyplanterade rhododendron behöver vatten. Tomatplantor och all frösådd planteras ut. Snärjmåra och maskrosor tycks växa oberoende av vattenbrist.

Trädgården är min terapi och perfekt att varva med inläsning om 1600-talet.