Prästgården och Sockenstugan

Utsikt från platsen där kyrkstallarna troligen låg.

I kväll tar jag nattåget söderut. Min älskade säger att våren kommit. På cykelturen igår såg han både tranorna och vipan.

Här i Älvdalen smälter snön i solen, men vitt lär det vara länge.

Här tänker jag mig ett torg med en Gästgivaregård.

Vad har jag gjort dessa dagar?

Promenader och oväntade möten. Som paret jag mötte igår. Han var domare från Uppsala och hon hängiven släktforskare med både Bond-Elin och Brita Michaelsdotter i släkten.

Härbret från 1285

Spontana möten och samtal – som på Rots skans där jag fick veta att Kettis Ingrid flyttat till Tallbacken – eller samtalen i går på Jällan där det visade sig att minst två av de fyra som kom hade Länsman Lars Olsson i släkten.

Ett sittunderlägg och skrivbok i solen.

Eller som besöket hos Kettis Ingrid där en annan besökare spelade på kohorn. Jag har skrivit upp hans kontaktuppgifter. Förhoppningsvis kan han eller hans bror medverka på 1600-talsmiddagen i maj.

Sockenstugan bakom snöhögarna

Skoterfärd upp till Hykjeberg genom snötäckta fäbodar.

Fram till i lördags blev det inte mycket skrivit. Än en gång fick Tove Folkesson rätt. Allt man upplever landar, ligger till sig, gror. Det handlar bara om att ge utrymme för orden att komma ut när de mognat.

Omedvetet inspirerar alla upplevelser. Här en bild från Hykjeberg.

Under tiden väntar jag, vandrar, inspireras. I går la jag upp några bilder från protokollstexterna att inspireras av.

Frukost på Tre Björnar med oväntade smaker.

I Brittas koja kan jag ligga i ett drömlikt tillstånd. Lättjefullt läser jag mina texter. Ändrar ett litet ord här och där. Omformulerar en mening jag eller Helena markerat som falsk. Ibland känns hela projektet oöverstigligt. Tack vare Helena har jag lyckats bryta ner det i små delar. Läser, ändrar och skickar utan prestation. Hon snabbläser och skickar tillbaka kommentarer att fila ytterligare en gång på. Men framförallt skickar hon så mycket pepp som gör att jag inte ger upp utan sitter kvar i vandrarhemsköket medan diskmaskinen surrar, läser, skriver och skickar nya texter.

När jag kommer hem ska jag söka igenom dokumentet efter “…” där jag glömt mellanslag, efter “bara” och siffror. Sedan sätter jag punkt. På lördag skickar jag till förlag och håller tummarna. Då har våren kommit till Skåne. Invid husväggen har påskliljorna fått knoppar. Jag ska beställa rhododendron och vårlökar att plantera till hösten. Skrivandet får vila.

Scener jag funderat på när jag suttit vid prästgården

Länsman går från sockenstugan till prästgården och möter två profoser (9 september 1668)

Marit kommer ut från kyrkhärbret (9 september 1668)

Notarien och Domaren går från prästgården till Sockenstugan (9 september)

Länsman hämtar ett barn som ska förhöras. Det regnar. (10 september 1668)

Gullichs-Anna pratar med Länsman (10 september 1668). Kolla vädret.

Notariens ring och kniv

Min grovplanering har jag redan släppt. Istället sitter jag i vandrarhemsköket och kompletterar manuset med smådetaljer.

En sådan detalj är ringen som Notarien bär. Jag har en idé om att han ska ha ärvt ringen av sin far och att ringen ska knyta ihop den här bokserien med en bokserie om skånska kriget. Kanske blir det aldrig så – men under de här året har det varit ett stort nöje att få gå och fantisera.

Hur kan då ringen ha sett ut?

Först letade jag bilder i Digitalt museum.

Den här ringen var nästan så som jag tänkt mig – men jag ville ha en sten. Därför skrev jag till Statens historiska museer och fick den här länken. Ringen från Jonstorp har en spännande historia som passar med mina fantasier.

Andra ringar att inspireras av

Ring från Vasaskeppet

Sten Sture d.y. ring

Guldring från 1200-talet

Medeltida guldring

Om 1600-talets knivar

Måltidskniv

Vett och etikett

Fynd från Lödöse

Rots skans

Onsdagen tillbringade jag på Rots skans. Med klarblå himmel och sol var det som att komma till ett sagolandskap.

Vi började med en runda ner i arkivet för att plocka upp några föremål om det skulle komma några som var intresserade av 1600-talet klockan 13.

