Research på bloggen

Förra veckan hände något märkligt. Jag var på väg från Ystad till Malmö. Klockan var omkring åtta. Solen sken från klarblå himmel. Trafiken på motorvägen var lugn, men tät. Plötsligt ser jag fyra vildsvin pressa sig under räcket på motsatt körbarna. Jag bromsar in. Vildsvinen fortsätter under mitträckena, det dunkar i plåten och passerar min körbana precis framför bilen. Återigen dunkar det i plåten när de trycker sig ner under vägräcket och ut på åkern.

Darrande trycker jag ner gaspedalen och ökar farten.

Öppna böljande fält så långt ögat når – på båda sidor. De enda vildsvin jag tidigare sett var på Christinehof och Skånes djurpark.

Varken skog, skymning eller gryning. Fyra vägräcken passerade de. Hela händelsen känns märklig.

Hela Malmö är en enda röra pga vägarbete och jag väljer att parkera vid Triangeln. På väg till mitt möte passerar jag Sök & Finn. Hela händelsen med vildsvinen var så märklig och jag bestämmer mig för att gå in och köpa “Djurens språk” på tillbakavägen.

Redan innan jag betalt slår jag upp ordet “Vildsvin”;

“Lär känna dig själv och din fulla kraft för att kunna leva din dröm här och nu i kärlek. Min gåva till dig är allt! 

Gåvan kommer ur uttrycket – allt eller inget. Med andra ord – gå inte på illusionen om att du inte skulle klara av allt/få allt/ lyckas med allt osv. Det gäller bara att medvetet använda dig av din egen kraft. Lätt eller hur!”

Orden väckte tankar i mig. De senaste veckorna har jag varit irriterad utan att kunna förklara varför. Kanske över insikten att depressionen orsakat bestående skador på hjärnan (som ökad stresskänslighet, dåligt närminne).

Helenas mail och kommentarer får mig att se ljust på framtiden. För kanske har depressionen även lett till något gott. Gång på gång läser jag hennes kommentarer:

“Självklart är orden direkt riktade till dig och de gäller din text, som jag tycker är unik. Jag menar precis allt jag skriver. Jag har ju fått fördelen att följa med dig i ditt skrivande sedan vi träffades tack vare förstakapitel-analysen på Skriv2016 – och därför känner jag mig väl insatt i hur du skriver och den stora förmågan att skapa bra text som du har….. Lita på din förmåga! Du är en otroligt duktig författare och jag är helt säker på att det här kommer bli inte bara en bok utan en riktigt bra sådan! (Några hundraprocentiga garantier för att boken ska bli utgiven kan man ju som lektör aldrig ge, eftersom det ofta beror på vad förlagen letar efter just då, men jag skulle bli mycket mycket förvånad om din bok inte blev utgiven!)”

Min utmaning är att hitta ett hållbart sätt att leva, att inte pressa mig, att anpassa mitt liv efter den hjärna jag har – och inte den kapacitet jag en gång hade.

Bloggen är min anteckningsbok. Här samlar jag min research. Då blir skrivandet meningsfullt utan att jag behöver pressa mig att bli klar, utan att jag behöver pressa mig att det ska bli bra. Skrivandet är min tillfriskningsprocess.

På Facebook har jag hittat andra historienördar i följande grupper:

Historiska romanförfattares gille

Stormaktstiden i bilder

Stormaktstiden

De grupperna har inspirerat mig att lägga upp en litteraturlista.

TACK!!!

Capellagården

Capellagården

Tack för alla grattisröster!

Alla de som ringde men inte kom fram.
Alla de som skickade sms och meddelande på FB
Ala de 218 som tog tid av sin dag att skriva på min tidslinje.

Till er vill jag verkligen säga tack. Stunden med internet är kort – så förlåt att jag inte har ägnat tiden åt att trycka gilla. (Men jag scrollade igenom på mobilen innan jag somnade i natt.) Istället fick veckan former som jag varken hunnit se eller känna.

