Trädgårdstankar

I september 2014 gick jag skrivkurs för Mats Söderlund och Susanna Alakoski. Fortfarande går jag tillbaka till mina anteckningar.

Löjtnantshjärtan och tulpaner den 18 maj 2017.

Löjtnantshjärtan och tulpaner den 18 maj 2017.

“Svinalängorna tog 13 år att skriva. Skrivkurser, nattsömn. Avgörande var envisheten och disciplinen att vägra sluta.”

“Observatoriet, 2013, tog 10 år att skriva. De första raderna skrevs 2001.”

Orden tröstar när det känns som om jag hela tiden går tillbaka, ändrar, fördjupar. Gång på gång intalar jag mig att jag är sjukskriven, att skrivandet är min terapi.

Trés chick heter den vita liljeblommande tulpanen. Foxtrot den dubbla rosa.

Trés chick heter den vita liljeblommande tulpanen. Foxtrot den dubbla rosa.

När jobbiga saker händer är det skrivandet jag flyr till, som jag förr flydde in i arbete. Det får mig att slippa tänka, slippa vara i smärtan. Fortfarande klarar jag inte av att tänka tillbaka, men jag bearbetar genom skrivandet. Känslor som smärtar, som när människor pratat skit, kan jag bearbeta genom Marit. Om henne påstods det att hon varit i Blåkulla. De mörka ögonen som förföljer mig i mardrömmarna placerar jag på Pastor Elvius. I en annan värld klarar jag av att möta dem.

“Det är fruktbart att kunna bottna i den känslan du beskriver.”

Vita rabatten med massor av smultron och myskmadra. (Trés chick heter liljetulpanen.)

Vita rabatten med massor av smultron och myskmadra. (Trés chick heter liljetulpanen.)

Den mesta tiden tillbringar jag i trädgården. Tankarna på Marit får landa, jag bearbetar mitt förflutna. Men ibland händer det att jag faller handlöst ner i gropen. Det är så svårt för omgivningen att förstå min sjukdom – ja, även för mig själv. Läkare och psykologer har förklarat att jag är så tömd på energi att jag inte har de reserver som behövs för att klara jobbiga situationer. Jag överreagerar, och tömmer mig på den lilla energi jag har. Då är Älvdalen min tillflykt. Det är där jag hämtar kraft, flyr in i 1600-talet, lever genom Marit. Den 7 juni åker jag. Den här gången ska jag bo i Britas koja.

“Att slutföra ett projekt kräver jättemycket.”

Det är bara att acceptera – jag är inte där. Jag är inte heller redo för några långa skrivutbildningar. Susannas råd att gå kurser på Folkhögskolor har jag följt. I snart ett år har jag längtat tillbaka till Capellagårdens magiska stämning. Den 25 juni är det dags.

IMG_1165 2

 

Liljekonvaljens tid

I trädgården gömmer liljekonvaljens blyga knoppar sig bland bladen. Till skolavslutningen kan man plocka de första liljekonvaljerna i Älvdalen.

1668 styrdes livet av Bondepraktikan. Nedanstående förteckning grundar sig på en älvdalsk runstav från 1644 som jag kompletterat med uppgifter från andra källor.

1 januari Nyårsdagen

6 januari Trettondagen

7 jan Knut

13 jan

19 jan Henrik

25 jan Pauli omvändelse

2 febr Kyndelsmässa

3 feb Blasius

15 feb Sigrid

24 feb Mattias

12 mars Gregorius

söndagen den 20 mars 1668 inföll Påskdagen enligt släktingar.se

25 mars Marie bebådelse

14 april Tiburtius

(Påsk – fullmåne)

23 april Georg

25 april Markus

1 maj Valborg

3 maj Korsmässa

10 maj 1668 inföll Pingstdagen enligt släktingar.se

Pingst= 50 dagar efter påsk. Hänryckningens tid, religiöst präglad glädje (kyrkorna pryddes med lövruskor och ljus). I äldre tradition är pingsten en offerhögtid med erotiska inslag där flickorna gick runt i stugorna med kransar i håret.