Än en gång tittade jag på ”trullklämman”, kjolen i fårskinn och studerade de olika knapparna i en jacka. Däremot blev det inte tillfälle att pröva trullklämman.

Till min förvåning dök det upp fyra personer (förutom de som jobbar på Rots skans) som var intresserade av trolldomsprocesserna i Älvdalen. Det var helt underbart att få diskutera varför trolldomsprocesserna uppstod och ta del av deras tankar och jämföra dem med mina.

För dem som inte hade möjlighet att komma dagtid blir det ett nytt tillfälle att diskutera trolldomsprocesserna

Tid: Tisdagen den 20 mars kl 18-20 

Plats: Jällan Tre Björnar (ovanvåningen på huset där det är julmarknad, dörren ut mot vägen – VAR FÖRSIKTIG – trappan är hal)

Tini och Lennart är inte hemma. Därför finns det inte någon möjlighet att gå in i stora gula huset. Det finns inte heller någon möjlighet att få kaffe etc.

Klockan 18-19 berättar jag om min research och bloggen (dvs en kortare information än den på Rots skans som tog ca två timmar).

Klockan 19-20 är det frågestund och diskussion där det även finns möjlighet att se bilder från protokollet som förvaras på Landsarkivet i Uppsala.

Om intresse finns gör jag en repris på gårdagens föredragning om trolldomsprocesserna när jag kommer hit i maj.

 

Idag har jag färdigställt en skrivelse till Hembygdsföreningens styrelse med idéer om hur man skulle kunna ta tillvara det unika kulturarv som finns i Älvdalen.

Under våren kommer jag uppdatera min blogg med fler texter. Rots skans har varit till stor hjälp för mitt skrivande och jag vill verkligen bidra till deras arbete. Kanske hittar de några texter som de kan använda som informationsskyltar?

Nu är klockan snart 12. Morgonpromenad har jag inte kommit ut på. Inget på boken har blivit skrivit, däremot en skrivelse till Hembygdsföreningens styrelse och det här blogginlägget. Inlägget om skoterfärden får vänta till i morgon.

 

Fåglarna sjunger vårsånger i Älvdalen

Älvdalen Jällan

Den blå dörren rakt fram går till Jällan. Där uppe brukar vi sitta och skriva. Trappan är brant, men har trappräcke. Det är på Jällan vi träffas tisdagen den 20 mars kl 18-20.

I dag blev det ingen morgonpromenad. Klockan 9.30 går bussen till Rot – och jag har så himla svårt med tider. Sover oroligt, vaknar till rädd att ha försovit mig. Så himla fånigt.

Stf Tre Björnar ÄlvdalenÄlskar det här huset. För varje år förbättrar Tini och Lennart detaljer. Detta är hemma för mig!

På Rots skans letar jag detaljer och inspiration till nedanstående scener. Vägen in i 1600-talet tar tid. Upplevelserna slumrar, blandas. Sedan handlar det bara om att skapa förutsättningar för att “tanka ur” när flödet kommer.

Här på bloggen sparar jag inspiration tills jag kommer hit i maj/juni. Då ska Tini arrangera en Trolldomsmiddag i den gamla 1600-tals ladan i Stop – 350 år efter att Gullichs-Annas bror gifte sig i Loka.

På tisdag – den 20 mars kl 18 – hoppas jag inspirera fler att arrangera aktiviteter för att ge de oskyldigt anklagade upprättelse.

Scener jag söker inspiration till idag

Anna (januari 1669)

Länsman kommer in i sockenstugan och går sedan till Look-Anna (9 september 1668)

Gestalta tortyrredskapen (jungfrun) (9 september)

Länsman i prästgården (9 september 1668)

Kyrkbyn

 

Inte en rad har jag skrivit idag.

Även kyrkogården var täckt av snö så knappt ens gravstenarna stack upp.

Planen var att morgonpromenaden skulle inspirera till en scen där Länsman först ger sig ner på byn och letar efter ett vittne och sedan går till Kaplansgården tillsammans med en nämndeman för att höra om Gyris-Marit sett Ris-Anna i Blåkulla.

Den 10 februari 2018 drogs det här 11 ton tunga stenblocket genom Älvdalen av 110 personer. Mer om Porfyrverket kan du läsa här.

Förmiddagen tillbringade jag i vandrarhemsköket. Där finns en hemtrevlig känsla. Tini har alltid full fart. Middagar, catering, event. Vi bestämde att avsätta tid på lördag för att prata vidare om Trolldomsmiddagen. Nu är i alla fall datum bestämt. Den 2 juni blir det. Längtar redan.