Men allra störst tack vill jag säga till de 22 röster som lekte bland tulpanträdets lotusliknande blommor, dallrade över solvarm Ölandssten i en gratulationssång lika vacker som veckans gemenskap. Stort tack för den sången och en magisk vecka som ledde mig till magiska platser som jag inte visste fanns i mitt inre!

TACK!

Guldkorn – ambassadör (58)

En vision förverkligad Redigera inlägg

2010-06-07 kl 17:18 av Annika AndebarkGilla7 kommentarerTaggad annika andebark, vision, vänlighet32 visningar

Finns det något bättre än när klienterna uttrycker visionen bättre än man själv gör?

Fick nyss detta från en klient;

“Dessutom vill jag passa på att uttrycka min tacksamhet över att Du på ett så effektivt och smidigt sätt hjälpt mig i detta ärende, men även att jag i kontakterna med både Dig och Dina medarbetare alltid blivit så vänligt bemött.”

Detta är precis vad vi strävar efter. Hos oss skall klienterna bli bemötta med vänlighet och engagemang. Ofta är det jobbigt att gå till en advokat. Genom vårt bemötande och en trygg miljö vill vi göra mötet med oss så positivt det bara går. Det är inte alltid det lyckas. Men det är helt underbart när en klient uppfattar vår intention!

Skriva blogg – ambassadör (34)

Det här blogginlägget delar jag som ett guldkorn. Fortfarande minns jag hur glad jag blev över den positiva responsen.

Coach Redigera inlägg     

2010-04-27 kl 07:48 av Annika AndebarkGilla7 kommentarerTaggad annika andebark, coach, jante31 visningar

Vem bollar du dina tankar och idéer med? Det är så mycket på gång i företaget att jag bestämde mig för att ta in en coach med en bredare kompetens. Under 2010 kommer Anne Looström, tidigare VD för Almi Skåne, vara mitt bollplank. Vi har vårt nästa möte på fredag.

På morgonpromenaden funderade jag igenom vad som hänt sedan vi träffades senast. Det är väldigt mycket – kanske lika bra att skriva ner det. Fördelen med att skriva ner det är att det blir tydligare för mig själv också. Att få berätta vad man gjort för någon som lyssnar ger en möjlighet till att känna sig duktig.

Vi har så mycket Jante i oss – det är lite fult att berätta om det som vi gjorde bra.

Hur hade världen varit om vi kunde glädja oss åt varandras framgångar?