15 maj Halvard

18 maj Erik – Ersmäss (korna fördes till hemfäboden)

22 maj “Jag kan Eders Vällachtigheet undertiänstl icke förmält låta nämna att hur med jäntan som värdige Fadern och Kyrkoherden skrev därom bekänner mycket ynckeligen så att håren resas på huvudet…” Undertecknat av Lendsman Lars Olofsson den 22 maj anno 1668

25 maj Urbanus  (ansågs som första sommardagen då vårbruket skulle vara avklarat – dock ej i Älvdalen)

29 maj 1668  “då jag med Herr Domaren vill överlägga vad tid Herr Domaren kunna lägligast finna, denna rannsakning att företaga, vilket jag menar kunna ske Midsommartiden, då hela menigheten är hemma, men efter Persmässodagen reser Allmogen till sina ängar mannegrant, och då är besvärligt att hålla ovan benämnda personer där uppå förvaring. Begär allderföre ödmjukligen Ers Nådes goda och Nådige betänkande härom, hur jag med dessa personer mig skall förhålla.”

Enligt “Livet går vidare” sid 310 gifte sig Gullichs-Annas bror i början av juni 1668 “Det var en vecka före det första protokollförda förhöret, under vilket Gertrud Svensdotter skulle komma att utpeka Gullichs Anna och hennes småsyskon som Blåkullafarare.”

7 juni 1668 – Tredje söndagen efter trefaldighet

“Anno 1668 den 11 Juni, då jag Befallningsmannen Johan Arfvetason höll ordinarie fjärdingsting med Elfdals Socken…” (Enligt BGL sid 18 hölls Fjärdingstinget den 14-16 juni 1668.)

14 juni 1668 – Fjärde söndagen efter trefaldighet

17 juni Botulf

24 juni Midsommar (“Historia om de nordiska folken” från 1555 berättas det att ”på den helige Johannes döparens afton … plägar allt folk utan åtskillnad till kön och ålder samlas i skaror på städernas torg eller ute på fria fältet, för att där glättigt tråda dansen vid skenet av talrika eldar, som överallt tändas.”)

29 juni Petrus Paulus – Persmäss befinner sig allmogen på ängarna (se ovan 29 maj)  (Om regn på midsommardagen sågs som gift, så sägs regn på Petrusdagen (”permäss”) som en välsignelse. En västgötapräst beskriver i slutet av 1700-talet att regn på permässan ”är hugneligt, när regn faller, ty det hålles för att vara det bästa över hela sommaren, och som gödsel för all säd på alla åkrar”.)

2 juli Marie besökelse

14 juli

22 juli Maria Magdalena

25 juli Jakob

29 juli Olof

10 aug Lars

15 aug Marie himmelsfärd

24 aug Bartolomeus

(29 augusti korna till hemfäboden)

1 sept Egidus

Adhis o Jesu!, Anno 1668 den 3 september hölls Extraordinarie ting i Elfdalens sockenstuga.”

6 september 16 post Trinitatis (16 söndagen efter trefaldighet enligt släktingar.se)

”Den 6 september, som var en Söndag, om aftonen gick Pastor, He Anders, Befallningsman, några av nämndemännen till Blån – eller Look-Anna, för att försöka få henne på på sanningens väg igen. För att med större lämpa och fog umgås med henne avtalades att Pastor och He Anders först skulle gå in, då man trodde att de genom Guds hjälp skulle få ur henne en god bekännelse. Sedan skulle vi inkomma såsom starka vittnen och höra hennes tal. 

När nu Pastor och He Anders hade vid gott pass en timme talat med henne, och intet kunnat uträtta hos henne, gick de ut och mötte oss på gården. Vi ville gå in och vi följdes åt in.”

8 sept Marie födelse

14 sept korsmässa (dom meddelas)

21 sept Matteus

29 sept Mikael (Mikaelidagen är en kyrklig högtid till ärkeängelns Mikaelis ära.) Dagen räknades som vinterhalvårets första dag och var en av de viktigare högtiderna på året. Det var då man åter fick tända ljus om kvällarna. Nu skulle skörden vara bärgad och boskapen tas hem från fäbodarna. De pryddes med blommor, färggranna tofsar och vallpigorna blåste vallåtar i hornen.För att inte väcka de övernaturliga väsendena, till exempel maran, måste djuren föras in i ladan under tystnad. Om maran märkte att djuren kom in i lagården, fanns det risk att hon red djuren så att de blev sjuka och dog. Människor föreställde sig att maran var ett väsen som kunde rida både djur och människor om natten och göra dem sjuka. Härav kommer uttrycket ”mardröm”. Även skogsrået ansågs hotfullt mot djuren.