Eftermiddagen sov jag bort för man sover så bra i Brittas koja. Tini hade scones över efter ett årsmöte som vi kunde få om vi skyndade oss. Väldigt mycket skyndade jag mig – det syns på bilden.

I morgon tar jag bussen till Rots skans. Förhoppningsvis kommer inspirationen i slutet av veckan, så då får jag väl “skriva ifatt” nedanstående scener.

Gamla bilder från Älvdalen

Söder om kyrkan

Norr om kyrkan

Scener att skriva

Länsman letar efter Gertruds farfars systrar (kvällen den 9 september 1668)

Notarien och domaren diskuterar förhandlingen (kvällen den 9 september 1668)

Tåg till Älvdalen

Cykelgarage i Katrineholm

Fastän jag har en pack-lista för skrivdagarna hatar jag att packa. Däremot älskar jag att åka tåg en hel dag – när tågen är i tid.

Tjockt med snö i Kopparberg

Tåg i Bergslagen är min favorit. De är alltid i tid, kanske är det för att de har mer “luft” i tabellen. Vi håller ofta på stationerna och väntar in tidtabellen.

Bostadshus från Rämma Fäbodar. Huset är en sk enkelstuga med stuga, förstuga och kammare.

I går berättade jag i en FB-grupp att jag ska tillbringa en vecka i Älvdalen. Det slutade med att är några som ska träffas på Rots skans på onsdag kl 13. Jag kommer dela med mig av mina efterforskningar. Förhoppningsvis ska jag även få lära mig en massa nytt.

Kyrkan i Älvdalen om ombyggd, men låg på samma plats år 1668. Det var på den här platsen Pastor Elvius predikade om Satan med sådan glöd att byborna var beredd att avrätta grannar och släktingar.

Här på bloggen ersätts tacksamhetstankarna med med faktasamlande som triggar igång flödesskrivandet. Förhoppningsvis kommer det några nya scener.

Trolldomskrisen började i Älvdalen år 1668

Hela Älvdalen är fullt med fäbodar med olika karaktär. Några har blivit som små semesterbyar med rödmålade stugor och parabolantenner, andra lever fortfarande, som Torrilds, Gessi eller Hedbodarna. Och så har vi Stop. Där är husen fortfarande grå av väder och vind, någon elektricitet finns det inte. Allra finast ligger Tinis stuga med anor från 1600-talet.

Östermyckeläng

Östermyckeläng

För två år sedan var jag på en middag Tini ordnade i Stop. Det var som att kliva rakt in i 1600-talet. Förr flyttade man upp till fäboden i mitten av maj, då skulle luckorna öppnas och djuren betade gräset inne på vallen. Några bodde kvar på fäboden hela sommaren medan andra drog vidare till långfäboden med korna. I september flyttade man hem till byn igen. Då skulle luckorna sättas för fönstren.

Morgonpromenad i Östermyckeläng

Morgonpromenad i Östermyckeläng

I söndags följde jag med Tini o Lennart för att stänga luckorna i Tinis fäbod. Även grindarna hängdes av för att älgarna skulle kunna passera genom fäboden. Tini hämtade den stora nyckeln och öppnade in i ladan. Jag kom att tänka på bröllopsfesten som jag försöker gestalta och allt jag läst om älvdalningarnas fester.
”Tänk att ha fest här!”
”Varför inte?”, sa Tini.
Men av tre personer blir det ju inte någon fest, nej en 20 stycken borde vi vara. Vi bestämde att när jag kommer upp i juni ska Tini och Lennart ta ledigt två dagar så att vi verkligen hinner åka runt till alla platser jag skriver om. För några år sedan gjorde vi en utflykt till Slängbodarna. Dit hade varken Tini eller Lennart varit.

Stigen längs Älven (lättast att hitta från Campingen där den löper åt båda håll.)

Stigen längs Älven (lättast att hitta från Campingen där den löper åt båda håll.)

”Kanske är det mer än jag som är intresserad?”
”Ja, det hade väl bara varit kul”, sa Tini.
”Då skulle vi släppa av er så ni fick gå till Stop via källan och ta med ert eget vatten”, Lennart skrattar.

Och vi pratar om allt man skulle kunna göra här uppe. Nästa år är det 350 år sedan rannsakningarna i Älvdalens sockenstuga. Trolldomskrisen spred sig härifrån till bl a Lillhärdal och Norrland. Innan det år 1676 upptäcktes att de vittnande barnen ljög hade ca 300 personer avrättats.