Kommentarer

  • avatar     Nina Wahlin
    Världen hade varit mer fylld av glädje :-). Ang boll plank går jag i individuell handledning kontinuerligt samt att vi är några kollegor som träffas grupp och handleder varandra. Vi blöter och stöter och vänder och vrider och finns där för varandra. Bloogen är är inte så dum den heller för att vidga vyerna :) kram till dig i vårsolen
    2010-04-27 kl 07:54          Gilla       Sluta gilla
  • Coacher är ofta bra på att dra ur en just vad man har gjort bra. Det är så ofta man inte ens inför sig själv berättar och tänker på vad man faktiskt åstadkommit. Men för att komma framåt stärkt är det så viktigt! Framförallt om man är en ambitiös människa med höga krav på sig själv. Det är lätt att vifta bort vissa arbetsuppgifter, och gör man då bara sådana där vifta-bort-uppgifter en dag känner man ju att man inte fått något gjort den dagen! Men i själva verket har du troligtvis gjort massor! Hoppas du får ut mycket av coachingen!
    2010-04-27 kl 09:52          Gilla       Sluta gilla
  • Tack och kram tillbaka! Skulle önska mer kommentarer… Min målsättning med bloggandet var ju att lära mig blogga. Jag kan se att många läser – men jag har inte en aning om hur de uppfattar det jag skriver…
    2010-04-27 kl 09:52          Gilla       Sluta gilla         Ta bort
  • Jag tycker om din blogg, den är precis det bloggen ska vara – a life in progress! När jag arbetade som chef hade jag en handledare i ledarskapsfrågor, det var mycket bra. Jag satt då i flera ledningsgrupper och man behöver få lite nya infallsvinklar från utomstående på den dynamik som utvecklas i dessa grupper. När jag gick Ruter Dam-programmet hade var och en av oss 2 mentorer som var män som satt i styrelser eller var VD:ar för börsnoterade företag. Det var också intressant men lämnade en bitter eftersmak i munnen. Det var klapp på huvudet när man varit duktig, och lilla gumman när man hade problem, så det fick jag inte ut särskilt mycket av. Tanken var att den mentor som kom från den egna företagssfären skulle vara en hjälp för en att komma vidare i karriären, men detta skedde försvinnande få gånger. Jag slogs i stället av hur de bevakade sina positioner minutiöst.
    2010-04-27 kl 10:21          Gilla       Sluta gilla
  • Tack för kloka ord och kommentarer! Just ditt omdöme om bloggen var viktig för mig… jag behövde känna om jag var på rätt väg eller inte… kändes som om jag var det trots tystnaden för läsaren…
    2010-04-27 kl 10:35          Gilla       Sluta gilla         Ta bort
  • Annika, jag kommer ihåg dina första blogginlägg, du kände dig tafatt och bortkommen men jag läser det du skriver och jag tycker det är spännande att följa dina dagar, det händer alltid nåt! Att bli coachad skulle jag också vilja ibland, men så har jag min man och nära och kära som kommer med glada tillrop osv. ..men kanske inte just coachning, som man nog behöver för att vidga vyer och se fler möjligheter från olika perspektiv, ibland ser man inga möjligheter alls när trötthet och stress tar överhand. Då kommer mitt skrivande in i bilden, det blir ett sorts gift, en avlastning och en terapi. Får man dessutom respons på det man skriver så är det extraaplus i kanten. Synd att vi inte ses i Stockholm, å andra sidan så bor vi inte så långt ifrån varandra. Kanske kan få ihop en lunch så småningom?
    2010-04-27 kl 11:32          Gilla       Sluta gilla
  • Jeanette – jättegärna en träff i Skåne! Varför inte ett mingel ute hos dig för ambassadörer? Skrivandet har alltid varit min tillflykt – bloggandet är däremot nytt. Egentligen tror jag att bloggandet här skulle kunna hjälpa fler kvinnor framåt. En idé; skulle inte du kunna bjuda in alla ambassadörer till ett mingel hos dig. Sätt ihop ett paket med mat och en work shop om att blogga. (Du får kanske lägga till möjligheten att sova över?) Alla närvarande skulle dessutom kunna få 4 min på sig att presentera sitt företag (tidtagning) – lite a la BNI. Och så lite tid att mingla och prata. Vad tror du?

 

Meningen med livet

20140421-181927.jpg

Vinden blåser från öster. Vi sitter bakom fortet i sanden och äter försenade födelsedagsbakelser. Dottern och hennes kompis tar studenten om några månader. Det är mycket som kretsar kring framtiden just nu.

Kanske är det den absolut bästa åldern – just då när livet ligger för ens fötter. När allt är möjligt.

Vi kom på in på meningen med livet.

Om jag skulle svara på den frågan idag skulle jag säga kärlek, relationer och utveckling. Det materiella är inte viktigt – däremot upplevelser.

20140421-182016.jpg

 

Bilden är från den första gången jag var brudnäbb.

Tänk så lite jag då visste om livet.

Vad skulle jag valt för utbildning om jag skulle välja idag?

Det jag saknat när jag arbetade med juridik var psykologi. Kanske skulle jag läst de fristående kurserna på psykologiska institutionen. Där finns det kurser på halvfart om rättspsykologi. På helfart kan man läsa kognitions och neuropsykologi. Det handlar om hur vi tolkar vår omgivning och hur vi upplever vissa känslor i vissa situationer.

Det var härligt att känna den där viljan att göra något nytt igen. Men just nu är alla nya projekt bannlystta.