Dagen ansågs också vara bra för att ta väderspådomar och den kommande vintern kunde förutsägas: Om vinden blåser från ett visst väderstreck, kommer vinden också under vintern blåsa i samma riktning. Vädrets karaktär denna dag förutspådde även fodertillgången: Blåser den bort, blir det foderbrist. Om man vill förutsäga fodertillgången kan man lägga en halmviska utomhus.

Dagen är också känd som höstens stora marknadsdag.

4 okt Frans

6 okt Eskil

7 okt Birgitta

13 okt Kalixtus

21 okt Ursula

28 okt Simon, Judas

1 nov Alla helgons dag

2 nov Alla själars dag

11 nov Martin

12 nov

23 nov Klemens

25 nov Katarina

30 nov Andreas

4 dec Barbara

6 dec Nokolaus

8 dec marie avelse

9 dec Anna

13 dec Lucia

21 dec Tomas

25-31 Julhelgen

1753 övergick Sverige från den gamla (julianska) kalendern till den nya (gregorianska). Det skedde genom att de 11 sista dagarna i februari togs bort. Onsdagen den 17 februari 1753 följdes av torsdagen den 1 mars.

Om vi antar att Fjärdingstinget ägde rum som BGL skriver (den 14-16 juni) så skulle bröllopet ägt rum den 7 juni enligt den gamla kalendern, dvs den 27 maj enligt den nya kalendern. Enligt Tini blommar inte liljekonvaljerna så tidigt. Och då ska man betänka att 1600-talet kallades lilla istiden. Lennart Mattsson i Älvdalen skriver så här “Bara på de sista 20 åren har vi fått 1 månad kortare vinter,på 1850-60 talet nån gång när missväxtåren/nödår kom så var det snö över gärdesgårdarna till midsommar.”

I min berättelse vill jag ha liljekonvaljer den 7 juni – för de är sommar för mig. Det känns enklast att bara strunta i kalenderbytet. I mitt huvud blommar liljekonvaljerna i början av juni – varför inte låta dem göra det även i berättelsen?

En ny vår

Vitsippor

I skogen fryser vitsipporna som snöflingor i vinden. I trädgården har tiden stannat. Vårknoppar kraftsamlar för den explosion som ska komma. Vi behåller underställ och dubbla hjälmmössor på våra cykelturer.

IMG_0847

Det blir inte många ord skrivna, ändå utvecklas texterna när vi cyklar i längs slingrande skogsstigar. Där hänger dofterna likt spindelnät mellan träden. Medan vi cyklar genom gran-, tall- eller blandskog ser jag Marit gå över mossan och funderar över vilken scen som passar i den miljön.

Igår fick jag utlåtandet av min lektör, Helena Hansen. (Känns lite kaxigt att skriva min lektör. Jag anlitar Helena för att komma framåt i skrivandet fastän jag är långt ifrån klar. Eftersom jag fortfarande inte har ork att gå längre skrivkurser har jag skapat min egen skrivutbildning. Jag skriver utan deadlines, skickar in och får utförliga textkommentarer som jag verkligen utvecklas av.)

Hur många gånger jag läst utlåtandet vet jag inte, men det är många. Vid dagens genomläsning markerade jag förbättringspotential med rött och positiva kommentarer med fetstil.

Helena har verkligen förmåga att lyfta fram utvecklingspotential som får mig att må bra. Bästa boosten bara!!! Som det här:

“Vad jag saknar lite i ”Marit måndag” är den prosalyriska tonen som du är så bra på att skapa. Jag får intrycket att du glömt bort den lite grand här och att du i stället fokuserat på att skildra storyn/relationen mellan Marit och Hindrik och därför låtit det prosalyriska hamna i skymundan. Försök därför att trycka hårdare på det prosalyriska även när det gäller textpartier som handlar om beröring.” 

Gång på gång betonar hon  “i slutändan är det självklart du som bestämmer hur du vill göra med din text”.