Kyrkan i Älvdalen om ombyggd, men låg på samma plats år 1668. Det var på den här platsen Pastor Elvius predikade om Satan med sådan glöd att byborna var beredd att avrätta grannar och släktingar.

Kyrkan i Älvdalen är  ombyggd, men låg på samma plats år 1668. Det var på den här platsen Pastor Elvius predikade om Satan med sådan glöd att byborna var beredd att avrätta grannar och släktingar när trolldomskrisen pågick som värst,

Nu är det upp till Tini att hitta ett lämpligt datum i början av juni, planera en meny och räkna ut ett pris för paketet.

Idag brinner pelletsen i Märbäck. Röken stiger från den plats bålen en gång brann och syns ända till kyrkbyn.

Idag brinner pelletsen i Märbäck. Röken stiger från den plats bålen brann under trolldomskrisen. På långt håll syns röken som en påminnelse om alla de oskyldiga som led och avrättades.

Är du intresserad? Gör en intresseanmälan på trebjornar@telia.com eller 0251-10482 (antalet platser är begränsat till 16).

Märkligheter

Hittade ännu en trolldomsnörd i en bokhandel i Kristianstad

Hittade ännu en trolldomsnörd i en bokhandel i Kristianstad

Ofta känns det som om jag får hjälp från de trolldomsanklagade i researchen.

I går var jag i Kristianstad och fick för mig att besöka en bokhandel. Varför vet jag inte – för jag hade absolut inget ärende in. Men jag gick in. Biträdet var trevligt och jag köpte en ännu en skrivbok. Av någon anledning nämnde jag trolldomsprojektet. Det blev ett långt samtal om varför individer eller grupper förföljs.

Biträdet (som jag inte ens fick namnet på) hade gjort sitt examensarbete om häxprocesserna och uppmanade mig att även göra jämförelser mellan de svenska och danska trolldomsprocesserna.

Inom beteendevetenskap hade hon skrivit två uppsatser som tangerade frågeställningar som jag ställer mig.

“Hur kan en liten grupp klara sig mot en stor – om judisk humor.”

“Varför en udda religiös grupp kan vara omtyckt – Amish-folket”

Vi diskuterade även varför förföljelse uppstår – en fråga som är lika aktuell idag som för 350 år sedan.

  1. Någon form av kris (resursbrist – som svält, ekonomi – eller tex sjukdomar)
  2. Människor söker förklaring. Förklaringen kan ha a) religiös koppling b) vidskeplig koppling c) ekonomisk koppling d)när det gäller mat t ex söker felet i salt, socker, kolhydrater
  3. Grupp/individ/produkt “förföljs”

Hon tipsade även om boken “En mörderska bland oss” av Hannah Kent.

Äntligen i Älvdalen

I Brittas stuga sover jag bort min första dag. Himlen har färg av omogna lingon när jag drar på gympaskorna för att gå ner och handla. Från älven lyfter dimman, formas till moln tunna som mjölkörtens fröer. Jag lyssnar efter ljud, men det enda jag hör är bilar och skällande hundar. Det borde ju ha funnits ett torg.

Moln av mjölkörtsfrö

Moln av mjölkört svävar över älven

I stugan finns elelement – men det händer något i mig när jag lever enkelt. Femgrader hade det varit i morse. Drog på min långa kofta och kröp ner i sängen med datorn, men det var som om texten satt fast. La datorn på laddning och hittade ett läge där min rygg inte värkte. Somnade.

Österdalälven

Österdalälven

Sedan kom orden. Det blev en scen som jag aldrig skulle ha kunnat planera. Klockan var 12 innan jag var påklädd. Rullmackor i ryggsäcken, en tom plastburk och ut längs älven.

Längs älven växer lingon

Längs älven växer lingon

Burk och mage fylldes innan jag fortsatte upp till Stubrot. Naturen här uppe gör mig lika andlös varje gång.

IMG_0062

Kommer mina texter någonsin kunna göra miljön rättvisa. Länge satt jag på sittunderlaget och bara beundrade utsikten.

I skrivboken skrev jag: “Bakom mig kör bilarna. Nedanför flyter älven. Ytan är skrovlig som tallens stam. Längs horisonten reser sig bergen, Tallbar och björklöv skiftar i hjortronens färg. Ljung klamrar sig fast under knotiga rötter, blommar på torra kvistar. Vitmossan sticks.

Mellan molnen smiter solens strålar, leker tafatt över bergens granskogar.

Lingon lyser i spirande ris.

Kring hemfäbodar letar korna sopp i skogen. Först sent om kvällen kommer de hem.”