Just nu är fokus på

1) Relationer med de som finns närmast (mina barn, föräldrar, syskon och min älskade)

2) Hälsa (sömn, kost, träning/rörelse)

3) Harmoni (lugn, meditation, anpassning till ett enklare liv)

4) Må-bra-aktiviteter (naturen, musik, måla, skriva, fotografera, läsa, arrangera växter)

20140421-182042.jpg

Dagar att minnas

20140407-055850.jpg
Tänk så många dagar som passerar utan att lämna kvar några minnen. Sedan finns det händelser som etsar sig fast för alltid.

Igår följde jag med far när han cyklade en av sina regelbundna tvåtimmarsrundor. Eftersom det blåste från sydväst valde han turen genom Fyledalen ut till Ållskog. Tänk, så nära Övraby och jag hade aldrig varit där.

Landskapets skönhet gjorde mig mållös. Bokskogar med vitsippor och orkidéer. Hagar där Fyleån slingrade bredvid de höga alarna. De skyddande åsarna med sina porlande vårbäckar. Bofinkar, talgoxar,
sädesärlor, glador och en stor fågel som kunde ha varit en stork, men troligtvis var en häger.

20140407-060635.jpg
– Varför har jag aldrig varit här tidigare – när det är så nära?
– Din mormor och morfar körde alltid hit eftersom Gunnar var från Baldringe. Mor var så trött på de här platserna. Men vi firade mors dag i grustaget en gång. Det ligger här uppe. Men du var inte så gammal så det kan du nog inte minnas.
Jo, mina minnen är klara. En vårdag med filtar och massor av kakor. Alla fem systrarna med familjer var samlade. Min kusin Carina och jag leker på branterna och jag hittar en silversked.

Vi parkerar cyklarna vid den rostiga skylten som förbjuder tillträde. Varken skylten, bommen eller de stora stenblocket är svåra att ta sig förbi.

Nu växer det gran och tall längs slänterna – men det finns en känsla på platsen som har stannat kvar i mitt minne.

20140407-061556.jpg
Där och då bara vet jag att det här också är en sån speciell dag som kommer lysa klart. Det är en trygg tystnad när jag fotograferar okända blommor. Vi går på vernissage i naturen och jag inser hur många likheter min älskade har med min far. Sidor som jag aldrig tidigare sett. Jo, kanske när jag som liten följde med i betstycket och far lärde mig namnen på Svinmålma, snärjmåra, Styvmorsviol och Veronika. Men idag hittar vi växter som ingen av oss kan namnen på.

20140407-062106.jpg
Far pekar ut gården där min morfar växte upp. Länge pratar vi om att det inte längre bedrivs jordbruk på de många arrendegårdarna under Högestad.

Efter uppförsbacken från Baldringe stannar vi i en skogsglänta. Far berättar att den märkliga grödan på fältet heter Fodermärjkål. Vi struntar i allemansrätten och bryter av en stam. Bladen smakar inget vidare – men stjälken (eller säger man stammen) har en svagt söt smak och en konsistens vi gillar.
Far har inget svar på frågan varför man Inte odlar märjkål som grönsak.

20140407-062603.jpg
När vi senare på kvällen är samlade och äter kvällsmat frågar far om jag minns Gunnar Perssons affär på Skolgatan. Och ja – det finns ett så tydligt minne av klinkergolvet, den genomskinliga kyldiskar och smaken av gröna grodor. Jag tror just att det är den där gröna grodan som har etsat sig fast i minnet.
Frågan leder till ett långt samtal om andelsmejerier, mjölkaskjutsar och livet på landet.

Det finns verkligen stunder som för alltid kommer lysa starkt i minnesbanken.

Guldkorn

Igår var en bra dag!

Tidigare har jag prioriterat massage hos Benny Yngve i Hammenhög, som jag verkligen kan rekommendera (0414-168 00). Tyvärr är det lätt att prioritera bort sitt eget välmående när stressen jagar en. Och efterhand som jag blev sämre försvann min initiativförmåga.

På nätet googlade jag efter en massör i Ystad och hamnade hos Cecilia Lindqvist, Milda makter. Det var verkligen precis vad jag behövde. Ingen smärta från triggerpunkter – bara spänningslösande skön massage. Bara några hus därifrån ligger Hudkliniken i YstadSköna fötter och Isis källa. Nästa gång passar jag nog på att beställa någon behandling där efteråt. Det vore så skönt att bara sjunka ner efter massagen.