Totalt är utlåtandet på 7 sidor (därtill kommer många kommentarer i de texter jag skickat in där meningar markerats med ord som “jättebra”, “Här briljerar du”.). Nästan tre sidor handlar om struktur (med länkar och lästips där jag kan lära mer). En sida handlar om språk och stilnivå: “På vissa ställen funderar jag till exempel lite över ordföljden och om den inte borde moderniseras något lite mer (se mina kommentarer i manuset). Här skiljer sig nämligen texten åt från de övriga texterna. Denna ofta gammeldags och omvända ordföljden gör att flytet i läsningen stoppas upp något. Vad har du själv för tankar kring detta?” Här sätter hon fingret exakt på den fråga som jag funderar mest på. När jag läser hennes kommentar lossnar knuten.

En halv sida handlar om gestaltning. “Försök tänka genomgående på vad som ska gestaltas och på vad som ska skildras via skrift – och tänk på att inte upprepa samma sak utan gör skillnad på det du berättar så att skriften blir ett komplement till gestaltningen och vice versa. Berätta till exempel inte samma sak två gånger. På sidan 16 kommer även den skrivna texten in lite abrupt – och här tror jag texten skulle vinna på om du infogade gestaltning före det skrivna. (Förmodligen har du redan själv tänkt på det eftersom skriften föregås av en markering.)”

Nästan två sidor handlar om karaktärsskildring. “Anledningen till att jag skriver detta med ”slitna uttryck” är för att de sticker ut från den övriga texten – och för att jag vet vilken skicklig författare du är. Det bör du visa även i dessa partier – och det är jag helt säker på att du kan göra. Se texten som ett första utkast som du kan arbeta vidare med.” 

Orden markerar jag med fet stil, förstorar dem till 14. Ingen kan förstå hur mycket de betyder för mig. I flera år har jag känt mig totalt värdelös. Ilskan över att min ork är försvunnen, att jag inte är tillräckligt bra på någonting. Att alla mina kurser och utbildningar känns överflödiga för den arbetsträning jag själv utvecklat (laga middag och plocka undan).  Frustrationen när min hjärna lägger av vid minsta stresspåslag. Men Helena skriver att hon vet att jag är en skicklig författare. Det är inte tomma ord – för hon har verkligen erfarenhet av texter. Och jag struntar fullkomligt i vilken pepp hon ger till alla andra. De här orden (och väldigt många andra) är bara till mig och jag kommer inte en sekund tillåta mig tvivla på dem.

Och det kommer mera. De två sista områdena är den här gången väldigt kortfattade.

“Miljöskildring

Som vanligt är du väldigt skicklig på att skildra miljön som det handlar om. Du låter karaktärerna använda miljön så att det blir mer än just en beskrivning – och detta är jättebra! Samtidigt förstärker miljön stämningen, till exempel det sensuella i situationen i ”Marit söndag” och här lyckas du väldigt bra. (Varför inte, som sagt, göra på samma sätt och låta naturen förstärka stämningen i ”Marit måndag”?) Miljöskildringar har du sammanfattningsvis väldigt bra grepp om och här briljerar du som författare. 

Berättarperspektiv

Det märks även att du arbetat med berättarperspektivet – det känns nämligen nära och bra. Ingenstans svajar det i texten. Jättebra! Här har du verkligen koll. “

Det viktigaste i hela utlåtandet är sammanfattningen. Här visar Helena vilken skicklig lektör hon är.

“Sammanfattning

Tack igen för att jag fått läsa mer av din intressanta och välskrivna roman! Det är väldigt spännande att se hur din text utvecklar sig – och det märks att du har både arbetat mycket med och funderat över storyn och de olika komponenterna som ingår i skapandet av en bok. Det här kommer att bli riktigt bra! Vad du först och främst bör fundera på nu är strukturen. Var kommer vändpunkter och vilka (eventuellt) fler konflikter kan du få med och förstärka i storyn? Fundera även på vad du ska skildra i skriven text (ur till exempel notariens och/eller Häradsskrivarens perspektiv) och på vad du ska gestalta och tänk på att inte skildra saker dubbelt utan låta de båda typerna av text komplettera varandra. Ibland behövs texten även moderniseras lite på sina ställen för att flytet i läsningen ska gå lättare. Som jag ser det så är den text (av de jag nu läst) som du behöver arbeta mest med ”Marit måndag”, där du på vissa ställen använder uttryck som skulle kunna upplevas som något slitna och nära klichéer. Försök att hålla fast vid den komplexitet som du lyckas skapa så fint i början av texten – det vet jag att du kan. Ofta briljerar du nämligen som författare. “

Och nej, Helena har ingen aning om att jag skriver det här. Hon vet att jag är nöjd med henne. Det har jag varit enda sedan jag fick en gratis Kapitel1 analys i samband med Skriv2016.