Stubrot

Stubrot

Österdalälven

Österdalälven

 

Tack för ert engagemang!

IMG_1655

På Facebook är jag med i några olika skrivargrupper. Historiska romanförfattares gille är min favorit. I gjorde jag följande inlägg:

Skrivstopp igen. Var gång jag sätter mig med protokollet från trolldomsprocessen 1668 dyker det upp nya funderingar. Delar blogginlägg med länkar till info (om det är fler som håller på med 1600-tals processer).

Med tacksamhet läser jag kommentarerna från författare:

Ann Maria Neverdal Intressant och fascinerande det här. Jag har tänkt mycket på det. Kommer fram till att allt var suggestivt och att det inte fanns någon rim och reson. Grupptryck enkelt uttryckt. Var det till någon hjälp?

Pia de Lerigon Har du läst Agneta Nyholm Winqvist bok Där mörker möter ljus. Ni skriver om samma saker.

Birgitta Stillman Verkar otroligt idag men helt förståeligt,faktiskt logiskt, med då-tidens kvinnosyn, tro och referensramar. Det är otroligt starka krafter som sätts igång när makt utövas på ett katastrofalt sätt. (jämför Kevin-fallet) Intressant att studera frågorna till svaren! Antagligen ledande. Uppfattningen var också att om du erkände hade du en garanterad plats i paradiset, inledningsvis fick ingen avrättas mot nekande, men det följdes inte alltid. Ändrades efter hand. Men tortyr eller “pinligt förhör” användes ofta “till gagn” för den åtalade . Det skulle hjälpa denne komma till himlen vid erkännande. Brottet var också av sådan art att det ansågs nödvändigt med tortyr. Satan skulle ta över världen. (Faktiskt samma argument som vid Guantanamo) Den kristna reformerta kyrkan och staten hade som huvuduppgift att krista befolkningen och utrota trolltron som bestämdes vara Satansverk. Ankarloo beskriver detta mkt bra i sina böcker.

Och så klart blir jag nyfiken på dessa författare. Mer om Pia Lergion hittar du på hennes blogg. Birgitta Stillman har nyligen utkommit med boken Förbannelsen. Även den en bok att på min “vill-läsa-lista”. Kanske skulle jag lägga upp en sida med alla böcker om trolldomsprocesser som jag har på min “vill-läsa-sida”. Faktaböcker som jag använt mig av har jag redan lagt upp här.

I fyra år har jag studerat protokollen från september 1668, försökt tränga in i personerna. Jag har valt ut två kusiner – Marit (18-19 år) och Anna (16 år) – som förhåller sig helt olika genom processen. Marit står fast vid sin oskyldighet – trots tortyr. Det finns ingenting som tyder på att Anna utsatts för tortyr. Ändå är Anna en av dem som har utförligast berättelser om Blåkulla. Hon anklagar flera andra för att ha varit i Blåkulla. Jag kan förstå att hennes farmor, Gyris-Marit, erkände för att slippa tortyr och säkra en plats i himlen. Men Anna – vad får henne att erkänna? På min blogg har jag försökt beskriva dåtidens processrätt. Jag har funderat på paralleller till IS-krigare. Men ännu har jag inte hittat en förklaring som känns rätt.

Birgitta Stillman Detta är jätteintressant! jag tror att förklaringen finns i att vi är olika. Varje människa har sitt psyke och sätt att hantera farliga situationer. Också när det gäller att få “kickar” av att skapa uppmärksamhet för sin egen person, (ser vi också dagligen på Sociala medier.) Hon gjorde sig till huvudperson genom att berätta och fanatisera, kunde på så sätt vara med och styra. ( jämför Gävlepojken) Undvek kanske också tortyr genom att vara utredningen behjälplig. Gamla oförätter till dem hon anklagade kom på plats. En kortsiktig strategi! Kanske hoppades hon bli skonad, det kunde finnas förlåtelse och botgöring. Riset och katekesläsning! Trolldomsbrott var vanliga då, hon kanske kände sig skyldig för något hon faktiskt gjort. Hon kanske var psykiskt labil, lättpåverkad av tidsandan, många vid den här tiden. Några tänkbara förklaringar, men du kanske redan lagt dessa åt sidan.

Nej, Birtigga, jag har inte lagt dem åt sidan. Alla finns fortfarande kvar – men det känns som om jag ändå fattas bitar. Kom precis på det här om ramen för processen.

Samtalen på FB får nya insikter att fladdra förbi. För att hinna fånga dem ska jag tillbringa resten av dagen i trädgården.