Solen värmde mitt ansikte genom tågfönstret och jag somnade.

Uppe hos min älskade är det som om alla problem försvinner. Det är en klok man som inser att de destruktiva tankarna behöver jagas bort. Vapnet är en systemkamera! Så de närmaste månaderna lär jag tillbringa mycket tid krälande bland blomsterlökar och spirande örter.

Ja, oss så fick jag massor av nya meddelanden via sociala medier. Mina närmaste vänner har varnat mig för att jag blir sårbar genom att öppna upp. Men när jag tittar på vad som hänt den senaste veckan har stödet genom sociala medier betytt oerhört mycket för mitt tillfrisknande. Det är så mycket klokskap som jag fått ta del av. Så mycket omtanke!

Fortfarande har orken inte funnits att svara – men förhoppningsvis kommer det i framtiden. Tiden är oändlig intalar jag mig själv.

I dag har guldkornen fortsatt att regna. Stort tack Charlotte Rudenstam – ditt inlägg gjorde min dag och jag ser verkligen fram emot att läsa din bok 100% Charlotte 2.0. Den känns så himla rätt för mig just nu!

Höstvandring i Sträntemölla

20130924-184628.jpg

Vad vet vi om livet?

Om vi är uppmärksamma innehåller varje dag positiva överraskningar. Men vi behöver vara närvarande för att se dem.

20130924-184654.jpg

Idag har jag verkligen varit närvarande i nuet. Jag hade förmånen att få tillbringa en hel dag med advokat Kurt G Holm, min mentor från 2003.

20130924-184708.jpg

Advokat Holm delar generöst med sig av sin klokskap. Generositet, gemenskap och livsglädje är viktiga ord för honom. Jag smakar på orden och håller med.

20130924-184735.jpg

Det är en bra dag för tankar och reflektioner. Snart åker han tillbaka till Thailand igen.

20130924-184751.jpg

Mandelmanns trädgård är stängd – men vi tjuvkikar in på växtligheten. Vårens spirande växtkraft till prunkande grönska. Kraften i naturen är enorm. Snart vissnar växtligheten ner för att vila – hämta kraft inför nästa vår.

20130924-184801.jpg

Kurt vet inte något om mina drömmar. När jag berättar om året som varit säger han att det är som att lyssna till en bok – att jag borde börja skriva.

20130924-184811.jpg

Medan vi följer de slingrande stigarna berättar jag om mitt bloggande och mina otaliga  bokprojekt. Bilderböckerna om min uppväxt på landet, barnböckerna om Österlens medeltidshistoria, skilsmässoboken och triologin. Nu är det boken om arbetsnarkomani som finns i mina tankar.

20130924-184826.jpg

I Sträntemölla skiftar naturen och på minuter färdas vi från Frankrike till Irland och sedan vidare till Medelhavet. Tankarna är fria och det finns inte några begränsningar.

20130924-184835.jpg

Det är dags att låta mina författardrömmar få växa och jag lovar Kurt att ladda upp en av mina barnböcker på nätet redan i kväll. Jag ser att texten är otydlig men vill gärna ha feed-back innan jag lägger ner ytterligare tid.

20130924-184853.jpg

Det stunder som jag sparar på burk för att ta fram när höststormarna viner.

Det är en dag att vara tacksam för.

20130924-184937.jpg

Vi vet inte något om morgondagen – nu målar jag nya målbilder!

Tack Kurt för att ditt engagemang och att du så generöst delar med dig av all din klokskap!

Det blev verkligen en generös dag i gemenskap – fylld av livsglädje!

20130924-184946.jpg

Dela glädje!

Vem är Cathrin Frisemo?, frågade Eva när jag delade inlägget. Jag vet att vi har träffats – och tror det var på ett FB-mingel, men vi har följt varandra på FB länge.

Det är märkligt det där med FB. Det är som om man blir vänner fastän man inte träffas.

Ännu märkligare är det hur skrivningar på FB påverkar en. Både negativt och positivt (tänker på allt förtal när jag skriver negativt).