Och nej, jag delar inte det här för att skryta. Jag delar för att jag vet att väldigt många som skriver tvivlar på sig själv och verkligen skulle behöva en peppande Helena.

Om det blir någon bok vet jag inte, men det här är min terapi tillbaka till livet. Istället för att skriva det som fick min tillvaro att rämna väljer jag känslor jag upplevt och förlägger dem till en annan tid och plats. På så sätt blir skrivandet en bearbetning en väg mot tillfrisknande. Utan skrivandet hade jag fortsatt känna mig värdelös – oavsett hur många psykologer jag hade gått till, oavsett hur mycket läkemedel jag käkat.

Och – ja, jag vet – jag behöver fortsätta jobba med mitt bekräftelsebehov, men tittar man på FB och instagram är vi många som har det behovet.

 

“Hyr in någon som kan skriva klart så vi får läsa.”

Ja, det tar en evinnerlig tid för mig. Medan vi cyklar är mina tankar i Älvdalen. I granskogen ser jag Marit gå med hinkar. Vad är det i hinkarna frågar jag mig. Hur mossan känns mot bara fötter vet jag.

Idag skickade jag nya texter till Helena Hansen. Henne är jag verkligen tacksam för. Hon får mig att tro på det jag gör, känna att det är värdefullt, att det kan bli en läsvärd bok.

När texterna var skickade tog jag upp min “To-do-list” och insåg att flera punkter kunde plockas bort. Jag har verkligen trängt in i 1600-talets juridik. Lånekort är fixat på universitetsbiblioteket och jag har besökt Linda Oja i Uppsala.

Jo, saker tar tid. Men det går faktiskt framåt.

Men nu ska jag ut bland de tusentals blommande vårlökarna.

Pingstliljor 2016

Pingstliljor 2016

Skrivtid

Middagsdisken står kvar på bordet medan jag uppslukas av gruppen “Historiska romanförfattares Gille” på Facebook. Det är ju PRECIS vad jag har saknat!

I går var jag i Lund. Förutom kvalitetstid med dottern försjönk jag i rättshistoriska läroböcker på Juridicum. Det var helt underbart att vistas i studiemiljön – så det lär bli fler besök till Lund.

Efter en vecka i trädgården (med plantering av Sparris och biväxter) är jag återigen inspirerad att skriva. Vaknade tidigt i morse, svepte morgonrocken om mig och tassade in till kakelugnen där jag kröp upp i soffan. Äntligen hittade jag bokens första scen.

“När får vi läsa din bok?”

“Blir du aldrig klar?”

Jag har ju precis börjat skriva, och researchen kan ta mer än 10 år skulle jag vilja svara. Men det säger jag inte. “Det får ta sin tid”, svarar jag. “Det är inte ens säkert att det blir något. Det här gör jag bara för mig själv.”

För det är faktiskt så. Skrivandet är BARA för mig själv, för att jag tycker det är så otroligt spännande att leta svar på de frågor som dyker upp.

Skulle det inte bli någon roman så lovar jag istället dela med mig av texterna här. Men där är vi inte än. Just nu njuter jag av att fördjupa mig i 1600-talet.

Våren fanns i Skåne

Det är mer än en vecka sedan jag återvände till Skåne. I rabatten blommade de tusen crocuslökar som jag planterade i höstas. Lövräfsning, gräva om kompost, plantera penséer – och långa cykelturer. Hur kan tid försvinna så snabbt?

IMG_0806

I Älvdalen fördjupades historien om Marit och sedan jag kom hem har jag fortsatt att skriva lite varje dag i Scrivner. Emellertid hängde det upp sig för några dagar sedan. Tillbaka i researchen.

På Lunds universitetsbibliotek har jag beställt boken där brevet från Länsman finns citerat. När jag planlöst surfade runt hittade jag en bok från 1895 som stannats in. “Sveriges Fängelser och Fångvård från äldre tider till våra dagar” av Sigfrid Wieselgren. Wow!