Idag har det dock bara varit positivt. Cathrin delade mitt inlägg med följande kommentar:

“Bra skrivet Annika Andebark! Gillar att du tänker till, tänker nytt och bryter ny mark! All lycka till för dig och dina klienter med det viktiga jobb du gör!”

Och jag svarar direkt ur hjärtat: ” Åh, blir alldeles tårögd när jag läser! Tack!!! Har länge känt att det är viktigt att sprida kunskap om juridiken för att förebygga konflikter. Sedan 2008 har jag funderat på hur man ska använda internet för detta på ett bra sätt! Cathrin Frisemo – detta är den viktigaste bekräftelsen jag hittills fått på att jag är på rätt väg!!! Än en gång – stort tack!!! Du anar inte hur mycket dina ord betyder!!! Detta känns som en milstolpe!!

Och det känns så starkt – äntligen är jag på rätt väg! Nu har jag fått den bekräftelse jag behövde – nu kör vi!

Guldkorn

Ibland blir jag så trött på alla som ringer och vill få gratisråd. Skulle de gå till affären och kräva att få smaka frukten innan de köper?

Eva är fantastisk! Hon förklarar att de som ringer får boka en tid – att det kostar att prata med mig. För det är ju så det är. Det är inte bara de där 30 minuterna i telefon. För mig tar det tid att koppla om från det jag gjorde innan till det jag skulle göra. Dessutom har jag gigantiska att ringa listor, flera mail som behöver besvaras. Mina minuter är som äpplena i fruktdisken – bara det att de inte syns.

Jag visade Eva mina gratismallar och hon tittade på mig. Hur ska du ta betalt?

Men det handlar inte om att ta betalt. Det handlar om att ge svar till alla de som ringer med frågor som “är så enkla”. Om de som tycker det är dyrt att betala “för de där orden på pappret”. Men gör det själv då om det är så enkelt!

Oavsett hur enkelt det är så tar det lika mycket av min tid. Tid som jag skulle kunna använda till betydligt svårare saker som klienter tycker det är värt att betala betydligt mer för.

Mallarna är inte tänkta att använda utan rådgivning. För jag anser att det är i själva mötet som vi kan komma fram till vad du verkligen behöver. Sedan är det inte så svårt att skriva. Nej, svårigheten är att gå in i din situation – förutse de problem som kan uppstå. Det handlar om ett närvarande i klientmötet där jag är otroligt fokuserad.

Det är ett nytt sätt att jobba med juridik som är mer proaktivt. Nu ska jag sätta mig och sammanställa protokollet från gårdagens bouppteckningsförrättning. Det var premiär för mitt nya arbetssätt. Förrättningen tog två timmar – men det var ett möte som gick långt utanför en vanlig bouppteckningsförrättning. Det var ett möte där jag jobbade proaktivt med hela familjen. Dödsbodelägarna kommer att få länkar till hemsidan som de kan dela med sig av till sina barn. De råden jag gav dem har jag förstärkt på blogg och hemsida så att de kan ta till sig det i sin egen takt.

Samtidigt kan jag hjälpa så många fler genom att jag lägger det på nätet.

Så – från och med idag är det inte längre några gratis råd. Inte ett enda!!! Det kommer Eva att se till. Hon bokar tider, hon ser till att “kulorna kommer in”, som hon säger. Ja, rätt och slätt – hon är min chef så att jag kan ägna mig åt det jag är bäst på – ha fullständigt fokus på att hjälpa klienterna!

Därför blev jag så himla glad när jag läste det här på Facebook!!! Stort tack!!! Nu vet jag att jag är på rätt väg!!!

Dina ord var ovärderliga Cathrin!!!!

Genom kreativa och skickliga Annika Andebark.

Advokatbyran.nu | Advokat, bodelning, skilsmässa

advokatbyran.nu

Advokat, bitr. jurist i Ystad och Kristianstad. Hjälp med skilsmässa, testamente, bouppteckning, testamente, fel i fastighet, testamente, arbetstvist mm.