Äntligen fick jag svar på mina frågor om Marits vistelse i Falu stenhus. Vad “Kistan” var för något. På Nordiska museets hemsida hittade jag bilder på handfängsel.

På torsdag planerar jag besöka Universitetsbiblioteket i Lund. Kanske jag skulle avsätta en dag i veckan för skrivandet?

Torsdag i Älvdalen

I går var det bara stopp i skrivandet. För att komma vidare behövde jag “se” aktörerna framför mig och jag behövde veta hur de agerade. Därför hamnade jag i boken “Enneagrammet och de nio livsstrategierna”.

Den 28 februari 2017 fick jag ok från författaren Elisabeth Wiktorén att citera den på bloggen;

“Roligt att du tycker om boken och framför allt att den ger dig något värdefullt. Du får gärna citera så länge du anger källan. Min önskan med Enneagrammet är just att sprida kunskapen så mycket som möjligt. Det är nog inte bara vi som lärt oss modellen fungerar bättre utan även folk i vår omgivning. Det blir ju liksom lättare att förhålla sig till sig själv och andra 😊

Så lycka till med din blogg

Hjärtliga hälsningar

Elisabeth Wiktorén

Boken är så klart långt mer utförlig än citaten på bloggen. Citaten lägger jag upp som lätt tillgänglig inspiration för mig själv.

Frågorna som behöver svar på lägger jag här.

Onsdag i Älvdalen

Tre Björnar

Stigarna är perfekta för sparkstötting, så jag följer vägens grusade trottoarer på morgonpromenaden. Ser att det är lunchkonsert i kyrkan. Det var på lunchkonserten i maj 2014 som intresset för trolldomsprocesserna väcktes.

 

Efter lunchkonserten sammanställde jag texter om Marit och Åsen. “Kill your darlings” tänkte jag och flyttade hela inledningen så att Lars introducerades tidigare.

Den här veckan ska ägnas åt skrivande. Fram till söndag ska jag fokusera på en del om dagen. Idag är det processens karaktärer. Visst vore det enklare att plocka bort ännu fler – men jag vill skapa en historia som ligger protokollen nära.

Fördelarna med att vara i Älvdalen och skriva är många. Lennart är en av dem.

“Vad ger älvdalningarna sina hundar för namn?”

“Rocky, Fjong och Sprut. Morfars hund hette Daina” säger Lennart. Det är frukost på Tre Björnar med rågflingegröt, tre sorters hemkokt sylt, nybakat bröd och massor av grönsaker.

“Morfars hund var en schäfer. Han pratade alltid om den hunden. Påstod att om man slängde en sten i Nässjön skulle Daina simma ner och plocka upp den.”

Daina får det bli. När jag lämnar frukostmatsalen sitter Tini och Lennart kvar och pratar med Ia, yogaläraren som flyttat in i en av grannhusen. Så numera finns det yogalokal på andra sidan vägen. Det finns planer på yogaretreat på Tre Björnar. Jag är redan uppskriven på anmälningslistan.

Förändringar

Det är dags för något nytt. IMG_0683

Så jag började med att klippa mig kort.

Nästa steg är hemsidan. Vad ska jag ha den till?

Mitt nya liv handlar om skrivande. Samtidigt vill jag inte radera allt som ligger där. När jag går in och läser finns det många intressanta texter.

Idag har jag börjat något nytt på hemsidan också.

  1. Att förklara juridiken under häxprocesserna
  2. En ordlista med svåra ord och förklaringar gällande häxprocesserna.

Gå gärna in och titta under rubriken “Skriva” och sedan “Fakta trolldomsprocesser”

Mer än tacksam för ev. kommentarer!!!

Skrivkurs för Veronica Grönte

”Författaren skapar en bild med sina ord (utan förklaringar). Läsaren fyller ut tomrummen med sina egna erfarenheter.”
Med svarta skrivplattor i knäna, fötterna på träklossar sitter vi på stolar i en halvcirkel. I mitten står Veronica Grönte. Det är tack vare Skriv2016 jag sitter här. Den här helgen är mitt pris. Om mina kurskamrater vet jag inget mer än namnen.

img_0323

”Huvudkaraktären har en inre längtan som inte skall skrivas ut – bara finnas mellan raderna.” Vi får ett ”Karaktärsschema” att fylla i. Jag väljer att fylla i det utifrån ”Häradsskrivaren”. Det är inte min huvudkaraktär, får jag veta, men jag är nyfiken på honom.

”Bordsskick? Vad brukar karaktären ha med sig/bära på? Talanger? Svagheter? Framtidsdrömmar? Hemlighet? Tro/andlighet/religion?” Frågorna är många och tiden är kort. Helgen är lekfull och vi fyller i. När min fantasi är slut drar jag några ”inspirationskort”. Skriver ner orden som dyker upp i mitt huvud.

Efteråt ger vi respons två och två, samlar upp i nya korta info-pass.

”Lär känna din karaktär för att kunna skapa trovärdiga dialoger, kläder mm. En hjälp kan vara Enneagrammet.” En av kursdeltagarna intygar att enneagrammet är när hon utmejslar karaktärer och jag antecknar boktitlar.

Ny skrivövning: ”Gestalta din huvudkaraktär i 11 meningar. Måla upp en bild av din karakträ så att den som lyssnar på texten kan förstå vem karaktären är. Berätta inte allt. Ställ dig i dörren och titta på din huvudkaraktär som är i rummet. Tänk dig att du filmar några sekunder. En stumfilm.” 11 frågor ska besvaras med en mening vardera. Varje svar ska visa en ”bild” av sådant som är typsikt för karaktären.

Det är svårt. Min text blir skitkass. Eller – det är nog inte ens en text – mer en massa nedslängda stödord av det jag ”ser”. ”Vad hänger på väggarna?” Jaså, ska det hänga något där? Hm, På väggen, bredvid spegeln, hänger en tavla med Jesus på korset. ”Hur rör sig karaktären?” Ingen aning. Men jag blundar och fyller i första tanken. Han möter sin blick i spegeln, stryker håret ur pannan.

Efteråt är det respons i nya par. Till vår hjälp får vi frågor som den som ger respons ska besvara. ”Vilket är ditt starkast intryck av texten.” ”Hur uppfattar du huvudkaraktären? Ålder, egenskaper, intressen, familj, religion/andlighet.”

Att ge respons är häftigt. Den korta texten skapar så många bilder i mitt huvud. Energin i rummet är magisk när jag delar med mig vad jag ser och författaren lyssnar, texten utvecklas, karaktären mejslas ut.

Men det som händer när jag får respons på min text är obeskrivligt.
”Jag fick en fin bild, ser en vacker man framför mig. Medelålders, plikttrogen. Han har ingen nära familj. Kanske kommer han från ett annat land. Jag tänker militär. Han brottas med ovanor, men vet vilka etikettsregler som gäller. Han är inte fattig. Har en behaglig attityd till andra människor. Jag tror inte att han är mer religiös än någon annan på den tiden. Kanske är det 1800-tal där man är allmänt religiösa och går i kyrkan. Han är mån om sitt yttre och att bli tagen på allvar. Det finns något ensamt över karaktären. Jag upplever disciplin. Ordning och reda. Gestaltningen av en historisk tid är klockren; hästhovar, sockenstuga. – Inledningsmeningen ger väldigt mycket. ”Skär av=dramatiskt”. Den berättar även mycket om honom; att han är mån om sitt yttre, militärisk bakgrund – men jag tror inte att han är militär. Snarare advokat eller statstjänsteman. ”Doppar pennan i bläcket.” Jesusbilden på väggen skulle kunna tyda på präst – men han är för snygg och fåfäng för det. – Den starkaste bilden är hur han ser ut. Jag ser en mörk man framför mig med halvlångt hår, välrakad, blanka skor.”

Att så mycket kunde tolkas in i några nedslängda stödord är kursens starkaste upplevelse. Att jag dessutom fick med mig massor av tips om dramaturgi, schema att fylla i och responsfrågor som min älskade kan använda på mina texter är bara bonus.

Nu väntar jag bara på information om när Tove Folkesson ska ha kurs på Capellagården
. Sedan ska jag boka in en sommarkurs i Småland med Veronica Grönte. Antingen blir det en fortsättningsvecka eller en arbetsvecka. Toves kurs får avgöra.